Helt moraliskt vidrigt men den andra mannen

Det var hennes man jag skrev om

@Karl80 förlåt men det går inte att ta dig seriöst. Du måste vara ett troll som nån annan skrev i tråden.

2 gillningar

Du måste väl någonstans läsa in att han älskar henne och känner att hon gör likadant?
Vad skall han göra med sina känslor då han upplevt riktig kärlek?
Han befinner sig i ingenmansland.
Om kvinnan i fråga har bindningar som gör att hon inte kan lämna just nu kan ju det stämma.
Vad hjälper dina kommentarer en kille som ropar på hjälp?

1 gillning

Dom älskar säkert varandra.
Men ”just nu”? Det har gått 4 (fyra) !!! År!
Ska han vänta på henne? Vad ska han göra undertiden tycker du?
Hans liv sätts ju på paus. Kanske är det inte så mycket att älska med tanke på hur hon beter sig. Både mot honom och sin man.

1 gillning

Vad han skall göra under tiden?
Han skall leva som alla andra människor och finner han någon han matchar bättre med så får hon skylla sig själv att hon förlorar en sån man som väntat så tålmodigt.
Om du inte känner kvinnan eller mannen så vet du ingenting om deras relation.
Lakrits 1 verkar ha upplevt något som inte alla får uppleva under hela sin livstid, älskad och behövd tråkigt dock om han känner sig utnyttjad,

1 gillning

Men snälla. Hur lätt är det att ”Leva som vanligt” och fortfarande ha kontakt med henne och samtidigt hålla ögonen öppna för andra kvinnor?

Extremt verklighetsfrånvänt ”råd”.

Det bästa är väl om personen själv i fråga får avgöra vad som skrivs och inte filtreras via t.ex. dig.
Då dom inte träffas varje dag så finns det väl gott om tid att knyta andra kontakter?
Det finns väl även kvinnor som håller ögonen öppna?
Vänligen respektera andras verklighet den kan ju skilja sig från din egen.

Alltså, egentligen kan man i det här läget strunta i att hon är gift etc. Det som emellertid är förvånande är att du hetsar TS att fortsätta ävlas, hoppas, plågas och slösa ytterligare år av sitt liv på att sitta och vänta på den här kvinnan (som ärligt talat låter helt skruvad) i en limbotillvaro som han mår urdåligt av, varför vill du prompt försöka uppnå det? Och med råd som ovan, som faktiskt låter helt världsfrånvända…

Vad är egentligen DIN drivkraft för att envist försöka driva TS åt ett håll som han söker hjälp här för att komma ifrån?

Du har startat flera trådar där dina frågor till andra haglar, men så fort man undrar hur dina egna erfarenheter ser ut så lämnar du tråden momentant och låter den självdö. Känns som att du enbart är ute efter att provocera och skapa debatt.

Men tänk på att du dribblar med en riktig människas känslor…

5 gillningar

Ja fyfan kvinnor har det funnits gott om under alla dessa uppbrott…men jag är den som är trogen och då jag inte kommit över henne så har jag inte varit intresserad.

2 gillningar

Märkliga “råd” av Karl80. Inläggen är genomskinliga och det verkar vara TS “gifta kvinna” som står bakom inläggen.

4 gillningar

Hallå alla.

Jag kanske är bakom flötet såhär efter Nyår, men det var ju Ts/@Rent_Krasst som gick igång på en gift kvinna.
.
Varför tycker du @Noomi att @Karl80 är taskig, eller har jag missuppfattat nått ?
.
@Rent_Krasst visste ju att kvinnan var gift, att det fanns en man osv… Trots det så var det intro med barn å annat, eller har jag fattat fel där oxå ?
.
I 4 år höll det på, om handbromsen var ur och påkopplad hela tiden så fortsatte detta och @Rent_Krasst lider nu å är dålig, jaha tycker jag. Du Ts måste ju ha reflekterat både en å annan gång över hennes beteende och svar ang detta om hon skulle skilja sig å ni skulle bli ihop.
Jag får fasen inte ihop din story och beteende mannen.

