Fördelning av barns boende, vårdnadstvist etc

Du anar inte hur många exempel jag hört eller läst om som går helt i stil med det du beskriver senaste månaderna. Det är riktigt jävla skrämmande när man själv står inför processen kan jag lova.

Den text som parterna själva står för i familjerättens utredning görs ingen som helst faktagranskning av, det är inte heller menat att ses som fakta, mer som en partens uppfattning av situationen.
Förekommer det rena lögner och faktafel i denna text som går att motbevisa med fakta så är det ett uppdrag för de juridiska ombuden i huvudförhandlingen sen.
Så om din motpart ljuger om att någon är dömd för misshandel trots att det inte finns nån sån dom så är det ju bara bra för din skull, det visar ju på ett handfast, tydligt och mycket lätt bevisat sätt att motparten försöker smutskasta dig genom att ljuga. Det är enbart positivt för dig och negativt för motparten,
Vad som är värre är när motparten kommer med falska anklagelser som inte på ett tydligt sätt går att motbevisa, då blir det ord mot ord o rena lotteriet.

Sen är det ju som jag förstått det precis som du beskriver att du upplevt det, att utredarna på familjerätten ganska tidigt i processen “väljer sida” och då får den andra verkligen kämpa i uppförsbacke.

Kompetensen hos familjerätten går att skriva en hel doktorsavhandling om, minst. Det är ett kapitel för sig.
När det handlar personer med om funktionsnedsättningar, personlighetsstörningar eller annan psykisk ohälsa så blir ofta kompetensbristen väldigt påtaglig.
Jag vill även här påpeka att som jag uppfattat det så är väldigt många familjerättssekreterare som verkligen brinner för det dom gör, problemet är att det av många anledningar är väldigt hög personalomsättning, samt att många är yngre och därmed saknar yrkeserfarenhet, men även livserfarenhet. Fortbildningen är även nästintill obefintlig.

Jag hoppas att du redan läst på om ämnet, men jag lägger in 3 boktips som jag verkligen rekommenderar alla som kämpar mot en krånglande förälder att läsa.
Att skiljas med barn - Malin Bergström
Barn som tvingas välja bort en förälder
Föräldrar som beter sig illa

De kan inte ta ifrån dig barnen . Det ska MYCKET till för att det skulle ske. Det kommer väl skrivas avtal och dylikt , som ska följas .
Hon låter väldigt manipulativ. Mitt x vänder och vrider på allt till sin fördel.
Vårt barn skall inte förlora ngn av sina föräldrar , men ett domstolsbeslut måste fram för ett samarbete. Jag är i liknande situation.
Mitt x hota dessutom att begära ensam vårdnad om jag o min advokat drog detta till rätten.
Dokumentera , anmäl . Det är mitt råd.
För vissa människor ser sina egna som vapen , de har igentligen ingen betydelse utan för de ser det hela som makt. Att vinna är det som betyder något.

Stå på dig

Jag blir fullkomligt vansinnig på att det fungerar så här. Och du är inte ensam. Föräldrar som manipulerar gynnas vid tvister, gång på gång.

Jag ser att du är påläst. Har du sett den här också? Här finns råd och, inte minst, andras berättelser. https://www.pappabarn.se/sv-SE

2 gillningar

I mitt fall är jag inte orolig att någon ska försöka ta barnen ifrån mig, förutom barnens mamma då.

I hennes värld så är det hon som är förälder till barnen, hon ska ta hand om dom, hon fattar alla beslut som rör barnen. Jag har nån form av bi-roll i det hela, jag ska finnas där för att sköta alla tunga lyft, passa barnen när hon behöver barnvakt och se till att det aldrig saknas pengar…

Genom att vägra mig ytterligare umgänge med barnen så säkerställer ju hon även att försäkringskassan betalar ut både hela barnbidraget och underhållsstöd till henne. Det är en skattefri extrainkomst på 4500:-/mån, bara där finns finns mycket motivering för någon som är sjukskriven/arbetslös…

NU lyser ju allt detta igenom ganska uppenbart, vilket även framgår på ett mycket tydligt sätt i familjerättens utredning. Mitt juridiska ombud känner att utredaren gör sin åsikt väldigt tydlig på ett mycket kraftfullt och väl redovisat sätt, hon ser inga som helst problem med att få tingsrätten att döma enligt rekommendationerna i utredningen. Vilket kommer ge fortsatt gemensam vårdnad, samt ett växelvist boende.

Skulle aldrig i mitt liv sluta “stå på mig” när det gäller barnen, finns inte på kartan.

