Jag taggar @Solle här. Det är som om han själv skulle skrivit större delen av din historia. Tyvärr är det här med jämlikhet mellan könen eftersatt ordentligt när det ställs på sin spets såhär. Mamman kan ställa till det rejält på många plan och verkligen utnyttja sitt moderskap.
2 gillningar
Det är verkligen balans på slak lina att bråka om vårdnaden. Min sambos x ville ha egen vårdnad om barnen. Hon fick det på 1 av 3. Mitt råd är att se till att du träffar barnen så mycket som möjligt. Helst hos dig. Begär delad vårdnad. Håll överenskommelser men bli inte petimetrig på regler och överenskommelser .
Lycka till!
1 gillning
Min erfarenhet än så länge är (är i just det tjafset som du pratar om nu som ni hade i början) att inte lämna det gemensamma hemmet och barnen oavsett, har en kompis som gjorde detsamma och blev så att även om de har delad vårdnad, så är barnen skrivna och går i skola och dagis i den kommunen mamman bor i. Det är bättre att få den andra personen att dra permanent först. Jag har mer försökt undvika henne och sovit borta enstaka nätter hos vänner eller familjen, men ändå se till att det jag som är mest med barnen utifall det skulle uppstå en rättslig konflikt framöver så kommer hon garanterat torska den.
1 gillning
Jag har hittills haft väldigt god kontakt med folket på familjerätten, känt att de lyssnat o tagit till sig det jag sagt. Problemet är ju att hittills har vi ju varit där så har det ju varit frivilligt, när de tycker att nånting jag föreslår låter vettigt o föreslår att vi kan väl testa det i nån vecka eller 2 o se hur det går… ja då ställer sig exet upp o börjar skrika/gråta o stormar ut, sen är sitter en anna kvar där som ett fån o inget blir överenskommet, saker snurrar på som innan om inte hon “godkänner” ändringen.
Jag träffar barnen rätt mycket egentligen, som jag räknar har jag dom 6 dagar o 4 nätter per 14dar, givetvis hemma hos mig. Jag inser att väldigt många har väldigt mycket sämre kontakt med barnen när de utsätts för sånt här.
Jag har sen första dagen hela tiden yrkat på fortsatt gemensam vårdnad samt ett jämlikt växelvis boende, kanske tänka mig att dela på boendet hur som helst fram tills barnen anses gamla nog att bo veckovis.
Jag ställer upp på alla utbildningar/kurser som de vill skicka iväg oss på.
1 gillning
Du har helt rätt i det du skriver.
När jag tog beslutet att flytta ut så var det i ren desperation för att bespara barnen att uppleva allt gap o skrik, samt den tjocka stämningen, jag kände att det var det enda jag kunde göra för att få stopp på det.
Även när det inte sas nånting så kunde iaf stora barnet, som då var runt 2, känna av stämningen. Att se hennes ängsliga ansiktsuttryck när exet började höja rösten gjorde så jävla ont i hjärtat…
Känner igen mig i det du beskriver, om vissa saker funkar okej, så tar det så oerhört mkt energi att någon har makten att ändra det på en sekund. Och det enda man vill är att ha en överenskommelse som funkar och FÖLJS för att slippa bråka och lägga energi på det.
Tyvärr har jag också erfarenhet för en anhörigs räkning, det du beskiver om att en mamma kan bära sig åt så och ändå få ha kvar all makt. Skrika, gråta och storma ut från möte, strunta i överenskommelser och kommunikation och ändå “vinna” för hon är mamma. Och pappan ska vara glad att hon ens är där typ…
Hoppas verkligen att du träffar vettiga människor i Tingsrätten och att det löser sig så bra som möjligt 
. Ha en fin dag!
2 gillningar
Visst är det jävligt lustigt att de allra flesta som kommer i kontakt med en liknande situation alltid ställer sig sig samma fråga: Hur kan det fungera på detta sätt? Varför finns ingen hjälp värd namnet att få från samhället när en förälder får för sig att frysa ut den andra från barnen.
Hade tidigare ikväll ett längre samtal med en handläggare på Försäkringskassan, nu har beslutet kommit att jag anses betalningsskyldig eftersom de beviljat barnen underhållsstöd, vilket jag ju redan egentligen visste. Det är som att prata med en automatiserad röst, de har inget intresse alls av omständigheterna runt om, de bara frågar vart barnen bor.
Hur detta är utformat är inget annat än ett systemfel av bibliska proportioner.
