@Caro
Lite så har jag också tänkt göra, flytta småsaker i omgångar, men de stora sakerna måste jag ha hjälp med. Jag känner att det går nog inte att be x, det känns riktigt dåligt att han skulle in i min lgh också.
Hitta tillbaka är absolut inget alternativ längre. I höstas var det ett alternativ innan jag visste… men nu-nej tack! Aldrig i mitt liv! Så nej jag får nog försöka samla ihop de som funkar känner jag nu. Hittills har jag fått erbjudande från 4 st, kanske kan få ihop 3-4 till så det borde ju lösa sig ändå då. (Ytterligare från 2 som bor på andra sidan landet, men det verkar osannolikt att det skulle funka 
men jag är såå tacksam för de som erbjuder sig!!)
Vad ger man folk som tack sen? Räcker det att man bjuder på mat samma dag? Hur man nu löser det i coronatider 
Kanske inflyttningsfest/middag senare? Men det är ju också svårt i coronatider…?
Hur mycket flytthjälpen förväntar sig beror nog på hur er relation ser ut i övrigt. Om jag erbjöd mig att hjälpa en väninna att flytta, så förväntar jag mig ingen gåva. Men om man har en intensiv flyttdag och beställer hämtmat, så hade jag nog gärna sett att hon betalade. Vänskapsrelationen byggs och stärks av att hjälpa varandra, och jag hade nog bara varit nöjd med att få känna just det, att vi finns för varandra. Grillning till sommaren, för att vi är vänner, inte som en betalning, liksom.
@Uppochner
Ja så får jag se det. Annars har mitt x o hans vänner flyttat allt, men nu blir det ju inte så. Känns så himla ovant att be om hjälp, men jag är ju så illa tvungen nu
Idag har jag rensat och slängt, burit och packat och kört saker till olika ställen. Helt slut! Mest mentalt ändå, hittade massor av födelsedagskort som jag sparat och många från x förstås. Gulliga och så fint han skrivit. Det var en annan människa än vad han är nu. Men vad jag grät, helt förstörd 
Känns ändå skönt att ha rensat en hel del. Så man har kommit någon vart. Ännu massor kvar att rensa och sortera men om man tar lite i taget så är man ju klar någon gång iallafall.
Det är meningen att vi ska skriva bodelningsavtal imorgon, men jag får skjuta fram det. Vill ha juridisk rådgivning innan jag sätter mitt namn på något papper
Han har varit väldigt småaktig med småsummor trots att jag gick in med hela min lägenhetsvinst på min första lgh i vår gemensamma lgh och betalade vårt bröllop utan att han spenderade en enda krona! Och nu ska han dela hela vinsten på husförsäljningen!! 
fast han gjort mig så ILLA. Och tjafsar om småsummor!! Jag mår illa!
Börjar fundera på om han har pengar undanstoppade också för han vill absolut inte dra in någon jurist i bodelningen, och ska betala skulder nästa månad plus resa utan att ha något annat än lön och vårt gemensamma sparkonto som han inte ska röra.
Finns det möjlighet att ha undangömda pengar på ngt konto/bank som jag inte kan se? Jag borde ju iallafall se om det förts över från det gemensamma kontot dit, för det är dit alla pengar kommit in.
Här tycker jag du bör stå på dig och anlita jurist.
Begär kontoutdrag på alla konton! Man är skyldig att redovisa, gissar att bankerna är vana vid dessa frågor.
Kanske via Skatteverket, vet inte ?
Mm, det tänker jag också. Och därför är det nog bra med en jurist som du tar upp den oron med och att juristen kan förklara för honom att han är skyldig enligt lag att redovisa alla sina bankkonton. Du kan även begära kontoutdrag så att du ser om han tagit ut eller fört över större summor. Tre år tillbaka i tiden, tror jag… Jag gjorde inte allt detta, jag var väldigt skakig och hade ännu inte fullt ut genomskådat min partner. Han lade säkert undan lite de sista månaderna, men jag har släppt det nu, det var i så fall bara en av alla orättvisor och orättfärdigt beteende.
