Amen på det
Håller helt med.
Jag håller med de flesta inläggen, och hoppas verkligen att ts läser och förstår och tar till sig.
Jag däremot har inte läst någonstans att mannen i fråga ”har försökt att lura ts till någonting som hon inte vill.” Han har varit ganska ärligt tycker jag dvs ”jag sitter i rullstol, är arbetslös och bor med mina föräldrar”. Han lovade henne inte någon form av lyxliv att hon känner hon kan lämna ALLT bakom sig och fly.
Kärlek över gränser är inget nytt och ja, vissa är lurade och bedagade men enligt hennes historia tror jag att hon inte är en av dem, inte än alla fall. När vi tar risken, far vi tar konsekvensen.
Lycka till!
1 gillning
Han har nog varit ärlig, men samtidigt har han oxå redan pressat henne extremt mycket då han sagt att @Ledsentjej90 är hans sista chans att få en flickvän. Det stämmer ju inte alls då världen är full av miljarder andra kvinnor. Allt kan inte hänga på en brud från Sverige som han aldrig ens har träffat.
3 gillningar
Hej @Ledsentjej90
Det är otroligt starka krafter i rörelse då kärlek och fantasi blandas ihop med internet - det är därför det känns så oerhört stort med mannen i rullstol från fjärran land.
Ingen kommer nånsin att kunna leva upp till de stora fantasier du har om honom och ert framtida liv tillsammans - inte ens mannen i rullstol själv. För som det är nu finns er relation bara i huvudet och känslorna - och där kan du fritt vandra omkring som i en drömvärld där inget stör och allt är trippande kärleksfullt och lätt.
Du skriver hur du fantiserat om hur ni åker på utflykt ”med rullstolen” - själva rullstolen verkar vara en avgörande grej i det här. Men har du testat att se dig runt omkring då du går på stan? När du ser någon i rullstol då - tänk dig att det är den personen du ska hjälpa och åka på utflykter med. Lev dig in mera konkret i just den fantasin - varför går det inte med en rullstolsburen man i Sverige - varför måste mannen med rullstolen finnas så långt borta som i Turkiet?
Mitt svar är att det är för att då får din fantasi om er vara ifred - då han finns så långt borta och ni inte ens setts. Men när du träffar honom i verkligheten - då är inte din fantasi i fred längre, utan allt blir verkligt och vart ska du då fly i tanken när verkligheten känns jobbig och hård?
Jag har själv inlett en relation på nätet en gång, så jag vet hur kraftfullt det kan vara. Vi hade en distansrelation i nio månader innan vi ens sågs första gången och då minns jag att jag var så kär i honom att varenda konkret man jag såg på gatan var 0,1% i jämförelse med honom - för han hade formats till nånslags Gud i mitt känsloliv tack vare blandningen avstånd + fantasi + kärlek + internet. Han var så mycket mer än bara kropp, innan vi setts var han ju inte kropp alls, utan bara kärlek och idé, så inga kroppar kunde jämföra sig med honom.
Oxå då vi träffades var det enormt kraftfullt, vi hade hunnit ladda så. Så vår relation höll faktiskt i fem år fastän vi bodde i olika länder och avståndet mellan oss var ca 300 mil. Vi sågs minst en vecka i månaden. Men ju mer mänska som kom fram i honom, desto mindre dröm blev han och desto mera visade det sig hur mycket han faktiskt ljög och bedrog. Han var en av de värre exemplaren visade det sig till och med till sist… Och han hann skada både mig och barnen - mycket.
Och även om din man i rullstol från Turkiet knappast är en bedragare av samma mått, så spelar nog elementet av dröm mycket in här. Och de kan vara hårda att anpassa till verkligheten, riktigt hårda.
Dessutom kan drömmar på internet ta ett underligt hårt grepp om en människa. Jag glömmer aldrig detaljen i en radiodokumentär om en flicka som börjat skicka nakenbilder till en man som pressade henne på nätet. Först var det nakenbilder och sen då han hotade med att sprida bilderna till hennes släktingar ifall hon inte löd honom, så började hon ”dansa” naken för honom framför sin laptop på nätterna. Hon tyckte det var jättehemskt, men löd honom och en gång mitt i en dans så skickade hon ett SMS till sin mamma som låg och sov i rummet bredvid: ”mamma, hjälp mig”.
Jag tycker det visar jättebra vilken enorm kraft det finns i internet och vilka grepp mänskor kan ta om varann just där via nätet. För den här lilla flickan som dansade naken framför sin laptop för en främmande man - hon kunde ju ha släckt datorn och sprungit in till sin mamma där i rummet bredvid. Men hon kände sig så fångad i den där idévärlden som sugit fast henne i dramat på internet att hon skickade ett sms till sin mamma istället, fast deras riktiga kroppar var bara några meter från varann.
