Måste få skriva av mig mitt i denna ångestyran… Kort o gott snart 7 år tillsammans, liten underbar son på 1.5 år. Vi har haft en fantastisk tid tillsammans med både upp och nedgångar, hennes pappas död, bilolycka, sjukdom mm.
Men också mycket bra. långa semestrar tillsammans, weekends, våran sons födsel mm, Vi känner varandra utan och innan och har haft en väldigt nära relation.
Nu till det tråkiga för 4 månader sedan började hon på ett nytt arbete direkt efter mammaledigheten.
Hon började vara glad att äntligen få komma ut och vi båda tyckte det skulle bli kanon igen med ekonomin och alla rutiner tillbaka.
För ca 2 månader sedan kände jag på mig att någonting var fel, hon åt ingenting hemma, hon tog avstånd från mig och var väldigt kort och lättirriterad, även mot vår son och det har hon aldrig varit innan.
Jag fick bara en dålig känsla och kollade hennes mobil en natt, inget konstigt där tyckte jag förutom att hon fick ett mail att hennes order från apoteket var redo att hämtas ut… ETT klamydiatest!!
Jag konfronterade henne med detta och hon skyllde på kompisar blabla hon hade tydligen haft sex med en tjejkompis… Jag var just då mitt inne i en stressig period i mitt arbete och valde att inte lägga någon större energi på detta då det inte känns lika fel för mig om det skulle varit med en annan tjej…
Ett par dagar senare på natten kände jag för att snoka vidare och då kom smällen, hittade en gömd chatt i hennes messenger där hon hade med 2 manliga kollegor och denna tjejen diskuterat vilket hotellrum dom skulle boka mm för den aktuella kvällen detta hänt. Sen såg jag att hon hade ringt den kvinnliga kollegan väldigt mycket och att det fanns 2 kontakter med den kvinnliga kollegans namn. när jag sökte upp numret såg jag att den ena var till den kvinnliga kollegan och det andra till den manliga…som hon ringt väldigt mycket, Varje dag innan och efter jobbet…Hon har även arbetat mycket övertid den perioden men hon kunde inte visa att hon fått någon ersättning eller komp, dom har stämpelklocka kopplat till en app och den visar inte heller att hon varit där senare än ordinarie arbetstid, det som hör till är att hon ringt denna mannen direkt efter ordinarie arbetstid varje gång hon ‘‘jobbat’’ övertid.
Åter igen konfronterade jag henne med detta och då bröt hon ihop. Hon skyllde på allt möjligt. att jag inte gett henne uppmärksamhet hemma, att jag jobbat för mycket och hon fått stå själv sena kvällar med våran son.
Jag tog på mig HELA skulden för detta och valde att förlåta henne jag ändrade upplägg i mitt företag så att jag belastade en av mina anställda med mer arbetsuppgifter så att jag skulle kunna vara hemma mer med min familj. Och dom senaste månaderna har varit fantastiska, dom mest underbara, jag har lite svårt att lita på henne men har ändå haft kärnfamiljen i baktanken och det är viktigt för mig att de skall fungera.
Förra veckan kom smällen. Hon vill inte mer, hon har inga känslor kvar, hon tycker att vårat förhållande är skit. Detta gör så ont i mig att höra för jag upplever verkligen inte det så, Hon är totalt känslokall och jag tycker det är sååå jobbigt. Känns inte som jag känner henne längre, Att man kan kasta hela familjen och vår framtid över en natt… Fruktansvärt. jag klarar inte av att se henne och det kommer dröja minste 3 månader innan vi kan gå isär då hon inte har. några pengar eller boende… Jag mår så dåligt och vet ärligt inte hur fan jag ska orka ta mig igenom detta. Kommer jag någonsin bli hel igen? Hon är mitt allt och jag älskar henne mer än något annat på denna jord. Vad kan man göra? kommer jag någonsin komma över henne igen? Vi måste ju ändå ha någon form av relation då vårat barn skall växa upp där vi båda behöver vara närvarande ändå. Hur klarar man av något sånt här? egentligen vill jag bara bryta med henne helt men de går ju inte med tanke på vårat barn…han är så liten med.
stackars dig! Får ont i magen av allting. Fattar att kärnfamiljen är viktig för dig, men förlät du henne ”så” lätt? O på det så tog du på dig allt och ändrade saker i ditt arbete med mera för att de skulle göra henne mer nöjd? O sen ville hon inte vara med dig iallafall?! Alltså blir helt mållös, usch. Du är värd så mycket bättre. Varför gjorde hon inte slut med dig direkt då när du kom på henne istället? Hon kunde ju ha valt att vara ärlig där o då. Och om du inte hade kommit på henne - hur länge hade hon egentligen kunnat fortsätta vara otrogen då o hålla igång det på sidan om erat förhållande? Du måste vara realistisk, hon är ditt allt och du älskar henne, men folk förändras, växer ifrån, känslor går upp o ner hela tiden. Hon kanske var världens bästa förr, men du ser ju vem o vad du har framför dig i dagsläget - och du är värd så mycket mer. Vad är planen nu? Ska ni bo tillsammans tills hon hittar nytt boende? Har du frågat henne om detta har kommit över en natt eller om det har varit såhär i veckor, månader (?) alltså att hon inte vill vara med dig längre.
Kan hon ha stannat hos dig så länge kanske för att det har varit en ekonomisk trygghet? Har ni gjort slut nångång tidigare under dessa 7 åren? Eller har det hänt nånting liknande såsom otrohet eller stora bråk eller något som har gjort att ni har tagit en paus eller gjort slut? Eller är detta ”första” gången?