Visst blir man vansinnig att systemet är utformat på detta sätt? O ju mer man sätter sig in i det desto mer ökar frustrationen, hur kan det detta vanskapta system tillåtas fortsätta? Varför i helvete sker ingen förändring?
Staten begär till o med utredning eftersom det fungerar så illa, utredarna samt remissinstanserna ser tonvis med fel o brister i nuvarande system…Stod det klart I BÖRJAN AV 2017!!! Om allt faller ut som jag fått indikationer på så blir det en proposition 2021, som sen resulterar i en reform 2022…
Enligt statistiken berörs ca10.000 barn årligen av vårdnadstvister, det blir alltså 50.000 barn som far illa av detta, bara under tiden från det att utredningen och remissinstanserna konstaterade att nuvarande system inte fungerar tills systemet ev reformeras.
Det är för faan barn som far illa!! Hur i helvete kan det tillåtas ta 5 jävla år för att reformera ett system som precis alla är överens om fungerar otroligt dåligt?? Man blir ju inte direkt mindre förbannad om man även tänker på att detta vansinne pågått sen senaste reformen 2006…

Föreningen PappaBarn är jag väl medveten om. De eldsjälar som kämpar där gör ett otroligt hästjobb i en otroligt brant uppförsbacke o förtjänar all respekt att de orkar driva på. Läs bara deras remissvar till Se barnet! Det är nog det mest genomtänkta och väl motiverade remissvaret i hela högen. Detta av en helt ideell förening i ett sällskap av kommuner, myndigheter, domstolar, advokater o liknande, det säger en hel del.

2 gillningar

Passar på att citera mig själv eftersom jag tydligen inte är ensam om mina åsikter :joy: men lika tragiskt är det…

Interpellation om vårdnadsutredningen 5/11

1 gillning

Ojojojoj, säger jag bara. Lyfter upp min gamla tråd eftersom jag nu kommit till en form av avslut på det hela, iaf för stunden.

Jag har lärt mig otroligt mycket under resans gång, om socialtjänsten, om familjerätten, om rättsväsendet och juridiken kring allt detta med föräldraskap, om försäkringskassan och underhållsbidrag/stöd.

Domen som nu reglerar barnens vårdnad och boende har i veckan vunnit laga kraft, efter att hovrätten nekat prövningstillstånd av överklagandet…

Månaderna innan var outhärdliga av spänd ångest inför huvudförhandlingen, trots att allt pekade på att jag hade mycket goda förutsättningar. Veckorna innan blev det värre, sista veckan innan sov jag knappt alls. 2 dagar innan huvudförhandlingen så blir jag informerad av rätten att motparten begärt att rätten skulle byta ut det rättshjälpsbiträde som drivit hennes sak, tydligen var denna advokat helt oduglig och omöjlig att samarbeta med :zipper_mouth_face:
Det slutar med att rätten entledigar hennes ombud och hon får företräda sig själv vid huvudförhandlingen.

I princip fick jag min vilja igenom rakt av, det blir fortsatt gemensam vårdnad och ett jämlikt växelvist boende efter lite “upptrappning”, toppat med en lista av överenskommelser i protokollet till domen.
Det blev till o med så bra att domaren skickade hem nämndemännen och vittnena, sen styrde han oss fram till en överenskommelse som han sedan klubbade.

Det går knappt 2 dagar innan jag blir informerad av rätten att de mottagit ett “klagomål” på domen, då har exet skickat in 2 helsidor med obrutet klagande på allt o alla. Allt är fel, inget är bra. Allt ansvar är snedfördelat och hon har tvingats in i värsta sortens kvinnofälla av rätten, osv, osv…
Rätten förstår inte riktigt vad denna text ska behandlas som eftersom domen i vårt fall egentligen är en överenskommelse oss emellan. De ber henne iaf omformulera sig och punkta upp de saker hon inte är nöjd med på ett mer saklig sätt för att kunna behandla detta som en överklagan.
2 dagar innan de 3 veckorna man har på sig att överklaga är slut så kommer iaf nästa information ifrån rätten, domen är nu överklagad.
Hovrätten begär efter nån vecka att exet ska komplettera sitt överklagande eftersom de inte riktigt förstår vad det hela handlar om.
Ungefär en vecka senare får jag information att hovrätten har nekat prövning och att tingsrättens dom därmed vunnit laga kraft :muscle: :muscle:

Efteråt börjar det verkligen märkas i de få kontakter jag har med exet att det brunnit fullständigt i huvudet på henne, herregud vilka mail hon skickar. Det är det ena mer galna rantandet efter det andra om allt och ingenting som har med barnen att göra.
Inte bara till mig, utan även till mitt ombud. Hon rakt ut hotar mig att hon kommer ansöka om enskild vårdnad igen om jag inte frivilligt går med på att ändra delar av överenskommelse som hon inte är nöjd med.

Själv drar jag en lättande suck över att det hela slutade väl rent rättsligt iaf, nu vet jag ju att jag har samhället i ryggen när hon fortsätter att krångla. Nu behöver det bara flyta på lite tid, så att jag får chansen att visa upp hur jag sköter om barnen i praktiken och hur jag är som förälder.

