När jag sa till henne då att alla beslut man fattar får en konsekvens. Idag hoppas jag verkligen att hon inser vad fan hon gjort å insett att hon förlorade i långa loppet av de val hon gjorde…
Kortfattat: lämnade min stad å flyttade närmare hennes familj, hela familjen började utöva en sport i en klubb som var som min extra familj. Hon inledde en romans med en av våra klubbkamrater. Jag hamnade på akuten pga separationen, det sket hon i. Jag orkade inte vara kvar i klubben. Hon sket i barnen när de undrade var när hon var ute med “han”.
Hon visade om å om igen att 13 år tillsammans var ingenting värt.
Hon “söker” att jag gör något fel när barnen är hos mig, att mina val är fel eller när hon hävde ur sig apropå inget att “säkert” nån av mina två enda vänner förgriper sig på yngsta sonen.
Att hon sen separationen jagar mig att få till FR eller samarbetssamtal för hon tycker det inte funkar (trots att vi är överens om 27/30 saker)
Men visst hon kan fortsätta försöka förgöra mig.
Jag är starkare nu men bearbetar fortfarande ensamheten och känslorna som ledsen, besvikelse och ilska mot henne
Inte för att det inte finns väldigt mycket att hata hos fanskapet men han ger mig mer rysningar (inte den bra sorten ) och får varenda cell i min kropp att må illa när jag ser hans namn dyka upp på telefonen.
Men orkar inte hata han, inte ens hat är han värd…
Jag ser inte direkt hat och kärlek som varandras motpoler, bara som varandras förutsättningar . Om jag inte hade så starka känslor kvar skulle jag inte kunna ”hata” honom. Då hade jag nått det tillstånd jag längtar efter så mycket, nämligen att vara totalt likgiltig.
Så tyvärr hatar jag honom intensivt mycket för allt han gjort, och för att han lämnat mig med så starka känslor av kärlek!
@Ellyn Det ligger en hel del i det. Måste vara det som är anledningen till att jag inte alls hatar min fd fru. Det gör mig inget alls om det går bra för henne i framtiden precis som för vem som helst på nere på stan.
Börjar bli irriterad, men hatar henne gör jag inte. Förstår hennes val och orsakerna till att det blev som det blev. Efter vi flyttar isär kommer jag köra med “no contact”.
Just nu känner jag en stark avsky över vad och vem han blivit. Han har förvandlats till någon som jag inte känner. Till någon som, om jag skulle träffa nu, inte skulle se som attraktiv med tanke på handlingar och beteende.
Känner mer ett äckel och förakt men också ett hat mot hur illa han gjort mig, att idioten inte kunde bemöda sig med att avsluta äktenskapet utan var tvungen att vara otrogen. Ångrar just nu att jag har lagt så många år på en man som valde att göra mig så illa. Men jag vet att det inte handlar om mig utan att det är han som har problem men det tar ju tid innan själen också förstår det. En person som jag älskat önskar jag nu all olycka som finns… Ja det är inga sköna känslor men så är det just nu och längtar till den dag då jag inte bryr mig längre.
Dina nya relationer gick åt helvete med besked. Din anmälan med lögner som ledde till domstol las mer på alla punkter. Att jag bett dig fara åt helvete var allt du hade att gå på. Grow thicker skin.
Hoppas du mår piss, din lilla skit.
Själv tänker jag inte lägga mer mental eller praktisk energi på dig. Det är du inte värd. Efter 20 år med dig är jag äntligen klar.
Jag tänker lägga energi på den kvinna som nu uppskattar mig för den jag är.
Exakt varför inte avsluta det man har innan man går vidare. Detta är anledningen till att jag känner förakt och ibland hat mot mitt ex. De påbörjade sina realation som “vänner” några månader innan och enl exet försökte han få mig att förstå att vi kanske borde separera (jag förstod tydligen inte hans hintar). När vi sen väl beslutade om separation så blev de direkt ett par och visade upp sig bland våra gemesamma vänner innan han ens flyttat ut, han gick iväg och träffade henne på kvällarna. Hade det varit så fruktansvärk jobbigt att vänta 1½ månad som det nu tog inann han fick lgh?
Han har inte varit singel på minst 25 år, träffade mig någon dag efter att hans förra ex slängt ut honom. Så ja, definitivt svårigheter med att vara ensam.
Idag hatar jag mitt ex extra mycket. Utvecklingssamtal med skolan på videomöte. Så jobbigt att se min son för första gången på flera dagar via ett skolmöte. Sonen var så bra på att diskutera, känns som han har utvecklats massor och jag missar så mycket av tiden med barnen.
Det har nu gått drygt tre år sedan skilsmässan och att hon tog vår dotter och rymde. Visst hatar jag henne ännu mer idag än för tre år sedan. Mitt liv sjunker som ett skjutet skepp för varje dag. Jag gör allt för att glömma jag har en dotter. Men ju mer jag försöker glömma så kommer mardrömmar varje natt. Min sista förhoppning är ny att pröva hypnos för att omformatera hjärnan så jag får mitt liv tillbaka. Jag har slängt alla foton och saker för att glömma men det hjälper inte. Jag HATAR mitt ex av hela mitt hjärta och kommer så att göra för resten av mitt liv. Jag vill inte att de ska finnas till!
Hej, hur lång tid tar det innan känslorna släpper taget, hur länge klarar man att fortsätta leva när allt bara försvann.
Tänk om man visste, om det fans ett datum när man kan gå vidare.
Tänk om man inte kan gå vidare.
Ja ibland hatar jag honom. I idag hände dock något som fick mig att känna: -Han är inte värd mina grubblande tankar och nedstämdhet, jag bryr mig ärligt talat inte om vad han gör längre.
Jag vet inte. Men räkna med flera år. Ett halvår är ingenting. Jag trodde jag kommit en bit men nej det hade jag inte. Alla säger att det blir bättre och det är vad jag upprepar för mig själv som något slags mantra. Det blir bättre. Det blir bättre.
Jag funkar veckorna med barnen och på jobbet. Resten är ett jävla famlande.
Men det blir bättre. Vi kan fixa det. Skriv av dig här på forumet, det har jag börjat med. Finns så många kloka människor här som vet vad du går igenom.
Hade man haft barn skulle det kanske varit lättare att skingra tankar. Jag trodde jag hade en dotter i 23 ar eftersom exet påstod detta. Efter att exet slängt ut mej när hon träffade en ny man har hon fyllt dottern med lögner om mej och dottern vill inte ha med mej att göra. När jag begärde bodelning visade det sej att exet varit gift i 30 är och jag fick gå tomhänt från hemmet. Har byggt nya haststall och hagnat kilometer is med hagar men allt går till exet.
) och får varenda cell i min kropp att må illa när jag ser hans namn dyka upp på telefonen.
