Jag är inte så bra på att förklara hur när det är ett sätt att möta sin känsla som det handlar om… men kanske så här?!
Det men har gjort det har man gjort! Försök tro på att du faktiskt har handlat av bästa förmåga, trots att du har handlat fel och att det har gett konsekvenser. Du har hittills gjort så gott du kan utifrån hur långt du har kommit med dig själv hittills. Du strävar trots allt! Och du vet ditt mål! Saker som har hänt och val man tidigare har gjort väljer man bort att lägga i vågskålen för nuet. Det är framåt och nya val som har betydelse! Inte de gamla! Välj den tanken!
De nya valen väger dessutom tyngre! Och skulle det vara så att du inte fixar att ta hela långa klivet i ett steg, beröm dig själv för de små kliven du faktiskt tar och har tagit. Små kliv är också kliv! Att det blir ”fel” parallellt betyder inte att inte framstegen också gjordes!
Fokusera på framåt! Fokusera på framstegen! Beröm det!
Att du har tungt bagage blir jag inte överraskad av att höra! Du fick inte den grundtryggheten som alla som växer upp behöver, inte sant? Det är troligen därför du klamrar dig fast! Det är därför du inte riktigt fixar uppbrott, ensamhet och avvisande? Förmodligen är det jobbigt även i andra sammanhang, inte samt? Vi som har sådant bakom oss har kompenserat på massa vis för att bygga upp trygghet på annat sätt! Vi projicerar t ex det trygga på en partner, i detta fall på en partner som faktiskt egentligen står för det rakt motsatta. Egentligen står han för allt som är otryggt!
Träffar jag rätt?