Min Aspergers är inte ett hinder för mig, jag är duktig på språk också, och att lära mig nya saker.
Jag tycker också det skulle vara lite genant med att ha hans föräldrar i samma hus, men man kanske skulle vänja sig.
1 gillning
Ja det är verkligen sant, jag har jättestark koppling till honom, därför jag känner mig så skamsen och skyldig. Hans föräldrar och kusin och systerdotter till och med känner mig som hans “flickvän” och jag vill verkligen inte bryta det här utan jag vill dela mig i två delar.
Jag har sett många rullstolsburna på stan, då kollar jag extra på dem bara för att föreställa mig hur det skulle vara att va med en sådan.
Varför det inte går med en rullstolsburen i Sverige är ganska enkelt. Han sökte upp mig på nätet, jag brukar inte göra tvärtom. Så vi fastnade för varann.
Jo det finns miljarder tjejer, men han kan inte finkamma hela världen efter tjejer som är villiga att vara med en handikappad man, det var lite av en lyckoträff att just vi fick kontakt. I Turkiet vill tjejer inte ha en handikappad man har han sagt,
Bra sagt att jag bara är en person med en kropp, jag önskar jag kunde dela på mig men kan inte.
Han fick ett födelsedagskort av mig idag (som hans mamma blev glad för) men han säger att han är deprimerad och behöver någon som älskar honom, det räcker väl inte på avständ antar jag… 
Varför då?
Varför är det enklare med en rullstolsburen man i Turkiet men inte i Sverige?
Du verkar ha kört fast helt i de här tankelooparna.
Du behöver nog något/någon som kan hjälpa dig att bryta det här dödläget där du bara snurrar in dig mer och mer.
Har du kontakt med något samtalsstöd, kontaktperson eller liknande… för kanske skulle det hjälpa dig att prata med något IRL för att komma ur den här tankesnurren och låsningen?
Vad har förresten hänt med killen som du träffat här i Sverige och som du hade trevligt med?
Du glömmer väl för allt i världen inte bort den/det som faktiskt finns rakt framför näsan på dig, medan du är helt upptagen med att gräva fast dig i totalt orealistiska dagdrömmar om en deprimerad och rullstolsburen främling i Turkiet 
4 gillningar
Jag blir direkt orolig att tänka på att du ens överväger att flytta dit och sätta dig i beroendeställning till honom. Detta skulle jag inte råda någon, inte ens inom Sverige. Var i Turkiet bor han? Det är väldigt stora skillnader beroende på var i landet. vad ska ni leva på? Hans föräldrar lever inte i evighet.
En relation blir inte bra om en av två parter ställer hela sitt liv på ”paus” och gör en total uppoffring för den andra personen, även om du tror att du vill detta. Det blir inte hållbart i längden. Du tror att du vill detta för du har byggt upp ett luftslott hur ert liv skulle bli. Jag tror inte det blir så. Vardagen är inte alltid rolig och att bo i generationsboende, hjälp, vad hemskt. Du vill vara viktig för någon, att någon behöver dig osv. Det kan du uppleva med någon annan.
Att inte gilla friluftsliv innebär inte att du behöver söka dig till en rullstolsburen man, då går du till det extrema åt andra hållet.
Du romantiserar förmodligen rejält ang mannen i Turkiet.
Jag är dessutom helt övertygad om att det är betydligt enklare att vara rullstolsburen i Sverige än i Turkiet. Både i samhället och rent infrastrukturmässigt. Om ni ska leva ihop, varför måste du flytta på dig? Han kan besöka dig utan att några drastiska beslut tas. Det är betydligt mindre riskfyllt för dig. Varför så bråttom att ta så stora beslut och varför måste du åka?
Vad säger dina föräldrar/vänner? Jag skulle vara jätteorolig.
En jämförelse:
Om man ska dejta någon man träffat via en dejtingsajt (jag menar inte att ni träffats så, men jag vill ge ett jämförande exempel) skulle ni som läser detta efter samtal och videomöten föreslå att det ska flyttas ihop och att man ska flytta hem till en kille man aldrig träffat? Och då menar jag någon inom Sverige. Ännu värre, att känna att man är den personens enda möjlighet. Huh, det känns allt annat än attraktivt. Lägg till det att detvär en man i rullstol och att du ska flytta in hos honom och hans föräldrar…. i ett generationsboende…. Skulle du Ledsentjej90 välja att göra det här i Sverige? Förmodligen inte eller? Varför då fundera på att göra detta med en turkisk man? Är det romantiskt exotiskt eller vad är det som gör att du ens överväger detta?
Bryt med killen i Turkiet nu och kör nollkontakt, gör dig otillgänglig, sluta drömma. Du kommer över detta.
