Men alltså… tycker du det är konstigt? En timme är väl inget. Hur mycket tid har man lagt på att försöka definiera begrepp som kärlek, tro eller vetenskap för att inte tala om begrepp som barn, bonde, eller industri. Bra mycket mer än någon timme, det kan jag lova dig. Det är ju eviga frågor mänskligheten har brottats med genom all vår historia och troligtvis kommer fortsätta att kämpa med.
1 gillning
Fast inom vissa områden måste man. Som inom sporten och vården. Tex en man som har för låga nivåer av testosteron kan ju må väldigt dåligt och få hjälp med det. Så då måste man ju ändå ha fastslagit någon slags normalnivå.
Inom sporten måste man också. Annars riskerar damsporten att helt försvinna.
Tror det säkraste är att du lär känna dig själv och dina behov och sen går efter kompabilitet.
1 gillning
Vad menar du? Inte kan annat?
Jag har alltid attraherats av lugna män. Jag gillar inte gorillor. Och jag tycker om att han är en tänkande, reflekterande typ av man som inte brusar upp i onödan och inte vill ta till våld.
Men det betyder inte att vare sig han eller någon annan aldrig får ha egna åsikter. Jag vill inte att någon ska kopiera allt jag gör eller tänker, för det tar ju bort det intressanta med att leva med någon annan. Om han bara höll med om allt jag tänkte och tyckte skulle han ju inte kunna utmana mig eller ge mig nya perspektiv och infallsvinklar.
Och vice versa.
Tror inte att han skulle tycka att jag vore särskilt rolig att umgås med om jag bara härmade honom i stort och smått.
Ingen - utom möjligen narcissister - vill ju ha någon som är en klon av en själv.
Det där lät helt ärligt som ett sömnpiller…
Tycker nog snarare att det är ganska klokt att utgå från vad man själv söker, om man vill nå lyckliga relationer. Tycker att @Largo svar var klockrent.
Jag tror inte att du kommer hitta nyckeln till den lyckliga relationen genom valfritt youtube-klipp
Du har nog betydligt större chans om du verkligen går till djupet med dig själv och förstår dig själv. Och sedan också verkligen försöker att med öppna ögon förstå din partner. Tvinga inte in henne i stereotyper och tro inte att du i egenskap av man ska agera på något visst sätt bara för att en snubbe i någon länk säger det. Jag tror att det är klokare att lyssna, se och förstå henne som den människa hon är. Och sedan se om det är något som också passar dig och den du är.
1 gillning
Om man tror att man vill ha något men egentligen vill ha något annat känner man nog inte sig själv, helt enkelt.
Och då är det där man får börja nysta
Det beror på vad du menar.
Jag försöker att vara vänlig och tillmötesgående gentemot de jag träffar. Om det är i jobbsammanhang försöker jag så klart också att samarbeta och vara professionell.
Vissa klickar man med. Andra inte.
Man behöver inte älska alla, och alla behöver inte älska mig. Så länge jag ändå har uppträtt schysst och betett mig bra brukar jag inte lägga så mycket krut på personer som jag inte klickar med. Jag förändrar mig inte för deras skull, lika lite som jag förväntar mig att de förändrar sig för min skull.
Förstår vad du menar. Vissa människor väljer “fel” partner om och om igen. Teoretiskt vet de vad för slags partner de egentligen borde leta efter men de attraheras inte av den typen. Kanske därför som vissa kvinnor är tillsammans med den ena våldsamma och destruktiva mannen efter den andra. Och varför vissa män blir tillsammans med den ena manipulativa kvinnan efter den andra. Bara exempel.
Kanske är man så pass dysfunktionell själv att man helt enkelt inte kan eller vill välja “rätt”. Det är inte lika spännande eller sexigt med “rätt”.
Attraktion är så jäkla komplext.
Jag är 100% feminist och trodde nog aldrig att jag skulle börja tänka i maskulina och feminina energier. Det handlar inte om att jag vill ha någon typ av macho man, verkligen inte.
Jag har skrivit/saxat lite vad hon pratar om i klippet som Taylor länkade. Min teori är att det är skitsvårt att vara i sin sk. feminina energi i en relation när man får barn (se text nedan). Det verkar i alla fall vara oerhört svårt för männen att
vara i sin maskulina energi, och jag tror att det blir en väldans obalans i energierna. Tyvärr tycker jag att det verkar svårt att hitta en “awakened man” utan många är emotionellt omogna och frånkopplade sig själva.
