För infekterad relation

Lisa0987 · 15 Januari 2022 22:06

Jag vet inte vad jag ska skriva/tycka.
Det låter så otroligt icke-kompatibelt och jag vet inte hur jag ska skriva det utan att bli spydig/elak om det ytliga och i mina ögon ganska patetiska liv du beskriver som ett ”lyxliv/drömliv” för dig, för visst hade en del kunnat välja det du verkar tycka fortfarande lockar men det låter så ointressant och ”grunt”. Jag ser det inget lockande alls med detta.

Sedan tycker inte jag att valet behöver vara så svart eller vitt. Man måste inte välja ”ett tråkigt Svensson-liv” för stabilitet/trygghet. Varför välja tråkigt när man kan välja roligt……

Det kommer ju en dag när vi inte längre kan leva på vårt utseende (om man kunnat det) när den tiden är förbi, vad är att känna sig rik då? I min värld räknas inte det i pengar. Jag tänker så annorlunda och samlar på helt andra upplevelser och erfarenheter.

Det låter ju faktiskt inte som att du vill ha den man du beskriver för då får du ju ”köpa hela paketet”, han och hans barn kommer ju faktiskt i samma paket, även om de blir mer självgående med tiden. Men de är en del av honom, alltid.

Jag är tveksam vad du egentligen är ute efter. Det låter som du inte vet själv.

Get real.

Hur tycker du själv att det låter?
Du vill styra relationen till hur du vill ha den, han har tröttnat. Du förstår det. Han har sin mindre smickrande syn på dig och det förstår du också.

Jag tror inte detta kommer att fungera.

Så länge du inte vill se hans barn som en naturlig del av honom och du inte ”köper” paketet och du vill få honom ”dit du vill” och endast med fokus vad som är bäst för dig, inte er, så nej, jag tror inte på er. Hårt men ärligt. Sorry.

Largo · 15 Januari 2022 23:26

Ok, så när man ska leta efter en partner, tror du det är högre eller lägre sannolikhet att man finner en bra sådan om man letar efter en med vackert utseende/ekonomisk rikedom eller en med en god personlighet?

Det finns inga garantier. De flesta visar sig från sin bästa sida i dejtingfasen.

Det jag är ute efter är att TS beskrivning av hur rika män flockas runt henne fastän hon är 50+ känns inte trovärdig.
En rik man har pga hypergami lättare att attrahera vackra och yngre kvinnor.

Aah ok, du är inne på hypergami spåret. Det orkar jag inte ta här, det blir också för mycket OT.

Sedan kanske alla rika män inte är ute efter enbart skönhet och ungdom, utan även karaktär och personlighet. Något som jag inte ser att en 50+ donna som bara letar efter en sugar daddy kan erbjuda. För det är inte direkt ett tecken på vare sig en trevlig personlighet eller karaktär att bete sig så.

Jag skulle sträcka mig så långt som att säga att män som letar efter en sugar baby, vare sig hon är ung eller äldre, visar några som helst tecken på en trevlig personlighet eller karaktär.

Samma gällande tjejer/kvinnor som letar sugar daddy.

Ytligare människor får man leta efter och så pass ytliga människor brukar i regel vara otroligt tråkiga och platta människor.

Largo · 15 Januari 2022 23:33

Men om jag har förstått saken rätt så har du varit otrogen mot denna man ett flertal gånger? Och enda skälet till att han vill ha dig kvar är för att han älskar dig så djupt?

Du står inte ut med hans barn vilket jag förstår. Inget konstigt med det.

Men du har betett dig som ett svin gentemot denna man och borde lämna honom och börja om med någon annan. I en ny relation kan du, vis av erfarenhet, visa respekt och lojalitet gentemot den du väljer att leva med.

Endagitaget · 16 Januari 2022 09:25

När jag läser detta funderar jag på om du verkligen genuint vill ha mannen du skriver om, eller om du vill ha honom för att du anser dig för gammal nu för att få en rik man.

Jag håller för övrigt med det som flera redan skrivit här i tråden. Det går inte att spola tiden tillbaka och stryka allt som hänt tyvärr. Hur mycket vi än kan önska det. Ibland är det bara att inse att vi fått en läxa av livet och försöka lära oss något av erfarenheten för att försöka göra bättre framöver.

