Hur ska man känna för sin partner?

Min historia
7

Vi har pratat om att jag kan ha tappat känslorna. Han frågade rätt ut för jag har inte varit mig själv länge. Sen dess har vi försökt hitta på saker ihop och ha sex men jag känner bara att jag vill få det överstökat när det väl sker. Varför känner jag så? Jag vill inte ligga nära när vi ska sova eller mysa på kvällarna i soffan men det vill han. Borde jag vilja det ? Kan jag få tillbaka de känslorna? Jag har ingen lust att jobba på det heller. Vet inte hur parterapi kan hjälpa om man inte känner samma kärlek längre. Jag älskar honom som vän och pappa till mina barn men räcker det?

Anledningar till att lämna:

-Jag vill inte ha sex eller närhet

-Jag tycker inte vi har roligt ihop, inget att prata om

-olika intressen, han har noll intresse för mat tex.

-han har ingen ambition framåt med sin karriär

-han har ibland för kort stubin med barnen

-han tar inte tag i att planera saker för oss eller barnen

-han är lat och bekväm

Anledningar till att stanna:

-han älskar mig på ett sätt som jag inte tror nån annan kan göra

-han är pappan till våra barn

-han är snäll

-han är rolig

-trygghet

-stanna för barnens skull

-vi har varit tillsammans hela våra vuxna liv och att förlora den relationen skulle göra så ont

1 gillning
8

Jag var i nästan exakt samma läge som dig. Tog upp det till diskussion och vi hade nog kanske 4-5 månader där vi tassade om varandra och pratade på kvällarna efter att barnen hade somnat. Åkte iväg en helg bara vi två för att verkligen få prata igenom allt men vi kom fram till att det var bäst att separera.
Skillnaden mellan er och oss tror jag är att även mitt ex kände att vi faktiskt hade växt ifrån varandra.
Vi kände nog båda att vi hellre avslutade när vi var i ett sånt bra läge och ville nog inte riskera att försöka göra jobbet att hitta tillbaka till varandra men då kanske sluta i ett sämre läge och kanske t.o.m. bli osams.

Saknar du din partner när ni är ifrån varandra? Längtar du efter han då?
Vad känner du om du tänker han med någon annan än dig?

Super svårt och jag tror ingen annan än du själv vet svaret på vad du ska göra.

Jag ångra inte vårt beslut. Har nu bott själv i 1 år imorgon :partying_face:

1 gillning
9

Jag tror det är bra med parterapi, om inte annat så kan man förstå varandra bättre. Vi har gått, senast i somras. Nu ska vi skiljas men jag kan iaf känna att, dels så har vi verkligen försökt, dels så blev det med facit i hand inte bättre efter parterapi. Ingen av oss jobbade på det, eller gjorde våra hemläxor.

Det var (är) mitt initiativ, men min man förstår sin del i det hela. Jag tror kanske det sistnämnda hade varit svårare utan parterapi.

Ang sex och attraktion så tror jag absolut att man kan få dippar men när man aldrig tar sig upp igen så får man tänka till. För egen del är jag hellre ensam på riktigt än i en relation där jag känner mig ensam.

Önskar dig lycka till med att sortera och få klarhet i dina funderingar.

10

Jag njuter av ensamheten, saknar honom inte alls. Saknar bara att inte få hjälp med barnen när han inte är hemma.

Om jag tänker mig honom med någon annan känner jag inte något direkt, ingen svartsjuka. Däremot om jag tänker att någon annan kvinna ska bo med honom OCH våra barn varannan vecka har jag väldigt svårt att hantera den känslan. Det är min plats och där ska ingen vara känner jag då.

Om vi inte haft barn är jag säker på att jag hade lämnat. Men vi har ju det ”bra” men det har varit väldigt känslokallt. Vi säger aldrig älskling till varandra till exempel eller pussas spontant.

Har ni barn? Hur länge var ni tillsammans

11

Jag har inte känt attraktion till honom sedan 2018 och har inte varit sugen på att ha sex sedan dess. Men vi har haft det ändå. Jag har bara känt en klump i magen att nu vill han säkert ha sex och ställer jag inte upp blir han besviken för nu har det gått så lång tid sen sist. Har det gått för långt eller finns det chans att återfå den känslan igen ?

Har ni små barn ihop ?

13

Så var det för mig också. Dom gångerna mitt ex var bortrest så mådde jag nästan som bästa. Tyckte nästan varje gång att det bara var jobbigt att han kom hem igen.

Jag kom nog till det läget att jag bara accepterade tanken att han kunde träffa någon annan och som skulle vara med våra barn för jag mådde inte alls bra på slutet. Men det var det jobbigaste att försöka acceptera, någon annan med mina barn. Men det är ju lika åt båda hållen, samma för han om jag skulle träffa någon ny.
Nu har ju varken han eller jag träffat någon än så kan inte säga så mycket mer om det.

