Jag vill inte vara oförskämd men jag tycker att du behöver söka hjälp och prata med någon för hur du ser på din fd partner och hur han ska ersättas med någon som ”överträffar” (eller åtminstone är minst lika bra). Och hur du ser på dig själv (i relationen med en sådan person) och t ex i vilken ”liga” man spelar, sund/osund beundran osv.
1 gillning
Han var såklart mer än bara en musiker för mig. Han var kul, smart och unik på många sätt. Jag var skitkär i honom och musiken var en pusselbit som kronan på verket, lite svårt att förklara. Men det var såklart honom som person jag var kär i. Har flera talangfulla musiker som är vänner till mig och som jag inre ser på det sättet.
Har en vän som älskar att dejta just läkare men de är ju inte lika svåra att finna.
När du nu ändå nämner det så, musiker är inte heller så värst svåra att finna…
Om det duger med vilken läkare som helst för din vän, så kanske det duger med vilken musiker som helst för dig…eller?!
Så enkelt är det ju inte att finna musiker, men man kan ju inte klicka med vilken musiker som helst heller eftersom alla är sina unika personer
Men vilken läkare som helst för dom är alla lika 
Lite som att jämföra en hobbybasist med en professionell violinist faktiskt. Tro fasen inte att läkare är av samma kaliber och samma utbildning. Måste hålla med @Lisa0987 här, du borde fundera på att prata med någon…
1 gillning
Näääe precis… och det är ju rätt person du söker inte med någon automatik en lika, eller ännu mer, enastående jazz/klassisk-musiker.
Så varför snäva in ditt eget urval så in i norden med ett sådant kriterium och intala dig att just den detaljen är oersättlig 
2 gillningar
Jag menade inget illa med att be TS prata med någon, det är inget elakt råd. Det är väl aldrig fel att söka hjälp om man känner hopplöshet?
Att ha hjärtesorg är inget onormalt tillstånd.
Men att känna hopplöshet efter ett uppbrott och prata om en person som en stjärna, att prata om sig själv i ordalag som ”i en annan liga”, att prata om att ev kommande partners som att de skulle komma att vara ”downgrades”, det låter inte sunt, vare sig i synen på andra människor eller synen på sig själv.
Då kan det vara bra att prata med någon professionell för att reda ut sina tankar och förstå vad som ligger bakom denna ganska tuffa uppdelning av människor, att man duger osv.
Tunnelseende o hangups kan vara alldeles normala delar i sorgen, men skulle också kunna vara tecken på depression.
4 gillningar
Du skulle ju kunna bredda ditt urval av musiker. Alltså söka bland klassisk-musik-orkestermedlemmar, finns nog en hel del, då kan du också resa med ut i världen.
Jazzmusiker håller sig troligen i mindre kretsar med likasinnade, men finns säkerligen sätt att leta upp dessa kretsar och vilka ställen de brukar spela/hänga på.
Finns ju också olika genres inom jazz så ett tips kan vara att inte låsa fast sig vid bara en typ av jazz.
Har för mig att det finns jazzfestivaler lite runtom Sverige och Europa. Finns en jazzfestival på Österlen har jag för mig varje sommar.
Det behöver inte vara helt hopplöst, men råkar du på en man som du klickar som fan med så ge honom en chans även om han inte skulle råka syssla med jazz/klassisk musik. Han är kanske en jätteduktig kock. Dejtade en kock en gång och det var guld. Han lagade alltid mat åt oss.
Sen detta - alla (kända) jazzmusiker jag någonsin läst om har varit mer eller mindre promiskuösa sviniga rövhål och/eller alkoholister/missbrukare. Samtidigt som de ska vara så jevla svåra (men egentligen är de bara svin).
2 gillningar
Hej där fellow kultur"tant"!
Det du skriver är så klokt. Tror att ett problem är att jag romantiserade klassiska musiker långt innan jag lärde känna mitt ex som jag, mycket riktigt, fortfarande är väldigt kär i. Han förkroppsligade en dröm.
Ett annat ex till mig var akademiskt begåvad publicerad författare och även om jag älskar litteratur och var mycket kär i honom och beundrade honom såg jag aldrig hans egenskap som något "oersättligt. Är något i den klassiska musiken jag “går igång” på även om jag uppskattar andra talanger. Jag känner inte alls igen mig efter detta breakup.