Kanske bör du fundera ett par varv kring vad du egentligen vill ha och sedan försöka hitta just det. Stör du dig på hemmavarande barn och bara väntar på att de ska flytta, kanske du istället ska dejta en man som inte har barn eller vars barn redan flyttat.

Nimue · 16 Januari 2022 09:36

Tycker nog att ni andra går lite hårt åt gerda här. Åtminstone för mig har det varit en del i försöken att analysera problemen att själv ta på mig all skuld och tänka på mig själv som någon sorts monster som förstör allt. Det pendlar liksom mellan det och att se partnerns fel när man försöker reda ut vad problemen handlar om, jag tycker egentligen inte att det är speciellt fel eller konstigt att man pendlar mellan att se motpartens fel och de egna när man försöker förstå en problematik, och att bägge versionerna blir lite på stereoider, överdrivna. Gerda har ju tidigare berättat hon har borderline så jag tänker att beteendet att måla ut sig på ett riktigt hemskt och provocerande sätt ingår i den problematiken när man försöker hålla folk på avstånd eller helt enkelt få en negativ självbild bekräftad av omvärlden.

Lisa0987 · 16 Januari 2022 10:48

Det är ju bra att du kan komplettera med ytterligare info och ev nyansera bilden, men de flesta av oss läste inlägget och svarade utifrån det.
En beskrivning av en medelålders kvinnas ytliga liv och vad hon verkar värdera, som hon nu ev inte längre eftersträvar utan nu vill hon börja om fr scratch, med en man som från början velat satsa på dem.

En relation som varat i 5,5 år,
varav TS inte har kunnat satsa fullt förrän efter 4 år
otrohet med ex första året för att TS och partner delade inte syn på relationen
TSgår inte ihop med partnerns barn
äntligen har de blivit särbo, som TS vill, men partnern tycker inte att idén är toppen
nu tycker TS att allt borde vara bra, men de kan inte ens luncha utan att bli osams.

Detta är en kris, men har detta förhållande någonsin varit bra o stabilt? Kriser är jättetuffa att ta sig igenom även när man haft en stabil grund och många år av gemenskap och gemensamma värderingar, dvs en stark bas.
TS har inte byggt en sådan bas med sin partner. De verkar ju inte ens riktigt dela värderingar.
Då tror jag det är svårt att klara av en kris och börja om, när inte ens början och förälskelsefasen varit stabil och ”rosa”.

Att TS inte går ihop med barnen lägger ytterligare argument för svårighet att börja om eller hitta tillbaks. Barnen, även när de är vuxna, kommer alltid att vara en del av partnerns liv.

gerdahagge · 16 Januari 2022 10:57

Jag märker att reaktionerna är många, så fort man nämner att man kanske är snygg och rika män, och även om man har svårt med andras barn. Detta är så “svenskt” och man får inte tycka annorlunda, för då är man ond!

Jag har själv barn, men anser att när de är vuxna (över 18) så ska de inte längre fokusera på föräldern och på vad den gör, eller ens uppta förälderns liv till 100%. De ska påbörja sin resa, om de inte redan gjort det, med att frigöra sig och bli självständiga. Hans barn är inte ens i närheten av detta, utan beter sig som 10 åringar som aldrig någonsin ens sovit över hos någon vän, pojkvän eller flickvän. De har heller aldrig visat minsta lust till att frigöra sig eller att vilja ha ett liv på egen hand inom det närmsta. Och ändå talar vi om en 19 årig tjej!

Detta har jag svårt för att acceptera, trots att jag själv har vuxna barn!!! Så hoppas ni kan släppa detta nu en gång för alla, för alla är olika och jag hoppas verkligen inte att jag om jag fortsätter med denne man ska ha hans ungar klängandes på mig i ytterligare 3-5 år. Det vore isåfall riktigt onormalt.

