Tack. Ilska är sällan bra. Men kanske det som behövs för att få igång en förändring i mig till det bättre.
3 gillningar
Det kanske var vad du behövde?
Det du beskriver, nämligen en ensidig relation där du ofta har känt dig nedprioriterad, bygger ofta upp en uppdämd ilska. Ibland är man inte ens medveten om det själv förrän det brister, och är man en person som är van att försöka anpassa sig för relationens skull kanske det är svårt att erkänna ilskan ens för sig själv.
Men det här uppbrottet, hur hemskt det än har gått till, kanske åtminstone kan ge dig en chans att få säga ifrån? Och stå upp för dig själv. Ibland väntar faktiskt något gott i slutändan, även om det inte alltid känns så när det är som värst.
Och P.S. jag tror ärligt talat att det bara är nyttigt för henne att få lite gränser satta för sig 
4 gillningar
Jag tror att du VILL träffa henne. Du kanske inte riktigt förstår det själv utan försöker intala dig själv att det inte är så.
Varför skulle du annars ha blivit så arg och besviken?
Har varit där.
Det är så oerhört tufft i början. Jag tycker fortfarande att man borde kunna umgås och vara vänner med den man har barn med men med 2 år i bagaget så har jag insett att det sällan lyckas. Allra minst med en tredje inblandad. Eller joo, efter några år kanske.
Vi hade båda svårt att släppa varann, sedan hände nu grejer och vi ses inte mera. Några sms… det är allt.
Jag hoppas att det ändrar längre fram . Att vi kan ses på kalas och sådant.
Ditt x har dåligt samvete, hon vet hur du känner. Hon försöker säkert göra så bra hon kan . Men… du lider av det.
Ilska behövs och bara tiden visar hur det blir. Tålamod is the shit.
4 gillningar
Har du läst om de olika faserna i sorgeprocessen? Ilska, att vara arg är för de allra flesta en del i den. Ofta är den delen som på nåt sätt markerar ett nytt steg när du kommer förbi, då det är en bra helt naturlig del. Man får en ny insikt vilket den verkar gjort för dig också
Vi måste våga känna alla känslor tror jag, en del i bearbetningen och livet i stort.
3 gillningar
Man går ju ofta lite fram och tillbaka mellan faserna och inte på rak linje genom dem. Det går i vågor och när man tror man är klar… kommer det nån låt på radion, ett minne på fb eller skolavslutning för barnen så kan känslan kort skölja över en oförväntat.
5 gillningar
Jep, hade det oerhört tufft ca 1,5 år efter. Dippen höll i och höll i. Grät, som jag inte gjort på länge… Ilska, sorg, allt om vartannat. Men även det gick över…
5 gillningar
Ohhh vad jag tror ni träffar rätt.
@onedaymore
Visst behövde jag nog det här. Känslan att jag inte längre har något att förlora börjar komma.
@mamma_mu
Precis samma sak sa en nära vän till mig precis. Med tillägget ”Du måste släppa henne. Du sitter fast i ett spindelnät och så fort du försöker röra dig i det fastnar du”
Jag vill ju också tänka att hon gör sitt bästa därför jag ändå försökt och försökt få det att fungera. Men nu vet jag i ärlighetens namn inte om jag orkar mer.
@Trott
Ja jag känner till processen och visst känner jag igen. Men det logiska är inte logiskt när man är mitt i alla känslor. Just känslan av att tro det är över är stor igenkänning.
Tack 
Nu vilar jag i känslan utan att agera. Det brukar vara det klokaste.
Imorgon ska jag ha roligt 
5 gillningar
Broder!
Strunta i skit i negligera stryk henne ur ditt liv.
Du ser hur hon är.
Hur hon verkligen är.
Hur hon behandlar dig.
Understundom hittar jag där jag minst väntar det tankar, formuleringar, ord som blir till klädhängare som jag tar med mig och hänger upp saker på.
En tanke fann jag i “Harry Potter och den flammande bägaren” där gamle Dumbledore säger något i stil med “vill du se en mans sanna karaktär ser du inte den i hur han bemöter sina jämlikar utan sina underlydande”.
Till det lägger jag en tanke från Konfucius som jag hittade i “Bröderna Dalton jagar ett arv”: “Speglosan vanärar endast sin upphovsman” och som vi säger på svenska: “Den som sa det han var det”
Jag tar dessa tre ingredienser, rör samman dem, gräddar dem i min tankeugn och ut kommer min fasta övertygelse att hur andra behandlar mig säger inget om mig men allt om dem.
Behandlar någon mig nonchalant, oärligt, elakt visar det den personens karaktär och natur. Det är inte offrets fel om det blir rånat, våldtagen, misshandlad - det är förövarnas.
Behndlar hon dig illa? Ja.
Är det ditt fel? Nej.
Hon prioriterar inte dig, hon vill ha dig som en reserv på avbytarbänken ifall det skiter sig med den nya.