"När det feminina hållandet inte är förankrat i kroppen hos kvinnor blir det nästan som en moderlig energi som ska läxa upp “pojkarna” som är för drivande i sin maskulina kraft.
Det feminina ledarskapet handlar om att komma tillbaka till våra kroppar och hitta kraft i vår sexualitet och sexuella energi. Det handlar om att komma bort från huvudet och komma djupare i kroppen, ner i vår rotning och få energi därifrån.
När vi kan komma tillbaka kroppen och hitta kraften därifrån blir det skifte från att söka bekräftelse utifrån, eller försöka uppfylla andras behov och krav.
Det är som att vi blir uppfyllda av oss själva och vår egna kraft, och därifrån kan navigera. Våra kroppar har förmågan att skapa liv och vi är källan till livskraften. Feminimt ledarskap är en praktik som handlar om att komma tillbaka till kroppen och vända blicken från utåt “vad vill alla andra?” tillbaka till: “vad vill jag? Vad längtar jag efter?”
Eh, hur skulle det lösa problem med ojämställd arbetsfördelning i hushållet?
Det grubblar jag mycket över, ha ha.
Fast det är väl inget problem för dig? Du skrev nån gång innan att du gör den mesta matlagningen och städningen.
Är man nöjd så är man väl nöjd. Jag var inte nöjd. Tycker faktiskt inte jag har några som helst problem med att vara i min kropp, min sexualitet eller min sexuella energi. Jag tycker ändå inte det är kul att ta disken varje gång.
3 gillningar
En teori är att man attraheras av det som känns bekant och som påminner om sin barndoms sår. För att man vill kunna läka det.
Vet inte hur sant det är men för mig har det alltid stämt.
1 gillning
Jag tror fortfarande männen måste steppa upp. Jag undrar vad fan som händer när de blir fäder
4 gillningar
Ja, det är verkligen en mycket bra fråga vad det egentligen är som händer när ett par skaffar barn tillsammans och det så ofta blir så fel.
2 gillningar
Samma här. Iallafall var det så med mitt första och enda hittills långvariga förhållande. Jag var nöjd med brödsmulorna för det kändes familjärt och tryggt för mig. Det föll mig inte in att be om mer.
1 gillning
Jag säger inte att dessa energier är svar på allt.
Men det är svårt att vara I sin feminina energi som mamma och projektledare hemma. Det är SÅ självuppoffrande och man förväntas sätta alla andra först. Hjärnan snurrar konstant. Vi är inte i kroppen utan i huvudet 24/7.
Alltså helt motsatt från att vara I sin feminina energi. Vi tillåts inte vara där.
2 gillningar
Ja det händer något med en när man börjar med aktiviteter för själen 
Jag mediterar varje dag och det är otroligt vilken effekt der ger.
3 gillningar
Men tror du inte det är för att du fortfarande egentligen inte vet vad du söker? Och vet man det?
När jag träffade mannen i mitt liv visste jag inte alls vad jag sökte. Jag visste dock exakt vad jag INTE ville ha.
Det var det viktiga, att inte hamna i gamla hjulspår igen. Och visst, det första var så klart attraktion till utseendet. Så var det ju även med flera andra som jag absolut inte efter att ha träffat dem ville träffa igen. Men redan på första dejten visste jag att det var helt rätt och efter snart två år tillsammans är attraktionen snuskigt stark. Kanske till och med starkare än den allra första tiden. Det finns inte tillstymmelse av spår av det jag inte önskar i denna man.
En annan sak jag reflekterade över är när du skriver att du lägger till eller minimerar vissa beteenden. Det gör många och även jag i våra yrkesliv. Jag måste möta människor varje dag som jag anpassar mitt beteende till för att relationerna ska fungera. Det gjorde jag även i många år med mitt ex för att vardagen ska fungera. Och det är tärande i en relation.
Vill du verkligen vara i en relation där du inte kan vara dig själv? För mig är det otroligt viktigt att kunna slappna av och vara jag när jag kommer hem.
1 gillning
Jösses, vilken fråga? 
Vi får väl hoppas vi ändras åt samma riktning då. Du stör dig än på att jag sagt att jag och mitt ex inte var kompatibla. Men du glömmer att det var inte jag som begärde skilsmässa 