Usch lider med dig <3
3 gillningar
mot bättre vetande började jag träffa honom
Det låter som att du har kärnan i problemet här. Varför gör du saker du vet är fel och sedan blir förvånad över att det inte slutar så bra som du tycker att du förtjänar? 
1 gillning
Jag måste ändra strategi när jag skriver till dig. Jag försökte snällt skriva att du bör stå upp för dig själv och lämna en sådan här man, för din egen skull. Men att du verkar gå i försvar för denne mans handlingar, du vill inte se honom för vad han är, då måste jag nog skriva rakt ut…
Det må så vara, dock tror inte jag på att det bara finns en sådan under ens livstid, det är någon slags romantisk syn som definitivt går fel när man tänker på att han är en otrogen och egoistisk person, vem vill ha en sådan? När ni börjar få det trist, om det skulle bli ni, vad tror du han gör då? Tar tag i problemet på hemmaplan?
Sedan inser du väl ändå själv att du blir utnyttjad? Istället försöker du förklara och försvara att han fortsätter ha en fasad gentemot frugan med ”normalt” samliv osv. Förlåt, men det finns inga måsten och normalitet i en otrohetshistoria, inte om han faktisk menade allvar med dig, då är hans enda måste att lämna sin fru. Och då skulle han även känna att det var ett måste, för att han behöver vara ärlig mot sig själv och de han bryr sig om, dvs er men även inkl hans familj.
Sanningen är ju att han ljuger för dig. Du är inte hans livs kärlek, då hade han lämnat för länge sedan. Om du verkligen betydde något för honom så hade han lämnat, han är inte ”snäll” mot vare sig frugan eller barnen som stannar. Han är inte heller snäll mot dig. Du är och verkar förbli, hans andrahandsval, du finns där när han är sugen och trött på vardagsdgnatet och det är mysigt och skönt för egot.
Sannolikheten att en man som är så egoistisk att han är otrogen och klarar av att ljuga över tid, har knappast sina barns bästa i fokus (var går förresten gränsen för när det är ”lagom” ålder på barnen för att lämna?) och att det här med svärmors demens, varför skulle det överhuvudtaget hindra honom att ta steget till skilsmässa? Det låter absurt. Det måste du väl ändå kunna medge?
Hur länge tänker du själv att det är rimligt att vänta? Om allt han säger vore sant, att allt är annorlunda med dig osv….
Jag vill att du ser denne man för det han är, en fegis som inte vill välja. Och nu har han dessutom fått kalla fötter, du är inte lika intressant längre, den ev förälskelsen är inte så spännande längre.
För att han är en feg lögnhals som vill ha alla dörrar öppna. Han är ju uppenbarligen grym på att ljuga.
De är alltid ”olyckliga” i sin nuvarande relation och ”om bara barnen/frugan…” Har vi inte alla hört den förut?
Det är väl ett faktum att om det ni hade var speciellt, då hade han lämnat eller vad tror du själv?
Han visar dessutom mindre intresse för dig… dvs smulorna du kan få blir än färre…. När inser du att du inte är tillräckligt viktig för honom, var går din gräns? Den borde varit nådd för länge sedan, liiite egenvärde vill du väl ändå känna.
EDIT: rubriken på tråden… visst förstår du egentligen? Men det kanske är svårare med acceptansen?
4 gillningar
Nej då är ni två kvinnor som tror att han inte är sån.
Du har ju facit och ändå tror du inte att han är sån?
Han är en man (om han ens kan kallas man) som ljuger och bedrar, sviker sin fru, familj och barn. Det handlar inte om ifall du är speciell eller inte, du fyller ett behov hos honom.
Tror du att ni kommer få det enkelt om han väljer dig? Kan du lita på att det verkligen är han som lämnat och inte frun som kastat ut honom?
Jaa du, det är svårt att förklara. Jag hade inte heller förstått om jag inte varit i situationen. Jag tycker inte jag nödvändigtvis ”förtjänar” en utgång där vi blir ett officiellt par. Det jag vill ha efter dessa år är ärlighet. Och ja, jag förstår att många tycker det är ironiskt.
