Nu bor x nära men går annan väg som är lite längre för att komma till bussen och till affärerna.
Nu ska tydligen x nya partner flytta in på helgerna men det är redan gjort sen i höstas. Det gick snabbt. Inte ens barnet har träffat denne…
Vill inte göra det ännu.
Normalt att nån flyttar in även om barnet inte ens träffat den nya?? Visserligen är barnet myndig men jag skulle aldrig göra det förrän barnet träffat den nya först!
Heliga helger , då träffar inte pappa sitt barn, inte ens på en lunch. Det passar bara när pappan är ensam.
Jag tycker att det är fantastiskt bra att bo nära exet. För barnen och allt praktiskt. Kan ha kvar vännerna, promenadsvängarna, dela saker och mycket mer. Dock blir det problematiskt när det gäller att jag hittat en annan. Han kanske inte blir bonuspappa eller min sambo, allt är så nytt. Men jag vill inte hamna i det ni beskrivit här, att exet stöter på oss. Så för mig är situationen omvänd. Jag vill inte ståta med att ha hittat en ny. Jag får helt enkelt ha hans bostad som mitt lilla kärleksnäste. Och min bostad står tyst och obebodd när jag är bortrest. Ganska trist faktiskt. Tänk om vi kunde vara lite mer generösa mot varandra och låta den man en gång älskat och kanske älskar fortfarande få lov att gå vidare utan skam och skuld. Jag tror inte att ni kommer hålla med mig…
Nej, jag håller inte med dig. Mitt X har lämnat mig för en annan och det minsta man kan begära är väl att slippa se dem. Han valde bort mig, jag väljer bort dem som par.
Min sits är den samma. Bor 5 min promenad från exet. Jättepraktiskt för barnen. Även släkt och vänner nära. Är man inte ovänner, utan kanske till och med fortfarande vänner är det väldigt smidigt.
Ja jag hade gärna haft X nära av praktiska skäl men inte apan han bedrog mig med och som jag därför inte kan acceptera. Han är pappa till mitt barn så med honom måste jag har en Relation. Till dem som par har jag noll relation och jag vill inte ha henne i mitt liv varken nu eller sen. Eller då.
Det hade varit bra om X gjort slut på bästa sättet, o vi var vänner. Det hade varit en annan sak. Men nu var båda respektlösa flera ggr o trots att jag sagt till - ta inte in den nya här på gården. Ändå gjorde x det o lyssnade inte, vårt myndiga barn ville ju inte ens veta nåt om den nya, så kommer denne hit ändå i ”smyg” när man var hemma!!! Så sjukt.
Ändå frågar jag idiotien, tänk om det var tvärtom - skulle du inte heller gilla det? - nä det skulle jag inte” men för sjutton . Hur tänker idioten här då? …
Brist på parkering ställer de bilen precis nedanför balkongen.
Än har inte barnet träffat den nya o vet inte ens hur han ser ut.
Känns hemskt att bli tvingad mötas ute när man inte är redo…
Extremt märkligt och både empatilöst och hänsynslöst faktiskt
Hade det inte varit på sin plats att låta er båda, eller iaf. sonen få bli introducerad och hinna vänja sig vid situationen som ju inte är helt ordinär på fler än ett sätt, innan de stormar in som granne/närboende… alltså folk
Mitt x bodde nära mig i ett halvår . Jag handlade ( bara en lokal mataffär) mitt på dagen , handlade online , idag bryr jag mig inte så mycket .
Tar en annan väg om jag skulle se X och hans dam .
Tänker inte anpassa mitt liv efter mitt X och vad han gör . Tror det är den första tiden efter uppbrottet man känner så om man haft en jobbig separation och det varit smärtsamt.
Njae, om mitt X flyttar till min gata flyttar jag. Trots att jag trivs oerhört bra och min dotter är rotad och ser detta som det hem hon trivs bäst i. Trots att jag inte vill flytta, har vänner nära osv. Det har gått mer än 3 år men jag vill i alla fall ha mitt grannskap fredat från honom ihop med apan. Jag tar avstånd från dem som par. Inte från honom men från dem. Så nej, jag håller inte med.
Jag känner likadant mot mitt mitt X och hans apa . Men låter mig inte styras el påverkas .
Klart jag inte vill ha dem i min gata . Då hade jag flyttat .
Innan bodde X i samma förort , men ändå långt ifrån mig … men vi ”delade ” Ica affär
Vi är överens då. Idag fikade X och jag med dottern, har en bra ton mellan oss men vi nämner aldrig den nya. Jag låtsas att hon inte finns, lättast så.
Nej och ni har ju inte ett litet barn. Det har vi och det kräver en hel del avstämning och samordning. Vore hon stor hade jag valt bort honom skulle jag tro.
Ikväll har man fått en dipp igen, det har vart bra innan ett tag men, semestern närmar sig och det påminner om helvetet man hade förra sommarn. Det har nu gått ett år.
Ilskan sitter i fortfarande, sårad o besviken, hur x " körde" över mig. Bor kvar nära och mår så bra o denne mannen är kvar. Men mår betydligt bättre än förut.
Var tvungen att sms om en sak och blev förbannad.
Han förstår ff inte det här med “vänskapsrelation” ,har ingen kontakt annars för övrigt.
Känslor kan man inte rå för men beteendet kan man faktiskt göra nåt åt det som gick åt helvete o körde över mig totalt då och även idag märkliga saker mot vårt barn. Så är han ursnäll mot andra.
Ska jag bo kvar måste jag jobba rejält med mig själv men hur gör man det?
Klarar jag inte det - får jag flytta då har idioten vunnit detta område där jag trivs så bra. Inte så lätt heller när man har många gemensamma vänner på fb o privat, t o m bästa vännen är granne med x och de pratar emellanåt!! Det är jobbigt det. Jag är inte vän med x, ser kommentarerna hos andra.
…
