Fy vilken rutten sits, du har min sympati! Efter vad jag har förstått så kan den som söker underhållsbidrag från fk bara retroaktivt en månad tb från ansökingsmånad? Men Tingsrätten kanske kan dömma annorlunda, vilket ju låter orimligt, när du gjort allt för att komma överens. Hoppas det löser sig för dig på bästa sätt.
Själv väntar jag på tid för samarbetssamtal, då mitt ex vill ha underhåll för våra barn och vi inte är öcerens om summa eller umgänge.
Lycka till!
Lider med dig, känner att jag är i en begynnande situation liknande din. Stå på dig!
1 gillning
Som jag förstått det så går det att kräva underhållsbidrag retroaktivt 3år tillbaks i tiden, men det är möjligt att jag rört ihop några begrepp.
Enligt ett, enligt mig, sunt resonemang bör det inte finnas någon rätt alls till några underhållsbidrag/stöd om bara båda föräldrarna är lämpliga som vårdnadshavare, samt villiga att på ett jämställt o rättvist sätt dela det praktiska och ekonomiska ansvaret för barnet.
Underhållsbidrag ska endast komma på tal om den ena föräldern är ovillig eller av någon anledning oförmögen att ta sin del av det praktiska o ekonomiska ansvaret.
2 gillningar
Jag hoppas verkligen att du har rätt och jag har själv noll erfarenhet av underhållsbidrag, tack och lov. Men jag har någonstans för mig att det i tidigare trådar har nämnts av personer som ter sig ha större erfarenhet att det kan komma på tal om det är/blir extremt olika levnadsvillkor för barnen hos respektive vårdnadshavare 
Nota bene, det är inget som jag själv med någon säkerhet vet om det överhuvudtaget stämmer.
Men det kan kanske vara värt för dig att kolla upp och eventuellt kunna förbereda dig inför 
Jag har faktiskt rätt bra kläm på det där, eller inbillar mig att jag har det iaf.
Det du syftar på kallas “standardtillägg” , det grundar sig i barn rättigheter att leva med samma standard hos båda föräldrarna även om föräldrarnas inkomster skiljer sig. Det kom också en dom i högsta domstolen för ett par år sen som fastställde att ena parten kan vara tvungen att betala underhållsbidrag även vid växelvist boende.
Detta syftar dock till fall där den ena föräldern har en väsentligt högre inkomst än den andra, det kan då bli rätt tokigt när bankdirektören skiljer sig från frun som är, vad ska jag dra till med, lokalvårdare. Barnen får då bo varannan vecka i villan på Djursholm o andra veckan i en 2a i Rinkeby…
När det som i mitt fall handlar om 2 föräldrar som båda jobbar inom industri och grundlönen knappt skiljer 1000:- så kommer inte det på tal. Så sa den handläggare på FKs omprövningsenhet som jag talade med iaf, o det låter faktiskt logiskt även enligt mitt tänk.
Jag gillar juförsig inte alls tänket i grunden, men jag köper logiken i det.
2 gillningar
Mitt ex vill ha underhåll för våra barn, som bott hos honom på heltid sen i april, men vi har ff inte kommit överens om hur mycket. På FK sa de att om han ansöker via dem, utan mitt medgivande, så kan han ansöka om en månad tillbaka från ansökningsmånaden. Men det kanske är annorlunda med mindre barn och i ett ärende som pågått längre.
1 gillning
Du har rätt.
Men i mitt fall så skickades ansökan in i Februari, FK avslog sen ansökan i början på Maj. Nu är det uppe för omprövning.
De bedömer (föga förvånande) att jag är skyldigt att betala retroaktivt från o med April, eftersom jag ändrade min folkbokföring i slutet av Mars. Jag förstår fortfarande inte varför de inte snappade upp detta redan vid beslutet som gjordes i Maj?
Att jag ensam betalat samtliga kostnader för vårt gemensamma boende samt bilar fram till Juli spelar ingen roll givetvis 
Att jag hela denna tid även kämpat på alla sätt o vis för att få ta hand om barnen halva tiden, familjerådgivning, samarbetssamtal o nu pågående vårdnadstvist i tingsrätten där jag yrkar fortsatt gemensam vårdnad med ett jämställt växelvist boende…ja det hör inte till saken, försäkringskassan vill bara veta hur barnen bor…
Nä, det är nått riktigt riktigt systemfel hur dessa ärenden hanteras.
Som tur är så är jag nu så härdad att jag blir inte ens förvånad eller förbannad längre. Det gör mig bara motiverad att engagera mig ännu mer… Det kan bara inte få fortsätta att fungera på det här viset…
Om det är gemensamma kostnader som hon inte betalar, så skicka faktura, påminnelse och sedan kronofogden…
Det där är egentligen redan hanterat i bodelningen, det blev en del av “paketlösningen” hon tvingade mig att acceptera för att jag kände en vilja att komma vidare som hon utnyttjade.