Människor kommer och går under ens liv… Du måste göra det bästa för dig, inte för någon annan. Jag kan inte se att detta skulle vara det bästa för dig. För honom, absolut, för hans familj också, men för dig så tror jag verkligen inte det.
Jag tycker inte heller att du behöver ta stora beslut kring en kille du nyligen har träffat i Stockholm. Ni behöver inte ta några stora beslut förrän ni känner varandra bättre.
Men stanna nu i Stockholm, njut av ditt nya boende, du har alla möjligheter.
4 gillningar
Hej igen!
När jag skrev till dig att det är starka krafter i att fantisera och älska på internet, så menar jag inte att det är en bra sak. Jag menar snarare att det kan vara riktigt destruktivt om man inte tar det i små steg. Och att det här kan förvandlas till en levande mardröm.
Om tankarna hinner skruvas och kopplas vidare in i djupa mönster innan de alls behöver brottas med verkligheten, så faller verkligheten över dig som ett stenblock sen.
Har du sett dokumentären Mommy Dead and Dearest? Eller dokumentären I love you, now die? Där förälskar sig unga par i varandra över internet och från en stark kärlek skruvas deras gemensamma fantasi in i såna svåra mönster att det slutar med både mord och självmord.
Menar inte att du skulle mördas i Turkiet. Men mycket av ditt liv så som du känner det skulle nog dö.
Din framtid med en rullstolsburen man skulle bli mycket tryggare i Sverige. Säg att han får komma hit eller fortsätt helst med den du redan träffat här.
3 gillningar
Är det så att om man har haft sex med en annan har man redan valt den personen?
Har du en samtalskontakt eller terapeut som kan hjälpa dig att bena ut dina frågor?
Blir lite fundersam till din undran över om någon ”valt” någon i samband med sex. Valt till vad?
Är det bara ena parten som väljer eller syftar du till att två väljer varandra? Menar du ett yttre kulturellt och moraliskt tryck - dvs utbasunerade normer i samhället som gör att individer sedan anser att de ingår en överenskommelse om gemensam fortsatt framtid eller bryter mot en regel i samband med en sexuell handling? (Extrem jämförelse: sex innan äktenskap med trolovad vs otrohetsaffär vs våldtäkt).
Att ha sex med någon förbinder inte någon att leva ihop med den personen. Däremot är det för många förbundet med något väldigt intimt och blottande, skapar djupare anknytning och rör upp många känslor. Nyckeln till att veta är nog samtalet med partnern, er överenskommelse om vad ni vill att det betyder för varandra så att ni båda mår bra i det ni gör. Du väljer att påbörja eller avsluta en relation beroende på om du mår bra i den.
1 gillning
Jag tror att man måste ta TS’s Aspergerdiagnos i beaktande när det gäller den här typen av frågor. Att möjligen så är differensen mellan begreppen bokstavligt och bildligt inte varken helt enkel eller självklar…
Typ så här, som du så väldigt enkelt och tydligt förklarar saken;
1 gillning
Hur har det gått för dig @Ledsentjej90 ?
Du har fått många svar redan om killen i Turkiet. Bra svar, att avvakta och inte tro allt på känslorna som är nu.
Men du behöver inte glömma bort att det är många som ändå känt sådana känslor som du har, kanske inte från internet då det inte fanns i den utsträckningen den gör nu, men på andra sätt.
Jag själv var riktigt starkt förälskad i min ungdom i en tjej som jag mötte över sommaren på en Öländsk camping. Vi hade roligt varje dag och pratade om hur det var hemma. Hon bodde på en herrgård.
Sedan när jag väl kom hem till henne blev jag så väldigt förvånad, för i mitt inre så tänkte jag mig att en herrgård var gul med stort hus, allé, åkrar runt omkring mm. men deras var mer grönt, lite instängt bland stora bokar och en sjö runt om.
Kanske inte som jag tänkt mig.
Tror det kan bli något liknande, den drömmen du har stämmer troligtvis inte med verkligheten. Den tanken följer mig många gånger efter vi gjorde slut, att man inte alltid vet helt om den andra, även om allt man sagt är sant.
Bor man långt ifrån varandra kan det ta flera år att lära känna den andra fullt ut, innan man kan bestämma sig för om man vill ha förhållande eller inte.
Och du har INTE bestämt något, du kan ändra dig fortfarande.
Nej.
- Har man haft sex med en person är det mycket svårare att bryta/ inte välja den personen. Känslorna tar överhandet av förnuftet.
- Sex kan leda till både könssjukdomar och graviditet.
Det är mest dessa två orsaker jag vill att man väntar med sex till man är säker på att vilja leva tillsammans.
Vi är många här som misslyckats med våra kärleksliv, så tänk på att du inte är ensam.
4 gillningar
Jag förstår lite vad du menar nu. Det här var verkligen inte kul. Så infekterat situation det blivit.
