Feminist

Inte heller är jag ett dugg intresserad av att dra alla över en kam eller älta eventuella skillnader mellan könen till oändlighet

Låt folk vara folk, så får det vara bra så.

Att tillskriva andra specifika egenskaper brukar i praktiken bra innebära att man öppet fluktar sina egna fördomar, och vem hjälper det?

I takt med ålder och erfarenheter och den lilla vishet man förhoppningsvis försöker samla ihop har jag instinktivt kommit att sky sådana personer och dras istället mer till öppna och balanserade människor. Jag får ut mycket mer av deras sällskap. Och jag får större utrymme att vara mig själv

2 gillningar

Det skiter jag fullständigt i

Attraheras av män med vett i huvudet och bra värderingar. Vill ha en livskamrat som är på samma nivå som jag själv.

Men jag vet också att du aldrig kommer att acceptera ett sådant svar vare sig från mig eller någon annan kvinna. Du har aldrig lyssnat på en kvinna som säger emot dig förr om kommer troligen aldrig heller att göra det framöver.

Så detta inlägg riktas kanske mer till andra

3 gillningar

Ta inte tillbaka :+1:

Tailor har snöat in på en otidsenlig syn på könets betydelse i stort och smått. Visst finns det biologiska skillnader, men man får lov att hålla i minnet att skillnaderna mellan olika individer av samma kön ofta(st) är ljusår större än skillnaderna mellan könen på generell basis :wink:

Så man bör nog inte sätta en alldeles överdriven tilltro till påstådda skillnader (förutom rent anatomiska) mellan män och kvinnor på könsbasis. Och man kan inte dra några som helst valida slutsatser om halva mänskligheten baserat på “studier” av den egna bekantskapskretsen eller några för sammanhanget extremt fåtaliga dejter.

6 gillningar

Har ett mediokert skämt kring detta och Jordan Peterson/youtube. Så ni alla vet

Edit: jag tog bort detta stycket om “forskningen” på kvinnors och mäns hjärnor. Jag vill verkligen inte bidra till att sprida något som inte stämmer. Det känns inte bra.

Våra hjärnor är inte statiska och områden man är dålig på kan man oftast träna upp. Tex verbal förmåga eller backa med lastbil. Allt kan man träna upp. Det bildas nya nervbanor hela tiden.

På individnivå är det ett myller av unika erfarenheter, hormonnivåer, gener, socialisering.

Det finns kvinnor med högre nivåer av testosteron än normalt och transexuella mäns hjärnor påminner mer om den kvinnliga hjärnan än den manliga.

Som @Nimue skrev, vi är lika mångfacetterade som naturen. Människan är först och främst pragmatisk. Kan inte tänka mig att de första människorna satt och diskuterade vem som skulle göra vad. Man har hittat kvinnogravar med vapen för storviltjakt, troligen var varje individ allround, man hjälptes åt med allt, man var inte så många i varje grupp.

De gamla könsrollerna är överlag rätt så skadliga. Fäder distanserade från sina barn, sönderstressade mödrar. Och som sagt, man kan träna upp egenskaper man är svag i så jag ser verkligen ingen poäng med att hålla fast vid dem.

Jag har inga problem med Jordan Petersons “jämställdhetsparadoxen”. Naturligtvis kommer människor att välja yrke efter intresse, i ett jämställt höglöneland.

Därav att majoriteten inom tex vården och psykiatrin är kvinnor. Inom tex tekniska yrken är män i majoritet.

Feminism för mig är att det kvinnor gör och arbetar med värderas rätt. Kvinnor som jobbar inom vården, ett av de mest samhällsviktiga yrkena, ska ha höga löner och bra arbetsvillkor.

Kvinnor som jobbat hela livet och varit hemma mest med barnen ska inte sitta som fattiglappar efter pensioneringen. Något är jäkligt skevt med det.

Osv (bara några exempel).

Jag har ingen aning om vad 3:e, 4:e, 5:e vågens feminism är och bryr mig helt ärligt inte. Så länge människor får skäliga löner och arbetsvillkor. Inte blir diskriminerade osv.

4 gillningar

Tar bara detta som exempel, men det kan gälla lika väl för annat som listades också.

Detta anses ju vara en myt.
Det visade sig att den “studien” som gjordes för rätt länge sedan var felaktig. Den nådde inte upp till grundläggande akademiska krav. Det har dessutom gjorts otaliga försök att replikera den i decennier utan att lyckas

Kan inte nog understryka vikten av metastudier. Finns det inte metaanalys är en studie värdelös.

