Fast här på forumet finns det ju en hel del kvinnor i 40-50 års åldern som gått efter personlighet och som ändå blivit dumpade av sina jämnåriga män om en kvinna i 20 års åldern visat intresse.
Så det där med att gå efter personlighet och liknande verkar inte vara en garanti för att inte bli dumpad för en yngre kvinna.
Fast då har de uppenbarligen missbedömt sin partners personlighet. Eller vill du dra alla män över en kam?
Även jag har följt detta över tid och som jag förstått har även TS vuxet barn (med reservation för att jag nu kan missminna mig, men isf får TS korrigera) så jag tror absolut att det inte är någon eon i ålderskillnad mellan dessa två. Han var, som jag förstått, dessutom extremt generös med TS initialt innan de sas satt i samma båt och barnen började ställa mer (för TS synliga) krav.
Jag vet inte vad det är i hela denna story som börjar kännas awkward, men nåt är det och har varit ett tag…
Allt ni skriver är sant. Jag är inte ung, men ser ut som kanske 35! Det spelar ingen roll längre eftersom jag ändå är för gammal för att få någon rik man nu!
Men i början när vi träffades kände jag så!
Nu känner jag mer att jag vill ha honom men längtar varje sekund efter att hans vuxna barn ska flytta. Det verkar aldrig ta slut med barnen även om de är vuxna så vill de inte lämna sina föräldrar.
Min fråga intitialt var om man kan bygga upp något igen när det blivit så infekterat som det blivit mellan oss?
Blir förvånad o imponerad av att så många kommer ihåg mig och orkar skriva. Själv tänker jag inte på vilka ni är som skriver och er bakgrund.
Varför poängterar du detta med rik man och att du ser 20-ish år yngre ut än du är… gång på gång på gång på gång… hur är det egentligen med den egna “mognaden” 
OM du finns på riktigt och denna historia är autentisk så kommer du aldrig att bli av med hans barn och nu längtar du plötsligt varje sekund efter en man som du var så irriterad och trött på för att inte tala om dina ständiga konflikter med hans barn. Du skriver ju att du har egna barn och för att föreställa en person med egna barn så förefaller du ha påfallande svårt att leva dig in i barn, deras utveckling, problem, svårigheter etc. och även faktiskt i ett föräldraskaps alla våndor och missgrepp 
.
Hans barn var 14 och 17 i oktober 2020 och borde nu alltså vara runt 16 och 19, dvs ett vuxet barn, men som kanske studerar och behöver bo hemma av ekonomiska skäl. Men de kanske är vuxnare än du som har som enda fokus att snärja en rik man som ska försörja dig för att du är vacker och ser ut som 35.
Är detta en trolltråd?
Antingen det eller är skribenten en sociopat långt bortanför det normala. Jag antar att i anonyma forum spelar det ingen roll, utan det är historiens integritet som är avgörande - dvs om vi kan lära oss något av den simulerade värld trollet vill göra oss bekanta med. Jag tror vi kan gissa oss till att budskapet i det här fallet handlar om något plumpt om vackra kvinnor och rika män. 
En annan insikt är att det inte alltid är meningsfullt att försöka ha empati med någon i ett anonymt forum där enda uttrycksformen är text. Ett mer “autistisk” bemötande fungerar bättre där man tar allt så bokstavligt som möjligt och inte läser mellan raderna. Alla kan vara troll här trots allt - inte bara de som uppenbart beter sig som sådana.
“Fast då har de uppenbarligen missbedömt sin partners personlighet” - Ja jo detta är ju också ett forum för lämnade och lämnare. “Trodde jag kände honom/henne” - läser man ofta här bland annat…
Nej jag vill inte dra alla män över en kam, uttryckte mig inte så heller.
Ok, så när man ska leta efter en partner, tror du det är högre eller lägre sannolikhet att man finner en bra sådan om man letar efter en med vackert utseende/ekonomisk rikedom eller en med en god personlighet?
Det jag är ute efter är att TS beskrivning av hur rika män flockas runt henne fastän hon är 50+ känns inte trovärdig.
En rik man har pga hypergami lättare att attrahera vackra och yngre kvinnor. Sedan kanske alla rika män inte är ute efter enbart skönhet och ungdom, utan även karaktär och personlighet. Något som jag inte ser att en 50+ donna som bara letar efter en sugar daddy kan erbjuda. För det är inte direkt ett tecken på vare sig en trevlig personlighet eller karaktär att bete sig så.
Jag vet inte vad jag ska skriva/tycka.
