Tänk dig för… för helvete
2 gillningar
Din historia gör mig sömnlös! Jag är väl en av få här inne som förespråkar att lämna dåliga relationer men det du är på väg att göra är så lågt och egoistiskt så jag mår illa.
Du har fått massor av goda råd från ett enat forum.
Jag vet inte om det framgått hur gammal hon som du är attraherad av är eller hennes familjesituation mer än att hon har gjort slut med sin pojkvän, vilket tyder på att hon kanske är något yngre.
Hur attraktiv tror du att du kommer att vara för henne med tre små barn och ett bittert ex som du för evigt kommer att vara knuten till? Om hon inte har några egna barn så kommer hon förmodligen att vilja ha. Då ska du in i fållan igen med tidigare barn som du övergav redan i magen, fy fan säger jag, så simpelt.
Tydligen har du och din fru uppenbart haft sex och nej hur roligt är sex under småbarnsåren för en kvinna som aldrig får ha sin ammande kropp i fred.
Det är liksom fel allting.
Du ska bara hålla käft, gå på egen rådgivning, glöm den nya som uppenbarligen från början inte egentligen hade några känslor för dig tills hon blev smickrad av dig.
Bit ihop, ta ditt ansvar och var en man. Du har så mycket mer att kämpa för än så många andra får under en hel livstid.
Låt din fru föda ert barn, sätt henne på en piedestal för den vackraste gåva hon ger dig.
När allt har lagt sig så känn efter och är det fortfarande den andra du tänker på så var ärlig mot din fru men börja med att söka förändring i relationen.
Tror du att du bara ska kunna flyga ut och börja om så glöm inte att det är 2019 pappor förväntas ta sitt ansvar, även om många kvinnor önskar ha sina barn på heltid så är det varannanvecka som gäller, då barnen blir lite äldre. Du ska ha boende för tre ungar och den dan kommer då din frun har läkt klart och är redo att hitta en man med både ryggrad och stake! Då får vi se hur kul den nya tjejen tycker att det är…
17 gillningar
Ja men det är ju precis vad han gör. Han tänker sig för, han frågar om råd här, han lyssnar på råden och bekräftar t.o.m. detta i sina svar.
1 gillning
Ja men han tänker inte klart
1 gillning
Menar du att han inte får fundera på att vara otrogen eller lämna sin fru?
Har du aldrig själv funderat på att vara otrogen?
Eller gör du så att du låtsas att du inte tänker det och sedan bara gör det istället?
Tanke och handling är två olika saker och mitt intryck är att många på detta forum lidit mycket just p.g.a. att deras partner inte kunnat skilja mellan dem eller att deras partner låtsas att det man gör inte räknas så länge man inte pratar om det.
Det är inte ett enat forum. Jag delar t.ex. inte din syn på trådskaparens situation.
Dessutom visar han i flera svar att han lyssnar på råden han får. Råd som han bett om.
Av det som framkommit hittils har han inte heller varit otrogen och det kan finnas goda skäl till att ventilera med utomstående innan han pratar med sin fru.
Meningen med ett diskussionsforum är att kunna diskutera. Att be trådskaparen hålla käft när han försöker resonera om andra vägar än otrohet är bara ett sätt att skapa konflikt. Vad vet du eller vi andra här inne om tjejens känslor mer än det trådskaparen skrivit?
Varför ska han sätta sin fru på piedestal?
Det låter som att du lever i en värld där man förbjuder tankar och rangordnar människor och låter skuldkänslor styra. En sådan inställning är som klippt och skuren för att gå bakom ryggen på sin partner och dessutom att ljuga för sig själv.
3 gillningar
Ok, så vad vill du ge honom för råd så att han kan tänka klart?
Familjen går först, skippa flingen. Prata kämpa och försök tillsammans. Går det inte ja då separerar man
3 gillningar
Jag blev lämnad höggravid och med ytterligare två barn. Med de hormoner som cirkulerar i ens kropp i det lägget… kan säga att det är inget man någonsin glömmer eller förlåter. Det tog två månader innan min man insåg att han gjort fel och ville att vi skulle försöka igen. Jag gav honom den chansen men har aldrig förlåtit honom för det. Nu 2,5år senare skiljer vi oss. Så jag säger detta från hjärtat vänta lite och låt din fru få födda ert barn i lugn och ro. Den stress jag utsattes för gjorde att amningen inte fungerade och jag hade inga problem med de två första. Bara något att tänka på
5 gillningar
Jag tycker definitivt du ska stå vid din frus sida med det nyfödda barnet. Ta ditt ansvar.
Men samtidigt, och det här kanske inte är rolig läsning;
om några år är ni inte längre tillsammans tror jag. Du har redan gått för långt i din tanke. Ni är inte lyckliga som bara rumskompisar. Ni har inte en passion som ligger som en fin grund till ert förhållande. Och har du en gång uppmärksammat detta så kan du inte bara blunda för det sakförhållandet. Det tror jag.
Visst är det som någon skriver att passionen lägger sig. Men den utvecklas då till något djupare. Och har passionen funnits där på riktigt så kan man blicka tillbaka och påminna sig om varför man valde varandra.
Även om du nu tar ditt ansvar och stannar med din fru så är det bara en tidsfråga tills du faller för någon annan. Men då är då, nu är nu.
Jag håller inte med om nedanstående:
"Vänskapsband är en stabilare grund att bygga ett förhållande på än förälskelse."
Allvarligt, hur kul låter det!? Jävligt deppigt om du frågar mig.
Jag förstår dina tankar, men just nu ska du stanna kvar. Om du klarar det vill säga!
För det är starka krafter vi talar om. Men om du lämnar din fru så ska det inte vara för en annan. Då ska det vara för att du upptäckt att det saknas något så vitalt att du inte kan leva vidare med den kvinna du valt skaffa barn med.
Den kvinna som nu väckt dina känslor kan du inte räkna med finns kvar om 2 år. Men då kanske du får leva själv. Hur känns den tanken?
Stanna kvar, ta ditt ansvar. Iaf just nu. Om det går.
5 gillningar