Han vet inte vad han vill eller känner

Var beredd på att svaret kanske sårar dig, men om det gör att du får ett riktigt avslut så kanske du ska fråga. Jag hade nog avstått och tagit hela hans beteende som att han var färdig med mig känslomässigt. :pensive:

1 gillning

Ignoerar! När de väl är där, tror jag liknande meningar bara trycker in dem i hörn och man blir mer avtändande för dem. Låt det landa o flytta innan såna diskussioner tas upp tror jag. VEEET hur gärna man vill ha vissa saker svart på vitt men det blir bara drygt. Köpte en bok via nätet som gett mig mkt bra verktyg, handlar just om hur man ska agera när ens partner inte vill men man själv vill ha tillbaka Hen. Hitta tillbaka av Andreas Bohman Mkt handlar just om att INTE ifrågasätta beslutet, känslorna och försöka få bekräftelse. Ju lugnare man tar det desto lättare är det att de själva känner efter och börjar treva tillbaka. Min man flyttar om en vecka. Just nu är det han som är mest ledsen och panikslagen, men känslorna för kollegan kvarstår, Han säger dock att han inte ska inleda något med henne till en början, att han måste hitta sig själv, landa och ser till att allt funkar med familjen innan han ens tänker tanken på att inleda något nytt-ska även ha gjort klart detta för henne. Men vad vet jag?? Min man är väldigt skör som människa, deppar lätt ihop o blir offerkofta. Det är så jävla svårt att behöva spela ett spel med sin egen man hela tiden, att behöva tänka hur man agerar osv men som sagt. Boken har gett mig mycket bra tips, verktyg och nya infallsvinklar och man märker verkligen att vissa saker “funkar” Sen kanske inte det blir vi igen men man ser att vissa beteenden osv som jag gör tar på honom och att han får sig funderare. Vill hur eller hur att när han väl flyttat ska tänka tillbaka på mig som en bra person och inte en rabiat galning-även om även den sidan kommer fram ibland. Vad gäller sexet. Han har flera ggr försökt med mig men jag har “artigt” avstått. Har låtit honom krama mig länge i bara underkläderna (tänker att det ger honom hudminne…ha ha ) osv men inte låtit det ske helt o hållet…tills igår. Men skillnaden då var att en sån lång kram plötsligt gjorde att JAG ville för att jag kände mig k*t o inte för hans skull. Idag har HAN haft världens ångest över att detta skedde, varför vet jag egentligen inte. Han säger att han känner sig elak o ego gentemot mig men jag kontrade bara med att det var mitt behov som blev uppfyllt och att sårad var jag redan innan så detta gjorde ingen skillnad. Då har jag alltså avstått sex i 2(!) månader (2-3ggr per veckan brukade det vara innan)

3 gillningar

Tack! Superbra tips! :slight_smile: Ja, jag har avstått från sms. Åtminstone det… Har endast skickat och frågat praktiska saker. Har vi vinterdäck till bilen, hade du ett vapenskåp jag kunde få ta… Avslutade med tack…:joy: Idag när han kom hem som vanligt dröjde det väldigt länge innan han åkte…:thinking: Han nästan höll sig kvar extra länge än vanligt… Jag pratar bara nödvändigt utan att titta på honom… (är så svårt att se honom​:weary::cry::broken_heart:)
Ska försöka hålla den nivån tills vi flyttar nu. Jag känner mig yttepyttelite starkare nu så jag orkar hålla mig uppe i hans närvaro…

Var hittade du den boken?!

Åh, hittade den men är lite sådär att lämna ut kortnr då jag inte har paypal…:tired_face:

Maila författaren. Han är snabb på svar och kan säkert lösa en banköverföring eller liknande istället,. =)

2 gillningar

Berätta gärna vad du fastnar för i boke om du köper den! =)=)

Åh, jag är så trött!!:weary::weary: Somnar bra på kvällarna, sover 2 timmar sen vaknar jag och kan inte somna om!! Tankarna sprängs i huvudet på mig!! När släpper det?! När jag flyttat? Vill bara få en natts sömn…:pleading_face:

Han var hemma igår igen… Han pratade praktiskt. Om jag har lämnat något kvar till honom… Han är helt likgiltig, verkar inte bry sig! Vad har hänt med min man?! Det är precis som om han slagit i huvudet… Känner inte igen den personen längre… Hoppas han hittar tillbaka till sig själv igen… För hans egen skull och barnen…

Känner igen mig. Det är som någon slagit till ens man i huvudet och så vaknade han aldrig mer utan fick en ny personlighet och glömde allt han tidigare kände och tyckte. :frowning:

Har du något för sömnen? Jag hade nog sökt en läkare annars för att få ut något.

