Haralds hak - puben för svikare

Fritt forum (nästan)
41

Hur kan man inte veta vad som är rätt eller fel, framförallt i efterhand?
Att ta sönder en människa som man inte ens känner för sin egen njutningsskull är det rätt?
Eller barn? Oskyldiga barn!

Hade jag kunnat spola tillbaka tiden till den dagen jag konfronterade min man hade jag letat upp fanskapet som var med på resan och gjort samma sak mot henne som jag gjorde mot min man. En jävla örfil som fick det att susa i huvudet på honom!

(Sagt - skrivet - efter tre stadiga glas vin)
Sen spelar inte alkoholen någon roll idag. Jag har varit arg och förbannad hela dagen så jag hade kläckt ur mig samma ord för ett par timmar sedan. Känns som att jag är på krigsstigen :slightly_frowning_face:

3 gillningar
42

Jag är inte så säker längre.
Frågar du EN person, så får du ett annat svar än om personen är med vänner/flera samtidigt.
Hörde av en, som har haft tre förhållande, och barn sen hon var 18 att killar hon hade var jobbiga under den tiden då hon aldrig fick bli fuktig, känna sig åtrådd, utan det enda som betydde något var att stoppa in något i henne.
Så visst. Det är inte alltid grönare på “andra sidan”.

Vågar du fråga? Den jag frågade först var min bildlärare när jag gick i 5;an, och då alltså uppriktigt. Inte något “skojande”. Så har nog fått höra många berättelser under alla år.

43

@Rulle
Det där med att leka av sig… jag vet inte riktigt. Jag gillade inte de killar som höll på med sånt, de var bara jobbiga. Ska jag vara helt ärlig kände jag mest avsmak och förakt för dem. Föredrog definitivt de lite lugnare killarna.

Och som @skildkille81 skrev, sex blir oftast bäst när man känner varandra bra. Så vill man ha häftigt sexliv ska man kanske satsa på relationer istället

5 gillningar
44

Nope.
Du har så rätt.
Det är ärkefel.
Jag visste det.
Likt förbannat gjorde jag det.
Det finns inga ursäkter.
Ge mig en örfil på andra kinden också.

45

Det är helt meningslöst att jämföra sig med andra. Även jag var sen på bollen, mina erfarenheter är få, och majoriteten av dem har varit usla.

Men det har ju inget att göra med andras etfarenheter. Naturligtvis har jag träffat åtskilliga tjejer genom livet som har haft “det”. Sådana som med en blick kunde fånga intresset hos killar som inte ens noterade mig.

Å andra sidan - vad spelar det för roll? Har de bättre liv än jag? Är de lyckligare? Känner de att deras liv är mer meningsfulla, eftersom de lekte runt i tonåren?

Neh. Jag var en snäll grå mus medan de var lite farliga och utmanande, men idag är ju våra liv snarlika. De fick säkert vissa fördelar av sin dåvarande position. Jag fick andra.

Och så är ju livet för de flesta av oss.

3 gillningar
46

Jag har snarare försökt grunda en vänskap först och försökt känna in och hoppats att det skulle utvecklas till ngt mer just för att det var en relation jag var ute efter.

47

Nja, nu var det mina kvinnliga vänner som rekommenderade att leka av sig.

48

Men det var inte roligt att se den man stötte på och behandlade med respekt - en ärkefeminist, pacifist och rödstrumpa - bli ihop med en betydligt äldre machoman och ärkemoderat reservofficer.

Jo, jag känner det som livet tuffat förbi, jag hade mina chanser men tog dem inte för jag ville inte ha ons utan seriösa, långvariga relationer Nu i efterhand undrar jag om det inte hade varit bättre om jag hade tagit några av de där chanserna.

49

Man tänker väl ofta att man skulle gjort ditten och datten och dutten och gud vet vad

Men man är den man är, och inte blir livet bättre för att man går emot sin person.

Och man slutar ändå på samma ställe, allt som oftast.

50

…och tagit eller sumpat chanser till upplevelser.

1 gillning
51

Åkte skidor tillsammans med grabben.
Sträckte insidan av höger lår när jag skulle ta på mig skidbyxorna. Otränad, vad är det?

4 gillningar
52

Men oavsett vad som hände eller inte hände tidigare… skulle du säga att du idsg har ett bra liv?

53

Nej.

54

Vad fattas?

55

Jag har en hel liten uppsättning män i min bakgrund som ständigt sprang efter de svåra tjejerna, och sen beklagade de sig för mig.
-Varför kan jag inte hitta nån som är så okomplicerad som du?!

Ja, säg det! :grin:

4 gillningar
56

Har du accepterat för dig själv det du gjort?
Förlåtit dig själv?
Fått förlåtelse av dem du sårat?

Jag har många gånger funderat på det då jag läst dina inlägg. Jag får bara en känsla av att det är något som gnager inom dig.
Frågar i all välmening

2 gillningar
57

Vet du vad Rulle? Jag hade inte en tanke på dig när jag skrev det där inlägget. Jag såg orden “blev Den Andra Kvinnan” i Lives inlägg och jag såg rött. Man “blir” inte den andra kvinnan, det är något som man aktivt väljer. Och så var det en kvinna och jag fick smått panik känslor och tänkte tankar som jag inte ens tänker ta upp här !

Av din reaktion fick jag en form av käftsmäll själv. Det finns många människor som har gjort fel i livet. Vissa ångrar sina misstag medan andra försöker ursäkta sitt handlande. Jag upplever inte att du tillhör den andra kategorin. Men jag upplever att det är något mer som gnager och stör hos dig.