Ja, vi har två barn. 9 och 6 år gamla.
Vi var tillsammans i 18 år.

Startade också en tråd innan vi bestämde oss, Hur vet man? kanske kan du ha nytta av något i den?

14

Är det du som känner att du tappat känslor eller hon?

15

Tack! Ska läsa din tråd. Jag mår också som bäst när jag får vara hemma utan honom. Våra barn är så små så det känns jobbigt av den anledningen att dom inte kommer minnas oss som familj.

17

Jag köttar på i problemlösarläget här men det behöver inte betyda att det är appliceringsbart:

Anledningar till att lämna:

-Jag vill inte ha sex eller närhet

Aldrig någonsin? Stämmer det verkligen om du tänker efter? Om du fick dra i väg på supermodellerna fyllefest på hotellet och sedan dra hem med två stycken över en natt, skulle du ändå inte vilja ha sex? :thinking: Börja i tanken där det känns bra och jobba bakåt. Hur hamnar jag där och hur kan jag ta med mig så mycket som möjligt av det jag redan är nöjd med? Ditt sexliv måste inte passa mallen för medelsvensson när du kanske behöver något helt annat. Kanske sitter han och önskar att han hade bättre sexliv också? Experimentera med honom. Du är ju ändå påväg att bränna ner huset så vad har du att förlora? :wink:

-Jag tycker inte vi har roligt ihop, inget att prata om

Fast ni brukade ha något att prata om eller hur? Går det inte att börja med gamla minnen för att hitta tillbaka till var ni tappade varandra? Eller om han inte vill prata - mår han dåligt? Är han skamsen? Kan du uppmuntra honom att lätta sitt hjärta och prata om sina drömmar? De kanske inte verkar spännande till en början men om du lyssnar på honom kanske lågan blir en eld och ambitionerna växer? När ni blev tillsammans hade ni väl en avsikt att lyfta varandra i svåra tiden, eller hur?
Livet är inte alltid kul. Vi har tur som är födda utan svält och krig. Jag dejtade en kvinna som flydde genom öknen för att fly krig till ett helt okänt land. Det kan vara nyttigt att bara gå ett nytt perspektiv ibland på vad “ha kul” ens innebär.

-olika intressen, han har noll intresse för mat tex.

Det är förvisso ok att ha olika intressen - man blir intressantare om man kan olika saker för då har man ju mer att prata om. Det är å andra sidan mer problematiskt om man inte har intresse för varandra. Han borde ha intresse i att du har ett intresse i mat till exempel. Har du intresse i honom eller är det bara sådant du är intresserad av för stunden som räknas? Utmana varandra genom att byta intresse en dag för att se saker från den andres perspektiv?

-han har ingen ambition framåt med sin karriär

Det kanske han har, men livet kan vara tufft och kanske har han fått en törn? Vem ska stötta honom i så fall om inte den han valde att leva med? Jag kan ju säga att jag har haft enormt mycket ambitioner och då blir istället problemet att “du är ju aldrig här”, “du har ingen tid för mig” osv. Svår balans. :pensive:

-han har ibland för kort stubin med barnen

Ibland ska man ha kort stubin för att markera gränser. Ett typiskt exempel är barn som leker på vägen. Utan kort stubin så kommer de bli påkörda av en bil och dö. Bättre att ge dem en läxa då och där så de passar sig i fortsättningen. Att däremot alltid låta sin frustration gå ut över barnen är så klart ett annan femma. Om barnen upplever det jobbigt, varför prata om det? Tror du inte han älskar sina barn? :thinking:

-han tar inte tag i att planera saker för oss eller barnen

Fast det kommer ju inte ändras av att du lämnar honom? Snare tvärt om. Jag förstår inte riktigt invändningen. Vill du att han ska leda och planera vad du ska göra? :thinking:

-han är lat och bekväm

Yupp. Ett dödssynd. Har inget att komma med här. Dock kan det fungera att dra igång värsta gympa passet när han sitter och pöser. Armhävningar och stönande situps när han sitter och slöglor på TV kommer definitivt skicka en signal, och så föregår du med gott exempel också!

19

…och jag menar att det inte alls behöver vara ett problem om hon först kan formulera vad hon vill ha.

Jag vill minnas att du varit inne på ett liknande spår i tidigare diskussioner?

20

Han vill ha sex ofta och tycker vi ska experimentera men jag har noll intresse av det. Känner bara nej jag VILL inte.

När det gäller att ha kul tillsammans känner jag att vi har växt åt olika håll. Jag tycker han är barnslig på många sätt. Vi blev tillsammans i tonåren och är idag 30+

När det gäller att planera saker så menar jag att jag alltid är projektledare och tar tag i att planera allt vi gör som familj och par. Hade varit skönt om man var två om det men han förstår inte detta trots att jag tagit upp det flera gånger. Med lat och bekväm - han tycker det är ett extremt stort projekt att bara klippa gräset. Då ska han ha en applåd i princip. Jag vill ha nån som tar tag i saker och har energi och driv i allmänhet i livet. Hans mamma lagar mat till honom om jag och barnen är bortresta till exempel.

