Extremt märkligt och både empatilöst och hänsynslöst faktiskt
Hade det inte varit på sin plats att låta er båda, eller iaf. sonen få bli introducerad och hinna vänja sig vid situationen som ju inte är helt ordinär på fler än ett sätt, innan de stormar in som granne/närboende… alltså folk
Mitt x bodde nära mig i ett halvår . Jag handlade ( bara en lokal mataffär) mitt på dagen , handlade online , idag bryr jag mig inte så mycket .
Tar en annan väg om jag skulle se X och hans dam .
Tänker inte anpassa mitt liv efter mitt X och vad han gör . Tror det är den första tiden efter uppbrottet man känner så om man haft en jobbig separation och det varit smärtsamt.
Njae, om mitt X flyttar till min gata flyttar jag. Trots att jag trivs oerhört bra och min dotter är rotad och ser detta som det hem hon trivs bäst i. Trots att jag inte vill flytta, har vänner nära osv. Det har gått mer än 3 år men jag vill i alla fall ha mitt grannskap fredat från honom ihop med apan. Jag tar avstånd från dem som par. Inte från honom men från dem. Så nej, jag håller inte med.
Jag känner likadant mot mitt mitt X och hans apa . Men låter mig inte styras el påverkas .
Klart jag inte vill ha dem i min gata . Då hade jag flyttat .
Innan bodde X i samma förort , men ändå långt ifrån mig … men vi ”delade ” Ica affär
Vi är överens då. Idag fikade X och jag med dottern, har en bra ton mellan oss men vi nämner aldrig den nya. Jag låtsas att hon inte finns, lättast så.
Nej och ni har ju inte ett litet barn. Det har vi och det kräver en hel del avstämning och samordning. Vore hon stor hade jag valt bort honom skulle jag tro.
Ikväll har man fått en dipp igen, det har vart bra innan ett tag men, semestern närmar sig och det påminner om helvetet man hade förra sommarn. Det har nu gått ett år.
Ilskan sitter i fortfarande, sårad o besviken, hur x " körde" över mig. Bor kvar nära och mår så bra o denne mannen är kvar. Men mår betydligt bättre än förut.
Var tvungen att sms om en sak och blev förbannad.
Han förstår ff inte det här med “vänskapsrelation” ,har ingen kontakt annars för övrigt.
Känslor kan man inte rå för men beteendet kan man faktiskt göra nåt åt det som gick åt helvete o körde över mig totalt då och även idag märkliga saker mot vårt barn. Så är han ursnäll mot andra.
Ska jag bo kvar måste jag jobba rejält med mig själv men hur gör man det?
Klarar jag inte det - får jag flytta då har idioten vunnit detta område där jag trivs så bra. Inte så lätt heller när man har många gemensamma vänner på fb o privat, t o m bästa vännen är granne med x och de pratar emellanåt!! Det är jobbigt det. Jag är inte vän med x, ser kommentarerna hos andra.
Det där är ursvårt… men innan du flyttar och river upp både dig och sonen från er invanda och tillfredsställande miljö så härda ut och låt tiden gå med minimal eller allra helst ingen kontakt mellan dig och ditt j-a ex (alltså jag skriver så för jag tycker DU har en av detta forums starkaste anledningar att känna obeskrivlig aversion mot ditt ex) och försök nonchalera honom så totalt som det bara går.
Tiden är en säker hjälpreda… den distanserar, lindar bomull och skänker glömska så låt tiden få bli DIN egen bästa Mållgan-vän
Även om jag vet att man inte väljer sina kompisar.
Men hade jag vart kompisen , hade jag tagit mer avstånd från idioten o tytt mer åt sårade kompisen av lojalitet o respekt i detta läget.
Känner ingenting, har bara ilskan kvar. Så skönt! En bit på väg.
Speciellt när man har det gemensamma ungdomen o ser hur egoistiskt han beter sig än.
Bor så nära o ändå träffas dem inte! ” han har sina prioriteringar” säger ungdomen alldeles själv.
Känns skönt att det är på gång, tränar på att vara med på HP o är jag beredd? jag vet inte. Måste känna mig fram o träffa nån för första ggn när det nu blir dags.