Jag vet inte jag.
Tror jag hellre är ensam än att vara tillsammans med någon som kanske älskar mig, som sätter sig själv och sina egna intressen före ett “oss” och “vi”
Föredrar en djup och seriös relation där båda aktivt vill välja varandra och aktivt strävar efter en ömsesidig gemenskap där paret stöttar, bär och bryr sig om varandra, där vi båda känner oss trygga och kan blotta våra känslor och brister i förtroende och tillit utan att den ene kommer att utnyttja det mot eller dra sig undan från den andre.
Det ska finnas ett givande och tagande, en lyhördhet för varandras behov. Samtidigt som det ska finnas egen tid och tid för egna intressen och utveckling ska man samtidigt stötta varandra i det, ta del av och uppmuntra varandra.
Flyktig kärlek är ingenting för mig. Ska jag gå in i en relation ska det från båda sidor finnas ett allvar och en strävan efter ett djup och en varaktighet så länge som det bara går. Sedan händer livet men kanske-vill jag vara med dig är inget för mig. Satsar jag i en relation ska det vara långsiktigt och seriöst, inte till något annat eller bättre dyker upp.
@ledsenuppgiven90 Ser han ingen framtid med er så bryt efter den 10 gången.
Börja redan nu planera för ett eget liv. Ingen idé att hänga kvar och låsa er båda vid något som redan är dött från hans sida. Eller tänker han att hans ska kunna leva sitt liv oberoende av er fast ni bor under samma tak för barnets skull?
Skulle du kunna tänka dig det, att han går vidare med sitt, kanske träffar andra, medan ni bor i hop?
Det klart att det är praktiskt att ha hemhjälp och en barnflicka som kan hjälpa till med diverse projekt som rör bostad och hem, att vilja göra saker tillsammans med er, kanske t o m älska, så han kan ha kakan och ändå ha den kvar, leva livet fritt och obundet på jakt efter fåglarna i skogen och ändå ha en i handen.
Vad skulle hända om han träffade en ny som han vill flytta ihop med? Kastar han ut dig då?
Bättre att förekomma än förekommas. Kanske-relationer är inget att bygga på. Det är den första fasen när man först lär känna varandra och vill se åt vilket håll det kan utvecklas, om det finns något att bygga vidare på.
Så långt som ni har kommit så tycker jag att om han säger att han inte ser någon framtid så bryt och ha så lite gemensam kontakt som möjligt. Jag tillhör dem som inte tror på att leka familj och göra saker tillsammans när man väl valt att separera, i synnerhet inte om den ene har känslor kvar och den andra bara vill ha lusten och inte ta ansvaret.