Å jag som 50+ kvinna har ju samma fundering…
Är ingen krogbesökare, förutom AW å där är det mest kvinnor…Inga ensamma män😉
Det blir ju till att “söka” via dejtingappar… men det tar så mycket energi …
1 gillning
Uppskattar att du ställer frågan, att du beskriver dig själv som du är. Att du vågar visa dig som du är
nu hemma med en kopp kaffe i näven…7 mil längs E4 norr om Stockholm hör jag hemma!
Ok i närheten av Uppsala då ? . Själv bor jag ca 17 mil från Uppsala i Hälsingland.
3 gillningar
Tack snälla @gittan6308 
Att få höra sådana här saker är en helt ny upplevelse för mig och bu har jag till och med lärt mig säga tack när jag får en komplimang 
Förut pratade jag bort det och framhävde någon annan (x) istället
2 gillningar
En 57 årig kvinna i sina bästa år… det där med dejtingsidor är lite överreklamerat. Har “blottat” mig där, och visst finns det många “match”, men att träffa en person sedan i verkligheten, överensstämmer inte särskilt ofta med det som är skrivet. Att träffa någon för oss som finns men inte syns är och kommer vara svårt. Men hoppet är väl det sista som lämnar människan!
2 gillningar
Hej @bordevetat och ni andra som undrar…
Vi tilltufsade kvinnor är aktiva, när jag kollar runt i bekantskapskretsen händer det saker hela tiden. De åker på spahelger och håller koll på rundvisningar och turer. Kolla vad som erbjuds nära dig, är det visning av något fornminne eller en stadsrundtur kan du räkna med att vi tilltufsade finns där. Vi går massor av kurser; språk, silversmide, yoga. Om du anmäler dig till en matlagningskurs är du garanterad att träffa några trevliga kvinnor på 50+. Jag och min nya fina man gick en nybörjarkurs i ballroomdancing i höstas - majoriteten var mogna kvinnor, jättetrevliga allesammans och vi hade gärna haft flera män att dansa med. Det var helt opretentiöst och helt OK att verkligen vara nybörjare. 
Körsång är en annan stor grej och jag vet inte en enda kör som inte saknar fler basar och tenorer. Och man kommer långt med lite musikalitet, man behöver inte vara Pavarotti om man inte väljer proffsigaste kammarkören. Många ensamstående kvinnor anmäler sig till kurser på sommaren också, de flesta folkhögskolor anordnar kurser i allt möjligt på sommaren; måleri, standup, programmering osv. Man bor på stället en vecka och har kul tillsammans hela tiden. Finns ofta något som handlar om trädgård och växter, kanske rent av tomatodling? Kolla när programmen kommer! Häromåret gick jag en kurs för oss mogna som inte kom sig för att starta rockband när det var läge. Ett slags School of Rock för fullvuxna. Jättekul var det, nästan bara kvinnor som deltog - där hade ni haft er chans!
En nära vän var politiskt aktiv under många år - det verkar funka som rena kontaktförmedlingen, också över partigränserna. Om du har minsta engagemang för någon politisk fråga är det alltså verkligen läge att göra något av det nu.
Ett annat tips är att boka bord på någon loppis. Man träffar många trevliga både bland kunderna och vid de andra borden och hu vad det blir många grejor över vid en separation som måste avyttras på något vis. Loppis är win-win här alltså.
Och vänta inte tills självförtroendet är tillbaka. Det kommer undan för undan under tiden man kämpar på. Dessutom gillar vi tilltufsade allra mest män som inte är så himla sturska. De som öppnar bröstet och visar sig precis som de är, de är de allra finaste. 
12 gillningar
Underbar utveckling av tråden 
️
4 gillningar
@Lova, det där var ju en helt fenomenal text:joy: Jag är ju en riktig träskalle inser jag.
Jag sitter här och fnissar (ja män gör det också för sig själva… ) och fundera på om jag ska göra en “to do list” av din text och sen fylla på när det dyker upp mer idéer.
Vår och sommar är jobbigast för mig då det är tider som jag alltid velat vara tillsammans och nära…Det är väl läge att planera nåt för den tiden kommer ju.