Jag är ju nästan övertygad om att han har fått en känsla av någon annan… Inte ens säkert att det är besvarat. Jag vill bara att han ska VAKNAAA!!! Och se mig igen…:cry:

1 gillning

Vet ni att han frågade mig om det var nåt jag var tjurig på?! Jag bara tittade på honom. Ja men något annat sa han då!! Jävla idiot!!! Hur fan tänker han egentligen?! Jag är så jävla arg!!! Nu ännu mer!!:rage::rage:

1 gillning

Vardag igen och livet rullar på… Fan vad jag saknar min man!:cry: Jag saknar att prata med honom, hålla om honom, känna hans doft…
Men aldrig mer…:weary:
Jag har fått tillträde att gå in och börja måla i vårat nya boende, så jag har att göra ett tag nu. Min pappa kommer o sätter upp en tillfällig vägg i barnens rum så de får varsitt litet krypin… Nu ser jag ändå fram emot att flytta! Till något eget! Som kommer bli som jag vill! Kanske har jag kommit en limiten bit på vägen? Vet inte… Jag gråter ju nästan varje dag när allt kommer över mig…
Och tanken på julafton/nyårsafton gör mig såå ledsen…

3 gillningar

Eget boende är en jätteviktig milstolpe! Fint att du får till varsitt krypin åt er och att du får börja fixa redan nu, det kommer göra hemmet så mycket mer tilltalande, framförallt för dig som ska bo där alltid. Du kommer ju att börja ett nytt kapitel hemma hos dig själv så det är viktigt att det blir bra!
Gråten kommer nog vara med dig ett tag. Men jag vet av erfarenhet att flytt håller en sysselsatt, och sysselsatt är bra för att få vila från sorgen en stund.
Jul/nyår är det nog ingen på forumet som ser fram emot… Vi tar oss igenom det när det kommer. :yellow_heart:

2 gillningar

Man tänker väldigt mycket på de där fina minnena i början men det kommer att gå över. Ju längre tid som går så kommer du även att tänka på de stunder som inte var så trevliga med honom också som motvikt. Lätt att man blir ledsen över det man inte kan få och man hoppas på att allt ska bli som vanligt igen. Men det kommer en dag då allt känns bättre igen.

Eget boende är jätteviktigt. Det känner även jag som fick det nu i juli efter att ha bott i två år i en bostad som jag visste förr eller senare skulle skiljas. Inte alltid hälsosamt att försöka tajma marknaden och vinstmaximera även om det ger pengar.

Ja, storhelgerna är aldrig särskilt roliga. Ett bra tips som nämnts är att hålla sig sysselsatt eftersom man då tänker mindre. De veckor du inte har barnen är det bra att sysselsätta sig med träning. Min erfarenhet är att man blir mer positiv och sover bättre när man tränar.

1 gillning

Åh @Maria1979,
Det kunde vara min historia du beskriver och jag har sett att ni är fler i tråden som är med om exakt samma.
Tyvärr är det ju oftast så att det finns en tredje person med i bilden när en man beter sig såhär.
Jag har inte heller fått bevis för det eller ett svar på att det är så, han nekar till att det finns någon, men som sagt…statistiskt sett…

Och handlar det inte om att det finns någon annan så vill man ju bara förstå vad som händer hos mannen…vad han går igenom liksom. Om det är en kris och vad den handlar om osv.

Jag försöker att hålla ihop mig och inte låta honom se att jag älskar honom. Jag försöker fokusera på mig, att må bra. Jag motionerar för att jobba upp endorfinerna och vänder mig till nära vänner när jag är ledsen eller måste älta. Men inför honom försöker jag vara den underbara kvinna han just förlorat, inte otrevlig men inte bedjande eller lismande. Jag försöker minnas vem han föll för och är den tjejen nu, men riktar mitt intresse åt annat håll. Behåller min integritet och signalerar - både till honom men framför allt till mig själv - att mitt värde är mycket högre än vad han just satt på mig. För det är det. Jag är värd att älskas för den jag är. Jag är värd kärlek. Jag är inte värd att kastas bort så som han gjort, för jag är värd mycket, mycket mer.

Jag tror inte att jag egentligen vill ha honom tillbaka, samtidigt vill jag det. Men mycket handlar om att det gör så ont att ha sönder familjen, att behöva utsätta mitt älskade barn för detta. Rent kärleksmässigt mellan honom och mig är tilliten helt borta från min sida och om inte den finns, vad har man då…?

Ursäkta svammel men ville bara ventilera mina tankar i ämnet.

7 gillningar

Om du inte vill ha tillbaka honom så kan det ju ändå inte skada om du hamnar i ett läge då du kan välja!

4 gillningar

Kändes så skönt att läsa! Har gett mig f-n på att NU ska jag visa vad han mister! Ska inte visa mig nere i honom närhet utan tvärtom. Han är inte värd mig! Jag är värd någon som älskar mig och respekterar mig för den jag är! Humöret går ju upp och ner nu och ibland är jag helt labil, men det kan jag visa mina vänner ! Inte honom! Kommer bli svårt eftersom jag bara är arg när han dyker upp men nu jävlar!:joy:

7 gillningar

@Maria1979 heja dig :muscle: :clap:

Klarade det galant ikväll! :joy: Frågade honom tom om han ville ha mat!:grimacing: Men det var ju tennis… Den tennisen…:see_no_evil:
Jag tröstshoppade lite på nätet igår oxå! :smiley: Kan han köpa nya kläder ska definitivt inte jag vara sämre! Och för första ggn har jag shoppat en ”liten svart”… Har aldrig haft en sån klänning. Men vilket tillfälle är inte det rätta om nu…:blush::wink: Kram till er alla!

9 gillningar

You go girl!!! Äg!! :muscle: :heart:

1 gillning