Jag tror jag behöver förtydliga ett par saker här. Att vi har det tufft är inget nytt för någon av oss. Vi har alltid kunnat prata och det har vi gjort även här. Detta är säkert 7-8 loopen av att försöka prata ut, hitta andra sätt, leta lösningar men nu har jag insett att jag inte vill mer. Beslutet landade inom mig nu i november. Nu ska jag alltså bara hitta ett när snarare än om jag ska säga det.
Nu råkar vi stå inför julen och jag vill inte kläcka detta just nu med risk att barnen ska få en jul där mamma och pappa är ledsna och upprörda. jag vill ge barnen en bra högtid och sen ta tag i det. Pga av Corona åker vi ingenstans och vi får heller inga besökare. Vanlig tid hemma men med tomten och klappar på ingång.
Att hålla ut över julen bara måste vara bättre än att säga det nu. Är det verkligen annars det bästa att säga att jag vill skiljas precis inför en två veckors ledighet hemma tillsammans? Jag tror inte det.
Jag har inte träffat någon ny. Snarare har jag insett att vi över tid kommer att få det bättre på varsitt håll. Båda två. Att vi fortsatt kommer att vara bra föräldrar till våra barn ihop men inte som ett par. Jag litar på att det kommer att lösa sig detta.
Nu ska jag bara försöka stå ut under julen. Det är oerhört jobbigt och jag vill verkligen bara få det gjort men vill samtidigt att barnen ska få en jul ofärgad av mamma och pappas sorg. Räcker det inte att jag håller ihop? Ska vi båda hålla ihop?
Rädd att han tillslut ska notera mitt känslomässiga avstånd och fråga mig varför.
