Tack att ni delar med er hur ni hanterar era x. Vill nu bara bygga upp en tillvaro med mina barn utan henne.
-Vi kan vara kompisar! är hennes syn på separationen. Hon har borrat sönder mitt huvud och krossat mig, har inte lust att vara kompis med en människa där all tillit är borta.
2 gillningar
Klokt!! Bygg upp din egen tillvaro och kontra med förslag på överlämning och informations utbyte. Se till att det sker på sätt som passar dig just nu. Hennes tankar om ”vara kompisar” kan du se som ngt i framtiden, om det nu ens blir så. Kontra henne med att det jag behöver nu är detta, inga mer förklaringar behövs.
Vi ses aldrig , har så lite kontakt som möjligt .
Mest mail kontakt .
Trivs bäst med det .
Jag skrev precis till exet att jag inte kommer att klara av fysiska överlämningar. Är fortfarande ledsen och irriterad efter att exet lämnade barnen här igår. Så jag föreslog att jag lämnar på fritids på måndag så får han hämta dom, så sker överlämningen där.
Vi hade eg bestämt att jag skulle lämna senare nu på söndag eftersom han skulle göra något mysigt med sin nya tjej på alla hjärtans dag (att jag ens går med på detta??!) - haft ångest över detta sedan dess. Känns mycket bättre att veta att jag inte kommer att komma dit efter att de haft sin mysdag 
4 gillningar
Klokt av dig 
Och så kan du och barnen planera något fint att göra tillsammans på söndagskvällen också!
Jag tyckte alltid det var skönt att lämna via fritids/skolan på måndagen för de få dagar vid typ semester då vi skulle lämna till varandra, blev så rumphuggna på något sätt.
1 gillning
Jag kan säga att jag just nu har dragit ned min kontakt med x till ett minimum. Behöver få bearbeta mina känslor och få distans. Vi har varit separerade i ett halvår. Jag är, vissa dagar, fruktansvärt arg på honom fortfarande, besviken och otroligt ledsen över att han berövat mig tid med mitt enda barn.
Jag kan inte vara vän med honom. Kanske någon gång i framtiden. Men det är inget jag strävar efter.
Men utgå från dig själv tänker jag, mår du dåligt och behövde distans, försök få den distans som är möjlig. Se till att be om och skapa dig utrymme. Om x är den som lämnat är det ditt x som får anpassa sig efter dina behov. Det spelar ingen roll vad ditt x vill. Du kommer kanske bli påverkad av att se och prata med ditt x en längre tid framöver, men de som varit igenom det, säger ju att det går över. Och så klart blir det lugnare med tiden. Men det är klart det tar tid. Och fundera över om du verkligen vill gå till familjerådgivning eller om du gör det för ditt x skull. Ta hand om dig själv i första hand är mitt råd. Det är ändå hittills, vad jag kommit fram till, den bästa strategin att orka med separations-situation. Kram och styrka!
2 gillningar
Nej, det vill jag inte egentligen. Han har träffat någon annan och har börjat träffa henne.
Och jag har inget intresse att vara kompis med en som har svikit mig så.
1 gillning
Det förstår jag sannerligen så väl. Så känner jag också. Mitt x träffade någon annan bakom min rygg i ett halvår. Han är fortfarande tillsammans med henne. Jag är fortfarande så besviken och arg på honom att jag knappt klarar se honom i ögonen när vi träffas.
Så minimal kontakt kändes som det bästa alternativet ändå, distans och tid och fokusera på vad som är bäst för en själv.
Kram till dig
4 gillningar
Vår plan var inledningsvis att vi skulle fortsätta vara vänner. Ett tag kändes det ok och jag tänkte att det skulle bli lättare när vi bodde isär. Men nej, jag blir så arg när jag ser honom och påminns om hans svek, (han träffade en annan innan vi separerat och började dejta henne innan han ens flyttat ut).
Kanske vi kan umgås framöver, men behöver massa distans just nu vilket jag gjort klart för honom. Han har svårt att förstå varför och vill hjälpa till och ställa upp men jag har sagt att jag endast klarar av absolut nödvändig kontakt i nuläget.
Japp samma här. Enl mitt ex var de “bara vänner” i flera månader och Sen växte känslor fram och de började dejta typ dagen efter vi beslutat om separation. Han hann inte ens flytta ut Som jag önskar att de hade väntat tills han flyttat iaf
Fy fasiken!! Man undrar… är det verkligen så bråttom? För mig är det helt galet! Känner med dig
1 gillning
Det är så den svikna känner . Man är arg, vill ha distans , mm . Men när den som sviker är den som är arg , förbannad elak mm … det är DET jag inte kan förstå? Som jag ALDRIG kommer förstå
1 gillning
Hur gör ni med telefonsamtal och dylikt när ni har barnen? Jag klarar inte ens av att höra rösten. Låter ni x:et träffa barnen när det är “din” vecka? Jag har fått en depression och är sjukskriven för hans svek, så att träffas är fruktansvärt ångest laddat för mig.
1 gillning
Jag har sagt att jag inte vill att han ringer om det inte är så att han har barnen och något allvarligt hänt som kräver min omedelbara uppmärksamhet.
Vet att hans nya har suttit och lyssnat när jag pratat och känns så kränkade att han “lämnat ut” mig på det sättet han gjort.
Jag ringer inte honom i första taget heller efter den gången jag ringde honom för att jag behövde köra in sonen till akuten sent en kväll. Han svarade att jag skulle meddela hur det gick och jag hörde den nya stöna i bakgrunden. Lite tragiskt att han inte ens tog sig tid att höra hur/om jag löst det med dottern.
Har han några egentliga anledningar till att ringa dig eller skulle det inte gå lika bra att maila eller skicka ett mess/sms?
Jag föredrar messenger få då ser vi när den andra läst, vilket iaf borde betyda att informationen gått fram.
Har satt på mute så det inte plingar till när han skickar.
Nej, x:et fick inte träffa barnen på min vecka om inte barnen uttryckt att de ville det. Dvs det ska inte vara för att den andre föräldern saknar barnen utan tvärt om.
3 gillningar
Han anser nog att du är orsaken till “allt dåligt” i hans liv. Inte osannolikt att det är kopplat till psykiska problem eller egenskaper.
1 gillning
Förmodligen. Men man undrar när människan ska släppa det och gå vidare ? X har ju en annan och de är förlovade nu .
Get over it …
Jag skulle inte tro att det händer förrän han hittar någon annan att skylla på, tyvärr.
Typ om det tar slut med älskarinnan … då är det hennes fel ?
Ja, till exempel.
1 gillning