Finns det några som är plus 50 här på forumet

Jag är 56 going on 57. :slight_smile:

1 gillning

Snart 54. Oroar mig inte så mycket för att jag inte är tillräckligt attraktiv, då utseendet för mig är underordnat i en relation och jag själv inte heller söker en skönhet (räcker att han är hel och ren :wink:). Måste ju finnas män som tänker som jag, tänker jag. Har ändå svårt att förstå hur jag ska kunna inleda en ny relation. Är väl lite som @Rulle skriver… Kommer aldrig ge mig ut i krogsvängen och vill ta lång tid på mig för att bygga nya relationer och inleder gärna med vänskap, vilket väl inte riktigt är det som gäller på dejtingsidor?

2 gillningar

Håller med har varit in på en dejtingsida och kollat men känns som dom flesta män söker bara sex. Jag vill först och främst lära känna personen först som vänner. Önskar att det fanns någon som hade varit med om samma sak.

5 gillningar

Jag är 51 år och är nu ensam efter 29 år tillsammans. När man har levt mer än halva sitt liv med en person som sviker en på ett fruktansvärt sätt så är det svårt att tro att man ska komma framåt igen. Självförtroendet är verkligen på botten och bara tanken på hur man ska träffa någon igen känns övermäktig. Har även jag provat dejtningsidor men allt är så himla ytligt och när man har blivit sviken hur ska man kunna lita på någon igen.Samtidigt så måste man våga försöka för jag vill tro att man ska hitta någon igen. Men frågan är var för som Rulle skriver så är det inte på dejtingsidor man hittar dom man är ute efter snarare tvärtom.

5 gillningar

Har visserligen inte passerat 50 själv än (41) men datar en man som är 52. Åldersskillnaden gjorde mig lite tveksam först men jag tänker inte på den längre. Och han är synnerligen attraktiv tycker jag😊

2 gillningar

Ja självförtroendet får sig verkligen en smäll, när den man litar på sviker en. Det här med svek är svårt. I mitt fall var det lögnerna som var värst tror jag och det som för mig var sveket. Att inte få insyn i hur han tänkte och kände, att han var på väg bort samtidigt som han försökte få mig att tro på att det var mig han älskade och ville leva med. Kanske var han kluven visste inte vad han ville. Men hade önskat att han i såfall hade visat hur ambivalent han var. Men jag förstår att det är jag som måste jobba på att få tillbaka det, det finns liksom inget alternativ

Jag är 51, blir 52 i sommar
Känner mig ganska nöjd med att vara själv, jag får göra vad jag vill, ingen talar om för mig hur dålig jag är.
Bygger självkänsla det är vad jag gör :grinning:

4 gillningar

Jag kan också känna en frihetskänsla, med att få göra som jag vill. Lycka till med självkänslobygget.
Det känns hoppfullt

1 gillning

Hur bygger man upp självkänslan igen? Om den var dålig redan från början och obefintlig nu? Tips?

Jag har bestämt mig för att göra mitt liv bättre genom att göra något litet varje dag som gör mig nöjd med mig själv. Och att när självklandret och alla negativa känslor om mig själv kommer, brukar jag lyssna på någon av alla self compassion avslappningar som finns på youtube. Det går ut på att man ska acceptera de känslor man har och att ge sig själv medkänsla, inte döma sig själv. Svårt att förklara men du kan googla på det om du vill.

2 gillningar

Jag har ett x som utövat psykisk misshandel i alla år, han lider av stark psykisk ohälsa själv. När 25-öringen trillade ner och jag insåg hur medberoende jag varit, bara det stärkte
Sedan är det allt jag klarat de här två åren, trodde inte att jag skulle fixa det någonsin.
Goda vänner som uppmuntrar är också bra att omge sig med, mina barn som visar hur mycket jag betyder för dom :heart:
Sakta men säkert börjar jag tycka om mig själv och tycka att jag är fin. Jag har alltid tyckt illa om mig själv tidigare och tyckt att jag är det fulaste som finns men så är det faktiskt inte :grinning:

4 gillningar

Så fint att höra, att han inte kan påverka dig mer. Och att du tycker om dig själv igen.

1 gillning

Vi har aldrig träffats men för mig är du en fantastisk fin människa/ mamma . Vi har varit med här lika länge. Och lite samma historia med män som har varit otrogen flyttat ihop med MYCKET yngre tjejer./ kram

Är 54 år. Ja den biten är svår kan inte leva med min man längre. Men längtar efter kärlek och vill leva i ett fungerande förhållande.

  1. Det är många härinne som bryter upp från långa förhållanden så jag tror att medelåldern är rätt hög.

Det här temat återkommer då och då och jag fattar inte riktigt frågan. Jag vill ju hitta någon annan lite lagom tilltufsad 50-plussare och det ska jag väl duga till? :thinking:

Sen kan jag undra var de ÄR, dessa män. Inte i min närhet i alla fall. Men ärligt, jag tyckte det var svårt när jag var 30 med. Det är mycket som ska klicka.

Självförtroendet - och hela ens existens - får sig en törn av att man blir lämnad och det är nog lika svårt om man är 15.

2 gillningar

Du beskriver det så godt :heart_eyes:
Jeg vil også ha en rufsete 50+, vi duger, Kristinaa!
Som du skriver er selvtilliten og hele ens eksistens fått seg en real trøkk, og man er (jeg er) smertelig klar over min egen sårbarhet og smertegrense. Vil IKKE gjennom 2018 en gang til selv om jeg tror på kjærligheten og vil prøve på nytt hvis det klaffer. Og vil mer enn gjerne smatte på de følelsene som får meg til å føle meg 15 år igjen :blush::blush:

2 gillningar

hej,…vi män som @Rulle och jag undrar ju stillsamt var ni tilltufsade 50+ kvinnor håller hus också! jag är stillsam, tycker om att vara hemma och snickra och dona med trädgården, drar iväg och fiskar, odlar tomater på sommaren och ja…det är ju ganska asocialt egentligen. Vart ska vi gå för att hitta er, för att ni ska se att vi finns (sen när vi har fått lite självförtroende tillbaka…)?

11 gillningar

Jeg er her i Oslo, bordevetat! Jeg vil ha en mann som snekrer, steller i hage, som fisker både med og uten meg (har hytte ved sjøen og utstyr til laksefiske i elv) og som aksepterer at jeg er '“armer og bein” og vimsete og noe ustrukturert.
Ja, det er som du sier litt asosialt, men du verden, vi må gi plass til ungdommen på byen nå, det er ikke lekkert med 50-åringer som tror de er 25 år og oppfører seg deretter. Det er fullt mulig å gå ut og spise, teater og konserter, kino eller ta en rødvinskveld med venninner. Jeg ønsker meg et stille og rolig liv, med et par stunt innimellom.

2 gillningar

Några av oss befinner sig alldeles i er närhet, här på forumet. Kanske inte geografiskt nära men nära ändå

Det har du helt rett i :smiley:

1 gillning