Välkommen till puben , ifall du har tid. Där hänger vi på helgerna🤣
1 gillning
Ha ha. Jadu, Mamma Mu. Kanske värt det…
Var hänger ni? 
Idag mår jag bra. Jag jobbar med att kapsla in otroheten och bara fokusera på att vårt äktenskap var skit redan för år sedan.
Vi har pratat och jag känner att nu är det endast barnen som gäller.
De får beskedet imorgon. Usch!!! Mitt hjärta brister av bara tanken.
Men vi kommer säga att det i stort sätt är ett gemensamt beslut och att vi båda vill skiljas.
Och det är precis så jag känner idag.
Jag vet att otroheten kommer göra sig påmind, men jag har förvarnat mitt X att jag kan behöva bli otrevlig ibland men att jag inte tror det blir smutsigt.
Hon betyder inget för mig nu. Men som rumskamrat kan det funka ett tag.
Tack tack tack för era kommentarer. Övertygad att det är tack vare er jag redan mår ganska bra.
Kram!!!
3 gillningar
Du är fortfarande i chockfasen. Lova och säg nu inget du kan stå för för senare för jag kan garantera dig att den vänskapliga känsla du känner nu och att allt det här var menat kommer att ändra sig. Och det rejält ganska snart.
Låt henne inte komma undan så lätt… Du har all rätt att vara förbannad. Be henne dra från ert hus. Det är hon som valt detta, inte du.
1 gillning
Jösses, du tycks nog inte ha älskat henne så mycket då. Bra att du känner det så. Barnen är ju nog en svår bit. Ingen skillnad om dom är tonåringar eller vuxna eller små… ( tror små klarar det bättre)
Men var ändå beredd att det inte kommer att gå så smärtfritt, en skilsmässa är nog så tung hur man än känner.
1 gillning
Där fick jag.
Tre tokbryt med gulgrått på mindre än en timma. Jag ska lyssna bättre på er. 
.
Nej, jag har nog inte älskat henne på riktigt på ett tag. Men ändå… vi har varit ihop i 20 år och gifta i snart 15. Hon är en sådan stor del i mitt vuxna liv. Den sorgen sköljde över mig här ikväll strax efter mitt förra inlägg. Och barnen igen… vi hade en fin middag alla 4 tills jag helt plötsligt fick rusa iväg.
Ja ja. Jag är nog på väg uppåt ändå men långt ifrån uppe.
1 gillning
Jag tror nog tyvärr att du bara är i början av denna vandring… de flesta trillar ofta ner i det vi kallar ”gruvan” under rätt så lång tid.
En studie från 90 talet jag läste gjorde gällande att skilsmässa var det mest stressande man kan gå igenom efter barn eller äkta hälfts död. Egen svår sjukdom kom en bit ner efter detta.
Utifrån situationen du beskriver är den mycket lik min och ett råd är att försöka sära på sig så snart som möjligt. Det var en väldig plåga att bo med exet när hon haft ett förhållande vid sidan om (vilket ihärdigt förnekades). Vi har tre barn och det var en hård, iskall tystnad. Vi undvek varandra och det var tortyr…
3 gillningar
Nu förstår jag tydligare vad den känslomässiga bergochdalbanan innebär.
Igår kände jag mig så bra och nästan rent positiv, men inatt och nu är det mest skit igen.
Jobbigt när man inte kan kontrollera tankarna när man ska sova.
Jag vältrar mig i otroheten och ser så jävliga bilder framför mig.
Dessa tankar måste jag nog få hjälp med att kontrollera och styra bort. Eller är de till någon nytta i längden? Behöver jag vältra mig färdig på nåt sätt?
Under den bra perioden igår hann vi iallafall prata om barnen och vår oro över hur framförallt 13-årige sonen ska ta det.
Dottern är 16 och är lite mer medveten om världen och kan resonera mer.
Killen är mer introvert och håller allt inom sig för det mesta.
Det är höstlov nästa vecka så vi kommer turas om att vara hemma med båda barnen.
När får man tillbaka aptiten? Jag är hungrig men kräks nästan när jag äter.
1 gillning
Fan. Nu bara jag gråter och gråter.
Nu vill jag inte det här. Nu vill jag bara bli av med henne.
Hon sköter det trots allt bra och låter mig vara när det behövs. Hon tycker såklart detta är jobbigt också även om det är föga tröst.
3 gillningar
Förstår! Det är oerhört jobbigt och tar så mycket energi… jag hade tipsat om att omvandla dina känslor till att fokusera på din framtid. Var ni ska bo, hur du vill ha ditt liv osv. Kanske bara tankar nu när allt är nytt.
