När man pratar om henne
Jag har så svårt att förstå hur hon ens kan andas samma luft som honom efter det hon har gjort mot honom.
Deras vardag fortsätter ju bara antar jag med allt vad den innebär.
Utan att reda ut det som har pågått.
Kan det ens gå tänker jag ?
Det är ju en del som är bra att fokusera på.
Hon lever alltså vidare och håller sin man i en lögn så otroligt länge. Vem är kapabel till att göra så?
Det är faktiskt läskigt.
Vänner.
Låt mig ge mitt perspektiv.
Finns en anledning till att min tråd heter “Jag - en svikare”.
Det går alldeles utmärkt.
Ja, beroende på hur man ser det.
Dysfunktionellt äktenskap som hon var mest drivande att få till.
Ingen form av stimulans på något plan.
Emotionellt urlakad.
Kollega som kommer hem till mig, spänner ögonen i mig och säger: “Rulle, lever du?”
Känner ansvar och plikt att försörja och ta hand om partnern som jag i medelåldern dragit upp från sitt sammanhang från en stad i en annan del av landet till glesbygd.
Ett helvete, en ökenvandring där jag försöker få en gemensam skilsmässa till stånd som hon motsätter sig. Travar på i gamla spår tills jag till sist flyr misären genom att skaffa mig en älskarinna, först en som är snabbt övergående för hon är också gift, sedan en ensamstående kollega.
Det är hos henne jag får njutning.
Hos henne jag kan koppla av från vardagen, från kraven, kan fly från mörkret hemma som suger ur mig.
Jag missar delar av barnets uppväxt men jag orkar inte vara en närvarande far när jag är hemma för frun suger all must ur mig, ta all min energi i anspråk så jag orkar inget annat än att överleva.
Den enda energi jag får, den enda kraftkälla jag har, den oas jag kan vila vid och hämta styrka att fortsätta ökenvandringen är hos min älskarinna. Det är inte rätt mot min fru. Inte rätt mot mitt barn, inte rätt mot min älskarinna.
I eftertankens kranka blekhet skulle jag ha skilt mig för länge sedan men ville inte kasta ut min fru som saknade egen inkomst, en obefintlig arbetsmarknad och inget socialt skyddsnät där vi bodde. Så av ekonomiska, sociala, praktiska och principiella skäl att inte sätta henne som jag lurat upp till mig långt från släkt och vänner på pottkanten härdade jag på men dukade på ett sätt under och den enda ljusglimt jag hade, den enda lisa jag fann var i armarna på min älskarinna fast jag gjorde oss alla fyra - frun, vårt barn, älskarinnan och mig själv illa men det gav mig också det jag behövde för att orka med.
Det ligger så mycket i det du säger som jag har uppfattat det från hennes sida.
Jag var hennes ljuspunkt och antagligen inget hon orkade eller behövde värdera.
Försvarar det inte på nått sätt men det ligger nära sanningen och det är nått man behöver ha med sig för att förstå.
Hon var mitt allt från jag vakna tills jag till slut somnade efter allt grubbel.
Jag nämnde det faktiskt för henne innan jag tog steget och då sa hon med gråten i halsen att jag fick väl göra det då om jag kände att jag måste. Då trodde jag inte att jag skulle våga språnget men till sist gjorde jag det i alla fall. Jag säger inte att det är snyggt men det är den erfarenhet jag har, perspektivet från den som valt att stanna i sitt äktenskap och vara otrogen. Moraliskt förkastligt men det är min historia och den bild från den sidan som jag kan ge.
Helt skilda världar
Hon frågade aldrig och jag tror inte att hon skulle varit intresserad av att höra om mina eskapader. I varje fall skulle inte jag vilja höra några detaljer om min partner skulle varit otrogen. Och sedan är mitt x så att det jag berättade i förtroende kunde hon berätta för allt och alla. Hon har inga spärrar för vad hon pratar om med vem. Jag kunde aldrig berätta något för henne som jag ville skulle stanna oss emellan, det berättade hon för släkt, gemensamma vänner och flyktiga bekantskaper i snabbköpskön. Faktiskt var det en av de saker som gjorde mest ont i mig i relationen, att jag inte kunde anförtro något åt henne och lita på att det stannande där.