Samtidigt som det blir mer o mer uppenbart för mig att exet kommer aldrig sluta krångla, så länge hon inte får sin vilja igenom.

3 gillningar

Jag lär mig visst fortfarande märker jag…
Det är så finurligt designat i juridiken att bara för att andra instans (hovrätten) nekar prövningstillstånd, och därmed anser att första instans (tingsrätten) gjort en korrekt dom så vinner inte domen “laga kraft” eftersom att även hovrättens beslut går att överklaga… o så allt detta ytterligare en vända till då, ända tills tredje instans (högsta domstolen) beslutar att inte bevilja prövningstillstånd.

Så häng med nu.
Tingsrätten fattar sitt beslut 1/1, det beslutet har man sen 3 veckor på sig att överklaga.
Överklagandet skickas in sista dagen 20/1, 1 vecka senare meddelar tingsrätten att de inte riktigt förstår eftersom det är en privatperson som sitter o mest ondgör sig över hela sin livssituation rent allmänt… De begär förtydligande och kompletterande inom 2 veckor.
Ytterligare svamlande skickats in sista dagen 9/2.
1vecka senare kommer beslut ifrån hovrätten att de nekar prövningstillstånd och det kan överklagas inom 4 veckor.
4 veckor senare 15/3 skickas samma texter in igen, fast denna gång till hovrätten. De förstår inte heller vad saken gäller och begär in förtydligande och komplettering inom 2 veckor.
Denna tid går alltså ut 29/3, ganska exact på dagen 3 månader efter att tingsrätten fattade beslutet…
Det tar 1-2veckor för högsta domstolen att fatta beslutet om de ska bevilja prövningstillstånd eller inte.

Så när sista spiken i kistan slås in har det rullat på i 3,5 månad…

Att vi båda respekterat domen sen dag 1 avseende barnens boende är vatten värt när jag kontaktar försäkringskassan ang underhållsstöd och barnbidrag… Finns ingen “laga kraft” på domen så är det inte av intresse.
Så det är ju bara för en annan att snällt betala tillbaks underhållsstödet till FK även för tiden som dessa överklaganden pågått… Min halva av barnbidraget ser jag ju givetvis inte röken av heller.
Att barnen bor hos mig nästan halva tiden i praktiken spelar ingen roll, jag har ju inget att skick in till “inläsningscentralen” som säger att det ska vara så…
När exet tvingade igång underhållsstödet och roffade åt sig hela barnbidraget så räckte det med att hon påstod att barnen bor mer hos henne än hos mig, då fanns ingenting alls…
Märkligt med denna “kappvändar-logik” kan man tycka, tills man börjar sätta sig in i det hela…

I mitt eget fall så tog det ganska precis 18månader från det att separationen var ett faktum tills det fanns en dom på plats som reglerade barnens vårdnad och boende som hade vunnit laga kraft.
Detta är fruktansvärt dåligt hanterat av vårt samhälle, ett rent hån mot barnen som står där hjälplösa och som dessutom är de enda som är fullständigt oskyldiga i det hela.
Jag blir på riktigt förbannad när jag nu insett hur illa detta med vårdnadstvister hanteras av samhället. Detta är absolut inget som har i vanlig domstol att göra, detta ska hanteras av en för ändamålet skräddarsydd myndighet som jobbar med enbart detta.
Det ska hanteras rättssäkert o det ska hanteras SKYNDSAMT!

2 gillningar

Jag måste säga att jag reagerar på din nedlåtande ton mot ditt ex. Svamlande, galet, osv skriver du om henne. Oavsett om ni är oense uttrycker man sig inte så om ens barns mor. Försök att förstå varför hon tänker som hon gör och ha empati istället.

Det er her på dette forumet man kan få ut alle tanker og følelser man ikke nødvendigvis uttrykker i det virkelige liv. Det er inget poeng for deg å fortsette å lese her inne dersom du ikke liker at noen skriver negativt om en eks eller elsker/elskerinne: Da finnes det andre ting å lese, Barbara Cartland, for eksempel.

Ha en fin dag!

3 gillningar

Nu tycker jag du är ute och cyklar. Det hade varit skillnad om det hade varit en kommunikation dem emellan, men inte ens det hade varit något stort problem. Är du en sådan som alltid ser kvinnor som offer?

1 gillning

Hon har gjort precis allt hon kommit på under 1,5år för att förminska mig i föräldraskapet.
Massor av överdrifter, överdramatiseringar, toppat med rena lögner. Allt i sin kamp att vinna makten att bestämma över barnen ensam… och gagna sina egna ekonomiska intressen.

Denna människa kommer aldrig få varken empati eller sympati ifrån mig någonsin igen.

Jag satt faktiskt o googlade på hur det funkade att gå i borgen för någon ang hyreskontrakt när vi inledde vår separation, eftersom hon anser sig vara sjuk och var/är arbetslös… Den nivån var jag på då.
Hon har nu bränt sina broar till mig för gott.

3 gillningar