Jag har skrivit det förut, jag vet inte om det var till dig eller någon annan, i denna tråd eller någon annan men jag gör som min gaggige gamle morbror och upprepar mig ety repetition är kunskapens moder. I det här fallet gäller det att integrera kunskapen med känslan och låta den ta sig konkret uttryck i att betacka dig för all vänskaplighet och be henne flyga, fara och dra åt helvete.
4 gillningar
Tack @Rulle
Jag vilar i mina känslor. Att be henne fara och flyga är jag inte framme vid än.
Men en ordentlig förändring skymtar i horisonten.
För oavsett om hon gör sitt bästa eller inte förtjänar jag bättre.
Jag har inte en vän, bekant eller kollega som beter sig såhär. Då måste jag ställa högre krav på vem det än är som vill skapa en ny relation med mig oavsett historia.
6 gillningar
Hon testar dig ju såklart och du är inte prio. Ditt hopp lever och så länge det gör det kommer du hoppa när hon säger till. Bygga relation…rent rama rappakaljan…bara för dig att inse faktum…du behöver distans från henne annars kommer samma ältande och känslorubbningar fortsätta. Du har långt kvar men så småningom kommer insikten.
3 gillningar
Kämpigt. Låt henne inte köra med dig så där. Det är respektlöst att ställa in i ett sådant känsligt läge när du faktiskt möter upp hennes önskemål.Men i längden vinner en sådan omtänksam och generös person som du tycks vara. Verkar dock inte som din fd har gjort sig förtjänt av dessa fina egenskaper och handlingar. Ge det till dig själv nu ett tag och sätt ditt eget mående främst. Med tiden kanske det går att få till en annan slags relation på lika villkor. Jag hejar på dig i din fortsatta resa.
4 gillningar
@Saknad
Tack. Jag trodde ju att jag hade kommit till insikt tidigare men ser ju också att jag är tillbaka i gamla hjulspår. Det ramlar väl till sist ner 
@Nina77
Tack! Så fint skrivet
1 gillning
Otroligt fina svar och råd du har fått i kväll från mammamu - rulle - nina77 - saknad.
.
Alla råder dig till att backa, du ska inte vara en reserv, du ska ha en mammarelation för din unge, ingen kompisrelation till henne, du kommer dit snart.
2 gillningar
Du där sa du något som är otroligt sant. Det är något som är väldigt lätt att tappa bort i såna här sammanhang.
3 gillningar
Läser igenom tråden och min förra tråd och ser att jag är lite vilsen. Men det gör ju ingenting, varje kurva ger förhoppningsvis nya insikter. 
Så tacksam för allt engagemang i tråden 
Ilskan som kom häromdagen la sig ganska fort. Innerst inne vet jag ju att det är jag som styr mitt liv och jag som väljer vad jag lägger energi på och utsätter mig för. Men herregud, det här är inte enkelt.
Känslorna åker berg-och dalbana.
Tyvärr verkar det, trotts allt som hänt, finnas mycket känslor kvar kring Ö. Mycket mer än jag trodde och med tanke på hur hon agerar verkar inte hon heller helt gått vidare även om hon är i en ny relation.
Varför släpper hon mig inte annars?
Ni har ju rätt, jag behöver verkligen försöka skapa ett större avstånd.
Några korta sms konversationer är den enda kontakten senaste dagarna. Bara på hennes initiativ. Bara rörande barnen och tider som jag svarat kort på. Inte ett ord om ny tid för en träff.
Trött andra halva av arbetsveckan efter flera känslomässiga urladdningar och dålig sömn. Men även haft roligt och skrattat med kompisar och kollegor inklusive en riktigt rolig sommarfest.
Bygger också ett par nya vänskapsrelationer med fina människor som är ett stort stöd. Att visa omtanke och uppskattning är något av det finaste en människa kan göra. Försöker uppskatta allt positivt.
Nu väntar snart en väldigt oplanerad barnfri helg. Jag behöver hämta energi. Försöka landa lite igen för såhär vill jag inte fortsätta. Har saker jag kan göra om tankar och ångest kommer på besök men inga som helst tvång eller måsten.
Försöka fokusera på det som ska bli, inte det som varit.
6 gillningar
Jaha hur gör man nu då?
En i min närhet vill para ihop mig med en av sina vänner. Hon är övertygad om att vi skulle passa så bra ihop. Tidigare har jag sagt nej, det var för 1,5 månad sedan. Men nu frågade hon igen.
Nu tänker jag mer, varför inte? En oskyldig träff utan några krav eller andra förväntningar än att vara i stunden med någon och se hur det känns.
Men det kanske är jättedumt? Eller är det att ta ett steg ifrån den dysfunktionella relationen jag har med Ö?
15 gillningar
Go for it! Ta det för vad det är, en oskyldig träff. Du behöver inte ha så höga förväntningar. Ha roligt.
3 gillningar
En träff. Inga förväntningar. Go.
4 gillningar
Tycker du ska ut o ha det trevligt.
4 gillningar
Om du kan vara sann mot dig själv i om det känns rätt och inte fortsätta ses pga andras förväntningar sen, så varför inte ge det en chans. Vet hon att din skilsmässa är färsk osv ?
2 gillningar