Ojojojoj, säger jag bara. Lyfter upp min gamla tråd eftersom jag nu kommit till en form av avslut på det hela, iaf för stunden.
Jag har lärt mig otroligt mycket under resans gång, om socialtjänsten, om familjerätten, om rättsväsendet och juridiken kring allt detta med föräldraskap, om försäkringskassan och underhållsbidrag/stöd.
Domen som nu reglerar barnens vårdnad och boende har i veckan vunnit laga kraft, efter att hovrätten nekat prövningstillstånd av överklagandet…
Månaderna innan var outhärdliga av spänd ångest inför huvudförhandlingen, trots att allt pekade på att jag hade mycket goda förutsättningar. Veckorna innan blev det värre, sista veckan innan sov jag knappt alls. 2 dagar innan huvudförhandlingen så blir jag informerad av rätten att motparten begärt att rätten skulle byta ut det rättshjälpsbiträde som drivit hennes sak, tydligen var denna advokat helt oduglig och omöjlig att samarbeta med 
Det slutar med att rätten entledigar hennes ombud och hon får företräda sig själv vid huvudförhandlingen.
I princip fick jag min vilja igenom rakt av, det blir fortsatt gemensam vårdnad och ett jämlikt växelvist boende efter lite “upptrappning”, toppat med en lista av överenskommelser i protokollet till domen.
Det blev till o med så bra att domaren skickade hem nämndemännen och vittnena, sen styrde han oss fram till en överenskommelse som han sedan klubbade.
Det går knappt 2 dagar innan jag blir informerad av rätten att de mottagit ett “klagomål” på domen, då har exet skickat in 2 helsidor med obrutet klagande på allt o alla. Allt är fel, inget är bra. Allt ansvar är snedfördelat och hon har tvingats in i värsta sortens kvinnofälla av rätten, osv, osv…
Rätten förstår inte riktigt vad denna text ska behandlas som eftersom domen i vårt fall egentligen är en överenskommelse oss emellan. De ber henne iaf omformulera sig och punkta upp de saker hon inte är nöjd med på ett mer saklig sätt för att kunna behandla detta som en överklagan.
2 dagar innan de 3 veckorna man har på sig att överklaga är slut så kommer iaf nästa information ifrån rätten, domen är nu överklagad.
Hovrätten begär efter nån vecka att exet ska komplettera sitt överklagande eftersom de inte riktigt förstår vad det hela handlar om.
Ungefär en vecka senare får jag information att hovrätten har nekat prövning och att tingsrättens dom därmed vunnit laga kraft 
Efteråt börjar det verkligen märkas i de få kontakter jag har med exet att det brunnit fullständigt i huvudet på henne, herregud vilka mail hon skickar. Det är det ena mer galna rantandet efter det andra om allt och ingenting som har med barnen att göra.
Inte bara till mig, utan även till mitt ombud. Hon rakt ut hotar mig att hon kommer ansöka om enskild vårdnad igen om jag inte frivilligt går med på att ändra delar av överenskommelse som hon inte är nöjd med.
Själv drar jag en lättande suck över att det hela slutade väl rent rättsligt iaf, nu vet jag ju att jag har samhället i ryggen när hon fortsätter att krångla. Nu behöver det bara flyta på lite tid, så att jag får chansen att visa upp hur jag sköter om barnen i praktiken och hur jag är som förälder.
Samtidigt som det blir mer o mer uppenbart för mig att exet kommer aldrig sluta krångla, så länge hon inte får sin vilja igenom.
men lika tragiskt är det…
