KÄRLEKSBOMBNING.
Den värsta att stå emot.
Måste först och främst särskilja på det.
Om man lever i en ”normal” relation där inte kränkningar, nedvärderande ord, fysisk eller psykisk våld förekommer utan för det mesta är stabilt och tryggt.
Och då räknas vanligt gnabb in i en ”normal” relation, för oense blir man och man kan bli sårad och såra även i en stabil och trygg relation.
Men så går vår partner över gränsen, det kan vara allt från att han/hon vräker ur sig något riktigt elakt som vi har svårt att förlåta, till en otrohet.
Det är aldrig okej att behandla någon illa på något sätt och otrohet är ett enormt svek.
men vi ser att vår partner ångrar sig djupt och på alla sätt försöker få fram ett förlåtande genom uppvaktning, blommor och bedyrande kärleksord.
Då klassas det inte som kärleksbombning även fast partnern just då kärleksbombar.
Och man KAN FÖRLÅTA EN GÅNG.
Om det förövrigt aldrig hänt något liknande innan, det måste man själv kunna avgöra och se till helheten.
Men som sagt: EN GÅNG!!
Upprepas ett sånt svek så är det totalt stopp! Annars har vi inlett ett destruktivt förhållande som bara kommer bli värre.
Vi har väl alla sett romantiska filmer där någon begår ett misstag och gör allt för att få bli förlåten, där dom ropat ut sin kärlek i högtalare på en flygplats och på andra storslagna sätt.
Då hejar vi på den som vill bli förlåten och får riktig feel good känsla när dom återförenas i en kyss.
Människan som gör allt för att bli förlåten klassar vi inte som destruktiv med dessa kärlekshandlingar.
Vi kan alla begå ett misstag och ångra oss djupt och göra allt vi kan för att visa det, men åter igen bara EN GÅNG.
Och EN GÅNG kan vara en gång för mycket, det är upp till oss själva att avgöra.
Ett slag är dock ALLTID en gång för mycket.
NÄR DET BLIR DESTRUKTIVT:
Ja det är när vår partner upprepar samma beteende om och om igen eller när något nytt händer om och om igen som är att gå över gränsen, då är vi inte längre i en frisk relation.
Då lever vi med en väldigt oempatisk, respektlös och egocentrisk partner.
Ingen fin och kärleksfull människa är kapabel till att göra någon så illa om och om igen.
Det har inte empatiska människor samvete till och vill inte ens för den delen.
Så kommer då den där kärleksbombningen för andra gången, efter andra misstaget partnern säger sig ha gjort.
Och när vi då är djupt sårade och får så mycket uppvaktning och kärlek igen så slår endorfinerna på och vi suger i oss all uppvaktning som en svamp.
När detta håller på att upprepas så mår vi sämre för varje gång, det bryter ner vårt värde totalt och allt vi vill få känna är att han/hon ångrar sig, vi skriker efter att personen ska komma och lyfta in oss i smekmånaden igen.
Det blir ett beroende, det blir vårt läkemedel.
Jag tror att vi som hamnar där är så rädda för smärtan tillslut, vi står inte ut med den, vi klarar inte hantera den, vi går under totalt av smärtan och då är det lättare och mer befriande att få lyftas in i smekmånaden igen.
Men där måste vi sätta stopp på det hela!! Vi begriper själva att detta inte kan få fortsätta, vi kommer gå sönder ändå tillslut.
Det ger på riktigt skador för livet som kanske aldrig mer kommer läka helt.
Forskning visar att det kan ge hjärnskador och utlösa andra sjukdomar när kroppen så ofta är ur balans.
Vi måste VÅGA ta oss igenom smärtan!!
Vi får inte streta emot.
Det måste en gång för alla vara nog.
Vi måste ta oss igenom avgiftningen, vi behöver bara uppleva avgiftningens brutala abstinens en gång i livet.
För när vi väl är igenom den kommer vi aldrig någonsin låta oss hamna där igen.
Allt vi måste jobba på nu är att hitta stöd och strategier för att klara abstinensen, om vi känner att vi inte klarar det och är på gränsen att ge upp så GÖR INTE DET!! Fortsätt leta efter strategier som håller dig tillbaka, ring till dom som stöttar dig, slå och sparka på kuddar, skriv i forum, ring kvinnofridslinjen, sök läkare och psykologer eller rentav åk till akutpsykiatriska mottagningen!!
Vad som, GÅ BARA INTE TILLBAKA!
Stå emot alla kärleksbombningar!!
Vi har svart på vitt att detta bara upprepas, att allt är tomma ord utan handling, vi vet att vi bara får en smekmånad innan nästa nedgång!
Vi har läst den boken nu om och om igen, vi kan slutet intill nu.
Spelar ingen roll hur mycket vi än vill att boken ska få ett annat slut för det får den inte!
men jag sa nej och efter det bodde vi v/v i huset fram tills att jag flyttade den 29 augusti 2019.
)
vore det bättre om han bara försvann. Drog till sitt nästa offer och lämnade mig och barnen ifred. Igår satt min yngste son (med funktionsvariation) och beklagade sig över “pappas nya tjej” som jag börjar misstänka är i landet olagligt och typ säljer sig för giftermål och uppehållstillstånd och kan lika gärna bli hans nya “mommie” imorgon, liksom.