Det är designat för att stötta o hjälpa den föräldern som står där ensam med barnen när den andra föräldern sticker o skiter i sitt ansvar, vilket i grund o botten är en vettig funktion, självklart ska denna funktion finnas i samhället för att förhindra att någon smiter från sitt försörjningsansvar mot sina barn.
Men detta ska givetvis inte tillåtas utnyttjas mot en förälder som berövats sina barn och av den andra föräldern inte tillåts ta hand om barnen…
Det är bara så fel på alla sätt, alla nivåer, hur man än väljer att vända o vrida på det.
3 gillningar
Så sant! Man mister mycket av förtroendet för rättssamhället när man hamnar i den Kafka-apparaten.
2 gillningar
Du anar inte hur ofta och mycket jag hört just det uttrycket senaste tiden…
Desto mer jag lär mig om detta o ju fler jag kommer i kontakt med som har med detta att göra på något sätt, desto tydligare blir det.
Det är faan helt åt helvete! Orkar inte linda in det längre…
Det mest tragiska i hela soppan är ju att alla, o då menar jag verkligen alla, verkar vara otroligt överens om att som det fungerar nu är inte bra på något sätt alls…Sen har många rätt olika vinklingar och teorier på just hur det ska ändras till det bättre, mycket beroende på vilken synvinkel man har på problemen.
Det är ju faktiskt till o med så illa att Staten 2014 begärde en utredning av 2006år vårdnadsreform, En särskild utredare ska utvärdera 2006 års vårdnadsreform. Utredaren ska följa upp och undersöka hur reglerna har fungerat i praktiken och om syftet med reformen - att stärka barnrättsperspektivet - har uppnåtts. En annan huvuduppgift för utredaren är att kartlägga och analysera orsakerna till ökningen av antalet vårdnadsmål.
I Februari 2017 tog justitie – och migrationsminister Morgan Johansson tagit emot betänkandet Se barnet! från 2014 års vårdnadsutredning. Den gick sen ut på remiss, deadline var 29maj 2017, då hade hela 82! remissinstanser skickat in sina remisser.
DETTA ÄR NU ÖVER 2,5ÅR SEN!!!
Utredarna själva pekar på många allvarliga problem, de flesta remissinstanser pekar på ännu fler, samt djupare problem som inte ens ingick i utredningens uppdrag…
Statistiken talar sitt tydliga språk med en fördubbling av antalet vårdnadsmål som avgörs i domstol från 2006 till nu, per år.
Nu har jag fått lite sido-info att detta ligger inte med nånstans under 2020, så ev kommer det resultera i en proposition under 2021, vilket då innebär att lagändringen kan komma på tal först under 2022.
Alltså mer än 15 år efter vårdnadsreformen 2006 som orsakat mycket av det som är grunden till många problem idag…
Så “Kafka-känslan” blir inte mindre ju djupare man gräver i detta, snarare tvärtom.
Slänger in en länk till regeringen ang utredningen, om nån blev intresserad.
Nu har mitt egna fall iaf kommit så långt att familjerätten är klara med sin “vårdnads o boendeutredning” ,
de rekommenderar fortsatt gemensam vårdnad, samt att boendet trappas upp till växelvist inom 6mån.
De skrev även rakt ut “Särskilt xxxxx behöver ställa om till ett mer delat föräldraskap” xxxxx är då istället för mitt ex namn…
Så om jag får säga vad jag tycker så hade den utredare som hanterade vårt fall huvudet på skaft iaf. Bara hoppas turen håller i sig i lotteriet i tingsrätten sen…
1 gillning
I min sambos vårdnadsutredning vidarebefordrade de rena lögner (bland annat att moderns första x skulle ha dömts för misshandel av hennes dotter med honom, vilket alltså inte alls stämde utan hon visar här att hon ljuger om sina x) samt att hela utredningen konsekvent lämnade mer utrymme åt mammans resonemang, ca 30 %. Familjerätten saknade dessutom kompetens att bedöma föräldrarnas förmåga med Asperger. Mamman fick till slut vårdnaden om det av barnen som har Aspergers. Det blev katastrof, barnet var hemmasittare i flera år men har nu hamnat på internat och därmed kommit ur mammans klor. Plötsligt går allt bättre! Även kontakt med pappan.
Kafka.
1 gillning
Du anar inte hur många exempel jag hört eller läst om som går helt i stil med det du beskriver senaste månaderna. Det är riktigt jävla skrämmande när man själv står inför processen kan jag lova.
Den text som parterna själva står för i familjerättens utredning görs ingen som helst faktagranskning av, det är inte heller menat att ses som fakta, mer som en partens uppfattning av situationen.
