Träffade min make 2009. Vi gifte oss 2015. Har två barn 5 och 9 år. Vi har haft det bra har jag alltid trott. Visst min make har alltid haft svårt att se vad som behöver göras hemma så jag har fått dra största lasset och alltid fått ha ansvar för att allt blir gjort. Jag jobbat heltid och han deltid Så jag har slitit genom åren som han nog inte sett. Började för ett tag sedan att dottern påpekade att hon inte ville jag skulle jobba kväll för hon tyckte det var jobbigt att pappa bara satt med sin telefon hela kvällarna när jag inte är hemma. Sedan i påskas kom maken och sa att han trodde att han ville skiljas. Han kände sig inte älskad av mig längre och tyckte bara jag gnällde på honom. Ja då jag har fått slita med att jag fått sköta det mesta hemma så har jag inte orkat ha sex så mycket som han velat och ja jag har gnällt på honom då jag tappat energi efter att i flera år försökt få honom att ta mer ansvar. Vi pratade jättemycket om allt och kände att vi ändå inte ville ge upp för lätt då vi har barn. Min make har dock pratat mycket med sin kvinnliga kollega om allt. Gjorde det innan han pratade med mig om allt och har fortsatt med det sedan dess. Kan säga att min make är 38 år och hans kvinnliga kollega är 22 år. Min make har flera goda vänner genom åren och det har aldrig funnits minsta svartsjuka i vårt förhållande. Min make har aldrig tidigare brytts sig så mycket om sin telefon. Men nu är han helt förändrad. Maken och tjejen jobbar ihop hela dagarna och sedan när han är hemma så håller de på och skriver med varandra konstant från morgon till kväll varje dag. Min make kan inte låta bli sin telefon han kollar den var femte minut nu för tiden. Har tagit upp det med honom och han säger att det är inget mellan dem de är bara vänner. Men han beter sig så annorlunda mot vad han gör med någon annan vän. Sedan jag tog upp det med honom så går han numera undan och skriver med henne så jag inte ska se. Han har även ändrat sig vad gäller jobbet. Innan kunde han åka i mjukisbyxor och lät mig fixa hans hår. Nu plötsligt vill han gå till frisör och är så himla mån om din frisyr. Och köper massa fina kläder som han numera åker till jobbet i. Han har också börjat få jobba över vilket han aldrig tidigare behövt. Säger han får komptimmar för det men när vi pratade häromdagen om han kunde ta kompledigt en dag sa han att han inte trodde han hade så många komptimmar att ta ut. Vilket jag inte får ihop. Jag vet inte vad jag ska tro. Har hört från barnen att tjejen varit här några gånger när jag varit på jobbet. När jag frågat maken nekar han inte till det men säger att de är bara vänner. Min make har aldrig tidigare ljugit men det känns jobbigt det här. Jag vet inte vad jag ska tro. Min make går ofta till gymmet. Men nu snurrar ju tankar om han verkligen går till gymmet eller går hem till henne istället. Har tagit upp detta med maken hur jag känner men han säger bara att det inte är något mellan dem men fortsätter sitta och skriva till henne hela tiden. Enda skillnaden är att han smusslar med det mer sedan jag tog upp det med honom så jag inte ska se det. Även om vi är iväg och umgås med andra så går han iväg hela tiden och skriver med henne. Vet inte vad jag ska tro.
Oj oj. Röda flaggor överallt.
Du känner din man och vet ju redan att något inte stämmer. Men det behöver inte ha ”hänt” något. Än.
Ihärdigt användande av telefonen är ett tecken på att det är något som inte stämmer. Kan han visa dig vad han/ de skriver? Så får du se om det verkligen finns något att oroa dig över?
Hur har ni hanterat hans tidigare ”hot” om att han vill ha skilsmässa?
Hur har DU agerat på hans tidigare hot om skilsmässa? Du jobbar heltid, bra, men har du funderat över vilka steg du behöver ta om det blir verklighet? Vart du ska bo, ekonomi, bodelning?
Det känns tusen miljoner gånger bättre att leva sitt liv stark på egna ben än att försöka leva med en svekfull partner, tro mig. 
PS. Naturligtvis nekar han till att det ”är något”. Innan han fått ett klart ja eller nej från 22-åringen vill han ha alla möjligheter öppna. Det är bara du som kan sätta stopp för att han kör rakt över dig!
Be att få kolla smsn dom skriver… säg att det skulle göra dig lugnare.är det inget kan han visa dig
Jag skulle absolut säga det är nåt där… alla vsrningslampor lyser rött av det fu säger.
Eller göm hans telefon en kväll… blir hsn arg å stressad så är det åxå ettvtecken.
Magkänslan brukar ha rätt. Känns det inte rätt så är det inte rätt.
Du pekar på många varningssignaler som alla pekar i samma riktning.