Tror det är lite liknande fenomen du är med om nu när det gäller mannen i rullstol från Turkiet: ingen mänska kommer att kunna bli mera kraftfull för dig än han är just nu - varken som mardröm eller dröm. Inte ens mannen själv kommer att kunna bli det - eftersom han ännu inte är verklig och konkret för dig.
Känner några par där den ena sitter i rullstol och som verkligen är lyckliga i den kärlek de byggt upp över tid.
Men eftersom du fantiserar så mkt om det här med just rullstolen så vore det bra om du kunde testa att hänga med någon i rullstol nån vecka, i Sverige, kanske du känner någon som är rullstolsburen? - så att du skulle få greppa tag i en konkret rullstol i verkligheten innan du åker till Turkiet för att greppa tag i din dröm? Så du får en konkret känsla för just den detaljen. Det skulle kanske tydliggöra för dig hur stor skillnad det är mellan att glida omkring i fantasin och att glida omkring i verkligheten? Och då är det bara gällande en detalj.
Förutom rullstolen som du drömmer om skulle den nya verkligheten dessutom bestå av att du lämnat allt som är tryggt och bekant bakom dig, att du är i ett främmande land med mänskor som talar ett främmande språk osv.
En verklighet som börjar bestämma över dig - eftersom du själv då inte längre kan bestämma över drömmen.
Och en sak ännu: När han säger till dig att du är hans sista chans i världen att få en flickvän så stämmer det inte alls. Det finns miljarder flickor i världen - allt hänger inte på dig.
Och vill du bli ihop med någon som har svårt att få en flickvän om inte just du ställer upp - så finns det många såna män på mycket närmare håll. Du måste inte resa över halva jordklotet för att rädda en ensam man.
Och eftersom du själv bara är en person med bara en kropp, så kan du inte rädda alla ensamma män genom att bli ihop med dem heller. Det är fysiskt omöjligt.
Ensamma mänskor kan du hjälpa på andra sätt.
Ta vara på den konkreta relationen i Stockholm som du nu kan följa med och bygga upp i verkligheten.
8 gillningar
Nu vid eftertanke vet jag faktiskt inte vad jag vill, jag kanske helst hade velat bo med honom i Turkiet. Mitt hjärta slits i två delar.
Min Aspergers är inte ett hinder för mig, jag är duktig på språk också, och att lära mig nya saker.
Jag tycker också det skulle vara lite genant med att ha hans föräldrar i samma hus, men man kanske skulle vänja sig.
1 gillning
Ja det är verkligen sant, jag har jättestark koppling till honom, därför jag känner mig så skamsen och skyldig. Hans föräldrar och kusin och systerdotter till och med känner mig som hans “flickvän” och jag vill verkligen inte bryta det här utan jag vill dela mig i två delar.
Jag har sett många rullstolsburna på stan, då kollar jag extra på dem bara för att föreställa mig hur det skulle vara att va med en sådan.
Varför det inte går med en rullstolsburen i Sverige är ganska enkelt. Han sökte upp mig på nätet, jag brukar inte göra tvärtom. Så vi fastnade för varann.
Jo det finns miljarder tjejer, men han kan inte finkamma hela världen efter tjejer som är villiga att vara med en handikappad man, det var lite av en lyckoträff att just vi fick kontakt. I Turkiet vill tjejer inte ha en handikappad man har han sagt,
Bra sagt att jag bara är en person med en kropp, jag önskar jag kunde dela på mig men kan inte.
Han fick ett födelsedagskort av mig idag (som hans mamma blev glad för) men han säger att han är deprimerad och behöver någon som älskar honom, det räcker väl inte på avständ antar jag… 
Varför då?
Varför är det enklare med en rullstolsburen man i Turkiet men inte i Sverige?
Du verkar ha kört fast helt i de här tankelooparna.
Du behöver nog något/någon som kan hjälpa dig att bryta det här dödläget där du bara snurrar in dig mer och mer.
Har du kontakt med något samtalsstöd, kontaktperson eller liknande… för kanske skulle det hjälpa dig att prata med något IRL för att komma ur den här tankesnurren och låsningen?
Vad har förresten hänt med killen som du träffat här i Sverige och som du hade trevligt med?
Du glömmer väl för allt i världen inte bort den/det som faktiskt finns rakt framför näsan på dig, medan du är helt upptagen med att gräva fast dig i totalt orealistiska dagdrömmar om en deprimerad och rullstolsburen främling i Turkiet 
4 gillningar
Jag blir direkt orolig att tänka på att du ens överväger att flytta dit och sätta dig i beroendeställning till honom. Detta skulle jag inte råda någon, inte ens inom Sverige. Var i Turkiet bor han? Det är väldigt stora skillnader beroende på var i landet. vad ska ni leva på? Hans föräldrar lever inte i evighet.