Vad gäller mitt utseende så går jag bara på erfarenhet och fakta. 15 år yngre män är efter mig, rika män är efter mig och jag kan få i princip vilken man jag vill, trots min ålder. Sen är jag inte dummare än att jag förstår att en jämngammal riktigt rik man hellre tar en 25 åring som är mindre snygg. Jag är inte helt dum!!

Jag är lite osäker på om jag verkligen älskar denne man eller inte! Ibland älskar jag honom över allt annat och vill aldrig förlora honom, medan jag nästa dag känner att jag inte orkar med hans krav och svartsjuka och kontrollerande. Det kan handla om min borderline personlighet.

Largo · 16 Januari 2022 11:36

Har du fått hjälp med din borderline? Terapi, medicin?

Jag har en kompis med borderline och jag har förstått att det är mycket svårt att leva med. Hon har också “använt” en massa män och har många trasiga relationer bakom sig. Har också varit/är hett eftertraktad av män hela sitt liv med början i tidiga tonåren. Hon har utvecklat en slags stark hatkärlek gentemot män. Dom har “haft” henne för hennes utseende och sex och hon har “haft” dem för att få bekräftelse, närhet och kärlek. Som hon i slutändan inte kunnat känna…

gerdahagge · 16 Januari 2022 11:45

Oj detta är ju exakt som jag…alltså din väninna!! Usch! Ja, män har alltid tagit mig för mitt utseende och för att jag är lättsam och rolig. Men jag vill bli tagen för mitt inre!!

Largo · 16 Januari 2022 11:56

Samma med min väninna. Hon har med åldern lärt sig hantera sin borderline något sånär och väljer smartare nu.

Men det verkar vara en livslång kamp tyvärr. Finns ju inte heller någon medicin eller terapi som verkar bita på borderline. Det anses “icke botbart” och psykologer har gett henne alla möjliga sorters mediciner och diagnoser för att liksom undvika borderline “stämpeln”.

Rulle · 16 Januari 2022 13:00

Jag bodde hemma till dess jag var 21 Då började jsg studera på annan ort men när jsg åkte hem på ferier bodde jag hemma.

Vårt barn är 18 och bor hemma. Om inte barnet självt vill ser jag ingen anledning att han ska flytta hemifrån.

Vi är olika, har olika perspektiv och försöker en ny komma mellan mig och barnet och säga åt oss hur hon tycker att mitt barn ska leva sitt liv och mig hur jag ska sköta mitt barn kan hon flyga och fara.

Lisa0987 · 16 Januari 2022 14:48

Ingen har väl ifrågasatt din snygghet eller att du attraherar män? Det är inget du måste bevisa eller försvara.
Att du fortsätter fokusera på detta säger dock mycket om dig.

Jag vill ha ut något helt annat av mitt liv än det du beskriver och verkar fokusera på. För mig är ytlighet så ointressant. Det är knappast något typiskt svenskt. Det beror mer universiella värderingar som man har eller inte har. Sociala markörer är ju oftast ännu viktigare utanför Sverige där skillnaderna mellan ”klasser” är ännu större.

Jag reflekterar inte över om mina män varit bildsköna eller hur mycket de haft på kontot. Eller om jag haft många eller få möjligheter, det känns ointressant om jag just då ändå haft en partner, då är det han som gäller oavsett hur många andra som flirtat med mig.

Du verkar vilja bli uppskattad för ditt inre men med tanke på att det du själv reflekterar över hos män verkar vara ytligt så vet jag inte riktigt hur du tänker dig att det skulle gå till.

Inte heller är det väl typiskt svenskt att en förälder går genom eld för sina barn och om någon annan kritiserar dem så går man i försvar, oavsett vem som objektivt har ”rätt”.

Jag tror att värderingar kring vad som är viktigt i livet och hur relationen till barnen och deras självständighet/osjälvständighet måste vara någorlunda kompatibelt för att det ska fungera mellan två personer. Man måste åtminstone respektera den andra personens ”sätt”. Det gör inte du.

Vem eller vad som är normalt eller inte får var och en avgöra och även om du i sak skulle kunna ha rätt om din partners barn så kommer han alltid vara deras pappa. Även när de är utflugna. Om du kritiserar eller har starka synpunkter om dem så kommer du inte att ”vinna” honom.

