Ni är så kloka här. Vi är flera som kommit olika långt. Vi kommer från båda sidor av en separation. Jag behöver hjälp med just som rubriken säger.
Finns det ens någon gräns för vad man ska ställa upp på för barnens skull?
Jag blev lämnad efter 20 år, rätt oväntat. Vi har barn i tonåren.
Nu vill han att vi ska fira jul ihop. Det har gått 5 månader sen beskedet, vi är på gång att lösa allt praktiskt. Jag mår fortfarande väldigt dåligt i separationen. Han lutar sig fortfarande väldigt mycket på hur vi löste saker förut, praktiska saker. Han säger: tänkte bara som vi brukar göra när jag påpekar. Han verkar inte förstå att inget är som förut.
Har ni något råd att ge. Jag vill ju så långt jag kan finnas där för mina fina barn men det här med julen känns bara för mycket.
Tror du att det blir så bra för barnen då, om du inte är med till 100%? Tänker att om det känns som det gör finns det stor risk att du klappar ihop helt enkelt, kanske av bitterhet redan under förberedelserna, eller kanske vid valfritt tillfälle under själva firandet. Eller att ni börjar bråka. Eller att du visserligen håller masken men gör det så uppenbart stelt och tillgjort att det blir hur uppenbart som helst för barnen.
Jag tänker nog att om du redan nu känner “det går inte” så är det nog ingen bra idé, just för barnens skull, en “skild” jul är nog bättre än en katastrofal jul.
Nej, det blir inte bra för barnens skull. Det känner jag väldigt starkt. Jag vill helst att det ska vara en skild jul.
Jag håller med dig. Men så får man höra från flera, bit ihop, det är bara en dag. Men det är så svårt att bita ihop ibland. Det kommer bara kännas stelt och konstigt.
Mitt ex ville också fira första julen tillsammans. Jag sade ett klart och absolut nej. Då trodde jag förstås att han skulle börja förhandla om var barnen skulle fira jul, men inte det. Hans nya var van vid “vuxen” jul med mat, dryck och TV. Hon ville inte ha dit några tonåringar.
Till slut blev det så att jag och barnen firade jul här hemma. Exet hade flyttat in hos sin nya och han kom förbi en halvtimme på julafton. Ingen av ungarna var väl direkt glad över att han kom och störde.
Jag tror nog att det blir betydligt bättre för barnen att få varsitt firande med er, förslagsvis ett julafton och ett juldagen, där ni bägge är så pass glada som det går under rådande omständigheter och kan ägna er fullständigt åt dem. Än någon sorts stelt och ansträngt firande där alla ska låtsas att allt är som förr fast det är uppenbart att det inte är det, eller ännu värre förstås att det går riktigt åt helvete med drama, tårar och tjafs.
Det är lätt för ditt ex att diktera vad han skulle tycka vore en mysig jul med hela gänget. Det är ju inte han som blev lämnad.
Nej, du känner bäst själv vad du är bekväm med. Era barn är ju så pass stora att de förstår situationen och kan hantera det. Som tonåring hade jag aldrig velat att min mamma skulle tvinga sig till en obehaglig situation för min skull. Tvärtom, då hade jag mycket hellre spenderat en dag under julen med henne och syskonen och haft trevligt i ett sammanhang där alla mådde bra.
Ditt ex verkar inte riktigt kunna sätta sig in i din situation eller respektera dina känslor. Men barnen kommer säkert kunna det=)
Du läser rätt, det finns ingen respekt för mina känslor. Tyvärr. En kan ju tycka att man ska bli kanske lite extra försiktig när man valt att göra som han gjort. Han vet ju hur ont det gör för mig.
Han verkar ha väldigt svårt att inse att vi numera är två familjer och vill gärna låta vissa saker vara som förr. Tack för ytterligare ett bra svar, så tacksam för era tankar.
Det är väl bara en klassisk ha kakan och äta den grej? Kan man väl iofs försöka med, men då får man ju respektera om det inte passar de inblandade kakorna liksom.
Jag tänker mig att han helt enkelt tycker det är jobbigt för honom när nackdelarna med att ha skilt sig blir tydliga vid julfirandet (och liknande tillfällen) och att han då vill slippa ta de jobbigare delarna. Han påstår att det är för barnens skull, men det är nog mest för hans skull. Barnen har nog inte missat att ni skilt er.
(Dessutom kan jag inte från mitt eget perspektiv som kanske inte alls stämmer för er bli lite skeptisk om det kanske rentav också handlar om något så banalt som att han vill slippa sköta julstöket och tycker det vore smidigt om du fixar det. Om det nu var så det gick till förut hos er…)
Jag var en som lämnade. Vi firade inte jul tillsammans. X:et älskr julfirande och jag har alltod känt detsom ett tvång. Jag lät barnen fira hos honom trots att det var mina dagar. Själv satt jag i lugn och ro framför brasan och käkade choklad och kollade på film. Detvar underbartskönt!
