Du skrev att det är stelt och tråkigt, att samtalen känns tråkiga. Jag känner samma, min glädje har försvunnit. Något fattas.
När började du känna såhär?
Lustigt att du skriver medelålderskris. Jag tänkte först också att jag var i en ålderskris.
Jag har varit öppen med min man och sagt att jag tappat känslor. Han har sedan frågat mig saker och märkt av stämningen, såklart. Jag visar väldigt tydligt vad jag känner.
Jag har haft ett större behov av egentid och dragit mig undan.
@Darker svåra frågor.
Trygghet och passion kan på sätt och vis anses vara motpoler. Behöver inte vara men kan vara.
Om passion antyder spänning?
Vi är nog många som genomlevt vitare relationer än vi önskat?
Man vänjer sig, som Höglund diktar.
Jag tänker att alla problem som vi låter oss bli uppslukade av kommer att tvinga fram en förändring.
Jo, jag och mitt x, förra x, behöll passionen i typ 16 år. Sen tappade hon mycket av lusten. Vi tog oss vidare på min ytterligare några år.
Sista åren var en ökenvandring. För båda.
Hon är sexuell, ville bara inte vara det med mig? Upplevde att jag inte heller ville?
Negativ spiral, osäkerhet svårkommunicerat.
Tillitsbrytande.
Som många skrivit, fungerande samliv tar nästan ingen plats i vardagen.
Icke fungerande, upplevt eller på riktigt, tar oproportionerligt stor plats.
Närhet och ömhet är länkat men inte helt likställigt med vare sig passion eller lust.
Är det passion eller lust du saknar?
1 gillning
Jag och min sambo ("nye"sambo, inte det x som fick mig till detta forum) har varit ihop i 7,5 år nu.
Vi har inte sex varje natt, men iaf två-tre gånger i veckan. Vi matchar inte perfekt vad det gäller sex, men perfekt i avseendet att jag aldrig känner mig pressad. Mitt x var mästare i tjatsex, då spelade det ingen roll att han egentligen var en bättre älskare. Det blev ändå fel. Jag känner attraktion trots att han fått ölmage.
2 gillningar
Varje natt skulle jag inte heller vilja i längden. Det där låter som en bra nivå tycker jag. 
Skönt att höra att du trivs.
Saknar både passion och lust.
Saknar att ha sex regelbundet.
Tycker inte det är elakt. Det handlar om dina känslor.
Du har ju inte vetat om detta sålänge heller.
Förstås, men vill du ha det av och med din nuvarande?
Kan du själv ge det till din partner?
Förut ville/kunde jag. Nu vet jag inte längre.
Förstår inte hur känslor kan sjunka såhär drastiskt.
Dina känslor sjunker för att du inte får dina behov uppfyllda. Ni är för olika.
Min relation som varade i 14 år började inte jättebra på sexfronten heller. Vi pendlade till varandra på helgerna första året och jag var såklart sugen varje helg. Nykär, ung, oerfaren. Mitt ex pluggade och hade en del besvär med ångest och annat kroppsligt som gjorde det klurigt. Jag hade förståelse för detta men samtidigt var lusten mycket hög.
Jag valde att försöka dämpa mina lustar under åren men det blev ett återkommande problem för mig.
Efter vi fick barn blev det kroppsliga faktiskt lite bättre. Men hennes lustnivåer var fortfarande samma. Dvs runt ägglossning varje månad. Missade man chansen att göra allt perfekt kring dom dagarna så fick man försöka igen en månad senare…
Senaste 5-6 åren gjorde mig bitter. Under småbarnsåren och graviditeterna (inget sex på 16 månader som längst) kunde jag ursäkta bristen på sex med att hon är trött, sliten, hormoner osv. Jag gjorde allt jag kunde för att avlasta. Jag har gjort allt jag kunnat för att inte vara en lat man som alla kvinnor klagar på. Men det hjälpte inte hennes lustar.
Hon har var deprimerad efter andra barnet och tar fortfarande medicin för ångest och depression. Jo jag vet, många anledningar till låg sexlust kan man såhär i efterhand se.
Jag försökte ta upp problemet ifrån jag-perspektiv. Hon märkte såklart av mina bittra perioder. Jag försökte samtala kring det och säga att jag mår dåligt av bristen på sex. Sex för mig är viktigt. Efter sex mår jag bra, humöret är på topp och allt känns lätt. Att bli avvisad så ofta och veta att det inte ens är värt att försöka gör mig ledsen och bitter. Ska det vara såhär resten av livet tänkte jag?
Varje gång jag ville prata om problemet viftade hon bort det med förklaringar om att det blir bättre när barnen är stora.
Jag funderade under dessa år på att lämna men ville inte förstöra familjen för mina behov.
Försökte trycka undan behoven men det gick inte. Till slut kände jag nog förakt för henne. Hennes långsamma sätt att skjuta upp saker i vardagen, att komma hem och direkt lägga sig i soffan. Ligga i sängen till 12 på helgerna och sedan somna igen mitt på dagen.
Hennes ovilja att samtala om något annat än resultaten i skidsport eller formel 1. Alla försök till djupa samtal avvärjdes eller avslutades bara tvärt mitt i. Helst av allt skulle jag smeka hennes fötter och titta på tv tillsammans. Jag gjorde detta slaviskt i perioder men inte vart hon mer sugen på mig för det. Hon var så nöjd med sin massage och någon att dumpa jobbskvaller på. Min hjärna möglar av sånt 
Det jag kommit fram till i efterhand är att sexet bara var en del av problemet. Jag tror den allra största boven i dramat var att jag inte fick gehör för mitt behov att tala djupare med varandra. Det känslomässiga behovet likväl som det sexuella fanns inte.