En relation blir inte bra om en av två parter ställer hela sitt liv på ”paus” och gör en total uppoffring för den andra personen, även om du tror att du vill detta. Det blir inte hållbart i längden. Du tror att du vill detta för du har byggt upp ett luftslott hur ert liv skulle bli. Jag tror inte det blir så. Vardagen är inte alltid rolig och att bo i generationsboende, hjälp, vad hemskt. Du vill vara viktig för någon, att någon behöver dig osv. Det kan du uppleva med någon annan.
Att inte gilla friluftsliv innebär inte att du behöver söka dig till en rullstolsburen man, då går du till det extrema åt andra hållet.
Du romantiserar förmodligen rejält ang mannen i Turkiet.
Jag är dessutom helt övertygad om att det är betydligt enklare att vara rullstolsburen i Sverige än i Turkiet. Både i samhället och rent infrastrukturmässigt. Om ni ska leva ihop, varför måste du flytta på dig? Han kan besöka dig utan att några drastiska beslut tas. Det är betydligt mindre riskfyllt för dig. Varför så bråttom att ta så stora beslut och varför måste du åka?
Vad säger dina föräldrar/vänner? Jag skulle vara jätteorolig.
En jämförelse:
Om man ska dejta någon man träffat via en dejtingsajt (jag menar inte att ni träffats så, men jag vill ge ett jämförande exempel) skulle ni som läser detta efter samtal och videomöten föreslå att det ska flyttas ihop och att man ska flytta hem till en kille man aldrig träffat? Och då menar jag någon inom Sverige. Ännu värre, att känna att man är den personens enda möjlighet. Huh, det känns allt annat än attraktivt. Lägg till det att detvär en man i rullstol och att du ska flytta in hos honom och hans föräldrar…. i ett generationsboende…. Skulle du Ledsentjej90 välja att göra det här i Sverige? Förmodligen inte eller? Varför då fundera på att göra detta med en turkisk man? Är det romantiskt exotiskt eller vad är det som gör att du ens överväger detta?
Bryt med killen i Turkiet nu och kör nollkontakt, gör dig otillgänglig, sluta drömma. Du kommer över detta.
Människor kommer och går under ens liv… Du måste göra det bästa för dig, inte för någon annan. Jag kan inte se att detta skulle vara det bästa för dig. För honom, absolut, för hans familj också, men för dig så tror jag verkligen inte det.
Jag tycker inte heller att du behöver ta stora beslut kring en kille du nyligen har träffat i Stockholm. Ni behöver inte ta några stora beslut förrän ni känner varandra bättre.
Men stanna nu i Stockholm, njut av ditt nya boende, du har alla möjligheter.
4 gillningar
Hej igen!
När jag skrev till dig att det är starka krafter i att fantisera och älska på internet, så menar jag inte att det är en bra sak. Jag menar snarare att det kan vara riktigt destruktivt om man inte tar det i små steg. Och att det här kan förvandlas till en levande mardröm.
Om tankarna hinner skruvas och kopplas vidare in i djupa mönster innan de alls behöver brottas med verkligheten, så faller verkligheten över dig som ett stenblock sen.
Har du sett dokumentären Mommy Dead and Dearest? Eller dokumentären I love you, now die? Där förälskar sig unga par i varandra över internet och från en stark kärlek skruvas deras gemensamma fantasi in i såna svåra mönster att det slutar med både mord och självmord.
Menar inte att du skulle mördas i Turkiet. Men mycket av ditt liv så som du känner det skulle nog dö.
Din framtid med en rullstolsburen man skulle bli mycket tryggare i Sverige. Säg att han får komma hit eller fortsätt helst med den du redan träffat här.
3 gillningar
Är det så att om man har haft sex med en annan har man redan valt den personen?
Har du en samtalskontakt eller terapeut som kan hjälpa dig att bena ut dina frågor?
Blir lite fundersam till din undran över om någon ”valt” någon i samband med sex. Valt till vad?
Är det bara ena parten som väljer eller syftar du till att två väljer varandra? Menar du ett yttre kulturellt och moraliskt tryck - dvs utbasunerade normer i samhället som gör att individer sedan anser att de ingår en överenskommelse om gemensam fortsatt framtid eller bryter mot en regel i samband med en sexuell handling? (Extrem jämförelse: sex innan äktenskap med trolovad vs otrohetsaffär vs våldtäkt).