Jag tycker absolut inte att du ska gå med på hans förslag om du inte själv tror att det är väldigt viktigt för barnen. Ni ska ju skapan nya traditioner nu!
Visserligen firade jag och barnens far jul tillsammans i flera år för barnens skull, men då kände ju ingen av oss att det var någon särskilt jobbig situation.
Vi kom bra överens och skilsmässan var inte uppslitande på det viset. Om stämningen är bra så kan det ju vara en bra lösning just för barnen. Det fanns heller ingen annan inblandad.
Men om det är spänd stämning känner ungarna det direkt. De kommer märka att du måste anstränga dig för att hålla ihop. Då är det oändligt mycket bättre att du ordnar en mysig jul för dig själv, på dina villkor.
Ja, du har så rätt @Nimue . Han sa väldigt klart hos terapeuten att hans önskan är att vi ska fortsätta fira högtider tillsammans men terapeuten sa nä du eller jovisst det kanske känns bra för dig men jag då är inte på samma plats så där får du backa och respektera mig.
Jo, det var jag som fixade allt till alla högtider, så det stämmer med.
Såklart skulle jag vilja fira med barnen men utan honom. Din första jul framför brasan helt själv låter rätt lockande även för mig iaf denna första jul som skilda.
Jaha. Ja det är ju inte jättesvårt att förstå hans perspektiv att han tycker att det vore perfekt att komma till dukat bord och pyntad gran och kunna leka lyckliga familjen lagom till jul. Han vet kanske inte ens vad han ska ta sig till med julen på egen hand.
Sen tycker jag iofs att det kan vara en bra grej att fira jul ihop, men det kräver ju att bägge parter faktiskt tycker att det känns okej, och det är det nog inte många som gör så pass kort tid efter skilsmässan. Det är ju något som kan funka när bägge parter verkligen kommit över skilsmässan och gått vidare med sina liv, så att man kanske bara har neutrala eller rentav positiva känslor gentemot att umgås med exet.
Att göra det när du av förklarliga skäl inte alls tycker det är okej tror jag som sagt inte alls blir bra, inte för barnen, inte för dig, och tveksamt om det blir det ens för honom såvida han inte är en väldigt okänslig person som inte känner av värst mycket annat än att det är gott med skinka.
Tyvärr är det så, han har nog problem med vart han ska ta vägen. Relationen med hans egen familj är nästintill obefintlig så risken att han skulle vilja fira med dem är väldigt liten. Och då återstår ju bara jag.
Jag håller med, på sikt när allt lagt sig och inte är så känsligt så är jag mer öppen för att fira högtider ihop. Jag vill att vi ska kunna ha en bra relation och kunna ses i framtiden. Men det är sen.
Du har fått jättebra svar!
Vill bara flika in att ibland kan även julfirande ihop snart efter ett uppbrott vara bra. Även vid en uppslitande separation så kan undantagssituation över jul vara nödvändigt, men så klart på lämnads initiativ där dennes känsla väger tungt.
För er låter det som en separerad jul blir bäst! Kan vara bra för ditt ex att ta tag i sina egna traditioner med sig och barnen.
Om han har svårt att hitta ett bra sammanhang med egen familj mm så kanske han ska ha denna julen med barnen? Du verkade ju någonstans ändå känna att det skulle vara lugnt och skönt utan fix. Och ett sammanhang med resten av familjen kan du ändå få. Så får du nästa och han få ta tag i den ensamma varianten.
Bra att veta, har man varannan vecka så infaller alltid högtider vid samma veckor, så dem kan man behöva komma överens om och dela utanför det vanliga schemat.
Förstår jag saken rätt är det han som vill att ni ska fira julen ihop för barnens skull. Antingen (mindre troligt) har han dåligt samvete och vill döva sitt eget genom att veta att du inte sitter ensam eller så (mer troligt) rent praktiskt för att det är det han tror att barnen vill eller (kanske mest troligt) tänker han att barnen inte ska behöva oroa sig för mamma antingen för att a) han tänker på barnen b) han tänker på sig själv för att inte barnen ska tycka det är hans fel att du sitter ensam.
En fråga: har du någon gång funderat på något annat sätt att fira jul? Har du någon gång tänkt att du firar efter konventionens alla regler men någon gång skulle det vara kul, spännande, roligt att göra något annorlunda? Fara bort? Ha pizza eller asiatisk hämtmat? Strunta i alla måsten och testa något annat? Förmodligen skulle du helst velat göra det med din familj men nu blir det inte så. Spänn bågen. Prova något nytt. Gör något du drömt om, längtat efter, funderat på.
En dröm som jag har är att på julafton klä ut mig i tomtedräkt och gå genom stan bara för kul. Nu jobbar jag som regel julhelger men skulle jag vara ledig en julafton och bara ha mig själv att tänka på skulle jag antingen göra det eller boka ett rum på hotell med spa. Eller en kryssning.Eller kura ihop mig med en god bokserie. Eller ett filmmaraton. Eller någonting.
iaf denna första jul som skilda.