Hej!
Jag har nyligen inlett ett seriöst förhållande,och vi bor i olika städer.
Problemet är,att jag har svårt att hantera när min partner träffar hans ex och hans & deras barn…Det händer då & då och i hans hem.
Själva tanken på att dom ses under födelsedagar tex,även hans… hemma hos honom,har jag svårt att hantera.
Dom samlas som familj och jag har svårt att hitta min roll i det hela. Jag blir kall & avståndstagande,när han berättar att dom ska ses.
Vet inte alls hur jag ska bete mig,om vi skulle träffas. Jag vill ju inte umgås med henne…Känner som en riktig " outsider".
Jag tycker du ska berätta för honom hur du känner, annars kan han omöjligt veta. Sen är det ju så att din särbo har en familjekonstellation som antagligen funkar bra för dem. De har separerat men vill uppenbarligen fortsätta umgås som en familj, vilket du tyvärr inte kan förhindra även fast det känns jobbigt.
Eftersom ni inlett en relation borde han ha intresse i hur du känner inför olika saker, så ni bör ju prata om hur du upplever situationen.
Har du träffat barnen? Kanske känner du dig mindre utanför om du får presentera dig och så småningom hitta din roll i sammanhanget?
Hej!
Jag har berättat för honom om hur jag känner.
Då jag har frågat honom om hur det skulle bli när jag flyttar dit,så säger han att exet såklart inte skulle komma till vårat gemensamma hem då.
Jag har träffat vissa av barnen,men vi har inte umgåtts än.Bara hälsat på varandra.
Just att dom umgås hos honom,känns inte bra. Dessutom ses dom lite väl ofta…
När inte jag är där,så kommer hon dit då & då…
Är det bara jag som tycker att det känns jobbigt med ex som " känns ivägen" för er relation & lycka?
Jag förstår att du tycker det är jobbigt, kanske grundar sig känslan i osäkerhet eller svartsjuka eftersom de har barn ihop? Oavsett kan jag absolut förstå att du tycker det känns jobbigt.
Kanske är jag lite udda när det kommer till den här frågan och det skulle vara intressant att höra andras tankar i den här tråden. Men jag är nog rätt bestämd på att ifall man träffar en ny partner så får man acceptera personens eventuella bakgrund och förflutna också, och inte förvänta sig att man ska komma in och ändra och plocka bort vissa delar.
Hade jag träffat en man som redan innan vi blev tillsammans berättade att han har en bra relation med mamman till sina barn, och att de umgås mycket ihop, så hade jag inte försökt arbeta bort det så fort jag blev tillsammans med honom. Tvärtom tror jag att jag hade fått jobba lite med mina egna känslor där, försöka inte bli svartsjuk eller jämföra vår relation med den han har till barnens mamma. Dessutom försöka bygga en god relation till hans barn och kanske även deras mamma om det nu är så att hon är en del i killens liv fortfarande.
Det kanske är för modernt tänk för många, men för mig är det en självklarhet. Men som jag skrev i början; jag kan till hundra procent förstå att du känner dig osäker också. Jag hade nog önskat att min kille lyssnade in mig och hjälpte mig att förstå att det inte finns något att oroa sig för.
Är det bara för att det är hans ex du känner så? Skulle det kännas bättre om det var en kvinnlig kollega eller vän som han har bra kontakt med?
Risken med att du blir kall och avståndstagande när han berättar att dom ska ses, är att han slutar tala om det för dig.
Nu har inte jag och mitt ex någon bra kontakt, men skulle jag träffa någon ny som har åsikter om vem jag träffar eller att jag har en bra kontakt med min medförälder skulle jag nog dra öronen åt mig. Jag känner inte att det skulle vara en hållbar relation i längden.
Jag tror att du, er relation samt för hans barn skull att ni alla skulle vinna på att du är vänligt inställd till hans ex och att de har en god relation.
Hej!
Ja han säger jämt att jag absolut inte ska vara orolig, och att han älskar mig jättemycket,vilket han även visar jämt.
Men ändå finns det där mörka molnet där,som inte försvinner från mina tsnkar och känslor.
Ja jag är nog osäker när dom ses,annars vet jag att vi är perfekta för varandra!
Men känner att hon är i vägen och lägger sig i allt…
Hej!
Nja,skulle nog inte direkt gilla om han umgicks med kvinnliga vänner heller…Har nog problem med att kunna lita på någon. Vill känna mig prioriterad & viktig i hans liv
Så här då dom har barn ihop så är det enda riktiga i min värld att du får jobba på dina känslor för hans ex. För barnens skull kan du ju inte kräva att de ska sluta se eller inte ha den vänskapliga relationen de har. De är och förblir barnens föräldrar. Du får lita på att han tycker om sitt ex som vän och mamma till sina barn och dig på ett djupare plan som partner.
Det här låter som ett “mörkt moln” som är ditt eget och har med dig att göra, inte med honom eller hans ex att göra. Så det du ska hantera är nog dina känslor, din särbos ex tycker jag inte du ska “hantera” alls.