@Uppochner
Ja det kan vara en bra idé! Jag ska ha ett juridiskt samtal med en jurist i veckan via telefon, så jag ska ta upp allt sånt och se vad denna person säger.
Jag ska lusläsa kontotransaktionerna så långt jag kan se så får vi se om jag hittar några okända överföringar också.
Hade det inte räckt med sorgen över allt annat känner jag. Kunde han inte bara ha skött det snyggt nu efteråt åtminstone, men eftersom han ljugit utan att tveka under så lång tid, så känns det som om han kan vara kapabel till det mesta och hur mycket har han ljugit tidigare??
Jag såg till att anlita jurist för oss. Det var en opartisk jurist, som skulle ta fram bodelningsavtal baserat på de uppgifter vi båda lämnade in. Jag körde öppna kort och lämnade in allt jag hade vid brytdatumet. Ganska snart dök det upp skuldebrev mellan min exman och hans mamma, olika varianter togs fram, drogs tillbaka. Skuldebrev jag aldrig hört om. Vet inte om all sanning kom fram i samband med bodelningen, tror de skrev gammalt datum på skuldebreven för att de skulle gälla i bodelningen (före brytdatum). Tror inte heller att alla inlämnade kontouppgifter var rätt. Vid ett tillfälle kom inga uppgifter alls in, och då bad jag honom inkomma med det inom ett par dagar, annars anlitar jag bodelningsförättare. Då rasslade det till, och jag tror det var för att de var rädda att då skulle de förlora på det än mer, om en bodelningsförättare blev inblandad, jag skulle ta del av än mer som var gömt. Så till slut blev det ett bodelningsavtal, och jag tror det hamnade någonstans mellan riktiga sanningen och det sämsta alternativet om vi hade gjort det helt utan jurist. Så känner du minsta tveksamhet, ta hjälp av jurist. Håll huvudet kallt, hur svårt och jobbigt det än känns. Håll fokus på dit du ska.
@Masai
Det är verkligen ofattbart hur lite skam vissa människor har i kroppen! Och denna människa har man levt tillsammans med, ofta länge, utan att veta vem den här personen är innerst inne. Det känns obehagligt att inte veta vem människan faktiskt är.
Så mycket det är att ta tag i! Jag har iallafall köpt lägenheten jag och barnen så gärna ville ha. Känns så skönt att ha den delen klar.
Men mäklaren ska inte lägga ut vårt hus förrän om en månad för hon har en annan försäljning på samma gata nu, så typiskt! Nu måste jag oroa mig för det också.
X är på Mallorca med ”kollegorna”, med andra ord sin nya. Själv rensar jag bland gamla saker där allt påminner om när vi hade det bra. Mitt hjärta går sönder 
Jag har ännu inte riktigt fattat det hela känns det som. Ibland har jag kommit så långt och känner mig stark och har tillförsikt till framtiden, men de senaste dagarna har jag gråtit floder. Trodde jag hade kommit längre. Men tydligen inte.
Hur ska man NÅNSIN kunna våga eller vilja träffa någon ny? Känner mig ensammast i världen ibland trots att jag mer eller mindre ALLTID har någon människa runt mig. Antingen är jag på jobbet med massor av folk som dessutom är väldigt stöttande eller så är jag hos någon eller hemma där barnen så gott som alltid är. Hur kan jag känna mig så ensam?? Och hur ska det gå när barnen inte ens är hemma? Hur kommer man ur denna ensamhetskänsla?? Hjälp 
Hur hanterar man att pappan tjatar på barnen så de mår dåligt? Han spelar martyr och tycker så synd om sig själv. Beter sig otroligt omoget och spelar ut mig mot barnen.
Ett exempel: Äldsta dottern bad honom byta låt då den påminner så mycket om att han träffat en annan. Då får hon ett surt svar ”du slipper snart den och mig när jag åker härifrån” . Ifrågasätter henne när hon undrar saker, ville tex veta hur gammal den nya är och får till svar ”är det mamma som har bett dig fråga massa saker om henne eller?”