Tidigare kunde jag komma över folk jag varit kär i fort och snabbt komma till insikten att jag gjort dem speciella i mitt huvud. Blev snabbt öppen för att andra människor åtminstone potentiellt kunde vara intressanta medan här känns det som att jag lika gärna kan drömma om en sagoprins med magiska krafter.
Tiden kommer tveklöst att göra sitt jobb och du kommer att komma ur även detta… men mtp hur du beskriver dina tidigare relationer så låter det faktiskt som att du letat sagoprinsar även före denne sista man. Du är vuxen, 32 år och känner du att du är redo att stadga dig och ev bilda familj så är nog sannolikheten större för en lyckad outcome med en helt vanlig man, än med en drömprins 
Det där kan nog faktiskt vara något värt att gräva lite i och fundera djupare på för dig 
1 gillning
Letade verkligen inga sagoprinsar innan. Den akademiskt begåvade var jag inte mer kär i än andra (förutom det senaste exet). Så jag har ingen tendens att idealisera. Nu råkade den senaste mannen falla mig i smaken till nästan 100% av en slump vilket gör det objektivt svårt.
Jag blir väldigt konfunderad av dina inlägg och ett påstående som detta.
Ingen är perfekt men de män jag levt med längre tid har definitivt ”fallit mig i smaken” 100%. Det borde väl både de o jag känna medan vi är tillsammans? Eller så vill jag ha det. Inte att någon föll mig i smaken 80% och så fick man nöja sig….
Du beskriver dina relationer o fd på ett annorlunda sätt. Jag har svårt att relatera till det.
1 gillning
Det som försvårar är att jag tror jag dödade hans känslor genom mitt osäkra beteende, men det är ju en annan diskussion. Jag förstår varför han gjorde slut med mig och förlorade min chans med någon som blev kär i mig.
Ja han hade ju sina brister, det har ju alla. Jag kände ju inte att mina ex föll mig i smaken till 80% eller något sådant men något förkroppsligande av min “idealman” var de inte. Dock tänkte jag inte i dem banorna då jag ännu inte träffat denna idealman när jag var med mina ex.
Enligt mitt amatörmässiga sätt att se på saken så är ju just DET själva diskussionen… för dig 
2 gillningar
I min förra tråd, ja. men en stor fråga inom mig som nog spiller över lite här och var.
Det är väl just det här du skulle behöva adressera, för det hänger nära samman med att tycka att någon är i en annan liga o liknande kommentarer, det ser ju jag kan hänga ihop med känslan av osäkerhet osv. Men jag är ingen expert.
1 gillning
Jag tror du har helt rätt! Jag har kontaktat psykolog för att reda ut mina självkänsleproblem, tror inte min fascination av musiker kommer förändras men kanske sabbar jag det inte nästa gång om chansen skulle komma? 
1 gillning
Det är säkert lite av båda. Jag var inte så konstruktiv när jag tog upp frågorna alltid, men han hade nog inte bearbetat sepationen helt heller. Dock var det lite förhastat av mig att befaraatt han “aldrig” skulle bli redo när vi endast bott i samma stad i ett halvår. Det är ju en sak att umgås med hans son men en helt annan att bo under samma tak. Kanske hade man kunnat skynda långsamt? Eller så skulle han aldrig bli redo, vem vet.
Hand ex hade mycket ångest och var ofta anklagande mot honom vilket bidrog till att deras relation tog slut, tror det gav honom panik att se liknande neteende från mig.
1 gillning
Du är så rar Buenita! <3 Tror dessvärre det inte är drivkraften och kreativiteten eftersom de av mina ex som varit minst lika drivna inte haft samma “wow”-intryck på mig. Det är nog min musikfetisch som spökar.Det här var en helt ny upplevelse som jag hoppas få igen men ska inte se det som mer sannolikt än att vinna en miljon för andra gången.
Tror absolut man kan påverka och döda en partners känslor men vem vet vad som var hönan och ägget, så är nog fallet i många uppbrott skulle jag tro.
2 gillningar