Tyvärr kan jag bara instämma med de andra; starka varningssignaler här. Jag tror inte att din make är ärlig och jag hoppas att du orkar och vågar ställa krav för att få veta hur det ligger till.
Styrka till dig!
Wow @Lillaensammajag
Säger som Caro, Rödflagg överallt.
.
Han 38 å hon 22år, din man är totalt tom i skallen, nu tänker han med det han har mellan benen.
Sedan han hotade med skilsmässa i påskas så kom det ju fram att han tyckte det var svårt att prata med mig. Efter det så har vi haft en bra kommunikation och verkligen pratat om hur vi känner. Jag har också inte gnällt något på honom och gett honom jättemycket kärlek och vi har haft mer intimitet och sex. Han säger att han tycker vår relation blivit bättre men han kan inte säga att han älskar mig. Han säger att han är rädd för att ta något beslut im han vill skijas eller inte då han är rädd för att ta fel beslut säger han. Så det känns som han är rädd för att lämna mig. Vill ha kakan och äta den känns det som.
Jag har nu kommit över chocken som kom i påskas när han tog upp om skilsmässa. Har gråtit mycket och gjort allt för han ska stanna hos mig. Så det är först nu jag börjar tänka mer praktiskt och klartänkt över hur allt ska bli om vi separerar. Trodde på kärnfamiljen. Känt att jag inte klarar mig utan honom men börjar nu kunna tänka tanken om att det kan bli så och hur jag då ska göra. Men vet knappt var jag ska börja och vad man ska tänka på.
Jag ska försöka prata med honom igen om hans relation till den här tjejen. Är han otrogen då vill jag lämna. Då klarar jag inte av detta längre.
Här är det inte bara många röda varningsflaggor utan ENBART röda varningsflaggor, det är till och med så att sirenerna har börjat tjuta 
MEN, jag vill börja med att säga att jag upplever det INTE som att du har en man som är så värst mkt värd att leva med, för det första så jobbar han deltid och gör inte ett skit hemma… så lågt.
Du får slita med allt hemarbete efter din heltidstjänst… han gymmar väl istället eller något liknande och gnäller att han “får” för lite sex 
Alltså bara det är ju så fruktansvärt dåligt (och avtändande) och i längden utmattande för dig.
Han “tror han vill skiljas” och mobilen har växt fast i handen och 22-åringen i båda (om han ens har två) hans huvuden… men vilken jubelidiot 
Hur länge tror han ens i sina vildaste fantasier att en 22-åring är intresserad av en fyrtioåring med två barn som jobbar deltid och inte kan lägga stickan i kors i sitt eget hem 
Vore jag du skulle jag se till att skaffa bevis på vad som föregår, på vilket sätt som helst. Sedan skulle jag konfrontera honom och be honom flytta direkt. Hittar du inga bevis så är det ändå läge att konfrontera honom och ställa honom mot väggen, antingen börjar han bete sig som en vuxen man eller så kan han skaffa någon annanstans att bo.
Sluta NU direkt att acceptera ALLA hans skitbeteenden, oavsett hur långt han kommit med 22-åringen… jag skulle faktiskt inte ens bli förvånad om det inte är jättemycket i praktiken utan mer i hans fantasier och hon är ju ung och naiv och tycker förmodligen att hans bekräftelse är toppen, inte ens säkert att hon haft, eller ens vill ha sex med honom utan det kan mkt väl räcka för henne(s ålder) att ingå i spelet som rör hans uppenbart valpiga dreglande och trånande.
Jag håller faktiskt med. Det “får” man väl inte tycka men jag hade lekt detektiv utan tvekan med alla dessa tecken! Även om det innebär att snoka 
Man kan ju också göra det den hårda vägen.
En kväll när maken sitter uppe (för det förmodar jag att han gör) och håller på med telefonen - KRÄV att få låna den, upplåst! Om han inte går med på det är det skilsmässa direkt. Går han med på det så kan du ju avgöra vad som är rimligt utifrån vad du hittar. Titta på senast använda appar (Messenger, sms, Whatsup eller vad han nu kör för kommunikation och sociala medier), surfhistorik och bilder. Finns det något fuffens så kommer du att hitta det. Är platshistorik påslagen så går du in och kollar det med.
Klokt råd! Och kolla upp hur du kollar hemliga konversationer i messenger och liknande med, innan, så du verkligen kan kolla ordentligt.
Nej, hans beteende är en följd av hans egenskaper, hans sätt att vara. Inte en reaktion på relationen.
Det finns män som börjar kommunicera med sin fru när relationen är svajig. Och så finns det män som istället söker tröst hos en 22-årig kvinnlig kollega.
Nu är det upp till TS att fundera över om hon tycker det är värt att ha en relation med en man av den sistnämnda sorten.
Håller med noomi till 100%
Vad är detta för nedlåtande och förminskande kommentar? Allt du tror och tycker i alla andras trådar är inte rätt, och även om man såklart kan ha olika åsikter så får man nog respektera andras lite bättre än du gör.
