För lite sex

Jag har varit tillsammans med min partner i ca 7 år. Han är omhändertagande, stabil och snäll.

Vårat förhållande har aldrig varit passionerat. Han har aldrig gillat att kyssas med tunga. Hans sexbehov har alltid varit lågt.

Då vi var nykära hade vi mer sex men med tiden har det bara blivit mindre och mindre. Han har tom sagt att han är åt det asexuella hållet, vilket stämmer.

Jag har på senaste tiden börjat må mycket dåligt av detta. Det känns som jag går sönder inombords - trots att han är en så bra kille i övrigt. Jag har ett stort behov av sex, känslor och närhet. Jag har lätt för att prata om sex och känslor, han är tvärt om.

Jag har börjat tappa känslor och störa mig på saker hos honom.

Jag tycker sex minimum är 1 gång i veckan men hade helst haft sex ca varannan dag. För honom räcker det med sex 1 gång varannan månad - han är nöjd säger han.

Jag tycker det känns som en vänskapsrelation utan sex och glöd.

Jag är rädd för att ångra mig om jag gör slut. Någon som har tankar kring detta?

Hade haft lättare att göra slut om förhållandet var mycket dåligt.

Tidigare har jag försökt ignorera mitt behov.

1 gillning

Att ha mer sex när man är ny kär är nog ganska normalt ! Men jag får känslan av att ni är mer vänner än ett älskande par ! Käns som den där riktiga glöden alldrig riktigt funnits mellan er ? Eller har jag fel ? För mej har sex alltid varit en viktig del i ett förhållande men bara när allt är 200,% rätt det är på något sätt kitet som holler samman ett bra förhållande ! Har du kunnat pratta om hur du känner o vad du vill ? Om inte tycker jag du ska försöka prata innan du tar steget ut i det okända ! Om ni har pratat måste du ställa dej frågan fins det något som tyder på att det blir bätre o vill du ha det så här ! Var rädd om dej☘️

1 gillning

Han vill inte ta viagra eller gå till läkaren som jag önskat. Däremot har han börjat träna mer på sitt eget intiativ. Men träning har alltid varit viktigt för honom.

Jag har pratat och berättat att jag tappat känslor och att jag behöver mer sex. Är trött på att intiativet alltid ska ligga hos mig och att det är sådan lång startstrecka för honom.

Minns att vi var förälskade i varandra och gjorde väldigt mysiga saker tillsammans. Vårt förhållande har alltid varit gulligt men aldrig speciellt hett.

Jag har tom börjat känna attraktion till andra, kanske är det normalt men inte för mig. Jag är extremt monogam och ser alltid bara den jag är tillsammans med.

1 gillning

Det låter som att du mår väldigt dåligt av det här. Vill han inte göra någon förändring eller helt enkelt har en sexuell läggning som inte passar ihop med din så tycker jag nog att ni ska gå skilda vägar. Risken är annars att du till slut trillar dit på någon annan eller drar ut på ditt lidande under lång tid.
Jag har varit i ett långt förhållande med skev fördelning av lust. Det gör jag aldrig om!

1 gillning

Nu är ju inte jag sexolog eller expert men det vore kanske bra att gå på djupet i diskussionen lust/asexuell.

Att Viagra skulle hjälpa med lust vet jag inte. Jag har ingen kunskap men Viagra hjälper väl till med det fysiska ståndet, medan asexualitet är väl mycket mer kopplat till mental lust?

Här får gärna en man hoppa in o korrigera, men för en kvinna skulle det väl mer kunna liknas med mental lust och t ex torra slemhinnor. Man kan ju använda glidmedel, men det hjälper ju inte den ”mentala lusten”?

Har din mans sexlust alltid sett ut så här? Innan dig? Har han inget behov att få utlösning?

Kanske vore det bra att söka hjälp hos sexolog eller liknande? Ibland kan problemet sitta långt utanför sovrummet…. Så även familjerådgivning kan vara bra.

Få människor är asexuella, men visst finns de.

Allt är ju inte kopplat till sex, känslor o närhet kan man ju ha även med någon som är asexuell…… men om inte detta heller finns så vette sjutton…. Då kanske ni bara inte passar ihop?

3 gillningar

Jag visar min kärlek med fysisk närhet och i ord och vill på samma vis få kärlek i fysisk närhet och gärna ord. Men framförallt är det den fysiska biten som alltid varit viktigast för mig!

Mina lärdomar av 3 långa relationer och dejtande är att det måste finnas attraktion och samma behov från början, då fungerar det bäst för mig. Min längsta relation var 10 år och vi var fysiska hela vägen, förstås mycket mer i början och mindre med småbarn men det fanns alltid ett behov från oss båda. En annan relation på 5 år började med ett sådär sexliv, det blir inte bättre med åren trots alla dialoger, beteendeförändringar osv. Så för mig blev det en dyrbar lärdom, det MÅSTE kännas riktigt bra från början!

