Förstår vad du menar. Vissa människor väljer “fel” partner om och om igen. Teoretiskt vet de vad för slags partner de egentligen borde leta efter men de attraheras inte av den typen. Kanske därför som vissa kvinnor är tillsammans med den ena våldsamma och destruktiva mannen efter den andra. Och varför vissa män blir tillsammans med den ena manipulativa kvinnan efter den andra. Bara exempel.
Kanske är man så pass dysfunktionell själv att man helt enkelt inte kan eller vill välja “rätt”. Det är inte lika spännande eller sexigt med “rätt”.
Jag är 100% feminist och trodde nog aldrig att jag skulle börja tänka i maskulina och feminina energier. Det handlar inte om att jag vill ha någon typ av macho man, verkligen inte.
Jag har skrivit/saxat lite vad hon pratar om i klippet som Taylor länkade. Min teori är att det är skitsvårt att vara i sin sk. feminina energi i en relation när man får barn (se text nedan). Det verkar i alla fall vara oerhört svårt för männen att
vara i sin maskulina energi, och jag tror att det blir en väldans obalans i energierna. Tyvärr tycker jag att det verkar svårt att hitta en “awakened man” utan många är emotionellt omogna och frånkopplade sig själva.
"När det feminina hållandet inte är förankrat i kroppen hos kvinnor blir det nästan som en moderlig energi som ska läxa upp “pojkarna” som är för drivande i sin maskulina kraft.
Det feminina ledarskapet handlar om att komma tillbaka till våra kroppar och hitta kraft i vår sexualitet och sexuella energi. Det handlar om att komma bort från huvudet och komma djupare i kroppen, ner i vår rotning och få energi därifrån.
När vi kan komma tillbaka kroppen och hitta kraften därifrån blir det skifte från att söka bekräftelse utifrån, eller försöka uppfylla andras behov och krav.
Det är som att vi blir uppfyllda av oss själva och vår egna kraft, och därifrån kan navigera. Våra kroppar har förmågan att skapa liv och vi är källan till livskraften. Feminimt ledarskap är en praktik som handlar om att komma tillbaka till kroppen och vända blicken från utåt “vad vill alla andra?” tillbaka till: “vad vill jag? Vad längtar jag efter?”
Är man nöjd så är man väl nöjd. Jag var inte nöjd. Tycker faktiskt inte jag har några som helst problem med att vara i min kropp, min sexualitet eller min sexuella energi. Jag tycker ändå inte det är kul att ta disken varje gång.
Samma här. Iallafall var det så med mitt första och enda hittills långvariga förhållande. Jag var nöjd med brödsmulorna för det kändes familjärt och tryggt för mig. Det föll mig inte in att be om mer.
Jag säger inte att dessa energier är svar på allt.
Men det är svårt att vara I sin feminina energi som mamma och projektledare hemma. Det är SÅ självuppoffrande och man förväntas sätta alla andra först. Hjärnan snurrar konstant. Vi är inte i kroppen utan i huvudet 24/7.
Alltså helt motsatt från att vara I sin feminina energi. Vi tillåts inte vara där.
Men tror du inte det är för att du fortfarande egentligen inte vet vad du söker? Och vet man det?
När jag träffade mannen i mitt liv visste jag inte alls vad jag sökte. Jag visste dock exakt vad jag INTE ville ha.
Det var det viktiga, att inte hamna i gamla hjulspår igen. Och visst, det första var så klart attraktion till utseendet. Så var det ju även med flera andra som jag absolut inte efter att ha träffat dem ville träffa igen. Men redan på första dejten visste jag att det var helt rätt och efter snart två år tillsammans är attraktionen snuskigt stark. Kanske till och med starkare än den allra första tiden. Det finns inte tillstymmelse av spår av det jag inte önskar i denna man.
En annan sak jag reflekterade över är när du skriver att du lägger till eller minimerar vissa beteenden. Det gör många och även jag i våra yrkesliv. Jag måste möta människor varje dag som jag anpassar mitt beteende till för att relationerna ska fungera. Det gjorde jag även i många år med mitt ex för att vardagen ska fungera. Och det är tärande i en relation.
Vill du verkligen vara i en relation där du inte kan vara dig själv? För mig är det otroligt viktigt att kunna slappna av och vara jag när jag kommer hem.
Jösses, vilken fråga? Vi får väl hoppas vi ändras åt samma riktning då. Du stör dig än på att jag sagt att jag och mitt ex inte var kompatibla. Men du glömmer att det var inte jag som begärde skilsmässa
Men det där med att förställa sig intialt är ju ett vanligt misstag i ungdomen (och garanterat för sedan länge vuxna oxå inser man) vilket inte sällan resulterar i misslyckade och till och med destruktiva relationer. Den ena mörkar sitt rätta jag och den andra går på det och är inte sällan en “mammig” typ som tror sig kunna laga och fixa allt och sedan går åren… eller båda mörkar sitt rätta jag och sen är cirkusen i full gång efter en tid.
Mitt råd är iaf att du lär känna dig själv, försöker jobba bort saker som du själv är missnöjd med, i den grad det nu öht går… men sen att du accepterar och gillar dig själv för den du faktiskt ÄR, även över tid.
Att vara medelålders och försöka spela spel känns tveksamt iaf för mig, så var så genuin du kan inifrån och ut och låt potentiella partners se dig för den du är. De som uppskattar och älskar dig som du faktiskt ÄR (och tveklöst förr eller senare kommer att visa dig vara, när du väl lyckats landa den nya bekantskapen/relationen) de kommer acceptera dig och då kommer livet att bli enklare.
Därefter kan du använda vissa av dina nyfunna idéer och kunskaper på att hålla liv i dig själv och din relation för att hon som du till slut inleder en relation med, hon VET redan att what she see, is what she get’s… och det består även över tid.
Det låter kanske basic, men jag tror faktiskt inte att det är så mkt mer komplicerat än så. Om man inte nödvändigtvis vill försöka bli ihop med någon (av vilken orsak det vara månde… status, utseende, hållning, klädstil, pengar, fin familj etc etc) som man i grunden egentligen inte passar ihop med och inte heller kommer att ha ork att förställa sig för och hålla upp garden med den bild av den som man initialt låtsades vara särskilt länge
Kämpa på med dina självupplevt behövda förändringar, men bestäm dig för när du faktiskt är good enough för dig själv och därmed för alla andra… och sök sedan en partner med full transparens
Men är du uppriktigt intresserad av någon av dem… så kör på med henne (eller de kanske båda två känns precis lika intressanta att dela resten av ditt liv med ) och se vartåt det leder.
Är det mest bara bekräftelse på din egen duglighet/attraktivitet, så släpp dem båda
Jag mediterar varje dag och det är otroligt vilken effekt der ger.
Vi får väl hoppas vi ändras åt samma riktning då. Du stör dig än på att jag sagt att jag och mitt ex inte var kompatibla. Men du glömmer att det var inte jag som begärde skilsmässa 
) och se vartåt det leder.