Du känner inte min fru.
Du vet inte hur hon är, hur hon beter sig.
Det vet jag allt för väl.
Om jag hade sagt något skulle hon ha listat ut med vilka och det skulle ha kunnat ställa till ett elände för betydligt fler.
Jag skyddar inte mig själv, det har jag ingen anledning att göra.
Jag skyddade dem jag var otrogen med för att inte de skulle råka illa ut.
Det skulle inte bara påverka ena älskarinnans äktenskap, eftersom de var kollegor skulle det påverka hela arbetsplatsen. Vad som skulle hända mig var mig fullständigt egalt då jag under den perioden vid ett par tillfällen satt i källaren med bössan laddad och osäkrad, pipan i munnen och fingret på avtryckaren. Faktum är att jag önskade att något skulle hända så det skulle bli någon form av förändring bara jag slapp ta ansvaret för den men ville inte att tredje part skulle drabbas.
Du förstår, det handlar inte bara om mig och mitt, det handlar också om hur mina val påverkar andra. För att jag begår en dumhet ska inte andra behöva utsättas för mer lidande än nödvändigt. Jag har ingen anledning att skydda mig själv, jag har gjort vad jag i stunden ansåg vara bäst för att minimera den skada jag åstadkommit och sedan bryr jag mig inte om vad andra tror.
Som man känner sig själv, så känner man oftast andra.
Ja som man bäddar får man ligga. Du skadade och behandlade andra illa. Nu får du leva med det resten av ditt liv. You fucked up. Liksom TS gifta “flickvän”. Undrar om hon mår lika dåligt och kommer komma till insikt så som du har gjort.
Alldeles korrekt.
Precis så är det.
Jag hoppas att hon inte bara skakar av sig det hela och går vidare till nått annat…
Summa summarum om man tittar på familjen då jag hade en bra relation till barnen så önskar jag det som är bäst för dom.
Efter så lång tid, jo det tänker jag göra. Ett snedsteg är ett snedsteg, år av lögn är svek på hög nivå.
Något som vore intressant är att om kvinnan i fråga kunde skriva här inne och kommentera kanske fick man en annan bild då, jag menar inte att TS bild inte stämmer men att höra “skurken” kan ge saker ett annat sken.
Till det hela om jag så vända upp och ner på hela världen…
Så skulle jag gjort det för den här kvinnan
För att jag älskar henne och för att jag känner att hon gör det tillbaks.
Varför trampa och ljuga i en relation för när man kan gå till nått bättre…
Jag fattar det inte och det plågar mig som fan att hon inte gjorde det.
Jag gav henne liksom allt av mig själv.
Varför ska hon vara kvar vid någon hon till och med säger att hon äcklas av…
Jag skulle inte stå ut en sekund.
Ha med honom till föräldrar,träffa hans släkt osv…det är så vidrigt förnedrande för alla.
När man samtidigt säger till någon annan att man älskar den.
Låter som du funderar på att kasta in handduken?
Älskar du henne finns du där och får henne i slutet av filmen.
Man kan se det på en massa olika sätt men ge inte upp!
Hon ger mig ju inget val
Jag har alltid funnits där för henne men hon finns ju inte där för mig.
Hon kommer stressa inte och framförallt var dig själv.
Smutskasta aldrig den andra inför henne.
För din egen skull googla kvinnojour Sverige och ring och berätta vad som hänt utan för mycket förebråelser, dessa duktiga tjejer har sett det mesta och kan råda dig hur du skall agera.
Jag tycker inte jag smutskastar henne på nått sätt,jag pratar uti från mig själv och vad jag varit med om.
Älskar han henne och känner att hon gör likadant kan han vänta tills den minsta är över 10 år iaf.