Detta känner jag oxå igen. Det är hoppet som måste bort och acceptans för verkligheten. Tror även att stolthet delvis måste plockas bort. Det har gått en tid ( inte alls så lång tid det som det tog mig innan jag förstod hur jag skulle göra) och ingen som inte varit i din situation fattar. Då måste du nog berätta och handla tydligare mot dem (även mot exet även om det tar emot?) Plocka bort så mycket kontakt som det går och om någon undrar var ärlig med vad problemet är. Fortsätt sörja det som varit men nu är det dax att gå vidare med dig själv. Egoistisk, ja kanske men främst handlar det om att börja må bra inombords. Hitta sig själv och att må bra med sig själv. Det kommer säkert ta sin tid men sakta försvinner exet och sakta återvänder livet och styrkan…då kan oxå oväntade saker inträffa som boostar din utveckling. Kram
Tack gulle du. Jag ska försöka ta dig på orden men nånstans därinne är det nåt som får mig att hoppas att han kanske börjar förstå vad han gjort om han går sitt mitt bästa jag🙈. Så jäkla patetisk. Imorgon ska jag på avskedsmiddag för min dotter sen ska jag gråta nåt dygn sen får det banne mig vara nog!!
Toppen,
Gör det till en nationalsport att hålla dina möten med barn och vänner i din egen miljö.
Se hans liv som ett avspärrat radioaktivt område där du vissnar.
Vänligt men bestämt för hälsans skull.
Well spoken 
Varför vet inte barnen om vad han gjorde. För mig har öppenhet i den frågan varit en nyckel för att komma vidare så långt som jag har. Och då är min bara 7 och 11 år. Jag klarade inte av att vara delaktig i deras lögn gentemot mina barn. Nu vet de varför pappa varit så extremt ledsen och nere. Det har bara varit bra för min relation till mina barn.
Jag tycker inte det finns någon anledning till att dem ska veta. Det rör mig och honom och det vill jag bespara dem. Det kommer inget gott ut för dem att veta. De vet att pappa ville skiljas och att han träffat ny så därför är jag ledsen.
Visst så kan man tänka och det gjorde jag också i 3 år. Men tror du de mår bättre av att du inte går vidare och är bitter? För de märker de - kan jag garantera.
Jag tror inte det hänger på om jag berättar för dem hur deras pappa betett sig om jag kan gå vidare eller inte tyvärr. Det ligger bara hos mig själv att tänka om o hålla mig undan honom så jag inte blir mer sårad. Lätt att säga, svårt att göra.
ok, lycka till
Mycket klokt hanterat Singelisumpan🙏 Att svartlista ditt ex hade inte gjort att varken du, barnen eller x hade mått bättre. Du hade bara blivit bittrare o dina barn hade mått sämre för hur än det är älskar de sina föräldrar. O att ni hamnade där ni nu är beror först o främst på er ursprungliga relation o där är ni båda ansvariga. Önskar att fler hör inne kunde följa din linje för både sin egen skull men främst barnen.
Tack
Det handlade absolut inte om att svartlista någon. Bara klargöra vem som lämnade vem och att det inletts nytt förhållande innan. Sakliga saker utan detaljer. Som den klokaste personen på detta forum sa: "om de otrognes självbild av hur den vill uppfattas av barnen får sig en törn, får hen väl lägga på ett kol och förbättra den genom handling gentemot barnen. OCH jag har blivit jättemycket mindre bitter av det och mitt och X relation bättre så det går inte att generalisera som du gör.
Min text var positivt menat till hur Singelisumpan hanterat sin situation o inte menat mot dg Johan40.
Jag har läst dina kommentarer här på forumet då du är mycket aktiv…tyvärr ofta negativa o bittra.
Jag hoppas för din skull att du ska kunna ta dig vidare o se våra diskussioner från två håll… o i framtiden finna glädjen i ditt liv.
Tack för den! Tycker tvärt om att jag verkligen kommit längre än jag trodde vid det här laget. Men jag har varit här i 3 år nu så det finns nog hela spektrat - kanske svårt att se nyanserna över tid som nykomling.
Letar men kan inte hitta din historia här på forumet. Vad har hänt dig och hur mår du?
Jag har beskrivit min resa o fått en mycket vass kommentar av dig…så tackar som frågar. Jag mår mycket bra o har gjort hela tiden🤗
Din kommentar finner du i ”en tråd för dig som vill lämna eller har lämnat”. Jag är en lämnare🙏
Jag har ingen annan åsikt i den frågan. Att ljuga och inte berätta sanningen för den man varit ihop med länge, älskat och kanske har barn tillsammans med - tycker jag fortfarande är fegt och något man gör för sin egen vinnings skull. Oavsett hur man motiverar och förklarar sitt handlande. Mitt X motiverade också sitt ljugande med att det var för min skull. Jag kan lova dig att det inte hade blivit bättre om sanningen kommit fram några år senare - för fram kommer sanningen alltid och då slår den hårt mot alla i närheten. Det ligger liksom i sakens natur.
Bara för att jag inte har något roligare för mig och är nyfiken av naturen 
Vad skulle jag ha läst in som inte fanns där?
Det står att hon blev förälskad i en kollega - inte att hon var otrogen.
Ja, men det var att hon ville dölja det för sin man, som jag ser som ett problem. Hon var rädd för att han och andra skulle utgå ifrån att kollegan var anledningen till skilsmässan. Gissar att hon var rädd för att det skulle resulterat i en del negativ publicitet för henne - så då valde hon att dölja och/eller ljuga om det för sin man.
Jag tycker man som part i en skilsmässa förtjänar total ärlighet och öppenhet från motparten. Dels för att lögner har en tendens att förpesta relationer, men framför allt för att förstå och kunna se hela bilden inklusive sin egen del i det hela.
EDIT: Men nog om det, såna här diskussioner riskerar att spåra ur i inlägg efter inlägg där den röda tråden tappas bort. Vi tycker olika helt enkelt, men bara för det behöver man inte kalla motdebattören för bitter (eller ett typexempel på man som man skiljer sig från).