Förekommer det rena lögner och faktafel i denna text som går att motbevisa med fakta så är det ett uppdrag för de juridiska ombuden i huvudförhandlingen sen.
Så om din motpart ljuger om att någon är dömd för misshandel trots att det inte finns nån sån dom så är det ju bara bra för din skull, det visar ju på ett handfast, tydligt och mycket lätt bevisat sätt att motparten försöker smutskasta dig genom att ljuga. Det är enbart positivt för dig och negativt för motparten,
Vad som är värre är när motparten kommer med falska anklagelser som inte på ett tydligt sätt går att motbevisa, då blir det ord mot ord o rena lotteriet.
Sen är det ju som jag förstått det precis som du beskriver att du upplevt det, att utredarna på familjerätten ganska tidigt i processen “väljer sida” och då får den andra verkligen kämpa i uppförsbacke.
Kompetensen hos familjerätten går att skriva en hel doktorsavhandling om, minst. Det är ett kapitel för sig.
När det handlar personer med om funktionsnedsättningar, personlighetsstörningar eller annan psykisk ohälsa så blir ofta kompetensbristen väldigt påtaglig.
Jag vill även här påpeka att som jag uppfattat det så är väldigt många familjerättssekreterare som verkligen brinner för det dom gör, problemet är att det av många anledningar är väldigt hög personalomsättning, samt att många är yngre och därmed saknar yrkeserfarenhet, men även livserfarenhet. Fortbildningen är även nästintill obefintlig.
Jag hoppas att du redan läst på om ämnet, men jag lägger in 3 boktips som jag verkligen rekommenderar alla som kämpar mot en krånglande förälder att läsa.
Att skiljas med barn - Malin Bergström
Barn som tvingas välja bort en förälder
Föräldrar som beter sig illa
De kan inte ta ifrån dig barnen . Det ska MYCKET till för att det skulle ske. Det kommer väl skrivas avtal och dylikt , som ska följas .
Hon låter väldigt manipulativ. Mitt x vänder och vrider på allt till sin fördel.
Vårt barn skall inte förlora ngn av sina föräldrar , men ett domstolsbeslut måste fram för ett samarbete. Jag är i liknande situation.
Mitt x hota dessutom att begära ensam vårdnad om jag o min advokat drog detta till rätten.
Dokumentera , anmäl . Det är mitt råd.
För vissa människor ser sina egna som vapen , de har igentligen ingen betydelse utan för de ser det hela som makt. Att vinna är det som betyder något.
Stå på dig
Jag blir fullkomligt vansinnig på att det fungerar så här. Och du är inte ensam. Föräldrar som manipulerar gynnas vid tvister, gång på gång.
Jag ser att du är påläst. Har du sett den här också? Här finns råd och, inte minst, andras berättelser. https://www.pappabarn.se/sv-SE
2 gillningar
I mitt fall är jag inte orolig att någon ska försöka ta barnen ifrån mig, förutom barnens mamma då.
I hennes värld så är det hon som är förälder till barnen, hon ska ta hand om dom, hon fattar alla beslut som rör barnen. Jag har nån form av bi-roll i det hela, jag ska finnas där för att sköta alla tunga lyft, passa barnen när hon behöver barnvakt och se till att det aldrig saknas pengar…
Genom att vägra mig ytterligare umgänge med barnen så säkerställer ju hon även att försäkringskassan betalar ut både hela barnbidraget och underhållsstöd till henne. Det är en skattefri extrainkomst på 4500:-/mån, bara där finns finns mycket motivering för någon som är sjukskriven/arbetslös…
NU lyser ju allt detta igenom ganska uppenbart, vilket även framgår på ett mycket tydligt sätt i familjerättens utredning. Mitt juridiska ombud känner att utredaren gör sin åsikt väldigt tydlig på ett mycket kraftfullt och väl redovisat sätt, hon ser inga som helst problem med att få tingsrätten att döma enligt rekommendationerna i utredningen. Vilket kommer ge fortsatt gemensam vårdnad, samt ett växelvist boende.
Skulle aldrig i mitt liv sluta “stå på mig” när det gäller barnen, finns inte på kartan.
Visst blir man vansinnig att systemet är utformat på detta sätt? O ju mer man sätter sig in i det desto mer ökar frustrationen, hur kan det detta vanskapta system tillåtas fortsätta? Varför i helvete sker ingen förändring?
