Hej FedUp! Kanske förstår du åtminstone på något plan att hjärtesorg väntar om du bryter och rädslan för vad som ska hända i den processen får dig att agera mot ditt ”förnuft” som du beskriver. Tanken på att du skulle ha ödslat så många år åt att hoppas på en relation som aldrig blev ”på riktigt” kan jag förstå känns väldigt sorglig och svår. Det finns alltid en anledning eller anledningar till att vi väljer som vi gör. Du verkar ha valt en ytterst otillgänglig person. Vet du varför? Vad skulle hända om du glömde ditt hjärta och fokuserade på ditt förnuft och på konsekvenserna? Ponera att han skulle bryta.
Tänker du att du själv inte skulle vänta samma öde som hans nuvarande partner? Skulle du kunna lita på honom? Varför vill du vara med en människa som inte väljer dig?
Utan istället om och om igen väljer bort dig.
Tycker du att du inte är värd att bli vald?
Det kan finnas många anledningar till otrohet men inget gott kan komma ur lögner och svek utom de möjliga lärdomar man i efterhand kan dra när skygglapparna är av och man står inför otvetydiga konsekvenser och fakta. Ta det från en som blivit bedragen. Det finns inga vinnare när det kommer till otrohet…
Instämmer!
Och där kom meddelandet från henne.
“Vill du ses när jag skrivit skillsmässopapprena”
Och svaret blev…ja det vill jag
Livet blev nog inte som hon tänkt sig när hon inte fick äta kakan mera 
fast det här har jag hört förut,tror försiktigt med förhoppningar på det hela.
Förlåt för trådkapning
Du verkar vara en väldigt ödmjuk person. Jag har valt att tro på det han säger till mig. Om jag ska ifrågasätta och tvivla på om vartenda ord han säger är sanning eller strategi från hans håll, då blir jag ju galen. Jag förstår att han är selektiv med vad han berättar men väljer ändå som sagt att tro på att det han iaf väljer att berätta är sant.
Jag är så kär i den här människan. Det jag känner för honom jag inte känt för någon förut. Har funderat för mig själv, vad jag känner om han inte lämnar och jag har det hellre såhär än inte alls.
Precis som jag idag väljer att tro på det han säger skulle jag om det blev vi på riktigt välja att lita på honom. Hans nuvarande litar inte på honom fullt ut och är svartsjuk av sig. Hon kollar vad han gör, vem han är med osv.
Han har ett barn sedan en tidigare relation där kontakten är dålig än idag för att barnet tog mammans parti i skilsmässan och efterspelet (ingen otrohet då). Det är jobbigt för honom än idag.
Tror inte hon kommit på något. Då hade han sagt det. Hon blev anonymt tipsad en gång och det berättade han för mig.
Och här är du som nummer tre och iom att han har små barn så kan han inte vara alltför gammal och har redan hunnit bete sig så här två gånger i etablerade familjerelationer och du väljer att tro honom 
Jadu, det enda jag skulle satsa något på när det gäller detta är att OM han till sist lämnar, eller än mer troligt att nuvarande fru börjar få nog, och det blir ni två där på samma arbetsplats… då kommer antingen du, eller nästa nya fyra att befinna er här i samma situation om ett antal år igen.
Han har redan två kullar barn varav han tappat kontakt med den första (det där med “ingen otrohet då” kan du ju bara glömma) och kommer isf ha två svikna ex och två kullar barn som han följdriktigt har dålig och komplex kontakt med… och här är du som alltså med vidöppna ögon vill starta en tredje kull/relation med och i ett sådant ormbo, som du kommer att bli del av med en sådan man? 
Jag tänker att tillit inte är något man väljer det är något man bygger.
Jag förstår du vill att han ska bryta med sin fru/sambo, men gör han inte det vilket det verkar finnas överhängande risk för, då detta pågått i flera år och han inget gjort åt saken ännu, så får du fortsätta trampa runt i en ”oförlöst” känsla av en relation som aldrig får börja riktigt på riktigt. Mitt i denna otillgänglighet finns det en annan aspekt som jag återigen hävdar är viktig och det är varför Du tillåter dig själv om och om igen bli bortvald av honom. Varför väljer du en sådan otillgänglig man?
Sen är jag av åsikten att både du och han har ett ansvar även om hans såklart är det största huvudsakligen för sin egen relation, för det ni gör mot fru och barn. Du är delaktig och inte fri från ansvar bara för att han har relationen. Du kan nämligen ställa hårt mot hårt och säga att du avslutar relationen om inget händer, men då riskerar du ju förstås att förlora denne man och då är du så rädd för det så du vill hellre fortsätta att ta smulorna av honom än att leta efter någon som kan ge dig hela kakan?
Man behöver inte vara Freud för att börja ana ugglor i mossen här. Det är inte långsökt att börja tänka att du har fallit för en man som sviker och bedrar sina närmaste just för att du inte kan få honom på riktigt.
Jag tycker du ska analysera honom och hans göranden betydligt mindre och istället börja analysera dig själv. Det kommer du ha större nytta av.