Har du haft det här problemet ofta, i andra relationer med? Det låter som ett rätt allvarligt problem i mina öron, har du funderat på att prata med ngn professionell om hur du kan hantera det?
Hej!
Nej jag har aldrig haft det här problemet tidigare, inget ex har varit så påträngande tidigare. Dom har hållit sig i bakgrunden/inte funnits med i bilden.
Dessutom har jag aldrig haft så starka känslor för någon man tidigare heller. Det kan ju ha lite med saken att göra.
Jag kan nog inte bete mig naturligt om jag skulle behöva möta hans ex heller,skulle kännas för obekvämt & påtvingat. För min särbo vill att jag & exet ska ses & umgås…
Nu skulle jag åka ner över julveckan till honom, när biljetterna var bokade & klara,så sa han att dom brukade fira julen ihop också…Det sa han ingenting om tidigare då jag frågade om hans planer i jul…
Suck! Vet inte hur jag ska göra/bete mig nu.
Jagkan inte låtsas att allt känns ok tyvärr,det syns & märks direkt.
Men då är det du som äger hela problemet. Han är villig att introducera dig och ta in dig i den gemenskap han har med sitt ex och deras barn. Väljer du själv att stå utanför eller agerar och framstår som ogillande, motvillig och distanserad så är ju risken överhängande att det blir dig han tvingas välja bort. Helt enkelt för att du tvingar fram det själv genom ditt i ärlighetens namn ganska snäva förhållningssätt. Ett sätt som med stor sannolikhet grundar sig i bristande självkänsla hos dig.
Om jag förstår det du skriver rätt så ÄR du ju prioriterad. Men du vill ha allt, du vill att han som medelålders med ett tidigare liv ska välja bort allt och alla andra av kvinnligt kön, oavsett historik, gemensamma barn etc.
Mitt råd är att du åker dit över jul, då du är både bjuden och välkommen och gör ditt bästa. Skiter det sig och du inte kan lägga band på din egen ovilja så kommer det antagligen att tvinga fram någon form av beslut, antingen hos dig själv, eller hos honom. Men det kommer ju den här oviljan, ogillandet och emotionella distanseringen som du praktiserar nu också att göra, men det tar antagligen lite längre tid.
Troligen skulle du må bra av att jobba mer med dig själv, eventuellt gå till en terapeut (för det är inte helt lätt att fixa sådana här ganska grundläggande rädslor och kontrollbehov på egen hand) och bena lite i vad den här rädslan, kontrollbehovet över honom och ditt eget stora bekräftelsebehov har sin grund i hos dig själv.
Jag kan hålla med @Noomi här. Du är ju ändå prioriterad. Nu har jag inte läst alla inlägg i tråden, men säkert ännu jobbigare för hans ex. Om jag skulle bli tvungen att välja skulle jag alla dagar i veckan vara i din situation o inte i hennes situation. Trivs du bra i relationen med nya mannen så passa på o njut av den!
Han gör detta för barnens skull. Kan inte tänka mig att de hade firat julen tillsammans annars.
Ja jag har insett att det troligen inte kommer att funka mellan oss,trots starka känslor.
Jag känner mig utanför,men drar mig redan både fysiskt & känslomässigt undan…
Problemet är att jag inte kan låtsas vara oberörd om vi skulle ses där på julen…När jag känner mig obekväm så drar jag mig undan…
Eftersom relationen är ny så känner du dig inte helt säker på var du har honom. Du är kanske orolig att han ska återgå till henne igen. Det är så klart fullt naturligt att känna oro för det om man tycker väldigt mycket om någon. Jag tror det här släpper med tiden när du lärt känna honom bättre.
Jag tycker det vore synd att gå miste om en relation som i övrigt verkar bra. Finns risk att du kommer att ångra dig och må dåligt om det tar slut och du ger upp så kommer du alltid gå o fundera på hur det hade blivit om du kämpat för att få det att fungera.
Ja det är sant att jag skulle ångra mig. Väldigt mycket!
Men hur kan jag snabbt hantera mina känslor?
Nej hon är omgift,men ändå håller hon sig kvar…Det var flera år sen dom separerade.
Åndå känner jag stark olust över att träffa henne hemma hos han,som är nästan som vårat hem.
När hon ska komma,då vill jag bara dra därifrån…
Det här är ändå något bra för dig. Hon är omgift och han har inlett relation med dig. Han känner sig nog mer eller mindre tvingad att gilla läget för att han har ett barn med henne som trots allt bara är 13 år. Alltid lite svåra frågor det här. Du bör kanske prata med någon psykolog eller liknande så du har verktyg hur du ska tänka.
Fast jag tycker nog inte att det krävs att du kan umgås helt otvunget med hans ex över julen? Jag tänker att det är två vitt skilda saker att du accepterar att han umgås vänskapligt med henne för barnens skull, och att du, dessutom så här tidigt i relationen, också måste hänga med henne som att ni vore bästa vänner. Det senare är betydligt mycket mer begärt. Måste du och hon vara där samtidigt? Och det är skillnad på att hälsa civiliserat och att fira julafton tillsammans, om det nu är det det är frågan om?