Om ni nu när ni inte ens bor ihop inte kan luncha ihop utan att bli osams så tror jag inte ni kan hitta rätt (just nu). Du är dessutom så kritisk mot barn(en) att jag inte tror på detta alls, just för att jag tror att man måste dela vissa basala värderingar, eller åtminstone respektera att någon annan tycker annorlunda.

Det var väl det som var din fråga, om och hur man kan börja om från scratch.

Endagitaget · 16 Januari 2022 20:27

Vill bara förtydliga att för min del handlade kommentaren inte om att det behöver vara “fel” eller “vara ond” att vilja ha sitt liv på ett visst sätt (så länge ingen annan blir skadad av det). Däremot tror jag att det är bra om du och din partner ser på samma sätt på vilken typ av relation ni vill ha, vad ni vill ha ut av livet och även på vilken roll barnen ska spela. Om du helst vill ha en rik man, leva ett lyxigare liv utan barn och denna person är en “vanlig svensson” som kanske till och med tycker att det är mysigt med barn som bor hemma, då är det kanske så att ni inte är rätt för varandra.

Du ställer frågan inledningsvis om det går att börja om. Jag tänker att om detta är vad ni bägge verkligen vill så är nog rätta steget att gå i terapi tillsammans. Ni verkar ha väldigt mycket i bagaget så det krävs nog ganska mycket för att kunna lösa det och då är proffshjälp bra. Samtidigt verkar det ju vara ytterligare svårigheter kring att du inte riktigt vet om du vill börja om. Det är nästan en svårare fråga.

Nimue · 16 Januari 2022 20:39

Jag tycker inte heller att det största problemet mellan er är att det är infekterat eller allt dåligt som redan hänt. Det största problemet för att fortsätta ihop är väl att anledningar till att det blivit infekterat och dåligt mellan er fortfarande finns kvar och inte är lösta. Även om ni började om från skratch så är det svårt att se att utfallet skulle bli annorlunda när era oförenliga positioner fortfarande finns kvar.

gerdahagge · 16 Januari 2022 20:52

Ja våra värderingar skiljer sig åt för mycket. Jag tycker att vuxna barn ska lära sig att man måste jobba för att tex få en snygg bil eller kunna bo i en lägenhet ensam, eller kunna resa. Det var grunden för min uppfostran. Likaså att ha respekt för dina föräldrar och att vara självständig!
Inget av dessa saker är viktiga för min pojkvän. Därför blir det bråk när han kallar min uppfostran för Hitler-uppfostran!

Han tycker att man ska köpa bil, lägenhet och resor till barnen, dvs trygga deras framtid ! Helt förståeligt om man själv är rik, men hans lön räcker knappt till honom själv.

Jag älskar att resa, äta ute, ta ett glas och titta på folk, gå på bio, opera etc. Är mer en stadsmässiga. Han gillar att sitta hemma och zippa på TV hela kvällar och ibland dagar, inte planera mat utan bara småäta mackor och kakor. Jag vill laga riktig mat tillsammans till ett glas vin. Jag gillar att komma hem en fredag och dela en flaska vin och ha långa djupa diskussioner. Han vill bara kolla TV och dricker helst kaffe.
Helst chillar han bara och orkar oftast inte ens ta en promenad med mig.

Vi är så olika och kommer ifrån helt olika familjer. Min familj är högljudda, pratar, skrattar, äter och dricker mycket och vi babblar om allt utan att tänka. Hans familj vill prata väldigt tyst och pratar aldrig känslor utan bara ytliga saker och dricker aldrig någon alkohol.

De stör dig på att jag pratar eller skrattar gör högt. Känner mig mer och mer fel placerad med denne man inser jag ännu mer nu när vi inte bor ihop.

Jag kan äntligen laga min mat som jag älskar: soppor, pasta, sallader etc. Hade jag lagat något i huset så hade de aldrig ätit min mat för de äter bara mackor och kakor och på sin höjd kyckling med ris! Är så glad att slippa detta ris!

Jag älskar dokumentärer, drama och kärleksfilmer. Han vill bara kolla action.

