Fast i dåtiden

Alla har gått vidare utom jag. Det har gått 1.6 år o mannen har gått vidare sedan 1 år tillbaka. Barnen som är stora 18, 20 år har accepterat o tycker tom att det ska bli kul att pappa flyttar ihop med sin nya i “vårt” hus. Jag känner mig så bitter o lite arg på dem för att de bara accepterar. Jag ler o tycker allt är toppen men inom mig kokar jag. Dem vet ju så klart inte allt deras pappa gjort mig. Jag “tvingas” till alla dessa familjetillställningar för barnens skull men en bit av mig dör varje gång. Jag blir nästan bara mer kär i exet varje gång vi ses. Sorgen blir så tydlig av vad jag hade o aldrig mer får tillbaka. Hur mk av mig själv ska jag ge upp för mina barns skull? När kan jag få säga nej till samvaro med exet? Vad gör ni av er ilska o Hur ska jag sluta vara så bitter???

3 gillningar

Du behöver inte alls gå på några gemensamma tillställningar med x:et. Du kan ju ta en vit lögn att du ska göra något annat, eller att du fått migrän. Det är nog bra att avsluta kontakten helt.

Hur du ska komma över bitterheten däremot vet jag inte. Kansle genom att göra saker för dig? Saker som är utvecklande för dig.

2 gillningar

Åh, det känns väldigt bekant. Precis som om jag skulle ha skrivit det själv… Eftersom era barn är så stora och faktiskt gillar pappans nya situation ser jag ingen anledning alls att du behöver vara med på ”familjetillställningar”. Fira med dina barn och pappan får fira själv med sina barn när de tex fyller år. Klipp kontakten med ditt ex-era barn är vuxna!!!
Mina är 10 och 12 och jag behöver därför försöka ha en fungerande kontakt med barnens pappa. Jag tror att det drar ner mig mera än om kag kunnat klippa kontakten helt.
Tror du behöver avsluta din kontakt med exet för att själv kunna må bättre!
Lycka till! :heart:

5 gillningar

Ja perioder när vi haft lite kontakt har jag mått ok. Måste kanske bli lite mer egoistisk i fråga om det.

Detta känner jag oxå igen. Det är hoppet som måste bort och acceptans för verkligheten. Tror även att stolthet delvis måste plockas bort. Det har gått en tid ( inte alls så lång tid det som det tog mig innan jag förstod hur jag skulle göra) och ingen som inte varit i din situation fattar. Då måste du nog berätta och handla tydligare mot dem (även mot exet även om det tar emot?) Plocka bort så mycket kontakt som det går och om någon undrar var ärlig med vad problemet är. Fortsätt sörja det som varit men nu är det dax att gå vidare med dig själv. Egoistisk, ja kanske men främst handlar det om att börja må bra inombords. Hitta sig själv och att må bra med sig själv. Det kommer säkert ta sin tid men sakta försvinner exet och sakta återvänder livet och styrkan…då kan oxå oväntade saker inträffa som boostar din utveckling. Kram

Tack gulle du. Jag ska försöka ta dig på orden men nånstans därinne är det nåt som får mig att hoppas att han kanske börjar förstå vad han gjort om han går sitt mitt bästa jag🙈. Så jäkla patetisk. Imorgon ska jag på avskedsmiddag för min dotter sen ska jag gråta nåt dygn sen får det banne mig vara nog!!

1 gillning

Toppen,

Gör det till en nationalsport att hålla dina möten med barn och vänner i din egen miljö.

Se hans liv som ett avspärrat radioaktivt område där du vissnar.

Vänligt men bestämt för hälsans skull.

5 gillningar

Well spoken :blush:

Varför vet inte barnen om vad han gjorde. För mig har öppenhet i den frågan varit en nyckel för att komma vidare så långt som jag har. Och då är min bara 7 och 11 år. Jag klarade inte av att vara delaktig i deras lögn gentemot mina barn. Nu vet de varför pappa varit så extremt ledsen och nere. Det har bara varit bra för min relation till mina barn.

1 gillning

Jag tycker inte det finns någon anledning till att dem ska veta. Det rör mig och honom och det vill jag bespara dem. Det kommer inget gott ut för dem att veta. De vet att pappa ville skiljas och att han träffat ny så därför är jag ledsen.

2 gillningar

Visst så kan man tänka och det gjorde jag också i 3 år. Men tror du de mår bättre av att du inte går vidare och är bitter? För de märker de - kan jag garantera.

Jag tror inte det hänger på om jag berättar för dem hur deras pappa betett sig om jag kan gå vidare eller inte tyvärr. Det ligger bara hos mig själv att tänka om o hålla mig undan honom så jag inte blir mer sårad. Lätt att säga, svårt att göra.

3 gillningar

ok, lycka till

1 gillning

Mycket klokt hanterat Singelisumpan🙏 Att svartlista ditt ex hade inte gjort att varken du, barnen eller x hade mått bättre. Du hade bara blivit bittrare o dina barn hade mått sämre för hur än det är älskar de sina föräldrar. O att ni hamnade där ni nu är beror först o främst på er ursprungliga relation o där är ni båda ansvariga. Önskar att fler hör inne kunde följa din linje för både sin egen skull men främst barnen.

1 gillning

Tack

Det handlade absolut inte om att svartlista någon. Bara klargöra vem som lämnade vem och att det inletts nytt förhållande innan. Sakliga saker utan detaljer. Som den klokaste personen på detta forum sa: "om de otrognes självbild av hur den vill uppfattas av barnen får sig en törn, får hen väl lägga på ett kol och förbättra den genom handling gentemot barnen. OCH jag har blivit jättemycket mindre bitter av det och mitt och X relation bättre så det går inte att generalisera som du gör.

4 gillningar

Min text var positivt menat till hur Singelisumpan hanterat sin situation o inte menat mot dg Johan40.

Jag har läst dina kommentarer här på forumet då du är mycket aktiv…tyvärr ofta negativa o bittra.

Jag hoppas för din skull att du ska kunna ta dig vidare o se våra diskussioner från två håll… o i framtiden finna glädjen i ditt liv.

1 gillning

Tack för den! Tycker tvärt om att jag verkligen kommit längre än jag trodde vid det här laget. Men jag har varit här i 3 år nu så det finns nog hela spektrat - kanske svårt att se nyanserna över tid som nykomling.

Letar men kan inte hitta din historia här på forumet. Vad har hänt dig och hur mår du?

2 gillningar

Jag har beskrivit min resa o fått en mycket vass kommentar av dig…så tackar som frågar. Jag mår mycket bra o har gjort hela tiden🤗

Din kommentar finner du i ”en tråd för dig som vill lämna eller har lämnat”. Jag är en lämnare🙏

1 gillning

Jag har ingen annan åsikt i den frågan. Att ljuga och inte berätta sanningen för den man varit ihop med länge, älskat och kanske har barn tillsammans med - tycker jag fortfarande är fegt och något man gör för sin egen vinnings skull. Oavsett hur man motiverar och förklarar sitt handlande. Mitt X motiverade också sitt ljugande med att det var för min skull. Jag kan lova dig att det inte hade blivit bättre om sanningen kommit fram några år senare - för fram kommer sanningen alltid och då slår den hårt mot alla i närheten. Det ligger liksom i sakens natur.

2 gillningar