Styrkekram och kämpa på 
Tack, jag var där igår. Med framtidstro och tillförsikt. Kollade lägenheter på nätet, funderade på vad som skulle vara bäst för barnen med boende, tänkte tom på hur kul det skulle bli att fixa iordning mitt egna boende.
Men idag… ett ordentligt bakslag. Förstår av alla här att det nog var förväntat. Det konstiga var nog att jag mådde ganska bra igår.
Kanske var det tack vare löpturen i skogen efter jobbet. Där finns nog en hel del energi att hämta.
1 gillning
Min strategi i det läget blev att röra på sig, prata mycket och skippade helt alkohol. Dels f att det lugnar för stunden men blir etter värre efteråt, dela för att jag ville ha kontroll. Det är så starka affekter i något sådant här så jag ville minska risken att säga eller göra något dumt.
Visst är det så. Även om man så klart också saknar personen. Men just känslan av den tvåsamhet man lev i. Alla minnen man delar. Livet.
O så det jävla sveket att bli förd bakom ljuset! Det är så jävligt o det tar jag inte lätt på! Man ljuger inte för nån!
Jag har också blivit förvånad över hur mycket som stämt av det jag läst här och hur relativt lik själva processen är. Chock, Sorg, Besvikelse, Ilska, Styrka mm
Det som alla verkar överens om är;
- Det ÄR bergochdalbana, Känslorna går upp och ner helt utan förvarning.
- Man måste igenom sorgen av livet man förlorat, kan inte gå runt den.
- Aptiten försvinner, du rasar i vikt om du inte passar dig.
- Att träna och vara ute regelbundet gör underverk, nästan som en livslina. Man får tvinga sig.
- ta professionell samtalshjälp för dig själv ensam och för er båda tillsammans om möjligt
- Träffa vänner, berätta för några få utvalda i början.
- Se till att sova, skaffa sömnpiller om du behöver
- Har ni bestämt att separera - minimera kontakten - skall ni försöka lappa ihop det är det tvärt om prata, prata, prata som gäller
- Inse att detta tar lååång tid. Många pratar om 1-2 år innan de ”kommit igenom” det.
- Tro på alla som säger att det blir bättre, du kommer inte alltid må så här. Det ÄR sant.
- Sist men inte minst, prioritera barnen framför allt annat. Sätt dig själv/ er åt sidan, prata aldrig illa om den andre, prata inte så mycket alls, lyssna desto mer om de vill prata, bara var där, allt tid och tålamod du ger nu har du igen i framtiden. Vänta länge med att presentera en nya partners.
Har jag glömt något?
Kämpa på och ta hand om din son, känslig ålder och ännu mer så för en sluten person. Visa att du finns där för honom. Måste inte hitta på massa käckt när man inte är på humör, det räcker med små små saker så han vet att du bryr dig och finns där.
9 gillningar
Forumet er fullt av fantastiske, varme, omsorgsfulle personer. De kan hjelpe til med å lose deg gjennom det du opplever nå.
Sender deg styrkeklemmer fra Oslo 
3 gillningar
Nu har vi berättat för barnen. De blev precis sådär ledsna som man befarade.
Vi la fram det som att det var mammans initiativ, pappa är ledsen men vi är överens om att det är det enda som kan ske.
Vi har ju trots allt varit irriterade på varandra relativt ofta här hemma senaste 1-2 åren.
Vi sa ingenting om att mamma varit otrogen.
Jag bestämde mig för att det inte finns något bra för barnen att ta med sig av den informationen.
Om det kommer fram senare får vi hantera det då.
Är det nu det börjar på riktigt? Processen…
Jag är såklart fortfarande mitt i bergochdalbanan, men man längtar ju inte till nerförsbackarna direkt.
Kanske blir det lättare när fokus får hamna på barnen? Jag klarar mig. Så känner jag just nu.
4 gillningar
Efter två veckor kunde jag börja äta utan ordentligt illamående.
Under de två första veckorna växte bara allt i munnen.
1 gillning
Det är så det kommer att vara för dig ett tag. Upp o ner som en berg o dalbana.
Ena dagen grät jag floder hysteriskt, nästa dag skulle jag vara kompis, tredje dagen grätfloder igen, 4 dagen var jag förbannad så jag skulle kuna nita honom om jag såg honom.
Så höll det på… men det stabiliserar sig med tiden. Hur fort… beror på person till person. Men du kan inte gena, du är klar när du är klar. O bara du kan säga när det är.
