Den här sommaren bestämde jag mig för att åtminstone knäppa upp min offerkofta och försöka ta tillbaka kontrollen för hur mitt liv ska levas. Jag har utmanat mig massor genom att åka förbi infarten till mitt x eftersom jag måste göra det för att ta mig till ställen jag brukar vara på under somrarna. Det har gått två somrar då jag inte har varit där pga rädsla att möta x efter vägen. Jag måste även åka förbi honom för att åka till min systers stuga i fjällen och det har jag gjort under de här åren, men då sittandes i baksätet och blundat.
I slutet av min semester lånade jag mina föräldrars husbil för första gången och tog med mina döttrar på en liten tripp till Ullared. Trots att det strulade en hel del med husbilen så fixade jag det och lade ner stoltheten för att ringa min morbror och farbror för att få råd hur jag skulle göra för att lösa problemen med batteriet i bo delen som hade kokat med mera . Jag klarade det och jag är så stolt över mig själv som gjorde den här resan. Det jag tänkte mycket på var att: F*n va skönt det var att vara på Gekås utan en massa pust och stön.
En summering av sommaren: Det går sakta framåt, men man kan se spår av snigelslem efter mig på resan mot en ljusare framtid
Wow vilken förändring! Du har verkligen tagit stora steg! Att utmana sig själv och finnas i nya miljöer och nya situationer ger en helt annan trygghet! Du får vara stolt över dig
Underbart, och nu vet du att det är DET HÄR du får uppleva när du återtar dina platser, vägar och vanor, och bryter ny mark, Inte sorg och saknad, utan att du kan vara DU och njuta av det. Det kommer säkert krävas kraft och mod att ta fler steg, men nu har du känt den ljuva känslan… Du vet hur belöningen smakar.
Du har helt rätt i att jag fått smak på hur MITT liv bör levas. Tyvärr går det vääääldigt långsamt framåt men jag får klappa mig på axeln och tycka att det är okej, för det går ju iaf åt rätt håll
Även om man går framåt så kommer det någon gång att snubbla, skrapa sig blodig och tycka livet är orättvist men med skillnaden att man vet att de fina dagarna kommer igen.
Du kommer bli starkare för varje dag.
Jag är fullt medveten om att det kommer dåliga dagar lite nu och då och att fallet kan bli hårt eftersom jag kommit upp längre. Jag har haft dagar i sommar som varit skit, men jag hade då förmågan att säga till mig själv att härda ut känslan för det kommer dagar då det mesta känns bra.
Små små steg framåt gör att livet känns ljusare iaf.
Länge sedan jag skrev här nu. Det har gått upp och ner och jag har återigen fått problem med gula fläcken i ett öga pga stress och nedstämdhet och med det har jag även fått högt blodtryck.
Jag har hela tiden kunnat arbeta vilket jag är tacksam över, men att både arbeta 100% och plugga 50% samtidigt som jag inte mår bra känslomässigt har gjort att jag känner mig totalt nedbruten både fysiskt och psykiskt.
Nu är julen här och jag har alltid varit en fanatisk julälskare… nu är det min värsta tid. Min äldsta dotter har idag kört upp från sin studieort och hon blev tyvärr påkörda bakifrån. Det både hon och jag blev mest nervösa över var att tala om för hennes pappa att bilen hade fått några ytliga skador eftersom vi båda visste att det skulle ta hus i h*%?#tet. När det gäller bilar och prylar är det otroligt viktigt att se till att dom ska vaktas med sitt liv. Det är aldrig frågan om hur det gick med personskador innan frågan kommer hur det gick med det materiella.
Jag tycker det är så otroligt jobbigt att mitt ex fortfarande efter dryga tre år har sån otroligt stark inverkan på mig. Jag är hela tiden så rädd att göra något som jag vet han skulle ha tyckt varit fel trots att jag inte fysiskt träffat honom på alla dessa åren. Men att veta att han fortsätter få mina/våra barn att vara oroliga kring att tala om dessa händelser för honom gör att jag vill försöka rädda barnen genom att försöka lösa situationerna utan att han ska få vetskap om dem. Tyvärr är det han som står på bilförsäkringen så den här gången kunde jagvinte hjälpa till.
PANIK!!!
Fy vad tråkigt att en jul ska förstöras av något som ändå är en bagatell i sammanhanget. Det viktiga borde vara att alla har klarat sig utan skador.
Men jag minns att min pappa var likadan. Han var en känslomänniska av rang (fast han såg sig själv som en mycket rationell man ) och kunde aldrig riktigt hantera impulser, speciellt inte om det skett en olycka eller något annat oförutsett.
Och jag minns hur jag även i vuxen ålder inte ville berätta saker för honom, eftersom jag visste att han inte skulle kunna hantera det utan bara göra saker värre snarare än bättre.
Samtidigt kände jag ofta en irritation och nästan förakt för hans beteende, och jag brydde mig inte om vad han skulle tycka. Utan det var bara för att jag inte orkade med hans utbrott till råga på allt annat man måste hantera i livet.
Det är lätt att säga att du inte ska bry dig om den jäkeln (vilket är helt sant), men desto svårare att kunna leva efter om man redan är trött, stressad och har ont om ork.
Men samtidigt får man försöka komma ihåg att detta ändå mest slår över på honom själv. Det riskerar att alienera folk och skapa ett avstånd mellan honom och barnen. Det är inte ert fel att sådana här olyckor händer och inte ert fel att han har svårt med humöret.
