Hur har ni gjort när ni inte kan träffa erat ex utan att må dåligt och bli arg? När ni har barn tillsammans, måste man umgås för deras skull? 
hur han ni löst det?
Måste & måste… Om den ena föräldern mår dåligt av att umgås med den andre så kan ju inte barnen må så bra av det tänker jag?
Jag själv försöker ha (i den mån det går) nollkontakt med barnens pappa. Jag mår jätte dåligt i hans närhet och JAG mår bäst av att träffa han så lite som möjligt.
Alla får göra det som känns bäst för dem själva…
2 gillningar
Nej jag anser inte att man måste umgås för barnens skull. Däremot att man försöker prata normalt inför barnen. Enda gången man behöver träffas är väl vid överlämning. Och om ni inte klarar det så kan kanske överlämning ske i skolan/förskolan - att den ena lämnar på morgonen och den andra hämtar på em. Sen kan man hålla kontakt per telefon/sms istället om det är något viktigt som gäller barnen.
2 gillningar
Tror de känner av om en förälder har starkt negativa känslor även om man inte agerar på dem. Bäst att låta bli om det känns så.
3 gillningar
Har också tänkt på detta ur barnens perspektiv. Jag mår bättre med nollkontakt och vi kör Torsdag - Torsdag och ena lämnar och den andra hämtar på förskolan. Jag vill inte göra något tillsammans med barnen med henne för då dyker jag direkt i sorg, grubblerier och ilska! De räcker med sms angående barnen och de är nog med energi som tas av de.
Känns som jag kan ge mer kärlek till barnen om jag avskärmar mig från henne. Jag hoppas barnen inte far illa av detta!
2 gillningar
Har du testat familjerådgivning? Ex:t vill det och tror att allt kommer fungera bättre.
Har inte testat det och det är inte något mitt X är intresserad av.
Men om det är något ni båda vill testa så är det ju jätte bra!
Jag och exet kan emellan fungera ok men börjar ofta tjabba och gnata efter 5 min tillsammans, tar så mycket energi. Vi fungerar ofta bättre via telefon och sms. Vi har gått en gång i familjeterapi och det gick bra, vi gick veckan innan han flyttade och beslutade att gå en gång till efter att vi bott isär i ett par veckor. Just nu är vi på v 1 isär.
Nyss lämnade han barnen och det gick nog inte mer än 7 min innan jag blev irriterad på honom.
Vi har sedan separationen gjort alla överlämningar på dagis/skola. Den ena lämnar på måndagmorgon till dagis/skola och den andra hämtar. Varit så sedan barnen var 2 och 4, nu är de 9 och 11. Fungerar utmärkt! Och är också enklare för barnen, för de distraheras på ett positivt sätt och får annat att tänka på. Det är endast vid sommarsemestrar/röda dagar då vi ses för överlämning och dessa har vi utanför dörren, jag hämtar hos honom, han kommer ner med barnen och så byter vi endast några ord och barnen kramar honom och så går vi. Dessa överlämningar känns mer för dem, de kan gråta på vägen till mig men jag har oftast planerat ngt vi kan göra så vi kommer in på annat efter lite kramar och prat.
All övrig info sker via Veckomejl, akuta saker via sms. Vi ses på t ex Lucia men vi ordnar inte gemensamma kalas eller annat.
Fundera vad ni kan göra nu som skulle underlätta för barnen och för er. Allt sånt kan ju förändras med tiden men försök hitta något som fungerar bäst just nu.
1 gillning
Nej, man måste inte umgås alls. Jag har träffat på många skilda föräldrar i jobbet, och det är ganska ovanligt att de säger mer än “Hej” till varandra, om ens det. De byter vecka på en vardag, så en förälder lämnar på morgonen och en hämtar på eftermiddagen. Om de behöver utbyta information, så gör de det via SMS eller mejl.
På skolan händer det regelbundet att en lärare får köra 2 utvecklingssamtal med ett barn, eftersom föräldrarna kommer en och en.
För min del, eftersom mitt ex inte har haft något egentligt umgänge med barnen, så har jag faktiskt släppt in honom här hemma för att fika med ungarna. Det har hänt ett par gånger per år och jag har gått med på det för att de skulle få träffa sin pappa åtminstone någon gång. Då har jag gjort kaffe och dukat fram, och så har pappan tagit med fikabröd. De har fikat i köket och jag har tagit min kaffekopp med mig till ett annat rum.