Det har gått 3 dagar sen du skrev och att han inte svarat på din meddelanden.
Är den återupptagen som vanligt eller väntar du fortfarande ?
Hon är antagligen inte mer svartsjuk än någon annan utan det är hans agerande som gör det och hennes magkänsla stämmer ju tyvärr. Hon lever antagligen med en känsla av att det är något som inte stämmer men får inte bekräftat det bara. Hon har ju rätt i att det går inte att lita på honom…
Det här är väl anledningen till att vi alla måste göra våra egna misstag. Och att vi alltid tycks oförmögna att lära av andras. Det är så lätt att tro att man själv, den andre och ens egen situation är så speciell att universala regler inte gäller just här och just nu.
Men en sak får du i alla fall komma ihåg, @FedUp. Det finns inget fint eller ärofullt i att ge lojalitet, kärlek eller tillit till en ovärdig man. Tvärtom, det är sådant man senare - i efterhand - äcklas av. Det är det många som kan vittna om, av egen erfarenhet.
Jag lider med dig - och ännu mer med hans fru - men det går inte att hjälpa någon som inte vill ha hjälp
Just det, Det borde du väl? Han ljuger framgångsrikt för någon som känner honom utan o innan, så varför inte för dig? Nu är det inte kul längre och då ifrågasätter du vad han egentligen vill? Framgår inte det?
Förutom att du hittills inte prioriterats över huvudtaget.
Funderar också på besatthet/förälskelse, man vill väl alltid ha det man inte kan få och det som är lite spännande? Hur kul är vardagen med en lögnhals?
Säger det inte ganska mycket om en man som har en dålig relation till sitt barn och en fru som är misstänksam och svartsjuk, där omgivningen ”tipsar” frugan om att han ev är otrogen? Gullig kille…. Not!
Varför? För att visa hur ”annorlunda” du är???
Vill man ha en man som inte har vett på att avsluta sitt ”olyckliga förhållande” och landa i sig själv innan man kastar sig in i nästa relation? Själsfrände? Är det sådan du är och dina värderingar….
Vad konstigt 
Då är det förmodligen inte första gången han har något vid sidan av… du kanske inte ens är ensam….
Upprepar ”hur kul är vardagen med en lögnhals?”
Hur vet du det? En lögn för att du ska tro att du är den första och enda? Vad är hans förklaring till att relationen till barnet är dålig? Barn ger inte upp kärleken till sina föräldrar för småsaker.
Snacka om att du bara får smulor…. Inte haft behov…. Jag vet inte, men när jag varit förälskad och en partner varit förälskad i mig, då har vi haft behov av att vara tillsammans JÄMT. Det går inte i ert fall, vilket ev leder till ev besatthet, men att inte ens kunna få någon tid utanför jobbet…. Ligger ni med varandra ”i städskrubben” under arbetstid eller vadå?
Så sant, visar sig dock sällan vara så.
Du vill ju inte se honom för den han är, inte ens när han ignorerar dig……
Bryt!
Alltså det här är ju relativt vanligt, ffa bland kvinnor tror jag men kanske är det könsneutralt. Det här forumet har ju läst åtskilliga historier där samma historia och beteende har upprepat sig, gång efter annan.
Här är TS dessutom fullt medveten om att hon är (som minst) nummer tre i ordningen av likadant repetitivt beteende med barn involverade i tidigare relationer och just det gör ju iaf mig lite förvånad att man då som kvinna lyckas inbilla sig att det sääääkert ska bli så annorlunda denna gång 
Nu vet vi inget om respektive åldrar, men är det kanske ungdomlig aningslöshet det kan handla om som medför tron att jag är den han väntat på hela livet, aldrig har någon förstått och trott som jag…
Njae…
Och varför är det så? Är vi kopplade så för artens överlevnad? Jag förespråkar tvåsamhet men tycker tanken på att monogami livet igenom med en och samma partner kanske är en social konstruktion, är spännande.
Kan hålla med om att jag är lite skeptisk mot den livslånga monogamin, särskilt rörande relationer som ingås ganska tidigt i livet före man skaffar barn och så vidare. Man utvecklas så mycket genom livet att jag tror att chanserna att ligga tillräckligt i fas med den andre samtidigt som ingen håller den andra tillbaka egentligen inte är så goda, även om det uppenbarligen fungerar för somliga, och det är ju bara att lyckönska dem.
Det är dock skillnad på att man kanske inte är skapt att ha samma monogama relation hela livet och att kontinuerligt och notoriskt ljuga för och bedra sina livspartners…
Kontakten återupptagen! Känner att jag kanske nojar när han inte hör av sig på några dagar. Tystnaden varade i totalt åtta dagar.
Detta är ju svårt att bedöma. Andra som känt dem länge säger att hon alltid varit sån. Men visst, talesättet ingen rök utan eld finns ju av en anledning
Så nu väntar du bara på… att svärmor ska tillfriskna eller dö eller hamna på ett boende, ja eller på vad?
Hur länge är månne “just nu” tänker du?