Jag bestämde lite innan jul att det var bäst att avsluta relation med han i Turkiet, även om det är sorgligt. Vi kan oavsett vad inte lappa ihop en situation som blivit såhär och jag känner att jag vill inte och det var för komplicerat.
Nu har jag iaf lärt mig att man inte ska lova andra saker man inte kan hålla, jag skulle inte gett honom så stora förhoppningar från början men samtidigt ville jag ju ha en relation. Men det var opraktiskt och den saken som ställde till det var att jag träffade en annan men det är jag glad för nu.
7 gillningar
Ja det kanske var bra att jag inte hann dit, då hade han haft ännu mer hållhake på mig.
.
Det var för mycket komplicerat i detta, det har du rätt i.
Han hade inte fått uppehållstillstånd i Sverige så lätt och hade han fått det hade jag kanske inte orkat ta hand om honom och hushållet.
Jag vill förresten att mina eventuella barn ska få välja religion själv och inte bli muslimer bara för att deras pappa är det.
Jag kan ändå inte låta bli att tycka synd om honom, men jag ber till gud att han blir bättre och kanske hittar någon fru på närmare håll.
5 gillningar
Är detta ännu en trolltråd?
Förlåt att jag är så brysk, men brukar människor med asperger inte ha ganska hög IQ?
Allt detta låter sjukt korkat.
1 gillning
Mmmm… så kan man definitivt lätt tänka, för mkt är faktiskt “sjukt korkat” sett som utomstående normalfungerande person 
Men Aspergerdiagnosen var en rejält förmildrande omständighet, iaf för mig själv 
2 gillningar
Nej tyvärr inte
Vad menar du?
Jag menar… och detta är väldigt rakt på sak så jag hoppas att du kan ta det till dig på rätt sätt… alltså för många av oss var din initiala fråga helt klar från allra första början… dvs ett solklart -Nej, för guds skull, NEEEJ!
Men din diagnos medförde att vi alla har försökt förklara och visa förståelse för de, i mångas (vill inte skriva allas för det kommer förmodligen att rendera i vissa “snälla” invändningar) tycke helt huvudlösa överväganden/anledningar som du initialt hade…
DU har nu fattat ett synnerligen vettigt och förnuftigt beslut och det ska/bör inte äventyras eller ifrågasättas av dig på grund av några ytterligare funderingar på vad och varför 
3 gillningar
Jag har själv varit med om att ge upp allt för ett liv med en person jag träffade på nätet. Det är en hisnande historia oxå för mig själv och kräver inte alltid lågt iq för att man ska dras in i det. Har man ett ”inre lidande” som pågått och pyrt nere på djupet längs hela livet kommer man i något skede in i en fas där man är extra känslig för triggers och agerar på dem, om det så skulle innebära att man ger upp allt man satsat på och älskat. Och då är särskilt nätet en effektiv förstärkare i dramat, eftersom det långsamt manifesterar fantasin, och ibland med en sån kraft att det inte går att stoppa. Så som det höll på att bli här.
Känner en väldigt smart person som gjorde likadant som jag oxå, han träffade en fantasifigur på ett spel på nätet och skilde sig och sålde huset efter 20 års äktenskap innan han ens träffat henne live.
Börjar oxå tänka på en artikel jag läste om en finsk dirigent som plötsligt sa upp sig från sitt välbetalda jobb på en ansedd orkester, sålde sin flygel, sålde allt hon ägde, lägenheten oxå, köpte en liten segelbåt och först då hon satt ensam mitt ute på havet förstod hon vad hon hade gjort och varför. Hon saknade sin pappa. Han hade dött då hon var fem och de hade alltid seglat tillsammans.
Så… med eller utan diagnos. Krafterna i mänskan kan överraska. Oxå så pass att man blir offer för sig själv.
Tar den här tråden på fullt allvar och kände stor nöd för dig här ett tag, @Ledsentjej90
Är jätteglad att det gick som det gick. Dejten i Stockholm är nog din räddande ängel. Och det är bra att den österländske systern blockade dig - det tyder på att de hellre vill ignorera dig än börja tjata och trakassera.
7 gillningar
Tack för seriösa svar. Ja jag kanske har en inre sårbarhet för sånt här eftersom jag varit deprimerad och haft social fobi stor del av mitt liv.
Dessutom hade jag, när jag fick första meddelandet från mannen i Turkiet blivit lämnad i mitt första förhållande och blev glad att någon ville vara ihop med mig.
Ja det var nog inte menat att det skulle bli vi ändå.
Nu får jag se vad det blir av mig och killen i Stockholm, om det tar slut mellan oss också så tänker jag inte misströsta och gräva ner mig i sorg som jag gjorde förra gången jag blev lämnad. Det får bli som det blir helt enkelt, tiden utvisar.
11 gillningar
Har man ett ”inre lidande” som pågått och pyrt nere på djupet längs hela livet kommer man i något skede in i en fas där man är extra känslig för triggers och agerar på dem, om det så skulle innebära att man ger upp allt man satsat på och älskat. Och då är särskilt nätet en effektiv förstärkare i dramat, eftersom det långsamt manifesterar fantasin, och ibland med en sån kraft att det inte går att stoppa
Tack @christina för denna förklaring som faktiskt fick mig att förstå min man lite bättre. Det var ju något liknande som hände honom. Sen sårar det ju enormt mig som blev ratad för en fantasi och vårt över 20-åriga förhållande lämnat i spillror. Har haft (och har fortfarande) så svårt att förstå hur och varför det kunde bli så här.
Men det du skrev ovan förklarade lite för mig. Och på något sätt skönt att veta att man inte är ensam om att ha drabbats av detta. Hade jag inte varit så sårad av allt fortfarande hade jag kanske tyckt att detta var ett intressant och fascinerande fenomen, men har man själv råkat ut för detta direkt eller indirekt så vet man att det lämnar mycket tragik i sina spår.
7 gillningar