2 gillningar
Tack att ni delar med er hur ni hanterar era x. Vill nu bara bygga upp en tillvaro med mina barn utan henne.
-Vi kan vara kompisar! är hennes syn på separationen. Hon har borrat sönder mitt huvud och krossat mig, har inte lust att vara kompis med en människa där all tillit är borta.
2 gillningar
Klokt!! Bygg upp din egen tillvaro och kontra med förslag på överlämning och informations utbyte. Se till att det sker på sätt som passar dig just nu. Hennes tankar om ”vara kompisar” kan du se som ngt i framtiden, om det nu ens blir så. Kontra henne med att det jag behöver nu är detta, inga mer förklaringar behövs.
Vi ses aldrig , har så lite kontakt som möjligt .
Mest mail kontakt .
Trivs bäst med det .
Jag skrev precis till exet att jag inte kommer att klara av fysiska överlämningar. Är fortfarande ledsen och irriterad efter att exet lämnade barnen här igår. Så jag föreslog att jag lämnar på fritids på måndag så får han hämta dom, så sker överlämningen där.
Vi hade eg bestämt att jag skulle lämna senare nu på söndag eftersom han skulle göra något mysigt med sin nya tjej på alla hjärtans dag (att jag ens går med på detta??!) - haft ångest över detta sedan dess. Känns mycket bättre att veta att jag inte kommer att komma dit efter att de haft sin mysdag 
4 gillningar
Klokt av dig 
Och så kan du och barnen planera något fint att göra tillsammans på söndagskvällen också!
Jag tyckte alltid det var skönt att lämna via fritids/skolan på måndagen för de få dagar vid typ semester då vi skulle lämna till varandra, blev så rumphuggna på något sätt.
1 gillning
Jag kan säga att jag just nu har dragit ned min kontakt med x till ett minimum. Behöver få bearbeta mina känslor och få distans. Vi har varit separerade i ett halvår. Jag är, vissa dagar, fruktansvärt arg på honom fortfarande, besviken och otroligt ledsen över att han berövat mig tid med mitt enda barn.
Jag kan inte vara vän med honom. Kanske någon gång i framtiden. Men det är inget jag strävar efter.
Men utgå från dig själv tänker jag, mår du dåligt och behövde distans, försök få den distans som är möjlig. Se till att be om och skapa dig utrymme. Om x är den som lämnat är det ditt x som får anpassa sig efter dina behov. Det spelar ingen roll vad ditt x vill. Du kommer kanske bli påverkad av att se och prata med ditt x en längre tid framöver, men de som varit igenom det, säger ju att det går över. Och så klart blir det lugnare med tiden. Men det är klart det tar tid. Och fundera över om du verkligen vill gå till familjerådgivning eller om du gör det för ditt x skull. Ta hand om dig själv i första hand är mitt råd. Det är ändå hittills, vad jag kommit fram till, den bästa strategin att orka med separations-situation. Kram och styrka!
2 gillningar
Nej, det vill jag inte egentligen. Han har träffat någon annan och har börjat träffa henne.
Och jag har inget intresse att vara kompis med en som har svikit mig så.
1 gillning
Det förstår jag sannerligen så väl. Så känner jag också. Mitt x träffade någon annan bakom min rygg i ett halvår. Han är fortfarande tillsammans med henne. Jag är fortfarande så besviken och arg på honom att jag knappt klarar se honom i ögonen när vi träffas.
Så minimal kontakt kändes som det bästa alternativet ändå, distans och tid och fokusera på vad som är bäst för en själv.
Kram till dig
4 gillningar
Vår plan var inledningsvis att vi skulle fortsätta vara vänner. Ett tag kändes det ok och jag tänkte att det skulle bli lättare när vi bodde isär. Men nej, jag blir så arg när jag ser honom och påminns om hans svek, (han träffade en annan innan vi separerat och började dejta henne innan han ens flyttat ut).
Kanske vi kan umgås framöver, men behöver massa distans just nu vilket jag gjort klart för honom. Han har svårt att förstå varför och vill hjälpa till och ställa upp men jag har sagt att jag endast klarar av absolut nödvändig kontakt i nuläget.
Japp samma här. Enl mitt ex var de “bara vänner” i flera månader och Sen växte känslor fram och de började dejta typ dagen efter vi beslutat om separation. Han hann inte ens flytta ut Som jag önskar att de hade väntat tills han flyttat iaf