Jag har haft den här krisen i ca 3 månader nu och det var det svåraste jag gått igenom psykiskt.
Jag har bestämt mig för att försöka vara med killen i Stockholm.
Killen i Turkiet har visat sina dåliga sidor nu också (genom meddelanden), och har hotat med självmord. Just nu ligger han intensivvård på sjukhus för någon sorts psykisk och fysisk kollaps fick jag veta genom hans syster i ett ganska bittert sms hon skickade innan hon blockerade mig
1 gillning
Men även du hör och förstår ju nu hur crazy allt detta egentligen är… så tacka högre makter för att du inte hann kasta dig iväg dit hals över huvud 
1 gillning
Jag bestämde lite innan jul att det var bäst att avsluta relation med han i Turkiet, även om det är sorgligt. Vi kan oavsett vad inte lappa ihop en situation som blivit såhär och jag känner att jag vill inte och det var för komplicerat.
Nu har jag iaf lärt mig att man inte ska lova andra saker man inte kan hålla, jag skulle inte gett honom så stora förhoppningar från början men samtidigt ville jag ju ha en relation. Men det var opraktiskt och den saken som ställde till det var att jag träffade en annan men det är jag glad för nu.
7 gillningar
Ja det kanske var bra att jag inte hann dit, då hade han haft ännu mer hållhake på mig.
.
Det var för mycket komplicerat i detta, det har du rätt i.
Han hade inte fått uppehållstillstånd i Sverige så lätt och hade han fått det hade jag kanske inte orkat ta hand om honom och hushållet.
Jag vill förresten att mina eventuella barn ska få välja religion själv och inte bli muslimer bara för att deras pappa är det.
Jag kan ändå inte låta bli att tycka synd om honom, men jag ber till gud att han blir bättre och kanske hittar någon fru på närmare håll.
5 gillningar
Är detta ännu en trolltråd?
Förlåt att jag är så brysk, men brukar människor med asperger inte ha ganska hög IQ?
Allt detta låter sjukt korkat.
1 gillning
Mmmm… så kan man definitivt lätt tänka, för mkt är faktiskt “sjukt korkat” sett som utomstående normalfungerande person 
Men Aspergerdiagnosen var en rejält förmildrande omständighet, iaf för mig själv 
2 gillningar
Nej tyvärr inte
Vad menar du?
Jag menar… och detta är väldigt rakt på sak så jag hoppas att du kan ta det till dig på rätt sätt… alltså för många av oss var din initiala fråga helt klar från allra första början… dvs ett solklart -Nej, för guds skull, NEEEJ!
Men din diagnos medförde att vi alla har försökt förklara och visa förståelse för de, i mångas (vill inte skriva allas för det kommer förmodligen att rendera i vissa “snälla” invändningar) tycke helt huvudlösa överväganden/anledningar som du initialt hade…
DU har nu fattat ett synnerligen vettigt och förnuftigt beslut och det ska/bör inte äventyras eller ifrågasättas av dig på grund av några ytterligare funderingar på vad och varför 
3 gillningar
Jag har själv varit med om att ge upp allt för ett liv med en person jag träffade på nätet. Det är en hisnande historia oxå för mig själv och kräver inte alltid lågt iq för att man ska dras in i det. Har man ett ”inre lidande” som pågått och pyrt nere på djupet längs hela livet kommer man i något skede in i en fas där man är extra känslig för triggers och agerar på dem, om det så skulle innebära att man ger upp allt man satsat på och älskat. Och då är särskilt nätet en effektiv förstärkare i dramat, eftersom det långsamt manifesterar fantasin, och ibland med en sån kraft att det inte går att stoppa. Så som det höll på att bli här.
Känner en väldigt smart person som gjorde likadant som jag oxå, han träffade en fantasifigur på ett spel på nätet och skilde sig och sålde huset efter 20 års äktenskap innan han ens träffat henne live.
Börjar oxå tänka på en artikel jag läste om en finsk dirigent som plötsligt sa upp sig från sitt välbetalda jobb på en ansedd orkester, sålde sin flygel, sålde allt hon ägde, lägenheten oxå, köpte en liten segelbåt och först då hon satt ensam mitt ute på havet förstod hon vad hon hade gjort och varför. Hon saknade sin pappa. Han hade dött då hon var fem och de hade alltid seglat tillsammans.
Så… med eller utan diagnos. Krafterna i mänskan kan överraska. Oxå så pass att man blir offer för sig själv.
Tar den här tråden på fullt allvar och kände stor nöd för dig här ett tag, @Ledsentjej90
Är jätteglad att det gick som det gick. Dejten i Stockholm är nog din räddande ängel. Och det är bra att den österländske systern blockade dig - det tyder på att de hellre vill ignorera dig än börja tjata och trakassera.
7 gillningar