Jag tror på alternativ två. Han blånekar ju för henne om sina känslor för dig också. Han ljuger för en av er eller båda.
Jag tycker i alla fall att du gjorde rätt i att mejla då han måste välja.
Alltså livet … jag har gått från att ihärdigt vilja rädda mitt äktenskap till att bli rena separationspredikanten 
. Det har blivit såååå mycket bättre 
.
I det långa loppet kan jag nog också känna att jag gjorde det rätta. Just nu känns det definitivt inte så.
Jag vill också komma vidare, men är fast på något sätt. Beroende på vilken dag det är så är det olika anledningar till att jag är fast. Just nu är jag mycket fundersam över att hon över huvudtaget stannar kvar efter det jag kunde bevisa har hänt.
Kan du ge något tips på att komma över hindret för att det ska bli bättre?
Du måste avgifta dig från din fd man. Skapa så långt avstånd att han inte längre betyder något för dig.
Men rent praktiskt, hur gör jag?
Rent praktiskt måste du kapa ner kontakten till ett absolut minimum. Sluta för guds skull ha ett sexuellt förhållande med honom. Han äter kakan och har den kvar, varför skulle han ändra något?
Satsa på dig själv! Tänk på dina egna intressen och mål. Dejta andra. Vad som helst, men sätt dig inte i den toxiska situationen du är i nu.
Det är inte så lätt att avgifta sig. Det är starka krafter igång och smärtan vid abstinens är outhärdlig. Men ett stalltips är samma som för alla typer av obalans: gör sånt som är BRA gör dig. Saker du tycker om. Återskapa dig, unna dig. Försök hitta någon sorts andlighet, be, meditera. För dagbok. Inse att du är värd någon som anstränger sig för att ha dig i sitt liv. Börja med att göra den ansträngningen själv. Var snäll och förlåtande mot dig själv. Träna träna träna!
Några sajter med bra texter om självkärlek och läkning:
Separation .se
Minervas
Luna & Sol
️
Jag har sett till att det sexuella har slutat i och med att jag mejlade. Tror inte att han ens skulle ta i mig med tång just nu…
Långsiktigt förstår jag tänket med att fokusera på mig själv. Men just nu har jag en gnagande hemsk känsla för att jag svikit honom. Ja, jag vet. Det ska jag inte ha. Men jag känner mer för andra än vad som är bra för mig.
Rack!
Ska kolla in de sidorna 
Och vad skulle DU göra om han ville ha sex (eller what ever) med dig igen?
Rent känslomässigt förstår jag att du vill ha honom kvar, men vilket pris är du beredd att betala?
Tänk på dig själv i första hand.
Annars… läste om denna bok att känslorna inte dör.
Tänkte läsa den, men har inte kommit så långt.
Bullshit! De tio dummaste myterna om varför en relation inte kan hålla av Eva Rusz.
I nuläget hade jag ganska säkert haft sex med honom igen 
Jag kommer inte loss. Jag har pratat med honom idag och han är totalt krossad känslomässigt och det konstiga är att jag känner med honom. Jag är ledsen för att han är ledsen. Det är märkliga saker som händer…
Jag blev nyfiken på boken och kollade länken. Är inte det en bok som jag borde läst innan jag avfärdade honom? Jag är rädd för att våra relation är bortom all räddning…
Aj då! Hm!
Skit samma att ”hon fått reda på det”, men synd att du gör så här mot dig själv. Du väljer att sätta dig själv i en dragkamp mellan henne och dig om honom. I den dragkampen kan du bara förlora! Att du ens väljer att ingå i den dragkampen är ATT förlora!
För det handlar inte om ifall det ska bli henne eller du! Det är extremt självdestruktivt att du ens kunnat tänka dig att det ska bli du!
Klart det är alternativ två! Allt tydde redan på det i det du har beskrivit hittills! Dig kommer han till för att han får, för att du tillåter det! Inte för att du är speciell, bra, fin, eller vad det nu är han säger. (För honom ska sägas! Speciell, bra och fin kommer du så klart kunna vara för någon annan, men allt han gjort, inte sagt, utan gjort tyder på att du inte är det för honom.) Och dess värre kommer han nog försöka fortsätta med det när allt har lugnat sig och lagt sig. Det kommer han inte göra för att han bryr sig, för att du är speciell eller för att han vill lämna henne egentligen, men det är troligen vad han kommer säga. Det har ju funkat hittills.
Ta nu istället chansen och och se till att bryta allt! ALLT, allt allt! Noll telefonsamtal, noll sms, noll möte! Spärra hans nummer så att han aldrig kan nå dig via den vägen. Skapa en mailadress som bara är för honom och hänvisa alla mail och all kontakt dit! Spärra allt från honom i din/-a vanliga mail. Bestäm dig för ett tillfälle i veckan då du kontrollerar den mailen! Aldrig oftare! Tätare och mer kontakt än så är faktiskt inte nödvändigt om man har barn! Hur det brukar eller bör vara i normala ”friska” skilsmässor är strunt samma. Du behöver avgiftas! Du kommer förgås annars!
Och för guds skull, Sluta att veckla in dig i förklaringar! Ge honom inte det! Du behöver inte motivera, förklara eller svara. Bara meddela EN gång att nu är det så här. Sedan får du hantera din egen smärta på egen hand utan hans inblandning! Där bör du gå och få professionell hjälp!
Kom ihåg! Du är i den situation som du är för att du väljer och har valt att vara där!
Det är inte han som har satt dig där!
Det är absolut inte hon som har utsatt dig för detta!
Även om ditt ex bär sig åt som ett stort jävla rövhål på alla sätt så är det du som väljer att ha det så här.
Du kan givetvis inte välja vad andra gör eller säger eller hur de beter sig. Dina förutsättningar är de de är! Dem kan du inte välja! Och det är så klart skit!