Det låter så otroligt icke-kompatibelt och jag vet inte hur jag ska skriva det utan att bli spydig/elak om det ytliga och i mina ögon ganska patetiska liv du beskriver som ett ”lyxliv/drömliv” för dig, för visst hade en del kunnat välja det du verkar tycka fortfarande lockar men det låter så ointressant och ”grunt”. Jag ser det inget lockande alls med detta.
Sedan tycker inte jag att valet behöver vara så svart eller vitt. Man måste inte välja ”ett tråkigt Svensson-liv” för stabilitet/trygghet. Varför välja tråkigt när man kan välja roligt……
Det kommer ju en dag när vi inte längre kan leva på vårt utseende (om man kunnat det) när den tiden är förbi, vad är att känna sig rik då? I min värld räknas inte det i pengar. Jag tänker så annorlunda och samlar på helt andra upplevelser och erfarenheter.
Det låter ju faktiskt inte som att du vill ha den man du beskriver för då får du ju ”köpa hela paketet”, han och hans barn kommer ju faktiskt i samma paket, även om de blir mer självgående med tiden. Men de är en del av honom, alltid.
Jag är tveksam vad du egentligen är ute efter. Det låter som du inte vet själv.
Get real.
Hur tycker du själv att det låter?
Du vill styra relationen till hur du vill ha den, han har tröttnat. Du förstår det. Han har sin mindre smickrande syn på dig och det förstår du också.
Jag tror inte detta kommer att fungera.
Så länge du inte vill se hans barn som en naturlig del av honom och du inte ”köper” paketet och du vill få honom ”dit du vill” och endast med fokus vad som är bäst för dig, inte er, så nej, jag tror inte på er. Hårt men ärligt. Sorry.
Ok, så när man ska leta efter en partner, tror du det är högre eller lägre sannolikhet att man finner en bra sådan om man letar efter en med vackert utseende/ekonomisk rikedom eller en med en god personlighet?
Det finns inga garantier. De flesta visar sig från sin bästa sida i dejtingfasen.
Det jag är ute efter är att TS beskrivning av hur rika män flockas runt henne fastän hon är 50+ känns inte trovärdig.
En rik man har pga hypergami lättare att attrahera vackra och yngre kvinnor.
Aah ok, du är inne på hypergami spåret. Det orkar jag inte ta här, det blir också för mycket OT.
Sedan kanske alla rika män inte är ute efter enbart skönhet och ungdom, utan även karaktär och personlighet. Något som jag inte ser att en 50+ donna som bara letar efter en sugar daddy kan erbjuda. För det är inte direkt ett tecken på vare sig en trevlig personlighet eller karaktär att bete sig så.
Jag skulle sträcka mig så långt som att säga att män som letar efter en sugar baby, vare sig hon är ung eller äldre, visar några som helst tecken på en trevlig personlighet eller karaktär.
Samma gällande tjejer/kvinnor som letar sugar daddy.
Ytligare människor får man leta efter och så pass ytliga människor brukar i regel vara otroligt tråkiga och platta människor.
Men om jag har förstått saken rätt så har du varit otrogen mot denna man ett flertal gånger? Och enda skälet till att han vill ha dig kvar är för att han älskar dig så djupt?
Du står inte ut med hans barn vilket jag förstår. Inget konstigt med det.
Men du har betett dig som ett svin gentemot denna man och borde lämna honom och börja om med någon annan. I en ny relation kan du, vis av erfarenhet, visa respekt och lojalitet gentemot den du väljer att leva med.
När jag läser detta funderar jag på om du verkligen genuint vill ha mannen du skriver om, eller om du vill ha honom för att du anser dig för gammal nu för att få en rik man.
Jag håller för övrigt med det som flera redan skrivit här i tråden. Det går inte att spola tiden tillbaka och stryka allt som hänt tyvärr. Hur mycket vi än kan önska det. Ibland är det bara att inse att vi fått en läxa av livet och försöka lära oss något av erfarenheten för att försöka göra bättre framöver.
Kanske bör du fundera ett par varv kring vad du egentligen vill ha och sedan försöka hitta just det. Stör du dig på hemmavarande barn och bara väntar på att de ska flytta, kanske du istället ska dejta en man som inte har barn eller vars barn redan flyttat.
Tycker nog att ni andra går lite hårt åt gerda här. Åtminstone för mig har det varit en del i försöken att analysera problemen att själv ta på mig all skuld och tänka på mig själv som någon sorts monster som förstör allt. Det pendlar liksom mellan det och att se partnerns fel när man försöker reda ut vad problemen handlar om, jag tycker egentligen inte att det är speciellt fel eller konstigt att man pendlar mellan att se motpartens fel och de egna när man försöker förstå en problematik, och att bägge versionerna blir lite på stereoider, överdrivna. Gerda har ju tidigare berättat hon har borderline så jag tänker att beteendet att måla ut sig på ett riktigt hemskt och provocerande sätt ingår i den problematiken när man försöker hålla folk på avstånd eller helt enkelt få en negativ självbild bekräftad av omvärlden.