Jag förstår att du vacklar och funderar vad du ska göra. Det finns nog inget annat sätt än att ni ska prata med varandra. Nu har du utgått ifrån dina tolkningar av honom och vad han sagt vid något/några tillfällen. Pratar ni om era behov? Har ni ett klimat där ni kan berätta vad ni saknar och behöver? Ger ni varandra fysisk närhet i form av kramar, pussar osv? Har du vid olika tillfällen och på olika vis förklarat vad du behöver, hur viktigt fysisk närhet är? Vad attraktion ger för dig i en relation? Om inte, börja prata. Om ni redan gjort det, då vet du läget och dina tankar handlar egentligen om att våra separera. Det enda sättet med att känna sig trygg med ett sådant stort beslut är att man gjort allt vad man själv kunnat för att skapa ändring under en längre tidsram. Du känner dig själv bäst och vet om du är en sådan som anpassar sig för länge eller en sådan som tar för snabba svängar och ger upp. Du har svaren inom dig, våga ställa alla frågor!!

Jag tror det. Han har inte varit så öppen. Tror det handlar om både låg sexlust och problem att få stånd.

Sen är han uppfostrad med att sex är något privat och pinsamt, att man inte ska visa känslor utåt.

Han visar känslor genom praktiska sysslor och genom att vara ett stöd, jag behöver något djupare än så.

Jag har alltid känt att han tycker om mig.

När jag tar upp sex nämner han alltid ordet press. Jag har tröttnat på det.

1 gillning

Jag visar på samma sätt som dig genom ord och fysisk närhet.

Min man gillar inte ens massage. Han gillar att kramas bara. Han bryr sig inte om ord. Han går på handling.
Han har aldrig sovit helt naken med mig heller, är inte det lite konstigt efter så många år tillsammans? Hur kan man inte gilla det?

Vi krockar ordentligt där.

Jag uppfattar honom som stel, praktisk och ansvarsfull men med ett stort hjärta.

Jag vill ha en lång och romantisk relation med sex.

En seriös relation men där mycket sex ingår. Känns som man antingen får det ena eller det andra.

Jag är samtidigt rädd för att lämna då jag lätt får oseriösa män på mig som bara vill ligga. Det är inte vad jag söker heller.

Man kan tycka olika….

Detta känns kanske inte som en kärleksförklaring direkt…… du ser många ”fel” hos honom….

Det låter det som ja…. Att du stannar av fel skäl……

Han har jättemånga fina sidor, det är därför jag har varit med honom och har svårt att ta ett beslut.

Men klart jag nämner “felen” här då de är dessa jag mår dåligt av.

Jag är absolut inte felfri på något sätt.

Det kan vara som du säger men det var inget jag tänkte på tidigare. I början trodde jag detta var en svacka bara.

Jag har älskat honom och tycker fortfarande om honom otroligt mycket som person men just nu är jag förvirrad och vet inte riktigt hur jag känner. Jag vet inte om känslorna kommer tillbaka.

Men kan känslor bara “försvinna” sådär?

Från början tänkte jag att det blir såhär i en längre relation, att man blir mer som vänner. Så jag reflekterade inte mer över det.

Det är under detta året jag märkt att dom svalnat av.

Förmodligen…. Men man har ett gemensamt ansvar för sin relation och att hålla liv i ”kärleken”/passionen osv, vad man nu vill kalla det för.

Det blir vardag med alla. Man kan inte hitta någon som bara har fördelar…. Så vilka ”nackdelar” kan man leva med? Det är en viktig fråga.
Gå på dejt, flirta med varandra, gör roliga saker, prata om roliga saker/minnen, det bygger gemenskap.
Det är inte kul jämt. Det är ett gemensamt ansvar att göra det kul, även i vardagen.
:heart:

2 gillningar

Känslor kan absolut svalna men jag tror det finns mycket annat också. Dynamiken där han känner press utifrån sex och för dig är sex kanske mer lekfullt, roligt, avslappande (gissar bara). I alla fall för mig är det inte bara sex, det är hur man pratar kring det, hur trygg man själv är med sin kropp och sin sexualitet. Då blir det som en härlig dynamik där det finns utrymme för spel, lek, njutning! Men fundera om allt detta bara skapar osäkerhet eller press, då går det emot den man är.

Mitt senaste ex var osäker på sin kropp och hur bra han var. Han är bipolär. När han mådde bra, var det inget problem men när han hade sina långa depressiva perioder blev han bitter, osäker på mig, osäker på om jag var attraherad, kände sig inte tillräcklig som man osv. Allt det här fanns endast i hans huvud då han såg bra ut och var vältränad. Det blev ett trist samspel som påverkade oss båda. Vi kom aldrig ur den stämningen, hans mående påverkade mer och mer relationen och till slut valde jag att lämna.