Du kan heller inte valfritt välja lösning ut ur detta.
Man kan heller inte välja konsekvenser, även om de är orättvisa.
Men man kan välja att öppna ögonen och börja göra val som leder bort och i förlängningen vidare. Det valet måste du göra om du vill förändra din situation och hur du mår.
Fast det som konstant trasslar till det för DIG är ju att du ALDRIG någonsin har “avfärdat honom”. Så vill du inte slösa bort ditt liv på detta drama så är det hög tid att göra det nu. Men du behöver mer hjälp än självhjälpsböcker och länkar på nätet.
Har du gått i terapi? Om inte så är det hög tid för det nu äntligen. Har du gått, då behövs det antagligen mer eller annan sorts terapi/teapeut, eller vad tror du själv?!
Seriöst, vad inbilkade du dig? Trodde du hon skulle sparka ut honom och han komma krypande tillbaks till dig? Trodde du hon skulle köpa din version före hans?
Det är dags att inse; han utnyttjar dig. Du är en kk han kan gå till och han går till dig för den verusande känslan av att ha makt över (minst) två kvinnor. Så behändigt för honom.
Ja, er relation är bortom all räddning. Du är inget annat för honom än en madrass, någon som han kan vända sig till, någon som finns för honom och ställer upp i tid och otid.
Jag hade en älskarinna som är beredd att göra allt för mig. Jag skulle kunna vifta med lillfingret och hon skulle komma rusande och göra exakt vad jag ville. Dock håller jag mig för god för att utnyttja det övettaget för träffar jag någon annan jag hellre skulle vilja ha skulle jag lämna henne. Jag vill inte inge falska förhoppningar men ibland är jag frestad att utnyttja detta övertag.
Som andra skriver: bryt så mycket du kan. Den du älskar är död, han är någon annan än den du blev förälskad i.
Min avsikt med att maila flickvännen handlade om många saker men jag skulle inte säga att det är en dragkamp mellan henne och mig. Jag vill inte ha honom på det sättet. Däremot ser jag hur dåligt han har mått av situationen, oavsett anledninig. Mina barn, liksom många andra, mår fruktansvärt dåligt av skilsmässan. Eftersom flickvännen var i bilden redan då lägger de all skuld på henne. De hatar henne innerligt och vill inte veta av henne. Min tanke med att mejla var därför också att mina barn skulle slippa henne. Jag har en historik över att sätta mig själv som sista prioritet.
Tack för dina raka och ärliga ord, även om de svider ordentligt.
Jag har gått i psykodynamisk terapi, 25 samtal. Tidigare har jag provat kbt, men fann inte det lika hjälpande. Fast jag är i en annan situation nu, så det kanske kan hjälpa mig bättre nu. Jag behöver hjälp hur jag gör här och nu. Just nu kvittar det varför jag gör som jag gör. Jag brhöver hjälp att sluta.
@Charlotta, kommer inte ihåg allt som skrivits i tråden (kanske har du förklarat tidigare), men efter dina senaste inlägg så funderar jag på om det kan vara så att din drivkraft också går att hämta i ovanstående citat? Att även du lägger skuld och innerligt hatar denna kvinna. Att hon blivit symbolen för allt som gått fel? Att det är hämnd och bestraffning mot henne som driver dig in i ett destruktivt beteende med ditt ex. För är det inte den ultimata hämnden att utsätta henne för det du anser att hon utsatt dig för?
Det är lätt att säga att man gör saker för barnens skull vid en skilsmässa, för det legitimerar så mycket. Jag tror dock att sanningen ibland ligger i en själv om man på djupet vågar rannsaka sig och sin egna agenda. En agenda som ofta även är dold för en själv…
Jag undrar om den du lurar effektivast av alla är dig själv… men vad vet jag.
Du måste göra på det sätt som du anser bäst 
.
[EDIT] Måste bara fråga, på vilket sätt är det du vill ha honom då?
Jag är ledsen att det ska behöva göra ont att höra det jag skriver!
Du vet ju att jag har varit där du är! Och det gör ont att vara där! Inte nog med att man har blivit bedragen, sviken, ”lämnad” och lekt katt och råtta med under en lång och utdragen period så är man dessutom den som är tvingad att ta beslut och ansvara för att resa sig och ”göra slut” på riktigt! Eftersom man är så jäkla sammanflätad med sitt ex och eftersom man känner sig beroende på ett eller annat sätt med sitt ex så är det ett fruktansvärt steg att ta.
Jag tänker så här! Hon är hatad, visst! Ditt ex påstår att han är väldigt påverkad av den situationen och inför dig har han gett en bild att han velat avsluta därför. Räkna inte med att det stämmer! Hade han menat det hade det varit ganska enkelt att göra! Han hade inte behövt din hjälp för att klara det!
Att du känner att det är din sak att lösa hur dina barns relation med ditt ex nya ska fungera/avslutas visar att du fortfarande lever som om du och ditt ex har ett gemensamt system. Hur det fungerar eller inte fungerar är ju egentligen bara ditt ex sak, om allt hade varit som en vanlig separation. Men det är ingen vanlig separation, utan den är fruktansvärt nedskitad. Därför är du där och drar i din ände, med argument, information och i dina känslor och tankar. Är du med?
Distans distans distans! Man behöver träna på att inte ingå i någonting längre! Att låta ex leva i sitt sammanhang och att ex liksom får ta hans om och lösa sin del. Annars fortsätter man sitta fast! Om man har varit där vi har varit! Är du med?
Det är läskigt att inse att man själv väljer den vidriga situation man är i, men det är inte mindre så. Givetvis ville man att det skulle vara på ett annat sätt, men det valet finns inte tyvärr!