Men tyvärr funkar det ju ofta så det som publiceras alltid är en nyhetens behag, dvs originalstudier. Och det är inte så konstigt, eftersom forskare behöver bli publicerade för karriärens skull och media vill publicera det som är nytt och spännande.
Och så är det ju också med alla populärvetenskapliga program. Där får man ju alltid följa de senaste upptäckterna och de senaste studierna.

Betydligt mer sällan läser vi om hur dessa nya rön motbevisas. För då har media redan skyndat iväg till nästa nya snackis.

P1 hade förut ett program (eller om det till och med var en programserie) just kring gamla snackisar som sedan kunnat krossas efter metaanalyser.

Därmed inte sagt att alla studier är dåliga eller att det inte kan finnas skillnader.
Men av det vi hör och läser är troligen bara en liten del verkligen vetenskapligt befäst. Resten är bara teorier, i bästa fall. I många fall är det inte ens det!

Och de flesta seriösa forskare är också helt öppna med det. De utrycker sig försiktigt. De vet att det alltid krävs fortsatt forskning för att kunna bevisa något.

Ju mer saksäker någon uttrycker sig, ju säkrare kan du vara på att de inte är seriösa.

5 gillningar

Där ser man. Känner mig lurad, jag följde allt det där med intresse. Jag borde kollat upp fortsättningen :smirk:Tack för infon.

2 gillningar

Jag tillhör också dem som tolkar feminist att man anser att män och kvinnor ska ha lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter och tycker det är trist när feminist används som skällsord när man avser extrema åsikter.

Detta har jag som kvinna aldrig reflekterat över när jag väljer partner.
Exemplen på överfallssituationer osv som radas upp är inte heller något jag funderat på, även om jag bott i länder som anses farliga……
Jag tänker nog betydligt mer som:

För ett tag sedan skrev Tailor något om hur hans ex uttryckte vad hon sökte (dejtingsida?), minns inte exakt men det var något med att hon sökte ”män som fick henne att känna sig kvinnlig” eller något, även detta är ett sätt som inte jag uttrycker mig på. Jag hittade inte inlägget igen så jag kunde aldrig kommentera det men blev fascinerad av hur annorlunda detta uttrycktes, åter igen skulle jag aldrig uttrycka mig så eller ens tänka så.
Jag känner mig kvinnlig hela tiden för jag är kvinna, en viss typ av man får inte mig att känna mig mer eller mindre kvinnlig.

Jag har aldrig tänkt på det sättet och jag funderar om det är jag som är udda eller Tailors ex….

2 gillningar

Och hur låter det? :slightly_smiling_face:

Det är ärligt talat helt ovidkommande om du håller med eller ej. Kvinnor behöver inte dig som talas om för oss vad vi attraheras av. Det klarar vi själva.

Och varför detta snack om att vara fysiskt starkare och kunna slåss? Slåss du väldigt ofta, eftersom du snöar in dig på det?

Det finns i dagsläget bara en man som har väckt mitt intresse och som jag skulle kunna attraheras av. Eftersom vi båda har eller har haft konflikter i våra familjer etc har vi ofta pratat om hur vi hanterar konflikter, bråk eller liknande situationer generellt, och där tänker vi väldigt lika.
Vi är båda personer som hellre försöker lugna ned hetsiga situationer snarare än att eskalera dem genom att börja skrika eller veva med armarna. Han är mer en medlare och diplomat än en slagskämpe, vilket känns betydligt bättre på alla sätt och vis

Och de allra flesta kvinnor lever med helt vanliga lite småpösiga män som troligen skulle bli chockade och stå helt handfallna om någon hoppade på dem från ingenstans. Vilket är helt naturligt.

Vet inte varför du tror att kvinnor generellt älskar starka och våldsamma män? Det är ju betydligt större risk att de i så fall använder det för att skada oss än för att skydda oss

Så jag tänker också.
Jag är kvinna. Det finns ingen som gör mig till mer eller mindre kvinna.

Och jag attraheras också av män som är trygga i sin manlighet, utan att försöka bevisa den på olika tramsiga sätt

4 gillningar

[quote=“Largo, post:41, topic:20833”]ag följde allt det där med intresse.
[/quote]

Det kan man absolut göra, jag tycker också väldigt mycket inom vetenskap och jag humanism etc är jätteintressant.