4 gillningar
Jag vet inte det. Ska jag gå en kurs, fara på resa eller gå på rundtur ska det vara för att jag är intresserad av saken i sig och inte för att träffa någon. Om jag inte gör det annars ska jag inte heller göra det för att träffa någon. Skulle jag mot förmodan göra det och träffa någon så gör jag mig på ett sätt till för att “fånga” någon. Om hon sedan vill fortsätta dra iväg på aktiviteter medan jag föredrar hemmets lugna vrå och vill göra saker på tu man hand, var hamnar vi då? Risken är att det blir ohållbart med en partner som är utåtriktad och social medan den andra helst vill dra sig undan. Som jag har ett rätt socialt arbete där jag är mycket ute bland folk vill jag helst ta det lugnt och koppla av när jag är ledig då egentligen är en rätt tillbakadragen och blyg person som tycker det blir jobbigt om det är mycket folk. Jo då, jag kan vara trevlig och social men behöver ibland dra mig undan där det är lite lugnare och som sagt när jag är ledig är det hemmet, stugan, naturen, utflykter och en och annan resa som gäller men då helst endast med de allra närmaste, typ partner och barn, så vi får rå om varandra riktigt.
3 gillningar
Det har du alldeles rätt i @Rulle, det krävs naturligtvis ett intresse för själva grejen också. Även jag har ett stort behov av att dra mig undan, särskilt när det har varit mycket med jobbet. Långt ifrån alla som deltar i det jag beskriver är särskilt utåtriktade egentligen och de flesta som går kurser osv gör det nog för att vidga sina vyer lite allmänt. Om man träffar någon på kuppen är det mera en topping på kakan. Och jag tror nog att risken för ensamhet och den där negativa och tröttande loopen som man lätt kan ramla in i minskar om man töjer lite på sina gränser.
1 gillning
Här är en till 50-taggare.
Vilka bra tips du kommer med Lova. Jag ville bli cirkusartist en gång i tiden. Undra om man kan inte någon sån kurs. Får väl göra som jag gjorde som liten tills dess. Träna med att göra volter från garagetaket =)
2 gillningar
Känner precis som Du, @Rulle Redan tanken på att försöka sitta och klura på var man kan hitta ”nån” blir helt fel för mig.
Vi är väl alla olika förstås, och tur är väl det!
Jag tror det kommer när det kommer… 
️:grinning:
Fast nu är man ju 50+ förstås (tänk om man aldrig träffar någon mer…) men va fan, så tänkte man ju när man 23 också… 
1 gillning
Är man inte beredd att göra lite våld på sig själv för att träffa någon så är man inte mogen för det. Hur många älskar förresten att dansa men har ändå gått på dans/disco för att få kontakt med det motsatta könet… ja eller samma kön med för den delen?
Mitt tips, gör som min mor, vänta tills nån och då förhoppningsvis direkt den rätte, knackar på dörren! Morsan sitter där än ensam vid 77 års ålder med mottot ”karlar och skit”.
Min personliga uppfattning är att man vare sig ska göra våld på sig själv eller någon annan. Går jag på dans fast jag inte tycker om det med syfte att träffa någon gör jag det av fel anledning. Går jag på dans för att jag tycker om att dansa och träffar någon är det en annan femma. Konsten är att hitta det man tycker om att göra där man också kan träffa någon. Annars finns datingsidor. Hänger på tre stycken. Föredrar det framför att leta på krogar och dansgolv där chansen att träffa någon som passar mig är rätt liten.
3 gillningar
hmm, ja…fast jag var på danskurs med mitt ex för något år sen och det var kul tyckte jag till slut. Det som inte var kul för mitt ex var att det fanns en massa kvinnor som gillade att dansa med mig för att jag tydligen hade nån slags taktkänsla. Det som hände var alltså att jag tyckte något var roligt som jag inte hade koll på att jag tyckte var roligt, och det var roligt för att jag tydligen var någorlunda duglig på det. Så min slutsats var då, och nu, att man bör tänja lite på gränserna och våga. Det är dock lättare att våga något tillsammans med någon annan förstås och det är väl där det ligger ett litet problem. Nu måste man våga själv!
4 gillningar