1 gillning

Som jag har förstått TS så vill han ur den här destruktiviteten, men klarar det inte på egen hand… så fort hon visslar så viftar han på svansen och är sedan nedbruten av det som händer trots att exakt detsamma har hänt femtielva gånger redan. Men tydligen inte tillräckligt nedbruten för att bara skaffa hjälp för att successivt bygga upp sig själv igen… vilket hon kan lukta sig till och utnyttjar så länge hon känner vittringen av hans svaghet. Det mest kontraproduktiva i hela kråksången är ju att hans enda lilla chans (att hamna ur asken i elden förvisso) är ju att börja staga upp sig och säga nej. Vill hon verkligen ha honom, då gör hon slag i saken… men så länge han mesar på så finns det ju krasst sagt ingen anledning för henne att åbäka sig och välja när hon både kan äta kakan och ha den kvar hur många gånger som helst :woman_shrugging:

Jag ställer mig emellertid frågande till Karl80’s frenetiska försök att avstyra TS vilja att komma ur detta, där Karl80 istället på ett väldigt tvetydigt, klyschigt (och ffa osannolikt) sätt varnar TS “för att ge upp” och istället ivrar för att TS promt “inte ska ge upp”, om han bara “älskar henne och håller ut så får han henne i slutet på filmen” osv. :see_no_evil: :joy:

Alltså därmed ska TS enl Karl80 fortsätta hoppas och gång efter annan falla tillbaka till den destruktiva relation han haft med denna i mina ögon skruvade kvinna varje gång hon knäpper med fingrarna, för att sedan som ett brev på posten lämna honom heartbroken strax därefter.

Det ligger en hund begraven i det som Karl80 skriver, jag kan bara inte riktigt pinpointa det… ännu :smirk:

6 gillningar

Nej mitt beteende får jag inte heller ihop
Grundlurad efter massa förhoppningar och nerkärad så galet.

Skulle ha reagerat precis som dig för 5 år sedan,lämna vad är problemet liksom.

1 gillning

Jag tror uppriktigt att du behöver annan och mer professionell hjälp än vi kan ge dig här med alla motstridiga åsikter än hit och än dit.

Har du gått till en terapeut (inte KBT, utan psykodynamisk) någonsin?
Om inte så kan det vara dags nu :muscle: :v:

Läs på lite om Traumatisk bindning så kanske det kan ringa någon klocka hos dig :crossed_fingers:

.
TRAUMATISK BINDNING

Kvinnan (läs personen och strunta i kön) hålls kvar i relationen på grund av det som kallas traumatisk bindning. Relationen pendlar ständigt mellan lugna perioder, spänning och “misshandel”. Det blir en bergochdalbana av starka känslor såsom förhoppningar, besvikelser, smärta, rädsla, utsatthet, hopp och tacksamhet, och kvinnan (läs personen) kastas mellan dessa känslolägen. En relation som präglas av en traumatisk bindning är ojämlik och oförutsägbar, och “misshandlaren” växlar mellan våld och värme.

Eftersom “misshandlaren” har sina snälla stunder hålls kvinnan (personen) kvar i förhållandet , eftersom hon ständigt bär på hoppet att han kan förändras och åter bli den man hon blev kär i. Hans/hennes snälla stunder eller perioder bidrar till att hålla hoppet vid liv. Hon/han kan känna sig tacksam gentemot mannen/kvinnan vid de tillfällen då hen behandlar personen väl och när hen är snäll, romantisk eller uppvaktande binds personen känslomässigt till hen. Själva “misshandeln” som därefter inträffar får personen samtidigt att bli rubbad ur balans, samt förlora självkänslan och självförtroendet alltmer, vilket gör det svårare att lämna förhållandet. Att förlora kontakten med sitt jag och därmed sin kraft och styrka gör att blotta tanken på att lämna förhållandet känns omöjlig. Kvinnan/mannen kan med tiden ha övertagit “misshandlarens” bild av henne som en inkompetent, ointelligent person. Hen kanske tror att hen behöver honom/henne för att klara sitt liv. Många gånger kan *personen rent bokstavligen ha blivit beroende av honom/henne för att klara sig.