Och jag hoppas att ni får en bra jul i alla fall, och inte låter honom förstöra den
Jag kan känna igen mig i det du skriver om att du har svårt att frigöra dig från vad ditt ex tycker och tänker om olika saker.
även mitt ex hade starka åsikter och känslor inför bilen, diskmaskinen, vilken spik man ska använda vart osv.
Nåde den som smulade i bilen eller stoppade ner glasen fel i diskmaskinen…
Det var en av anledningarna till att jag inte lämnade tidigare - att lämna barnen ensamma i det kändes inte som ett alternativ även om jag idag insett att det hade varit bättre för oss alla.
Julen har varit jobbig för mig i många år men i år har jag ingen julångest trots mycket stressig inledning av senhösten, jag känner mig på en bättre plats och jag har också lyckats frigöra mig nästan helt från skuggan av min exman.
Barnen hanterar honom bättre och han har mjuknat i och med att jag lämnade honom och han var tvungen att ta itu med en del av sina issues.
Med det vill jag säga att jag tror det kommer ske även för dig, fortsätt bara leva ditt liv, ta hand om dig och barnen och er relation - det kommer bli bättre och vad är julen om inte en tid att vara med sina barn och sina nära? Lite damm i hörnen gör inget.
Kram.
Tack för dom orden @onedaymore, jag önskar jag kunde lära mig att hantera sådana här situationer bättre och inte låta honom komma mig inpå min själ.
Men inte ens psykologen vet hur jag ska lyckas låsa upp mina psykiska hänglås gentemot denna man
Eller så kan vi önska att han lär sig att bete sig mer rationellt och sunt
Inget av det här är ditt fel. Och tids nog kan du nog frigöra sig, men med tanke på hur många år han har haft på sig att bryta ned dig är det inte så konstigt att det också tar en viss tid för dig att bygga upp det igen
Men du tar ju steg i rätt riktning hela tiden, så glöm inte den resa du redan har gjort
Usch, att behöva vara i den situationen… Vilket dilemma! Antingen stanna kvar i något som inte är bra för någon, eller också lämna sina barn ensamma i den sitsen med jämna mellanrum…!
Ja, jag har alltid sagt att jag inte skulle leva kvar i en relation för barnens skull eftersom jag inte anser att det är bra för barnen att föräldrarna håller ihop av den anledningen.
Sen är det ändå precis vad jag gjorde själv - fast kanske inte av samma anledning som de flesta tänker när man säger att man ska hålla ihop för barnens skull.
Ingen lätt sits och jag förstår @Solis även om min ex inte var så illa som hennes ex. Och om jag blev så påverkad av min ex förstår jag att det kommer krävas mer både tid och jobb (och kärlek) för att Solis ska komma tillbaks till sig själv.
Var snäll med dig själv @Solis - om ingen annan är snäll måste åtminstone du själv vara din vän.
@mordillo jag har lyssnat om och om igen på låten och gråtit. Den säger en hel del. Tack❣️
Men kan någon hjälpa mig hur jag ska bli fri känslan av att vara dålig och psykiskt störd som gör att mina barn mår dåligt som mitt ex sagt i många år till mig inför barnen och vänner. Jag känner alltid att jag måste stå till svars för honom trots att han inte längre borde ha något att säga till om när det gäller mig. Sist han talade om hur dålig jag och min mamma är var för snart ett år sedan vilket jag skrivit om när det hände. Men rädslan ligger hela tiden i magen att jag ska råka träffa honom eller att han ska ringa mig och skälla ut mig.
Tänk dig att du ser tillbaka på några situationer från ert liv tillsammans, behöver inte vara de värsta utan bara situationer där du känner att det skaver eller du känt dig dålig.
Sen byter du ut dig mot din vän och hennes familj och tänker dig att hon är i din situation.
Hur känns det? Tänker du att hon gör fel? Är dum? Hur tycker du att hennes man beter sig mot henne?
Vad skulle du säga till henne?
“Men herregud människa så dum du är!” tror jag inte du skulle säga till henne men däremot tänker du säkert det till dig själv.
Prova var lika snäll och ha samma medkänsla mot dig själv som om du vore din vän. Självmedkänsla : hur du kan stoppa självkritik och förbättra relationen till dig själv och andra - Agneta Lagercrantz - inbunden (9789127137936) | Adlibris Bokhandel
Julafton var faktiskt väldigt harmonisk och jag kände mig till och med lycklig när jag var med mina döttrar och våra nära och kära, det är mååånga år sedan jag kände att julafton var så mysig och trevlig.
På juldagen for barnen till sin pappa en liten sväng varav jag åkte ner i avgrunden för ett tag, men jag tog tag i mig själv och drog iväg på spinning och core. Efter träningen var den jobbiga känslan som bortblåst och jag kunde åka en sväng till min systerdotter med familj på middag.
Med andra ord… även fast det fortfarande är jobbigt många stunder kan jag även känna känslor som lycka och harmoni mellan varven
. Jag klarade det och jag är så stolt över mig själv som gjorde den här resan. Det jag tänkte mycket på var att: F*n va skönt det var att vara på Gekås utan en massa pust och stön.
vilken förändring! Du har verkligen tagit stora steg! Att utmana sig själv och finnas i nya miljöer och nya situationer ger en helt annan trygghet! Du får vara stolt över dig 
) och kunde aldrig riktigt hantera impulser, speciellt inte om det skett en olycka eller något annat oförutsett.