Att ha sex med någon förbinder inte någon att leva ihop med den personen. Däremot är det för många förbundet med något väldigt intimt och blottande, skapar djupare anknytning och rör upp många känslor. Nyckeln till att veta är nog samtalet med partnern, er överenskommelse om vad ni vill att det betyder för varandra så att ni båda mår bra i det ni gör. Du väljer att påbörja eller avsluta en relation beroende på om du mår bra i den.
1 gillning
Jag tror att man måste ta TS’s Aspergerdiagnos i beaktande när det gäller den här typen av frågor. Att möjligen så är differensen mellan begreppen bokstavligt och bildligt inte varken helt enkel eller självklar…
Typ så här, som du så väldigt enkelt och tydligt förklarar saken;
1 gillning
Hur har det gått för dig @Ledsentjej90 ?
Du har fått många svar redan om killen i Turkiet. Bra svar, att avvakta och inte tro allt på känslorna som är nu.
Men du behöver inte glömma bort att det är många som ändå känt sådana känslor som du har, kanske inte från internet då det inte fanns i den utsträckningen den gör nu, men på andra sätt.
Jag själv var riktigt starkt förälskad i min ungdom i en tjej som jag mötte över sommaren på en Öländsk camping. Vi hade roligt varje dag och pratade om hur det var hemma. Hon bodde på en herrgård.
Sedan när jag väl kom hem till henne blev jag så väldigt förvånad, för i mitt inre så tänkte jag mig att en herrgård var gul med stort hus, allé, åkrar runt omkring mm. men deras var mer grönt, lite instängt bland stora bokar och en sjö runt om.
Kanske inte som jag tänkt mig.
Tror det kan bli något liknande, den drömmen du har stämmer troligtvis inte med verkligheten. Den tanken följer mig många gånger efter vi gjorde slut, att man inte alltid vet helt om den andra, även om allt man sagt är sant.
Bor man långt ifrån varandra kan det ta flera år att lära känna den andra fullt ut, innan man kan bestämma sig för om man vill ha förhållande eller inte.
Och du har INTE bestämt något, du kan ändra dig fortfarande.
Nej.
- Har man haft sex med en person är det mycket svårare att bryta/ inte välja den personen. Känslorna tar överhandet av förnuftet.
- Sex kan leda till både könssjukdomar och graviditet.
Det är mest dessa två orsaker jag vill att man väntar med sex till man är säker på att vilja leva tillsammans.
Vi är många här som misslyckats med våra kärleksliv, så tänk på att du inte är ensam.
4 gillningar
Jag förstår lite vad du menar nu. Det här var verkligen inte kul. Så infekterat situation det blivit.
Jag har haft den här krisen i ca 3 månader nu och det var det svåraste jag gått igenom psykiskt.
Jag har bestämt mig för att försöka vara med killen i Stockholm.
Killen i Turkiet har visat sina dåliga sidor nu också (genom meddelanden), och har hotat med självmord. Just nu ligger han intensivvård på sjukhus för någon sorts psykisk och fysisk kollaps fick jag veta genom hans syster i ett ganska bittert sms hon skickade innan hon blockerade mig
1 gillning
Men även du hör och förstår ju nu hur crazy allt detta egentligen är… så tacka högre makter för att du inte hann kasta dig iväg dit hals över huvud 
1 gillning
Jag bestämde lite innan jul att det var bäst att avsluta relation med han i Turkiet, även om det är sorgligt. Vi kan oavsett vad inte lappa ihop en situation som blivit såhär och jag känner att jag vill inte och det var för komplicerat.
Nu har jag iaf lärt mig att man inte ska lova andra saker man inte kan hålla, jag skulle inte gett honom så stora förhoppningar från början men samtidigt ville jag ju ha en relation. Men det var opraktiskt och den saken som ställde till det var att jag träffade en annan men det är jag glad för nu.
7 gillningar
Ja det kanske var bra att jag inte hann dit, då hade han haft ännu mer hållhake på mig.
.
Det var för mycket komplicerat i detta, det har du rätt i.
Han hade inte fått uppehållstillstånd i Sverige så lätt och hade han fått det hade jag kanske inte orkat ta hand om honom och hushållet.
Jag vill förresten att mina eventuella barn ska få välja religion själv och inte bli muslimer bara för att deras pappa är det.
Jag kan ändå inte låta bli att tycka synd om honom, men jag ber till gud att han blir bättre och kanske hittar någon fru på närmare håll.
5 gillningar
Är detta ännu en trolltråd?
Förlåt att jag är så brysk, men brukar människor med asperger inte ha ganska hög IQ?
Allt detta låter sjukt korkat.
1 gillning