58

Jag tar mig friheten att vara brutalt ärlig här. Detta baseras på mina erfarenheter och det jag har fått lära mig under det sista året. Min man har fått ta hand om en extremt trasig fru, det råder det inga tvivel om. Men jag har nog inte berättat att en del av mitt trasiga jag har varit att jag har tagit väldigt hårt på hela mitt liv, alltså jag menar ALLT från små saker som jag inte har gjort till den där jorden runt resan som var drömmen med vännerna när vi var yngre. Min uppväxt har varit fylld av styrande föräldrar som utövade makt över mig. Resultatet av det blev att jag lärde mig att prioritera bort mig själv på alla plan. Väl i ett förhållande klarade jag inte av att prioritera mig själv fullt ut. Och 20 år senare när vi kraschar i den äckligaste av kriser kraschar jag själv ännu mer pga min uppväxt. Jag har slagit på mig själv (min mans uttryck på hur jag har lidit), varit arg och bitter och allt däremellan.
Det var en lång historia extremt förkortad men blev lång ändå… Med det sagt så säger jag de brutala orden: so what!?

Du kan inte ändra på något som har varit. Du kan bara blicka framåt. Ja, du ångrar dig att du inte hade mer lek på vägen och tog till vara på chanser. Vad hindrar dig nu? (Ja, bortsett från pesten som hotar runt varje hörn) så vad hindrar dig från att göra något åt din situation idag?

Vad vill (behöver) du göra för att känna dig lycklig med livet?
Min amatör gissning är att du behöver förlåta dig själv och acceptera det som har varit för att komma vidare. Sen behöver du göra saker som gör dig lycklig. Någonstans efter det kommer möjligheten att hitta en partner

3 gillningar
59

@onedaymore, @Mas och @Stark1

Tack för er omsorg.

Ja och nej får jag väl säga.

Jag måste acceptera det som hänt och det gör jag på ett sätt men skulle jag få chansen skulle jag på många ställen valt annorlunda.

Jag har bett om och fått förlåtelse men lika fullt har jag sårat andra på ett sätt jag kunde och borde ha undvikit.

Jag mådde så dåligt att jag brydde mig inte om konsekvenserna. Jag betedde mig destruktivt för mig själv och andra.

I strid med mina principer och ideal la jag an på en gift kvinna och fick ihop det med henne ett tag.Jag kände bägge två och han såg mig som en vän. Där ska jag ha en fet smäll

Sedan uppvaktade jag fast jag var gift en frånskikd kvinna som försökte värja sig men som jag fick på fall, en vän till både mig och min fru. Där skulle jag ha fetsmäll nr två.

Sedan när jag deklarerade min skilsmässa kastade en gift kollega sig om min hals. Min första impuls var att stå emot och istället satsa på en ensamstående kollega men mitt sämre jag segrade så jag gav mig i lag med libertinen.

Inte hålla på med gifta fruntimmer och i synnerhet inte kollegor och riskera stämningen i arbetslaget. Fetsmäll nummer tre och fyra.

Nej, det kommer jag inte att förlåta mig för eftersom jag innerst inne visste att det var fel och jag vet att jag hade kunnat hantera det annorlunda.

Jag har svikit vänskap, förtroenden och löften.Nu är jag moraliskt och ekonomiskt bankrutt.

Huset övervelånat och jag har tagit privatlån för att lösa ut x:et, en större investering i huset är akut så jag måste antingen ta inblancolån eller ta av det investeringssparkonto jag satt av till pension, kanske båda.

Jag får ingen ordning på grabben så ibland önskar jag att jag vore själv.

Nu är det som det är.
Jag kan inte ändra det som varit, bara göra det bästa möjliga av nuet men visst tusan önskar jag att livet hade varit annorlunda samt att jag gjort andra val och skött det snyggare.

För att jag skulle varit lycklig med livet hade det tarvats att jag i min ungdom lärt känna en snäll, varm, godhjärtad kvinna som jag kunde fått många barn med.

Nu får jag nöja mig med att hitta ett sätt att skapa en framtid med min nya kärlek som bor typ 30 mil bort. Inte optimalt för en som vill vara nära och hitta på saker tillsammans under veckorna.

1 gillning
63

Onsdag kväll.
Jobbedag i morgon så jag borde hålla mig härifrån men men…

skottat snö två dar på raken så jag har missat två arbetsdagar. Nu kan jag i a f få ut bilen.

Hörde inte av fjällan på hela em och natten trots att jag försökte ringa två gånger och skickade flera messenger meddelanden. Först idag efter flera påstötningar hörde hon av sig.

Grabben hjälpte inte till med skottningen i går fast jag bad honom två gånger. I dag fick jag ut honom när han hörde att jag fick ett sammanbrott när det kom mer snö.

Som grädden på moset kom jag att i en annan tråd ge en kort resumé av mitt dysfunktionella äktenskap som rev upp en massa gamla negativa känslor och minnen av hur dåligt jag mått.

Ja, det är jobbigt att bli lämnad - och att lämna någon - när det finns känslor kvar. Men det går inte att hålla en annan som emotionell gisslan. Jag tror mitt x hoppas fortfarande att jag ska ändra mig och ta henne tillbaks fast vi varit skilda i snart tre år och jag sällskapat med min nuvarande i två år.

Så klart det är jobbigt att dela bostad och leva patallella liv och inte ska man smita ifrån genomdrivandet av skilsmässan, ansvaret för ev barn och gemensamt ansvar för hushålls- och trädgårdsarbete men i övrigt borde det stå var och en fritt att leva sina liv och tillbringa kvällar och nätter var man vill så länge det som sagt inte går ut över det gemensamma ansvaret.

putäll på er, grevar och baroner.
Nu lögning och sedan film.

1 gillning