Ville mest göra en poäng av det till försäkringskassan att jag finner det helt orimligt att även krävas på underhåll för den tiden jag ensam betalat alla gemensamma kostnader med vad som med all rätt är “mina” pengar eftersom det var efter brytdatum. Om exet fått sin vilja igenom så skulle min lön in på gemensamt konto även under betänketiden, det blev ett väldans liv när första lön efter brytdatum inte kom in där…
Önskar dig lycka till! Min erfarenhet är att det är väldigt sällsynt med enskild vårdnad, så det borde du inte behöva bekymra dig för. Men vägen till en överenskommelse kan ju vara nog så lång och tyvärr finns det otroligt oproffsiga yrkesmän som tycker att modern per automatik har större rättigheter?! Sorgligt, hoppas att du inte möter dem på din väg.
2 gillningar
Jag taggar @Solle här. Det är som om han själv skulle skrivit större delen av din historia. Tyvärr är det här med jämlikhet mellan könen eftersatt ordentligt när det ställs på sin spets såhär. Mamman kan ställa till det rejält på många plan och verkligen utnyttja sitt moderskap.
2 gillningar
Det är verkligen balans på slak lina att bråka om vårdnaden. Min sambos x ville ha egen vårdnad om barnen. Hon fick det på 1 av 3. Mitt råd är att se till att du träffar barnen så mycket som möjligt. Helst hos dig. Begär delad vårdnad. Håll överenskommelser men bli inte petimetrig på regler och överenskommelser .
Lycka till!
1 gillning
Min erfarenhet än så länge är (är i just det tjafset som du pratar om nu som ni hade i början) att inte lämna det gemensamma hemmet och barnen oavsett, har en kompis som gjorde detsamma och blev så att även om de har delad vårdnad, så är barnen skrivna och går i skola och dagis i den kommunen mamman bor i. Det är bättre att få den andra personen att dra permanent först. Jag har mer försökt undvika henne och sovit borta enstaka nätter hos vänner eller familjen, men ändå se till att det jag som är mest med barnen utifall det skulle uppstå en rättslig konflikt framöver så kommer hon garanterat torska den.
1 gillning
Jag har hittills haft väldigt god kontakt med folket på familjerätten, känt att de lyssnat o tagit till sig det jag sagt. Problemet är ju att hittills har vi ju varit där så har det ju varit frivilligt, när de tycker att nånting jag föreslår låter vettigt o föreslår att vi kan väl testa det i nån vecka eller 2 o se hur det går… ja då ställer sig exet upp o börjar skrika/gråta o stormar ut, sen är sitter en anna kvar där som ett fån o inget blir överenskommet, saker snurrar på som innan om inte hon “godkänner” ändringen.
Jag träffar barnen rätt mycket egentligen, som jag räknar har jag dom 6 dagar o 4 nätter per 14dar, givetvis hemma hos mig. Jag inser att väldigt många har väldigt mycket sämre kontakt med barnen när de utsätts för sånt här.
Jag har sen första dagen hela tiden yrkat på fortsatt gemensam vårdnad samt ett jämlikt växelvis boende, kanske tänka mig att dela på boendet hur som helst fram tills barnen anses gamla nog att bo veckovis.
Jag ställer upp på alla utbildningar/kurser som de vill skicka iväg oss på.
1 gillning
Du har helt rätt i det du skriver.
När jag tog beslutet att flytta ut så var det i ren desperation för att bespara barnen att uppleva allt gap o skrik, samt den tjocka stämningen, jag kände att det var det enda jag kunde göra för att få stopp på det.
Även när det inte sas nånting så kunde iaf stora barnet, som då var runt 2, känna av stämningen. Att se hennes ängsliga ansiktsuttryck när exet började höja rösten gjorde så jävla ont i hjärtat…
Känner igen mig i det du beskriver, om vissa saker funkar okej, så tar det så oerhört mkt energi att någon har makten att ändra det på en sekund. Och det enda man vill är att ha en överenskommelse som funkar och FÖLJS för att slippa bråka och lägga energi på det.
Tyvärr har jag också erfarenhet för en anhörigs räkning, det du beskiver om att en mamma kan bära sig åt så och ändå få ha kvar all makt. Skrika, gråta och storma ut från möte, strunta i överenskommelser och kommunikation och ändå “vinna” för hon är mamma. Och pappan ska vara glad att hon ens är där typ…
Hoppas verkligen att du träffar vettiga människor i Tingsrätten och att det löser sig så bra som möjligt 
. Ha en fin dag!
2 gillningar
Visst är det jävligt lustigt att de allra flesta som kommer i kontakt med en liknande situation alltid ställer sig sig samma fråga: Hur kan det fungera på detta sätt? Varför finns ingen hjälp värd namnet att få från samhället när en förälder får för sig att frysa ut den andra från barnen.