Det är själva oförutsägbarheten som binder personen vid förhållandet. Om mannen/kvinnan konstant var elak skulle det bli lättare att lämna honom/henne. Men de positiva stunderna eller perioderna håller kvinnan kvar.

Den som hålls kvar i en traumatisk bindning förnekar oftast inför sig själv att hen blir “misshandlad”, eftersom det är ett sätt att klara sig, att överleva. Det är ett sätt att skydda sig själv känslomässigt. Hen kanske känner att hen inte kan göra något åt sin situation, och därför måste hen förneka “misshandeln” för att orka. För omgivningen är det därför viktigt att vara medveten om den traumatiska bindningen som uppstår i destruktiva relationer. Det är den som gör att kvinnan/mannen stannar kvar. Skeendet normaliseras också med tiden, i den så kallade normaliseringsprocessen.

OBS! Detta är ursprungligen skrivet ur det klassiska scenariot att det är kvinnan som är det självklara offret och mannen förövare, men det kan lika gärna vara tvärt om. Och våld behöver inte vara fysiskt, det kan lika gärna vara psykiskt. Jag har därför korrigerat lite i texten med alla han och hon och har säkert missat ett och annat, i ett försök att könsneutralisera den.

5 gillningar

Tack @Rent_Krasst för ditt svar.
.
För oss vid sidolinjen så tycker nog vi alltså:

  1. Hon e ju gift
  2. Hon har ju barn oxå
  3. Vad fan säger hennes man därhemma efter alla dessa år och hennes bortvaro/förklaringar
  4. Nu har det ju gått 3år och hon velar, skiljas eller ej.
  5. Nä nu fan @Rent_Krasst får du fatta att hon har dig som ett stort fett smörgåsbord, hon betar av dig å du står där med mössan i hand och väntar
  6. Vad hon än säger så har bussen gått och du står kvar
    .
    Jag tror att nån av tjejerna skrev: spring spring… Du måste bort från henne, du förstör ju deras liv oxå.
1 gillning

Ja det är där jag är och slickar mina sår
Bussen har gått och jag står kvar här.

Men jag ser inte det som att det är jag som förstört eller skulle förstöra.
Det är hon som har drivit att dom ska separera och det är hon som förstör allas våra liv som har varit inblandade i det hela genom att inte handla och vara konsekvent i vad som gäller.

Jag skulle aldrig i helvete varit med henne och absolut inte träffat hennes barn om jag visste att hon skulle bete sig som hon gjort.

Man kan ju peka på tiden som har gått och alla uppbrott,att jag borde fattat.

Men hon var min kärlek och jag var helt målmedvetet fast i att det skulle vara vi och galet lurad av att hon bekräftade detta hela tiden.

Hennes son och jag var väldigt nära.
Mannen acceptera det här på nått konstigt sätt eller bara blundade för att vi umgicks och enligt henne så föreslog han vid flera tillfällen att hon skulle åka till mig när det var tufft hemma med barnen.

Jag var naivt blåögd och litade på henne.
Och trodde att hon älskade mig som jag älskade henne.

Men vet ni…aldrig mer att jag sätter mig och väntar på en annan människa what so ever… finns inga anledningar till att kunna motivera ett sådant beteende.
Varken barn,x,föräldrar,ekonomi,hälsa,bindningar eller löften

Har man en kärleksrelation med någon så är den no 1 efter barnen och sig själv.

3 gillningar

:grimacing: Du låter som att du berättar om mitt ex och hans exfru…

…vem vet…

:joy::fearful:

Nej, jag var faktiskt tvungen att läsa lite i din tråd igen. Det är sjukt vad likt vissa saker är med mitt ex, men såvida inte en hel del är modifierat så är du INTE mitt ex. Tack gode …:joy:

2 gillningar