Han ställer massor med frågor om vad jag sagt och tycker och gör och när hon inte vill svara så fortsätter han bara tjata och tjata.
Min äldsta tycker det är fruktansvärt jobbigt och vill inte vara ensam med honom längre för att han tjatar så mycket.
Hur kan jag stötta min dotter?
Jag kan inte prata med honom för han har klart och tydligt deklarerat för mig att jag ”inte behöver oroa mig för deras relation” då jag informerade honom om att barnen tror att han älskar sin nya mer än dem, eftersom de gråtande berättade det för mig. (Själv hade jag VERKLIGEN velat veta detta!!!)
Efter att mitt ex grät ut hos äldste sonen (då 16 år) över hur jobbigt det varit att göra slut med älskarinnan fick jag ett totalt frispel. Exet fick sig en utskällning som hette duga, jag tror aldrig jag varit så arg i hela mitt liv. Så fel att använda ett barn som biktperson!
Efter det har jag många gånger pratat med båda barnen att de har rätt att säga NEJ. Tycker de att samtalsämnet blir jobbigt, då får de säga nej tack, det här vill jag inte höra. Även till sin pappa. Kanske slutar han prata, kanske inte, men de ska säga nej om de inte vill höra!
Vill pappan göra någon aktivitet som de inte vill (typ släpa med dem hem till en av SINA kompisar mitt under pandemin) så får de säga tyvärr, så blir det inte för det vill inte jag. Kanske lyssnar han, kanske inte. Men de har sagt nej isåfall. Det kommer kännas bättre för dem själva på lång sikt, även om de ofta blir överkörda på kort sikt. (Han är så charmig, mitt ex - obs ironi)
Det är tråkigt med vuxna människor som inte begriper när de har vett att lägga av, men det kommer barnen att bli utsatta för i hela sina liv, så lika bra att börja stärka dem med strategier för att hantera det redan nu.
@Caro
Tack för dina råd! Det är väl tyvärr som du säger, att de kommer möta människor som inte vet när det är dags att ge sig, flera gånger under livet. Jag har sagt åt dem att stå på sig och säga till honom att de inte vill lyssna om han säger något liknande igen.
Det första han gjorde när han träffade dem idag efter mallorcaresan med den nya, var att säga ”ni behöver faktiskt inte vara så mycket med mamma!”
Bägge tjejerna har varit sjuka, jag har jobbat och han själv har varit på Mallorca och de behöver inte vara ”så mycket” med mig?!?!?! Jag saknar ord!
Alltså ibland (rätt ofta) blir man ju bara mållös!
Jaa var hade han då tänkt att de skullr vara? Och med vem?
Det är som att vissa inte förstår det där med trygghet och omsorg, att det inte varken fås eller kommer av sig själv. Man behöver ju liksom jobba för det
@Mas
Ja jag kan bara inte fatta vad som försiggår inne i den där hjärnan. Han verkar ju ha blivit dum på riktigt? Börjar undra om han ändå inte fick någon form av hjärnskada efter olyckan för jag känner inte denna människa längre. Alls.
Men jag läser ju om flera vars respektive är som förbytta efter en separation så det kanske bara är det som orsakar hans obegripliga beteende 
Och exakt det! Trygghet och omsorg kommer inte av sig självt!! Det måste man ju bygga upp! Precis! Han fattar inte det
Hu vad jag har sovit dåligt! Drömt om x och att han sa att han bara vill ha henne och inte mig.
När jag är vaken och det är dag så kan jag bättre hantera situationen men på natten blir allt betydligt värre! Undra vad det beror på?
Det är otaliga nätter som jag drömt om x. Där han sagt si eller så, gjort si eller så. Jag har ältat i drömmarna och hjärnan har gått på högvarv.
Vaknat av att jag gråtit, varit arg och allt i en salig blandning. Det är nog en del i processen @Orolig