Jag och min blivande exman har två gemensamma barn som är 15 månader och 4 månader.
Vi båda har också barn sedan innan.
Jag har en dotter på 10 år och han har en dotter som är 6 år. Vi båda har v.v med våra äldsta barn.
Seperationen är rätt så färsk och han flyttade ut för cirka 3 veckor sedan.
Men för två veckor sedan, diskuterade vi umgänget och kom fram till att han ska träffa barnen 4 dagar i veckan.
Då bestämde vi också att han ska sova över när det är möjligt, för att få så mycket tid som möjligt med barnen men också för att kunna avlasta mig.
Jag känner mig redan helt slutkörd av seperationen, att ta hand om båda småttingarna själv, städa, laga mat, ta hand om min äldsta dotter m.m
Dottern på 15 månader har dessutom sömnproblem som har förvärrats sedan seperationen (vi väntar på att få tid hos läkare). Men det bidrar givetvis till att jag är helt slut som artist.
Pappan har varit här och haft umgänge vid två tillfällen men har då inte avlastat mig alls, utan suttit i soffan och stirrat på sin mobil.
Jag påpekade detta för honom då det hände och påminde honom inför umgänget i onsdags att han behöver avlasta mig mer.
Jag erbjöd mig dock att natta barnen samt ta natten.
Självklart skulle jag också rycka in om han behöver hjälp eller om det blir allmänt kaos
I onsdags, passade han småttingarna medans jag var hos läkaren och skulle sedan följa med hem för att ha umgänge och sova över.
I bilen på väg hem säger jag “vad skönt det ska bli att du tar barnen idag! Då ska jag passa på att vila och kanske måla naglarna”.
Varpå han blir skit förbannad och säger (jag citerar ordagrant) “jag tänker verkligen inte sitta och ta hand om barnen medans du sitter och luftar fittan. Då skiter jag i umgänget och att sova över”.
Jag försökte påtala att vi har bestämt att han ska avlasta mig under umgänget. Att jag har barnen- dag som natt- 7 dagar i veckan.
Försökte också påpeka att hans tidigare ex inte tar hand om deras dotter när hon är hemma hos honom v.v
Men han lyssnade inte alls på det örat utan åkte hem istället.
Då skickade jag ett sms och skrev att umgänget inte kan vara här hemma längre. Han får umgås med barnen hemma hos deras farmor (där han bor) eller att han tar med de till en park eller liknande.
Sedan dess kör han silent treatment och struntar i att hämta barnen för umgänge (han är expert på diverse härskartekniker och psykiskmisshandel).
Hans dotter (min fd. bonusdotter) sov över hos mig från fredag till lördag, för att hon skulle få träffa sina syskon. När exmaken skulle hämta henne, följde jag med ned och hade då med mig vårt yngsta gemensamma barn i bärsele.
Exmaken säger varken hej eller pussar på sitt yngsta barn…
Min känsla är att han skiter i barnen och kör silent treatment mot mig, för att jag ska gå med på hans krav och agera barnvakt under hans umgänge.
Jag tycker också att det är otroligt jobbigt att barnens farmor slätar över min exmakes beteende och säger att det är för han har det så jobbigt.
Det har väl för tusan jag med, men inte skiter jag i barnen för det!
Sedan så orkar han faktiskt ha sin äldsta dotter. Så jag kan inte för mitt liv förstå varför han inte kan träffa småttingarna under någon timme.
Men jag blir så otroligt ledsen, besviken, arg och frustrerad. Hur kan man strunta i 2 av sina 3 barn? Och dessutom bete sig som en riktig rövhatt mot någon som man har påstått sig älska?
Hur gör man och vad tänker man för att stå ut med allt?
Om någon vet hur jag bäst bemöter silent treatment, så tar jag tacksamt emot tips.
Förlåt för långt och rörigt inlägg.
