Tack 
Hoppas du har en fin helg!
MimmiJ, din berättelse är ganska likt min separation i mycket (tre månader sen). Känslan är verkligen hemsk och jag känner igen mig så väl om det du beskriver om att barnen och pappan har fredagsmys och plötsligt är man helt utesluten ur familjelivet. Utfryst på nåt sätt… Helt overkligt!
Eller när man märker att alla barnen har en sms-grupp med pappa och den nya kvinnan och det plingar ständigt i telefonerna kring matbordet. Hur man ska komma över just den biten är svår att greppa… Man vill såklart att barnen ska ha bra kontakt med pappa och den ”nya”, men riktigt svårt att hantera detta i situationen!
Kram på dig, vi får lita på det ALLA säger; Det BLIR bättre 
Åhhh, kram till dig! Här finns det inte någon ny kvinna med (än, eller vad jag vet), men det kanske inte dröjer så länge, plötsligt har maken börjat använda parfym hela tiden och verkar tänka på hur han klär sig. Sånt som aldrig var viktigt när han var med mig…
Kan inte ens tänka på när jag måste hantera att han har en ny.
Jag hoppas verkligen att det BLIR bättre!
Skuldbeläggande, aggresiv, använder maktspråk, försöker trycka ner dig snofsar till sig - jag är inte han men ser jag utifrån mig själv behandlade jag mitt ex illa, nonchalerade henne, blev arg, behandlade henne illa med förhoppningen om att vi skulle komma fram till ett gemensamt beslut om skilsmässa. Detta interfolierades dock av kortare stråk av närhet och uttryck om att försöka, ofta i samband med att vi var åtskilda eller på resa. I vardagen återgick vi till att gå varandra på nerverna. I samband med en livsstilsförändring snofsade jag till mig, skaffade ny garderob och började använda rakvatten. När jag såg mina kvinnliga arbetskamraters reaktion insåg jag att jag kunde charma det motsatta könet. Nu gjorde jag det mest för min egen skull men senare för en annans. Så gör han det inte för din skull är det antingen för någon annans eller sin egen och då är frågan om han har någon baktanke med det.
Tack för din input! Det gör ont att läsa men nyttigt. Måste bara få in i huvudet på riktigt att han inte vill ha mig längre och att han antagligen tänker utåt.
Hur är er relation idag?
Vi har sporadisk kontakt, mest i samband med barnet och saker som mitt ex ska ha som ännu är hos mig. Jag försöker minimera kontakten men vi försöker bemöta varandra med vänlighet och respekt.
Överlevde helgen. Och i söndags kom min älsklingar hit
Killarna skulle komma hit och äta lunch i lördags, tänkte att jag skulle försöka vara öppen för barnens skull och eftersom han gick med på lunchen, så skickade sms och frågade om han ville äta med oss. Ville ge honom möjligheten att tacka nej utan att behöva göra det inför barnen. Men han ville gärna komma och undrade tom om det var ok med mig. Svarade att jag inte frågat om det inte var det. Men varför vill han (gärna) komma och äta lunch med någon som misshandlat honom psykiskt och som han bett hålla sig borta??
Tog ett steg till att vara mer självständig. Stora killen hade hockeymatch i söndags, jag tog mig dit ändå, fick åka med kompisar. Under lunchen kom det upp och sonen frågade om jag kunde och ville komma, och svarade då att jag såklart ville och jobbade på det. Maken sa något om att dom kanske kunde åka förbi och hämta mig. Var sköt att kunna säga att det inte var nödvändigt.
Väl där var det superkonstigt, att vara bland folk och han beter sig som att inget hänt. Sen ännu konstigare att gå bredvid varandra till bilarna och jag sätter mig i en annan bil och ser hur min familj åker i en annan.
Hur kan han verka så oberörd?? Jag kan det då verkligen inte! Tänker att jag ska vara sval och oberörd men när jag ser honom vill jag bara gråta och slänga mig i hans famn. Så jag uppträder nog väldigt surt och avvisande.
Någon som har tips på hur man blir mer oberörd? Eller hur man åtminstone lyckas låtsas som att man är det?
Hej Mimmi! Jag är ledsen för din situation och kommer mycket väl ihåg känslan av att behöva träffa X som var helt oberörd när man själv mer eller mindre var ett vrak och fylld av frågor som man aldrig fick några svar på.
Först och främst kanske du ska ställa dig själv frågan om varför du måste låtsas vara oberörd?
Du är ju inte oberörd! Vad vinner du på att spela teater?