Hennes lata eller deprimerade sätt gjorde också att jag började fokusera på mina egna hobbies mer och mer.
Efter andra händelserna involverande husdjur och allergi hos barnen så tappade jag faktiskt respekten för henne. Sedan var hon otrogen för att jag inte gav henne det hon behövde och det var slutet.
Så det var en long story long. Det jag vill säga är att du ska lyssna på dina behov och lämna denna man innan du blir bitter och hatisk mot honom. Det finns många vettiga män som gillar sex. Du behöver nog bara leta på rätt plats och inte börja med sex. Se till att det emotionella djupet finns där först. Sedan attraktion och sex.
5 gillningar
Du kan ta min man. Han vill ha sex varje dag om han får.
Han är gullig och fin familjefar. Jag är inte lika sugen som han så jag är boven i dramat.
Jag kommer inte orka med hans missnöje så han passar bättre med en kvinna som dig än mig.
Tråkigt men det blir så svårt med ett förhållande där en vill ha sex ofta och den andra känner tvärt om.
3 gillningar
Du fick mig att garva.
Så olika det kan vara.
Tror du att du skulle vilja ha mer närhet/sex om du var tillsammans med en annan?
Alltså jag kan förstå dig och hur du menar, för detta med sex och frekvensen av det är ju ett glödhett ämne… för det är liksom mer hot att framstå som sexhungrig än tvärtom 
Det är egentligen svårt att ha några som helst synpunkter, men jag tänker själv att sexlust och frekvens är extremt avhängigt tid och ytterligare omständigheter i relationen. När man har familj och heltidsjobb både två så ska det mycket till att vilja/orka ha närvarande sex varje dag.
På ett sätt kan man ju välja att se det som en form av cred att ens partner är sugen ständigt och jämnt men jag vet inte, det är ändå en sorts ohörsamhet eller brist på inlevelse som lätt överväger…
Jag tänker själv att sex verkar fungera som en sorts pop-of-ventil för många, en sorts ångest/stressrealease osv. och då blir det inte alltid så värst smickrande.
Men alla funkar olika och för den som behöver mer connection och innerlighet för att känna lust så är det där ständiga pockandet på “ångestlindring” faktiskt tvärtom avtändande.
3 gillningar
Kan säkert stämma för en del människor, känner inte igen mig men däremot vill jag slå ett slag för motsatsventilen!
Finns inget bättre än mitt i städkaos, eller när barnen somnat, eller när maten puttrar få njuta av varandra 
Det spelar ingen roll om barnen är små eller tonåringar, om det är vardag, tvätten ska hängas eller något annat ska fixas. Vill man så hittar man tid och plats!
1 gillning
I min värld behöver man inte ens vara jättesugen för att få till det. Det blir oftast skönt ändå efteråt och det kan fungera så för många kvinnor också. Vissa behöver börja för att känna lusten. Att bara vänta på att vara sugen kommer ju göra att frekvensen minskar rejält. Jag har aldrig någonsin negat mitt ex sex oavsett hur trött jag varit för jag vet att det är skönt och då har jag gjort det mesta av hushållsarbetet och i perioder jobbat dubbla jobb.
Säger inte att alla måste fungera som jag gör, men många väntar på att en känsla ska infinna sig innan dom ens ger sex en tanke. För tusan få till det bara! Men det är klart, tycker man inte sex är skönt så kanske det är svårt.
2 gillningar
Tveklöst är det så, däremot är ju inte alla sugna alltid och överallt och oavsett vad… de behöver kanske mer/annat… utan att för den skull vara “asexuella”.
För lika mkt som någon kan ses som asexuell så kan en annan ses som “översexuell” i betydelsen en som använder sex som kanal för diverse annat… så, vem vet vad och vem som är vad 
Nämen, såklart så kan det ju vara så…
2 gillningar
Härlig inställning! 
1 gillning
Sex är ju egentligen som all fysisk träning, ju mer man gör det desto enklare är det. Sen är det mentalt också som fysiskt träning, pissig regntisdag i november då är det segt att ta sig till gymet. Men ja…man ångrar ju aldrig ett träningspass efteråt😘
Just sex var också en del varför jag bröt, jag ville inte mer och det var beviset på att vi blivit något annat. Vi var vänner. Och jag är helt enkelt för ung för att leva så.
Kroppen måste tränas☺️
3 gillningar
Det här känner iaf jag mig delvis tveksam till… som kvinna så behöver man ofta (jag iaf) vara sugen för att det öht ska bli skönt… även efteråt.
Men sååååå många kvinnor verkar ju vara ständigt sugna, alltid och överallt så förmodligen är det den egenskapen man behöver detektera innan man inleder en seriös relation.
Om den där “egenskapen” sedan består år efter år i samma relation är väl däremot mycket mer oklart… och faktiskt är väl just det den springande punkten 
För att vara så extremt attraherad av en ny person är ju extremt enkelt, så mkt enklare än att vara det årtionde efter årtionde med samma människa och med så mkt ökade vardagliga påfrestningar och krav. Blir ju faktiskt som att jämföra äpplen och päron 
2 gillningar