Hade tidigare ikväll ett längre samtal med en handläggare på Försäkringskassan, nu har beslutet kommit att jag anses betalningsskyldig eftersom de beviljat barnen underhållsstöd, vilket jag ju redan egentligen visste. Det är som att prata med en automatiserad röst, de har inget intresse alls av omständigheterna runt om, de bara frågar vart barnen bor.
Hur detta är utformat är inget annat än ett systemfel av bibliska proportioner.
Det är designat för att stötta o hjälpa den föräldern som står där ensam med barnen när den andra föräldern sticker o skiter i sitt ansvar, vilket i grund o botten är en vettig funktion, självklart ska denna funktion finnas i samhället för att förhindra att någon smiter från sitt försörjningsansvar mot sina barn.
Men detta ska givetvis inte tillåtas utnyttjas mot en förälder som berövats sina barn och av den andra föräldern inte tillåts ta hand om barnen…
Det är bara så fel på alla sätt, alla nivåer, hur man än väljer att vända o vrida på det.
3 gillningar
Så sant! Man mister mycket av förtroendet för rättssamhället när man hamnar i den Kafka-apparaten.
2 gillningar
Du anar inte hur ofta och mycket jag hört just det uttrycket senaste tiden…
Desto mer jag lär mig om detta o ju fler jag kommer i kontakt med som har med detta att göra på något sätt, desto tydligare blir det.
Det är faan helt åt helvete! Orkar inte linda in det längre…
Det mest tragiska i hela soppan är ju att alla, o då menar jag verkligen alla, verkar vara otroligt överens om att som det fungerar nu är inte bra på något sätt alls…Sen har många rätt olika vinklingar och teorier på just hur det ska ändras till det bättre, mycket beroende på vilken synvinkel man har på problemen.
Det är ju faktiskt till o med så illa att Staten 2014 begärde en utredning av 2006år vårdnadsreform, En särskild utredare ska utvärdera 2006 års vårdnadsreform. Utredaren ska följa upp och undersöka hur reglerna har fungerat i praktiken och om syftet med reformen - att stärka barnrättsperspektivet - har uppnåtts. En annan huvuduppgift för utredaren är att kartlägga och analysera orsakerna till ökningen av antalet vårdnadsmål.
I Februari 2017 tog justitie – och migrationsminister Morgan Johansson tagit emot betänkandet Se barnet! från 2014 års vårdnadsutredning. Den gick sen ut på remiss, deadline var 29maj 2017, då hade hela 82! remissinstanser skickat in sina remisser.
DETTA ÄR NU ÖVER 2,5ÅR SEN!!!
Utredarna själva pekar på många allvarliga problem, de flesta remissinstanser pekar på ännu fler, samt djupare problem som inte ens ingick i utredningens uppdrag…
Statistiken talar sitt tydliga språk med en fördubbling av antalet vårdnadsmål som avgörs i domstol från 2006 till nu, per år.
Nu har jag fått lite sido-info att detta ligger inte med nånstans under 2020, så ev kommer det resultera i en proposition under 2021, vilket då innebär att lagändringen kan komma på tal först under 2022.
Alltså mer än 15 år efter vårdnadsreformen 2006 som orsakat mycket av det som är grunden till många problem idag…
Så “Kafka-känslan” blir inte mindre ju djupare man gräver i detta, snarare tvärtom.
Slänger in en länk till regeringen ang utredningen, om nån blev intresserad.
Nu har mitt egna fall iaf kommit så långt att familjerätten är klara med sin “vårdnads o boendeutredning” ,
de rekommenderar fortsatt gemensam vårdnad, samt att boendet trappas upp till växelvist inom 6mån.
De skrev även rakt ut “Särskilt xxxxx behöver ställa om till ett mer delat föräldraskap” xxxxx är då istället för mitt ex namn…
Så om jag får säga vad jag tycker så hade den utredare som hanterade vårt fall huvudet på skaft iaf. Bara hoppas turen håller i sig i lotteriet i tingsrätten sen…
1 gillning
I min sambos vårdnadsutredning vidarebefordrade de rena lögner (bland annat att moderns första x skulle ha dömts för misshandel av hennes dotter med honom, vilket alltså inte alls stämde utan hon visar här att hon ljuger om sina x) samt att hela utredningen konsekvent lämnade mer utrymme åt mammans resonemang, ca 30 %. Familjerätten saknade dessutom kompetens att bedöma föräldrarnas förmåga med Asperger. Mamman fick till slut vårdnaden om det av barnen som har Aspergers. Det blev katastrof, barnet var hemmasittare i flera år men har nu hamnat på internat och därmed kommit ur mammans klor. Plötsligt går allt bättre! Även kontakt med pappan.
Kafka.
1 gillning