Staten begär till o med utredning eftersom det fungerar så illa, utredarna samt remissinstanserna ser tonvis med fel o brister i nuvarande system…Stod det klart I BÖRJAN AV 2017!!! Om allt faller ut som jag fått indikationer på så blir det en proposition 2021, som sen resulterar i en reform 2022…
Enligt statistiken berörs ca10.000 barn årligen av vårdnadstvister, det blir alltså 50.000 barn som far illa av detta, bara under tiden från det att utredningen och remissinstanserna konstaterade att nuvarande system inte fungerar tills systemet ev reformeras.
Det är för faan barn som far illa!! Hur i helvete kan det tillåtas ta 5 jävla år för att reformera ett system som precis alla är överens om fungerar otroligt dåligt?? Man blir ju inte direkt mindre förbannad om man även tänker på att detta vansinne pågått sen senaste reformen 2006…
Föreningen PappaBarn är jag väl medveten om. De eldsjälar som kämpar där gör ett otroligt hästjobb i en otroligt brant uppförsbacke o förtjänar all respekt att de orkar driva på. Läs bara deras remissvar till Se barnet! Det är nog det mest genomtänkta och väl motiverade remissvaret i hela högen. Detta av en helt ideell förening i ett sällskap av kommuner, myndigheter, domstolar, advokater o liknande, det säger en hel del.
2 gillningar
Passar på att citera mig själv eftersom jag tydligen inte är ensam om mina åsikter 
men lika tragiskt är det…
1 gillning
Ojojojoj, säger jag bara. Lyfter upp min gamla tråd eftersom jag nu kommit till en form av avslut på det hela, iaf för stunden.
Jag har lärt mig otroligt mycket under resans gång, om socialtjänsten, om familjerätten, om rättsväsendet och juridiken kring allt detta med föräldraskap, om försäkringskassan och underhållsbidrag/stöd.
Domen som nu reglerar barnens vårdnad och boende har i veckan vunnit laga kraft, efter att hovrätten nekat prövningstillstånd av överklagandet…
Månaderna innan var outhärdliga av spänd ångest inför huvudförhandlingen, trots att allt pekade på att jag hade mycket goda förutsättningar. Veckorna innan blev det värre, sista veckan innan sov jag knappt alls. 2 dagar innan huvudförhandlingen så blir jag informerad av rätten att motparten begärt att rätten skulle byta ut det rättshjälpsbiträde som drivit hennes sak, tydligen var denna advokat helt oduglig och omöjlig att samarbeta med 
Det slutar med att rätten entledigar hennes ombud och hon får företräda sig själv vid huvudförhandlingen.
I princip fick jag min vilja igenom rakt av, det blir fortsatt gemensam vårdnad och ett jämlikt växelvist boende efter lite “upptrappning”, toppat med en lista av överenskommelser i protokollet till domen.
Det blev till o med så bra att domaren skickade hem nämndemännen och vittnena, sen styrde han oss fram till en överenskommelse som han sedan klubbade.
Det går knappt 2 dagar innan jag blir informerad av rätten att de mottagit ett “klagomål” på domen, då har exet skickat in 2 helsidor med obrutet klagande på allt o alla. Allt är fel, inget är bra. Allt ansvar är snedfördelat och hon har tvingats in i värsta sortens kvinnofälla av rätten, osv, osv…
Rätten förstår inte riktigt vad denna text ska behandlas som eftersom domen i vårt fall egentligen är en överenskommelse oss emellan. De ber henne iaf omformulera sig och punkta upp de saker hon inte är nöjd med på ett mer saklig sätt för att kunna behandla detta som en överklagan.
2 dagar innan de 3 veckorna man har på sig att överklaga är slut så kommer iaf nästa information ifrån rätten, domen är nu överklagad.
Hovrätten begär efter nån vecka att exet ska komplettera sitt överklagande eftersom de inte riktigt förstår vad det hela handlar om.
Ungefär en vecka senare får jag information att hovrätten har nekat prövning och att tingsrättens dom därmed vunnit laga kraft 
Efteråt börjar det verkligen märkas i de få kontakter jag har med exet att det brunnit fullständigt i huvudet på henne, herregud vilka mail hon skickar. Det är det ena mer galna rantandet efter det andra om allt och ingenting som har med barnen att göra.
Inte bara till mig, utan även till mitt ombud. Hon rakt ut hotar mig att hon kommer ansöka om enskild vårdnad igen om jag inte frivilligt går med på att ändra delar av överenskommelse som hon inte är nöjd med.