Jag tror också som @Lisa0987 skriver att båda är ansvariga över relationen. Båda behöver bidra på sitt sätt till alla olika delar av relationen. Det kan förstås handla om att din man fastnat, att han inte kommer ur loopen så att säga. Met det är viktigt att du ändå pratar om det, hur du upplever relationen och bjuder in till vad du kan göra för att skapa en trygg stämning. Men det betyder inte att du ska göra allt. Han behöver själv ansvara för sin del, det går inte att gömma sig bakom uppväxt, trauman eller tråkiga händelser, det har vi alla. Och där har vi alla ett egenansvar.

Jag får ändå en uppfattning om att du vill göra slut, att du känner att det inte går att reparera, kanske feltolkar. Om det kommer vara så här resten av relationen, är du ok med det?

Att ett sex-och samliv kan gå i vågor i en relation är väl kanske inte helt ovanligt i ett längre förhållande. Många gånger av naturliga orsaker; familjebildning, stress, sjukdomar, ”vardagen-tar-över”, det ”glöms bort”, ”man hoppar över”, ”oj, var det så länge sedan”…

Men i ditt fall så låter det ju onekligen som att ni står väldigt långt ifrån varandra gällande hur ni ser på sex och närhet, rent behovsmässigt.

Nu framgår inte ålder på er, eller kanske inte heller hur era liv ser ut i övrigt.

För mig så har sex-och samliv alltid varit en viktig ingrediens i ett kärleksförhållande. Men just så, en ingrediens. För mig så är det även viktigt att många andra saker funkar och är på ”plats” i relationen, men även som individ. Men saknas den, eller är ”för lite av” den ingrediensen så smakar inte relationen riktigt lika gott… IMHO…

Men det som kan vara knepigt med svackor, eller problem (!), gällande sex-och samliv är att det lätt kan spilla över på relationen i stort, och vips så har man helt plötsligt ett relationsproblem på halsen. Och vice versa. Inte sällan om man har svårt för att prata om ”sex” i sin relation. Problemet för många (!?) kan vara att man kanske inte pratar så mycket om ”sex” när allt funkar och känns bra… då funkar det ju liksom…

Men givet det du skriver så känns det ju som att detta är något som ni måste försöka adressera, speciellt som du vacklar utifrån från er (hela) relation. Utifrån ditt ”minimum” och hans ”maximum” så tror jag att ni, och främst du, kommer ha svårt för att känna att relationen känns ”komplett” (i brist på ett bättre ord) över tid.

Sen är det viktigt att komma ihåg att människor är olika, har olika behov. Vilket måste respekteras, på ett eller annat sätt.

Din partner nämner ord som asexuell, du pratar om att han kanske från tidig ålder blivit uppfostrad att sex är något ”privat” (vilket det ju i grund är förvisso), du nämner även ordet ”stress”. Du nämner även saker kring ”svårigheter med att få stånd”. Du har lyft saker gällande ”läkemedel” och prata med en ”läkare”… Du pratar om ”träning” (jag antar att det handlar om fysisk träning!?)…

Stress, kost, fysisk träning, ”livsstil” (alkohol, tobak) är alla komponenter som kan ha bäring mot och för ens sexuella ”aktivitet”, och “förmåga”. Det är saker som ni kan börja, tillsammans, kika på och fundera kring.

Viagra, eller varianter därav. Ett läkemedel. Ett hjälpmedel. Men som @Lisa0987 är inne på… Det är inget ”kåthetspiller”. Enkelt uttryckt, det vidgar blodkärlen, vilket medför ett ökat blodflöde… vilket underlättar att få och bibehålla en erektion. Trivia; ett läkemedel som egentligen först var tänkt för ”hjärtpatienter” men som hade en ”trevlig bi-effekt”… host, host

När jag tar alla dina ”korta” ord i beaktning. Så tror jag att det finns ett antal saker som påverkar här… och då tänker jag inte i första hand på ordet ”asexuell”… utan snarare att ni har fastnat i olika läger… du vill ha mer sex… din partner känner en stress… den ökade stressen påverkar negativt på den delen som (tyvärr!) är starkt är förknippad med ”manlig sexualitet”, dvs förmågan att kunna få erektion och bibehålla den ”för en viss tid”…

Du gillar fysisk närhet, massage exempelvis… det gör inte din partner (kanske associerar han det med en förväntan på sex = stress)… du gillar ”hud-mot-hud”… din partner sover i ”pyjamas”… kanske även här handlar det om ”förväntningar” och ”stress”… eller så gillar han bara sin pyjamas helt enkelt… vem vet…