Du är inne i ditt livs kris och bör nu först och främst tänka på dig själv. Det tar ett tag att smälta allt och innan du kommit till läget att du accepterat ditt nya liv kommer du gå genom många olika faser som är väldigt smärtsamma! Jag läste här nånstans någon som jämförde det med att åka i en berg och dalbana utan möjlighet att kliva av! Det är bara att hålla sig fast och försöka stå ut tills det planar ut. För det kommer att plana ut! Jag tycker att du ska minimera er kontakt så mycket som möjligt oavsett om det betyder att någon svärmor eller bekant kör med den slitna frasen “Ni måste ha bra kontakt för barnens skull”
Dom vet för det mesta inte vad dom pratar om!
Det kommer att finnas tid senare för att få en bättre kontakt men just nu i det här läget du befinner dig så tycker jag att du kan kosta på dig att bara tänka på dig själv och vad som är bäst för bara dig!
2 gillningar
Tack!
Jag läser och tar till mig, ja varför ska jag spela teater? Nä, jag är verkligen inte oberörd och jag varken kan eller vill spela.
Är så djupt nere i sorgen idag. Trodde det skulle vara lättare eftersom barnen är här nu, har varit så förut, men det är nästan ännu värre. Klumpen i bröstet är tyngre än på länge och tårar bränner bakom ögonen hela tiden.
Kanske är det för att vi sågs mer än vanligt i helgen, blev extra påmind om det som skulle ha varit. Du har nog helt rätt i att jag måste försöka begränsa kontakten för min egen skull.
1 gillning
Jag tycker också att alla säger åt mig att jag måste spela oberörd/lycklig/obrydd när jag träffat min exman, men jag har aldrig förstått varför. Jag har aldrig dolt mina känslor för honom förr och kommer inte börja nu, han tycker det är jättejobbigt säger han, att se hur dåligt han fått mig att må, men då anser jag han förtjänar att se exakt hur illa han gjort mig och hur jag mår. Jag förstår att det måste kännas hemskt att träffa honom, alla sår rivs upp på nytt, så i början är det nog precis som de ovan skriver, att det är bäst att kapa allt.
Jag mår bättre när jag slipper se mitt ex, inte för att jag saknar honom mindre, men för att minnena och känslorna sakta börjar blekna när jag inte behöver träffa honom hela tiden, vi kommer komma igenom det här, det är jag övertygad om 
kram
1 gillning
Oj vad vi är lika🙈
Nej, helt rätt varför skulle man inte visa att man är sårad och ledsen? Jag har skrivit ett långt brev där jag beskriver hur jag har upplevt det under vårt äktenskap. Funderar på att läsa upp det på nästa familjerådgivning. Vill ju stå upp för mig själv och faktiskt försöka få honom att få lite perspektiv, men samtidigt är jag livrädd för att göra det, för jag tror på riktigt att han verkligen kommer börja hata mig.
Ja, minnena gör sig inte riktigt lika påminda när jag inte ser honom hela tiden. Dock är det sms mm flera ggr/vecka kring barnen…
Jag hoppas verkligen vi tar oss igenom det här så småningom
Kram:heart:
Åhhh, blir både lättad, att jag inte är ensam, men ledsen för din skull! Skulle inte önska det här för någon. Du får gärna berätta mer om din situation
Hej klicka på mitt namn så ser du trådarna jag har skapat:heart:️ Nu är nästa panikkänsla när jag får reda på när han träffat nån ny medans jag fortfarande har sorg:confused: känns som en tickande bomb och jag är rädd hur jag kommer orka med det 
Vännen, kan inte ens förställa mig hur det måste kännas, du fixar det!
Usch ikväll är det riktigt jobbigt, haft nära till tårarna hela dagen och nu när jag ska sova så väller minnena över mig. Börjar minnas när jag föll för honom, hur det faktiskt sa “klick” och hur oändligt mycket jag älskat den här mannen och fortfarande älskar. Fy fan vad det gör ont!
Jeg ville ikke ha skrevet til ham, hvorfor skulle han i det hele tatt bry seg om hva du føler? Ønsker du det sterkt uten å forvente noe tilbake er det vel greit, du må bare belage deg på at du ikke får noe tilbake. Vil ikke at det skal bli enda verre for deg, du har det vondt nok 
Ønsker deg alt godt, måtte styrke og glade dager komme tilbake til deg snart!
Klemmer 
1 gillning
Ja visst e det sjukt att man sätter exet på pidestal Man tänker baaaara på dom positiva stunderna 
Tack
Helt galet men jag verkar inte kunna sluta, trots att jag skrivit ett långt brev om hur jag faktiskt upplevt det under vårt äktenskap och läser det högt för mig själv fler gånger så bara bankar det i mitt huvud hur mycket jag saknar honom och hur mycket jag älskar honom. Det är som att hjärnan vägrar förstå att vi inte hade en sund relation. Jag har fastnat i en totalt romantiserade dröm om oss och kommer inte ur den.