4 gillningar
För egen del så har jag gått långa promenader, med mycket näsdukar i fickan. Låtit de där bilderna finnas där ett tag, inte skjutit undan. De har bleknat efter en stund när blicken fastnar på något i naturen, ett ljud eller nåt. Sen har det varit samma vända nästa dag… olika jobbiga bilder, minnen… Men jag känner också en del beslutsamhet, ilska. Jag har tvingat mig att inse realiteterna och jag tror att det har hjälpt mig vidare. Jag tycker att älta, det är när man fastnar, när inget händer efter flera veckors malande. Jag har alltid kommit tillbaka efter varje promenad med en nu beslutsamhet om nästa steg, om än ett pyttelitet steg.
Jag började få ordning på aptiten när exet flyttat ut, men helt bra blev det inte på ännu fler månader då det hela tiden kom fram mer info om vad som egentligen hänt. Gick ner några klädstorlekar, som så många andra. Ät något, om än bara två tuggor, vid varje måltid. För min del handlar det om ångest som snör åt halsen, blir ju svårt att svälja då, liksom.
1 gillning
Jag känner med dig. Du är i en fruktansvärd situation, en total livskris. Det kan ta lite tid att inse det. Mitt råd är att ta det lugnt och att vara snäll mot dig själv, speciellt i dina tankar om dig själv. Du har inte gjort något fel.
Första tiden är en dimma, så lätt att gå vilse. Bättre att stå still o stadigt än att vara aktiv o handla, åtminstone ett tag framåt. Jag promenerade med podd och ljudböcker väldigt mycket första tiden. Att gå och tänka var bra för mig. Det blev långa långsamma promenader. Michael Larsens ljudbok om skilsmässa lyssnade jag mkt på.
Låt din fru driva o sköta det praktiska med separationen. Låt dig inte stressas, det är inte bråttom. Boendefrågan är iofs bra om det löser sig någorlunda snabbt. Jag tyckte samboendet var hemskt och det malde ned mig totalt. Jag tror inte din fru känner inte så, det är värst för dig.
Jag vet att livet känns som skit, men du har fortfarande bra saker i ditt liv. Dina barn, ditt jobb, dina vänner osv. De kommer fortsatt att vara bra även utan din fru. Det är lätt att tappa det i kaoset och bara se till det negativa. Ta vara på de bra stunderna.
Styrkekram
3 gillningar
Det har egentligen inte gått så lång tid sedan beskedet, men jag har i det stora hela nått till en acceptans åtminstone.
Vi har pratat en del om vårt äktenskap och jag är fullt medveten om att vi haft det långt ifrån så bra som jag själv önskat.
Det har varit mycket gnabb, irritation och tjafs och jag har ärligt talat själv tänkt tanken flera gånger att jag skulle nog ha det bättre om vi skiljde oss. Men det har alltid stannat i tanken eftersom jag älskar vårat liv trots allt.
Jag älskar också vad min fru står för och för den personen hon är. Vi har haft så mycket roligt genom åren och hon är fantastisk på att dra igång saker och en otroligt omtyckt person.
Men… Jag vet också att innanför våra dörrar har hon inte varit den fantastiska personen mot mig. Hon har haft ett sätt att omedvetet dominera förhållandet i ett för mig negativt sätt.
Så. Jag hoppas att min egna insikt gör att själva separationen från henne gör det enklare framöver.
Men jag bryter fortfarande ihop när jag tänker på allt jag kommer sakna runtomkring henne.
När det gäller hennes otrohet så kan jag inte låta bli att vältra mig i det och nästan medvetet framkalla vidriga bilder. Särskilt när jag lägger mig för att sova. Det är hemskt…
Gråtattackerna kommer ändå, men förhoppningsvis med längre mellanrum. Vi satt och pratade riktigt bra igår om hur vi ska lösa boendet så att det blir så bra som möjligt för barnen.
Det ger mig ett enormt lugn i kroppen om jag vet att barnen får två bra ställen att bo på.
Jag förstår att det finns risker med att jag kanske erbjuder för mycket hjälp, men det är omöjligt att sätta ett pris på barnens välbefinnande.
Jag ser framför mig att jag kommer bryta ihop ett antal gånger… Visst, jag vet att allt är verkligt, men emellanåt får jag fortfarande den där känslan av att det inte är sant det som händer.
När förståndet kommer så kommer även gråten.
Jag är i samma mentala sits som många av mina medarbetare varit genom åren. Så många samtal man haft med personal med problem på hemmafronten.
Mycket lösryckt nu, men skönt att skriva ner statusen för nu. Det kommer väl pendla såklart som ni säger.
10 gillningar