Själv drar jag en lättande suck över att det hela slutade väl rent rättsligt iaf, nu vet jag ju att jag har samhället i ryggen när hon fortsätter att krångla. Nu behöver det bara flyta på lite tid, så att jag får chansen att visa upp hur jag sköter om barnen i praktiken och hur jag är som förälder.
Samtidigt som det blir mer o mer uppenbart för mig att exet kommer aldrig sluta krångla, så länge hon inte får sin vilja igenom.
3 gillningar
Jag lär mig visst fortfarande märker jag…
Det är så finurligt designat i juridiken att bara för att andra instans (hovrätten) nekar prövningstillstånd, och därmed anser att första instans (tingsrätten) gjort en korrekt dom så vinner inte domen “laga kraft” eftersom att även hovrättens beslut går att överklaga… o så allt detta ytterligare en vända till då, ända tills tredje instans (högsta domstolen) beslutar att inte bevilja prövningstillstånd.
Så häng med nu.
Tingsrätten fattar sitt beslut 1/1, det beslutet har man sen 3 veckor på sig att överklaga.
Överklagandet skickas in sista dagen 20/1, 1 vecka senare meddelar tingsrätten att de inte riktigt förstår eftersom det är en privatperson som sitter o mest ondgör sig över hela sin livssituation rent allmänt… De begär förtydligande och kompletterande inom 2 veckor.
Ytterligare svamlande skickats in sista dagen 9/2.
1vecka senare kommer beslut ifrån hovrätten att de nekar prövningstillstånd och det kan överklagas inom 4 veckor.
4 veckor senare 15/3 skickas samma texter in igen, fast denna gång till hovrätten. De förstår inte heller vad saken gäller och begär in förtydligande och komplettering inom 2 veckor.
Denna tid går alltså ut 29/3, ganska exact på dagen 3 månader efter att tingsrätten fattade beslutet…
Det tar 1-2veckor för högsta domstolen att fatta beslutet om de ska bevilja prövningstillstånd eller inte.
Så när sista spiken i kistan slås in har det rullat på i 3,5 månad…
Att vi båda respekterat domen sen dag 1 avseende barnens boende är vatten värt när jag kontaktar försäkringskassan ang underhållsstöd och barnbidrag… Finns ingen “laga kraft” på domen så är det inte av intresse.
Så det är ju bara för en annan att snällt betala tillbaks underhållsstödet till FK även för tiden som dessa överklaganden pågått… Min halva av barnbidraget ser jag ju givetvis inte röken av heller.
Att barnen bor hos mig nästan halva tiden i praktiken spelar ingen roll, jag har ju inget att skick in till “inläsningscentralen” som säger att det ska vara så…
När exet tvingade igång underhållsstödet och roffade åt sig hela barnbidraget så räckte det med att hon påstod att barnen bor mer hos henne än hos mig, då fanns ingenting alls…
Märkligt med denna “kappvändar-logik” kan man tycka, tills man börjar sätta sig in i det hela…
I mitt eget fall så tog det ganska precis 18månader från det att separationen var ett faktum tills det fanns en dom på plats som reglerade barnens vårdnad och boende som hade vunnit laga kraft.
Detta är fruktansvärt dåligt hanterat av vårt samhälle, ett rent hån mot barnen som står där hjälplösa och som dessutom är de enda som är fullständigt oskyldiga i det hela.
Jag blir på riktigt förbannad när jag nu insett hur illa detta med vårdnadstvister hanteras av samhället. Detta är absolut inget som har i vanlig domstol att göra, detta ska hanteras av en för ändamålet skräddarsydd myndighet som jobbar med enbart detta.
Det ska hanteras rättssäkert o det ska hanteras SKYNDSAMT!
2 gillningar
Jag måste säga att jag reagerar på din nedlåtande ton mot ditt ex. Svamlande, galet, osv skriver du om henne. Oavsett om ni är oense uttrycker man sig inte så om ens barns mor. Försök att förstå varför hon tänker som hon gör och ha empati istället.
Det er her på dette forumet man kan få ut alle tanker og følelser man ikke nødvendigvis uttrykker i det virkelige liv. Det er inget poeng for deg å fortsette å lese her inne dersom du ikke liker at noen skriver negativt om en eks eller elsker/elskerinne: Da finnes det andre ting å lese, Barbara Cartland, for eksempel.
Ha en fin dag!
3 gillningar
Nu tycker jag du är ute och cyklar. Det hade varit skillnad om det hade varit en kommunikation dem emellan, men inte ens det hade varit något stort problem. Är du en sådan som alltid ser kvinnor som offer?
1 gillning