Skönt att jag fick skriva av mig idag, för jag inser mer och mer att vi faktiskt inte har någonting gemensamt längre! Jag har varit den som fått anpassa mig till hans filmer, hans typ av mat, hans barn o barnuppfostran, hans hus och möbler, hans sätt att inte dricka ett glas vin efter jobb (för då är jag alkis), hans sätt att inte prata för högt, hans tider när jag får borsta tänderna och när jag får lägga mig eftersom jag går upp tidigare än han.

Wow så glad jag är plötsligt att bo ensam och slippa den familjen!!!

Nimue · 16 Januari 2022 20:56

Men… du hade väl tänkt dig att leva lyxliv på en rik äldre man och inte behöva jobba för pengar mer? Hur får du ihop det med bilden att barn måste lära sig att jobba för sina fina saker?

Largo · 16 Januari 2022 20:58

Gött att du kom på det själv för så som du beskriver er två så låter det som natt och dag. Du kan säkerligen hitta någon som vill samma som du.

nuggen · 16 Januari 2022 21:58

Både bra och dåligt @gerdahagge att det tog sån lång tid för dig att upptäcka detta.

Du blottade ju dig rätt mycket här innan du skrev slutklämmen.

Avsluta nu med några fina ord och lev ditt liv som du vill ha det.

gerdahagge · 17 Januari 2022 07:49

Som jag skrev så förstår jag om man är så rik att barnen får saker. Men den här mannen som jag träffat i så många år har bara precis så att han klarar av att betala räkningar och kan unna sig och familjen god mat. Men när han tex köper en bil så måste han jobba extra och som han vill att de ska få varsin lägenhet så måste han sälja sitt eget hus och då blir där ju inte så mycket kvar till honom själv när han nu blir pensionär om ca 5 år.

Jag tycker att unga bör lära sig att jobba, för annars kommer de alltid att vara lata och förvänta sig att få allt ifrån föräldrarna.

Lisa0987 · 18 Januari 2022 08:04

Du föll lite på eget grepp där och det går inte att förklara bort.

Jag anser att barn måste lära sig ta ansvar och ”arbeta” för att få saker oavsett föräldrars ekonomiska förutsättningar, kanske t o m ännu viktigare för de som faktiskt har råd ändå. De andra kommer att lära sig när verkligheten kommer ikapp.
Det handlar dock inte om vad vi tycker är rätt eller fel utan att man delar syn med sin partner, det tror jag är viktigt. Sedan kan man inte tycka lika jämt men man måste respektera den andres åsikt. Du respekterar inte hans sätt och det kommer alltid att orsaka problem mellan er eftersom det rör hans barn.

Jag anser dessutom att det är viktigt att jag själv kan leva som jag vill, dvs att jag har råd att finansiera min livsstil tillsammans med min partner, resa, äta gott, fylla livet med det som för mig/oss är väsentligt, få en ordentlig pension osv. Kan du det? Annars är ju du lika osjälvständig som hans barn som du kritiserar.

Om man träffar någon som är lite annorlunda kan man ju vidga sina vyer genom att dela nya/andra saker. Men det kräver kanske att du finansierar och visar den typ av liv du vill att ni ska leva, så att han får upp ögonen för det, då han kanske inte är van vid det.
Du verkar dock se ner på hela hans livsstil och vad han gillar att göra och det bygger ju inga broar eller vidgade vyer. Har du visat honom det liv du vill leva (med dina pengar)? Att få honom att göra andra prioriteringar kanske är svårt om du inte först visar vad han missar.

Förutom hans ev bildsköna yttre, vad är det egentligen du gillar/gillat med denne man? Han representerar uppenbarligen många saker som du inte står ut med och ni har ju i princip aldrig landat i en harmonisk kärleksrelation? Jag tycker snarare att du verkar se ner på honom och hans värderingar/liv.

Att du väldigt lätt nu inser här i tråden att ni är för olika, det kan ju knappast vara en nyhet? Det kan ju vara oerhört lockande och attraktivt med olikheter men du dömer ut det mesta av hans basala värderingar så det blir jättesvårt att förstå vad du älskar hos denne man. Det verkar finnas så mycket du vill ändra på.