Hur mår ni?

När började Du sova hela nätter?
Två månader som nyskild , sover fortfarande dåligt, vaknar flera ggr på nätterna, vaknar tidigt o inte lätt att somna om, speciellt helger vill jag sova länge o utan väckarklocka.

Jag har inte sovit en hel natt sen skilsmässan(jo, kanske ett par). Men det är inte så illa som det var kanske upp till 1 år efter skilsmässan. Då sov jag som max 2 timmar/natt. Nuförtiden brukar jag vakna vid 03.00 och vara vaken i ett par timmar, somnar en halvtimme innan klockan ringer 05.30.

2 gillningar

Vet faktiskt inte riktigt hur jag mår. Vill ju tro att jag mår ganska bra men har ändå en känsla av att ”något inte känns som det brukar”. Har aldrig varit singel och själv i vuxen ålder. Gick på högstadiet när jag träffade exet. Vi flyttade ihop när jag gick på gymnasiet. Så jag vet ju inte om något annat liv. Vet kanske egentligen inte heller vem jag är när jag är själv.

Men trots det så sover jag bra. Äter som jag brukar och dippar sällan utan går mer i samma ”läge” hela tiden. Mycket tror jag det beror på att det var jag som initierade separationen så hade nog bearbetat mycket ovetandes innan det blev ett faktum. Gick med tankarna 2-3 år innan jag tog upp det.

Hade ingen riktigt nära vän innan vi separerade och lite hade jag ju exet på den nivån på slutet av vår relation. Vilket egentligen inte är någon skillnad idag men vill ju inte att han ska vara den första jag vänder mig till för minsta lilla som händer.
Så just nu går jag lite med en känsla av ensamhet och saknade av den där ”någon”. Och ”någon” behöver inte vara en ny partner, kan lika gärna vara en vän.

Just idag känner jag det kanske lite extra mycket då jag insåg att jag missat/glömt en sak på jobbet så har lite ångest över det samt att PMSen inte är så värst hjälpsam. Men såna här dagar så var det skönt att ha han där. Kanske av bekvämlighetsskäl också då han bara fanns där så jag just i stunden kunde få ur mig mina tankar :thinking:

Lite söndagssvammel i min ”ensamhet” :woman_shrugging:

1 gillning

Hej!, just nu mår jag inte Så bra då jag drabbats av troligt diskbråck. Svår smärta p känselbortfall mm…1a ggn detta. Värst är det på nätterna då jag vaknar massa pga smärta. Men ska nog bli bra…
Vad gäller mående efter skilsmässan så mår jag ändå ok. Såklart kan man sakna familje enheten jättemycket men saknar inte exet det minsta. Han har visat vad han går för…
Inget bitterhet här mer en ledsenhet över hur d blivit.
Kämpa på alla! Det blir bättre!, lovar!, låt tiden ha sin gång och det är verkligen tiden som gör att smärtan minskar. Fast just nu har jag ju skitsmärta pga diskbråck. Stor kram alla och kämpa på!,

2 gillningar

Hej!
Om jag jämför med hur jag mådde i somras mår jag 100 gånger bättre nu garanterat. Känner mig mestadels som mig själv men får absolut dessa dippar som kommer emellanåt. Men ja, de kommer mer sällan, absolut. Känns nästan som jag blir orolig och förvånad när de kommer, för jag mår ju bra igen har jag tänkt.
Känner också att mina hormonella faser varit värre senaste året med allt som hänt runtomkring.
Igår kväll var en sådan kväll när jag låg och grät över allt elände i livet. Det känns alltid så mycket bättre efteråt, att gråta är ju ändå bra. Jag är okej med att vara ledsen men inte med att ha ångest. Då vet jag att känslorna är för starka för att hanteras där och då och att jag måste jobba aktivt med att få ut dem. Måste lära mig att inte brusa upp när jag pratar om eller tänker på exet. Känner jag har mycket ilska från vår tid ihop och hur jag blev behandlad.

Ändå haft en bra vecka. Rått om mig själv efter jobbet och inte mått dåligt av att vara själv. Får se hur helgen ter sig. Inga planer idag mer än fix hemma och bara försöka njuta i min ensamhet. Har kommit förbi det där att jag måste ha folk runt mig hela tiden och snart kommer ju barnen igen och då är det fullt upp igen.

Som du säger, saknar familjen. Det betyder ju inte att jag vill ha tillbaka honom. Nej, vilken katastrof det hade blivit. Den han var iaf sista åren är ingen jag hade valt idag.

1 gillning

Senast ons kväll var det senaste vi pratades vid Messenger. Så helt tyst på det personliga planet på några dagar är det första gången på länge sen han flyttade ut.

Men vi har kontakt med varandra när det handlar om det uppdrag vi har. Det funkar bra.

Det känns bra och det är lugnande just nu - även om jag vet att X o den nye träffas.
Trots att jag vaknade vid fem o tänkte på X. Det var svårt att somna om men det gick till slut.
Kanske lättare bara för att ungdomen är hemma en vecka och åker iväg igen.