Bara man har i bakhuvudet att en svala inte gör en sommar :slightly_smiling_face: Man kan se det som intressanta teorier, men inte nödvändigtvis någon objektiv sanning

1 gillning

Ja du har helt rätt. Egentligen gillar jag ju “osäkerheten” i det hela, att inget är fastslaget, allt är möjligt. Som Einstein sa: “skönheten ligger i mysteriet”.

Inom psykologin är allt ännu osäkrare. Jag har slängt mig mycket med begrepp som narcissism i ett ganska desperat försök att förstå varför jag inte blev uppskattad eller älskad av mina föräldrar.

Istället för att bara utgå ifrån vem jag är kompatibel med (alltså senare i livet, ens föräldrar väljer man ju inte).

Och genast kommer jag in på tankar om vad kärlek egentligen är.

“Kärleken är blind” Det är så starka känslor i början och man ser inte om personen är kompatibel med en eller inte.

Vissa träffar någorlunda rätt. Andra inte och i bästa fall kan man skiljas som vänner. I sämsta fall har man skadat varandra (och eventuella barn).

Förhoppningsvis lär man sig med tiden. Själv känner jag att jag nuförtiden ser mycket mer pragmatiskt på det här med förhållande och kärlek.

Kärleken är död, länge leve kärleken, typ :partying_face:

1 gillning

Fast biologiskt kan man ju definiera en kvinna. Och en man. Och det är nog det enda.

Men alltså… tycker du det är konstigt? En timme är väl inget. Hur mycket tid har man lagt på att försöka definiera begrepp som kärlek, tro eller vetenskap för att inte tala om begrepp som barn, bonde, eller industri. Bra mycket mer än någon timme, det kan jag lova dig. Det är ju eviga frågor mänskligheten har brottats med genom all vår historia och troligtvis kommer fortsätta att kämpa med.

1 gillning

Fast inom vissa områden måste man. Som inom sporten och vården. Tex en man som har för låga nivåer av testosteron kan ju må väldigt dåligt och få hjälp med det. Så då måste man ju ändå ha fastslagit någon slags normalnivå.

Inom sporten måste man också. Annars riskerar damsporten att helt försvinna.

Tror det säkraste är att du lär känna dig själv och dina behov och sen går efter kompabilitet.

1 gillning

Vad menar du? Inte kan annat?
Jag har alltid attraherats av lugna män. Jag gillar inte gorillor. Och jag tycker om att han är en tänkande, reflekterande typ av man som inte brusar upp i onödan och inte vill ta till våld.

Men det betyder inte att vare sig han eller någon annan aldrig får ha egna åsikter. Jag vill inte att någon ska kopiera allt jag gör eller tänker, för det tar ju bort det intressanta med att leva med någon annan. Om han bara höll med om allt jag tänkte och tyckte skulle han ju inte kunna utmana mig eller ge mig nya perspektiv och infallsvinklar.

Och vice versa.
Tror inte att han skulle tycka att jag vore särskilt rolig att umgås med om jag bara härmade honom i stort och smått.

Ingen - utom möjligen narcissister - vill ju ha någon som är en klon av en själv.

Det där lät helt ärligt som ett sömnpiller…

Tycker nog snarare att det är ganska klokt att utgå från vad man själv söker, om man vill nå lyckliga relationer. Tycker att @Largo svar var klockrent.

Jag tror inte att du kommer hitta nyckeln till den lyckliga relationen genom valfritt youtube-klipp

Du har nog betydligt större chans om du verkligen går till djupet med dig själv och förstår dig själv. Och sedan också verkligen försöker att med öppna ögon förstå din partner. Tvinga inte in henne i stereotyper och tro inte att du i egenskap av man ska agera på något visst sätt bara för att en snubbe i någon länk säger det. Jag tror att det är klokare att lyssna, se och förstå henne som den människa hon är. Och sedan se om det är något som också passar dig och den du är.

1 gillning

Om man tror att man vill ha något men egentligen vill ha något annat känner man nog inte sig själv, helt enkelt.

Och då är det där man får börja nysta

Det beror på vad du menar.
Jag försöker att vara vänlig och tillmötesgående gentemot de jag träffar. Om det är i jobbsammanhang försöker jag så klart också att samarbeta och vara professionell.

Vissa klickar man med. Andra inte.

Man behöver inte älska alla, och alla behöver inte älska mig. Så länge jag ändå har uppträtt schysst och betett mig bra brukar jag inte lägga så mycket krut på personer som jag inte klickar med. Jag förändrar mig inte för deras skull, lika lite som jag förväntar mig att de förändrar sig för min skull.