Det är ju bra att du kan komplettera med ytterligare info och ev nyansera bilden, men de flesta av oss läste inlägget och svarade utifrån det.
En beskrivning av en medelålders kvinnas ytliga liv och vad hon verkar värdera, som hon nu ev inte längre eftersträvar utan nu vill hon börja om fr scratch, med en man som från början velat satsa på dem.
Detta är en kris, men har detta förhållande någonsin varit bra o stabilt? Kriser är jättetuffa att ta sig igenom även när man haft en stabil grund och många år av gemenskap och gemensamma värderingar, dvs en stark bas.
TS har inte byggt en sådan bas med sin partner. De verkar ju inte ens riktigt dela värderingar.
Då tror jag det är svårt att klara av en kris och börja om, när inte ens början och förälskelsefasen varit stabil och ”rosa”.
Att TS inte går ihop med barnen lägger ytterligare argument för svårighet att börja om eller hitta tillbaks. Barnen, även när de är vuxna, kommer alltid att vara en del av partnerns liv.
Jag märker att reaktionerna är många, så fort man nämner att man kanske är snygg och rika män, och även om man har svårt med andras barn. Detta är så “svenskt” och man får inte tycka annorlunda, för då är man ond!
Jag har själv barn, men anser att när de är vuxna (över 18) så ska de inte längre fokusera på föräldern och på vad den gör, eller ens uppta förälderns liv till 100%. De ska påbörja sin resa, om de inte redan gjort det, med att frigöra sig och bli självständiga. Hans barn är inte ens i närheten av detta, utan beter sig som 10 åringar som aldrig någonsin ens sovit över hos någon vän, pojkvän eller flickvän. De har heller aldrig visat minsta lust till att frigöra sig eller att vilja ha ett liv på egen hand inom det närmsta. Och ändå talar vi om en 19 årig tjej!
Detta har jag svårt för att acceptera, trots att jag själv har vuxna barn!!! Så hoppas ni kan släppa detta nu en gång för alla, för alla är olika och jag hoppas verkligen inte att jag om jag fortsätter med denne man ska ha hans ungar klängandes på mig i ytterligare 3-5 år. Det vore isåfall riktigt onormalt.
Vad gäller mitt utseende så går jag bara på erfarenhet och fakta. 15 år yngre män är efter mig, rika män är efter mig och jag kan få i princip vilken man jag vill, trots min ålder. Sen är jag inte dummare än att jag förstår att en jämngammal riktigt rik man hellre tar en 25 åring som är mindre snygg. Jag är inte helt dum!!
Jag är lite osäker på om jag verkligen älskar denne man eller inte! Ibland älskar jag honom över allt annat och vill aldrig förlora honom, medan jag nästa dag känner att jag inte orkar med hans krav och svartsjuka och kontrollerande. Det kan handla om min borderline personlighet.
Har du fått hjälp med din borderline? Terapi, medicin?
Jag har en kompis med borderline och jag har förstått att det är mycket svårt att leva med. Hon har också “använt” en massa män och har många trasiga relationer bakom sig. Har också varit/är hett eftertraktad av män hela sitt liv med början i tidiga tonåren. Hon har utvecklat en slags stark hatkärlek gentemot män. Dom har “haft” henne för hennes utseende och sex och hon har “haft” dem för att få bekräftelse, närhet och kärlek. Som hon i slutändan inte kunnat känna…
Oj detta är ju exakt som jag…alltså din väninna!! Usch! Ja, män har alltid tagit mig för mitt utseende och för att jag är lättsam och rolig. Men jag vill bli tagen för mitt inre!!
Samma med min väninna. Hon har med åldern lärt sig hantera sin borderline något sånär och väljer smartare nu.
Men det verkar vara en livslång kamp tyvärr. Finns ju inte heller någon medicin eller terapi som verkar bita på borderline. Det anses “icke botbart” och psykologer har gett henne alla möjliga sorters mediciner och diagnoser för att liksom undvika borderline “stämpeln”.
Jag bodde hemma till dess jag var 21 Då började jsg studera på annan ort men när jsg åkte hem på ferier bodde jag hemma.
Vårt barn är 18 och bor hemma. Om inte barnet självt vill ser jag ingen anledning att han ska flytta hemifrån.
Vi är olika, har olika perspektiv och försöker en ny komma mellan mig och barnet och säga åt oss hur hon tycker att mitt barn ska leva sitt liv och mig hur jag ska sköta mitt barn kan hon flyga och fara.