2 gillningar
Vi har inte haft behov av att höras så mycket utanför arbetstid då vi jobbar på samma ställe.
Det låter som att du har självinsikt och att du undrar varför människor inte är ärliga utan ljuger för andra och för sig själva. Det är en bra frågeställning och början på en lång och komplicerad resa skulle jag vilja säga.
Varför är du besatt av den här mannen? Är det biologiskt? Är det en fix-idé? Är han din själsvän och unik?
Människan är en komplex varelse. Intressant ordval: besatt. Var går gränsen mellan besatthet och förälskelse? Själva förälskelsefasen är väl för övrigt över för länge sedan. Finns tydligen forskning som visar på att vår hjärna och vårt nervsystem inte klarat av den belastning som en förälskelse innebär i mer än ca 18 månader.
Ett försök till seriöst svar är att han faktiskt känns som just en själsfrände. Vi klickar på så många plan. Sen är det bara den lilla detaljen med situationen i stort.
4 gillningar
Jag uppskattar verkligen det du skriver, i båda dina inlägg. Jag är uppriktigt förvånad över hur många som tar sig tid att skriva. Men som du är inne på i slutet är det en konflikt mellan hjärta och hjärna. Jag har naturligtvis under hela tiden vetat att det är fel, att han borde lämnar osv. Men jag kan inte med att bryta.
2 gillningar
Man brukar säga att förälskefasen är längre vid otrohet. Just för att det är spännande och man aldrig delar en vardag.
Det är ju hans fru som står för allt det “tråkiga” i ett förhållande.
2 gillningar
Är det så alltså? Intressant.
Jag tror absolut att spänningen/förälskelsen varar längre vid otrohet.
2 gillningar
Dags att ta sig ur en tärande relation och stå upp för dig själv.
Så lätt att säga när man står bredvid, men ärligt så kommer du att må bättre på sikt och hitta någon som du kan få rå om helt. Du är ju uppenbarligen inte tillräckligt viktig för honom för att han ska välja dig.
Kom igen nu, bryt snarast, gå inte där och vänta och tråna. Du är värd bättre. Fram med ilskan hur han lovar dig, men sviker osv. Alltid snart, och om….
2 gillningar
Tiden har gått för min del, och jag har kommit förbi stadiet då jag betraktade min mans älskarinna som en ondskefull häxa. Redan då tyckte jag det var konstigt, att hon accepterade att han hade ett vanligt familjeliv när han inte var hos henne. Numera är jag ganska säker på att hon aldrig förstod hur det låg till. Han sade nog till henne att vi bara höll i hop för barnens skull och att han kände sig utfryst hemma. Jag tror inte han berättade att vi planerade husrenovering och att vi skulle söka lån för att byta fönster. Han ville också ha ett till sista barn innan vi blev för gamla och tog initiativ till sex varje ledig stund.
Vår dotter hälsade på dem några gånger efter skilsmässan. Hon berättade att pappan och hans nya grälade jämt och sade att de flesta av grälen var pappas fel. Tydligen hotade han med att gå tillbaka till mig så fort de inte var överens om något, och det ledde till att hon blev svartsjuk. Svartsjukan ledde till gräl, och så var de i gång igen.
När jag helt ändrade syn på henne, det var när exet flyttade från henne “för att hon var så jobbig”. Men han låter henne dingla på kroken. Om hon lagar till något riktigt festligt och gott eller köper en present till honom, då åker han dit och stannar över natten. Eller om hon ska till sin sommarstuga, som han verkligen gillar; med bad, fiske och naturstigar. Och så antyder han att det kan vara en försoning på gång mellan mig och honom, vilket får henne att hata mig ännu mer och fjäska mer för honom. Fortfarande fattar hon inte att han bara ljuger och bedrar. Hon tror att han är en missförstådd hjälte, och att det är jag och barnen som hindrar deras lycka. Men vem är jag att kalla henne korkad? Jag lät mig luras i åratal. Hon är bara ännu ett offer för honom.
När ska du se verkligheten?
8 gillningar
Han har ingen anledning att bryta med någon av er. Hans fru verkar inte se vad som pågår och du tillåter att han har två kvinnor.