Du har föreslagit (säkert i all välmening!) att besöka läkare, att pröva läkemedel… Det kan för somliga män vara en väldigt hög tröskel att ta sig över… speciellt när man talar om ”sexualitet” och ”sexuell förmåga”… det manliga egot kan vara oerhört skört, inte minst när det handlar om sex…

Det är även oerhört lätt att prata om ”sexet som uteblir”, ”brist på initiativ”, snarare än att prata om hur härligt det är med det sex som faktiskt händer, och hur det får en att må, och känna (för sin partner)…

3 gillningar

Vår situation var liknande fast tvärtom. Mitt x var frustrerad över att jag inte ville ha sex tillräckligt ofta. Han såg det till slut som mitt problem, och ville att jag skulle söka hjälp, ensam. Men mitt problem var inte asexualitet utan snarare att jag förlorat lusten till just honom. På grund av pressen jag kände, på grund av problemen i vår bredare relation och vår allt sämre kommunikation. Resultatet blev ett slags moment 22 där allt låste sig.

Det vi skulle behövt var att zooma ut och verkligen lyssna på varandra, utan anklagelser, med lyhördhet för varandras bredare behov. Det klarade inte vi av, vi fastnade i våra respektive ouppfyllda behov, och tog inte hjälp utifrån tillsammans. Lust är så ömtåligt och mångfacetterat, men reduceras lätt till något binärt.

7 gillningar

Jag är inte speciellt fysisk av mig och kan således förstå din sambo i vissa avseenden. Tex att sova naken :see_no_evil: det gillar jag absolut inte :sweat_smile:

Men är inte heller asexuell. Utan det är bara inte prio ett för mig. Ville bara nyansera och säga att vi är alla olika :smiling_face:. Men låter nog som att ni är för olika faktiskt. Sexualitet kan man inte ändra på är min uppfattning. Men kan fel…

Lyssna på avsnittet “He want’s it everyday. She want’s it never” av Ester Perels poddar Where should we begin.

Otroligt intressant och lärorikt om hur olika vi tänker och känner kring fysisk närhet och sex.

Han har varit sådan sedan vi träffades men det var mer sex i början. Jag tror han ansträngde sig mer för att ha sex, fast att sexet inte var så viktigt för honom. Det är något jag förstått nu i efterhand.

Jag tror definitivt han ser sex som väldigt seriöst medan jag ser det som lekfullt och roligt.

Jag har försökt att se igenom detta under några års tid pga att han är en mycket fin och bra kille.

Menade inte att det är fel att sova med kläder på men att inte kunna sova naken bredvid sin partner en enda gång? Jag har inte varit med om det förut. Ser det som att han är obekväm med sig själv eller mig? Jag blir inte kåt av det, utan ser det mer som man är nära varandra känslomässigt.

För mig är det inte bara sexet jag saknar utan också ett starkt känslomässigt band tillsammans. Att prata om känslor osv.

Har inte tvivlat på mina känslor förut och är själv förvånad över att jag börjat göra det nu.

Jag har försökt att prata med honom om detta och få honom att öppna upp sig om hur han känner och ser på sex men det är väldigt svårt för honom att öppna upp sig.

Vi är båda mellan 30-40 och har inga barn.

Jag tror det är ett personlighetsdrag och inte har med mig att göra, egentligen.

Jag har inte tjatat om sex, snarare ignorerat dessa känslor, har däremot försökt prata vid olika tillfällen.

Han har nämnt att han är stressad av jobbet och att vi ska ha mer sex på tex semestern men det har sedan varit i princip likadant.

Vi ska gå mer på dejter, sånt vill han gärna göra. Jag tror han får ut sitt romantiska behov av att göra saker tillsammans och att han inte behöver så mycket mer än så.

När jag älskar någon gör jag det djupt och kraftfullt så det känns inte alls roligt att det blivit såhär.

1 gillning

En fråga till er som haft längre förhållanden.

Vad har ni känt efter flera år tillsammans?

Hur vet man om kärleksrelationen övergått till en djupare vänskapsrelation istället för kärleksrelation?

Jag förstår att det är olika och att det inte finns något rätt eller fel men skulle ändå vara skönt att höra.

Jag är förhoppningsvis på väg ut ur ett 24 årigt förhållande snart (bara jag får tummen ur….)

Min definition på din fråga är när man inte längre är intresserade av varandra fysiskt och ävem slutar att bry sig om varandra. Allt blir bara praktiskt och vardagen rullar på, vilket är exakt vad som hänt oss. Man orkar/vill inte ha sex längre, kramar blir sällsynta och pussar extremt ovanliga. Man försöker ibland att göra saker tillsammans utan barnen, men det blir bara stelt, tråkigt eller så sitter man och pratar om typ jobbet eller något.

Tycker den där texten stämmer in endel på oss också förutom att vi bryr oss om varandra.

Kan vara så att vårt förhållande är påväg dit också…

Känns det jobbigt för dig eller mer skönt?