1 gillning
21

Ja det menar jag. Han vill ofta men jag ställer upp fast jag helst hade sluppit. Inte för att han gör något fel men jag kan liksom inte kyssa honom utan att känna äckel nästan. Han är snygg och fräsch och snäll på alla sätt så varför känner jag så?

22

Ok, det var allt jag hade. :sweat_smile: Jag tycker du är konkret på ett sätt som indikerar att du har tänkt efter och kanske till och med ansträngt dig.

Kanske är det just avstånd du behöver för att se honom på ett nytt sätt. De fina egenskaper du räknar upp är verkligen fina: rolig, snäll, trygg och älskar dig. Det ställer du mot att han är barnslig (till skillnad från allvarlig) och osexig (till skillnad från sexig).

Att du skriver att ni blev tillsammans i tonåren kan ju ha betydelse för att du har utvecklats mycket sedan du var tonåring och nu har andra värderingar. Fast om drömmen är att hitta någon bättre, så tror jag att det är få förunnat att hitta någon som är rolig, snäll, trygg och full av kärlek. Pröva leva som särbor ett tag. Ryktesvägen har jag hört att det kan vara oerhört lyckat.

Hans mamma lagar mat till honom om jag och barnen är bortresta till exempel.

:grimacing: Jag ska väl inte döma egentligen, men du har mina sympatier här. Dock med reservationen för att jag verkligen älskar att laga mat och inte kan anförtro det till vem som helst.

23

Det låter som något män i alla tider har frågat sig: “Jag är snygg och fräsch och snäll på alla sätt - varför vill inte alla kvinnor ha sex med mig?” Naturens mysterium kanske?

Boktips (utan direkta svar men med lite behjälplig handviftning):
https://www.amazon.com/Chemistry-Between-Us-Science-Attraction/dp/1591846617

25

Naturens mysterium, som sagt.

26

Jag vill inget hellre än att känna på samma sätt som han gör, det vill säga en attraktion, ett intresse för honom och vad han har att säga, att vilja umgås, starka kärlekskänslor (och inte på ett syskonliknande sätt)

1 gillning
27

Jag är inte säker att jag förstår. Dvs du vill bli kåt i honom? Är det inte bara en fråga om att han

  1. Börjar träna så han får en snygg kropp?
  2. Fixar några romantiska resor och middagar?
  3. Ni plockar upp ett helt nytt intresse tillsammans: jag rekommenderar ridning, dans eller karate. :slight_smile:

Om jag förstår saken så vill du känna att han jobbar för dig och uppvaktar dig? :thinking: Näst bäst är att han visar ledarskap och projektleder familjen lite? Ok… låter som en klassisk manlig-kvinnlig relation om jag ska vara ärlig. Om han verkligen älskar dig kommer han göra det här, men du måste kanske hand- vifta lite i början. För att signalera så kan du ju ändå flytta ifrån honom om än temporärt för att visa att det är allvar - och det verkar ju som att du behöver vara för dig själv ett tag för att ge dig en chans att se honom och dig med nya ögon om inte annat.

29

Jag tror att man kan få tillbaka känslan, men då måste man ha en bra plan, jobba på det aktivt för att få till en förändring. 2018 är förvisso länge sedan…

Våra barn går i mellanstadiet.

30

I mitt fall var det tvärtom. Var det någon gång känslorna blommade upp var det när han utan att bli tillfrågad gjorde något självmant med barnen, i hemmet, trädgården, huset. Eller om han kunde se att jag var trött eller sliten, och därför rycka in, men det hände ju knappt aldrig. Han förmådde inte se det och om man lyfte ett önskemål, var man missnöjd, klagande, petig osv. Till slut känns det verkligen som man bara var där för att passa upp.

Men mycket annat får mig att känna attraktion, att man är trygg i sig själv, med fötterna på jorden, osjälvisk, förmåga att se och förstå även andras behov, inte bara sitt eget.

Ja, det är inte så lätt, och det framgår ju mer tydligt nu vad man värdesätter i en relation än vad det gjorde för 20 år sedan. Så är det ju, med livet får man erfarenheter.

2 gillningar
31

Det handlar inte om att känna sig kåt. Jag förstår att det inte är på samma sätt efter man varit tillsammans länge och fått barn osv men jag vill iallafall känna att jag är attraherad och tycker om att ha sex när vi har det. Han har en snygg kropp, träna och har det senaste börjat planera romantiska saker för oss efter jag tog upp detta men jag känner ändå såhär. När vi tog en helg på hotell så tycker han det ska bli roligt och mysigt med tid ihop men jag känner bara att jag hellre är själv.