Att påstå att vi kvinnor anser oss ha rätt för att vi är kvinnor är att försöka ta bort från våra åsikter, göra dem mindre “rätt”.
Klart det kan, det kan finnas massor av andra sätt att se verkligheten på. Min åsikt om det nästintill värdelösa i att ha en relation med den mannen grundar sig inte isolerat på denna idiotiska och grunda flört han har med en ung tjej på jobbet… utan den grundar sig faktiskt mer på hela startinläggets beskrivning av hur den mannen funkat under hela relationen.
Han är en lat slacker som jobbar deltid och ändå “har svårt att se vad som måste göras hemma” och där har TS fått göra i princip allt hemarbetet själv efter sin 100% tjänst, eller lägga ner tid och engagemang för att se till att det blir gjort och själv ha fullt ansvar för att antingen fixa det själv eller på säkerligen många sätt genom åren få honom att göra det hon exakt säger åt honom… och det i ett hem med mindre barn 
Antingen är han störd på något sätt, eller så är han så ofantligt självcentrerad, lat och bekväm att det inte finns ord för det. Men gymma och vilja få mer sex det klarar han att minnas själv
En riktig jubelåsna som TS skulle må väl av att bli av med asap och som då förhoppningsvis skulle försöka samma game med de där tjugoåringarna han drömmer om… fy 17 så rätt åt honom om hon gav honom chansen att IRL pröva på att leva det livet och sedan solklart få gå på pumpen så det sjunger om det 
Sådana där personer ser iaf jag ingen anledning att lägga ytterligare tid och arbete på att försöka få till en metamorfos på och jag tycker inte heller att det är rättvist (utifrån vad vi alla vet i denna tråd och det är det enda vi kan förhålla oss till) att skriva att “du är säkert inte så rolig att leva med heller” eller antyda att hon har ansvar för att han betett sig som han gjort under alla år osv.
HAN har ansvar för att han har betett sig som en lat skit och ingen annan. För man ska inte som vuxen partner måste tvinga, direkt eller indirekt, någon att växa upp och ta sin del av ansvaret i ett hem med gemensamma barn.
Jag har kollat hans mobil ibland och ser då alltid att hon skrivit till honom men jag har aldrig vågat gå in och kollat vad hon skrivit. Tycker det känns så jobbigt och hemskt att behöva snoka. Men det är kanske vad jag måste.
Jag har ju inte heller varit perfekt och jag har väl inte gjort allt rätt eller betett mig ordentligt alla gånger. Han har alltid varit en ärlig och schysst människa. Är en bra pappa och visst lite hjälper han till med hemma men jag har alltid gjort det mesta. Vi har aldrig bråkat. Det som blivit är väl att vi tagit varandra förgivet. Det som är mitt dilemma är att han alltid varit så trogen och ärlig. Känt att jag alltid litat till 100 % på honom. Men nu är första gången jag känner jag vet inte om jag litar på honom.
Kära @Tailor något har du som gör att du liksom kommer in snett i saker lite då och då.
Den här damen har alltså en karl som vare sig ser till att familjen har så bra ekonomi de kan eller hjälper till hemma.
Han har meddelat i påskas att han vill skiljas och håller uppenbarligen på med någon skit eftersom mertid inte betalas ut och kompsaldot inte ökar.
Han har blivit fixerad vid sin telefon och utseende både avseende träning och kläder och vidgår att han har blivit jättebästis med sin 22-åriga kvinnliga kollega. Som även har varit hemma och “besökt” honom hemma utan att han har berättat för sin fru.
Då börjar du fundera på om det inte finns en alternativ sanning?
I den bedragna kvinnans tråd?
Musiköra?
Givetvis finns det flera sidor av myntet, det förstår alla.
Men att insinuera åt en bedragen kvinna att hon dels borde vara lite självkritisk( utan att du vet ett smack om deras historia) och dels ge lite tips om hur hon kan tänka för att behålla en otrogen make.
I hennes tråd, känns tämligen taktlöst.
@Lillaensammajag sparka ut fanskapet!
Om han sedan ångrar sig och vill tillbaka?
Ja, då får du ta ställning till det då när han kan laga sin egen mat, städa, tvätta och arrangera kring ungarnas aktiviteter.
Att ens diskutera med en förälskad 38-åring är bortkastad tid.
Som det är att diskutera med förälskade i vilken ålder som helst för den delen.
Nä, @Lillaensammajag dra en gräns och dra den här!
Lycka till!
Ps ser nu att vår klokaste @Noomi redan har svarat igen ungefär samma som jag nu postar.
Nå då har du samma svar från två kön.
Nja, om du läser om så ser du att alla andra män svarat på samma sätt som kvinnorna. Så det kanske inte är en könsfråga?
Vore så befriande om du någon gång kunde värdera en människa och en åsikt utan att dra in kön!