Om du står upp för dig själv och bryter med honom kommer du märka om han menade allvar med er relation. Om du är viktigast för honom kommer han att välja dig. Om han inte lämnar henne så vet du med säkerhet att du inte var tillräckligt viktigt för honom.
6 gillningar
Men du är ju fullt medveten om att han har ljugit för sin fru och indirekt sina barn och hela sin familj/släkt varför tror du att han inte skulle göra det för dig?
Din älskare och stora kärlek är en feg krake som inte kan ta ansvar, du kommer inte få några ärliga svar antagligen. Kanske har hans fru kommit på vad ni håller på med och han ligger lite illa till på hemmaplan och då fick du offras. Tyvärr så viktig var du för hade han önskat vara med dig så hade han löst det. Han hade inte mist kontakten med sina barn, varför skulle han det?
Min fd make var otrogen med en snygg, ickekrävande, beundrande kollega som tyckte att han var hennes livs kärlek och han tyckte det också i ca 2 månader efter det uppdagades. Sen var det inte kul längre, hon var tydligen inte lika spännande när det blev vardag och offentligt och sen dess ca 2 år tillbaka vill han att det ska bli vi igen och det skickas presenter, blommor och ett och annat vykort men det åker direkt i sopen för jag vill inte vara ihop med en svikare. Det finns ingen del av mig som finner det attraktivt eller sexigt med en person som ljuger och bedrar.
Han valde att göra mig riktigt riktigt illa när han gick bakom ryggen på mig och trots att han vill tillbaka och ångrar sig så är såret i själen kvar.
Jag måste erkänna att jag inte känner sympati med dig och dina handlingar men det får du deala med själv såklart. Men som en medmänniska så är mitt råd att dra så fort du kan, för din självrespekt och hälsa DRA!
Och nej han är inte ditt livs kärlek för riktig sund kärlek vill väl!
7 gillningar
Exakt det här! Oerhört plågsamt men så skönt att ha tagit steget! Eller ja, mest nödvändigt. För om man kollar objektivt så vet man ju redan vad man behöver göra, dvs bryta, men det gör ju så jäkla ont så man förnekar, försvarar honom osv. Läste nån stans att om han inte lämnat inom 6 månader kommer han inte göra det. Vi sätter oss i en så otrolig förnedrande situation som tillåter oss att vara i den här situationen och ge han den möjligheten att ha kakan och äta den. I ditt fall pratar vi år av väntan på ingenting… ditt liv är mer värdefullt än så <3
5 gillningar
Min historia är lite annorlunda än era men i slutändan samma.
Hon lämnar inte,jag bröt för ca 3 veckor sedan.
Har otrolig smärta just nu,det pågick alldeles för länge och jag mådde så otroligt dåligt av det.
Jag var kompisen inför alla och vi umgicks mycket i perioder.
Men dom närmsta förstod såklart får jag hoppas.
Nu är det hjärtekross och är så rädd för att hon ska höra av sig som hon alltid gjort tidigare när vi brutit.
Orsaken till uppbrotten är alltid det samma.
Jag mår så dåligt till slut och lämnar.
Hon har ett sjukt barn som hon hela tiden skyller på som orsak till att stanna kvar.
Det är helt ok orsak till att stanna men då ska man inte köra parallellt.
Har bestämt mig för att inte gå med på det längre men det gör ju så ont…hon är den kvinna som lyckats nå mig på djupet och fått alla mina känslor att gå bananas…
Älskar henne så galet mycket.
7 gillningar
@Lakrits1 Starkt av dig!
Se till att håll i det här och om hon hör av sig så ger du henne premisserna att du gärna har kontakt och ses men under förutsättning att hon lämnar honom omgående.
Du värdesätter dig själv också, finns bara win-win i att göra så 
3 gillningar
Kan det också vara så att du får lite nya hopp eftersom tiden går… bara det ordnar sig… bara det blir så osv osv så ska han lämna. Bara att dom sakerna aldrig händer…mer än att du får nytt hopp.??
Nä gör som @JagUtanDig skrev… bryt kontakten så får du se vart han står.
2 gillningar