Det är intressant att man kan uppleva en relation så olika. Jag tror att om man upplever relationen som ett fängelse då har man ingen kommunikation med sin partner. Antingen att man inte talar om för sin partner vad man är missnöjd med, eller att partnern inte vill lyssna.
För egen del har jag nog till viss del inte velat se våra problem fullt ut, och det får jag sona för nu. Big time! Men, å andra sidan har jag inte upplevt det som nåt stort problem. Jag har sett att det finns där, men tyckt att det där löser vi. Jag har lyft det nån gång, och frågat om vi ska prata med en familjerådgivare innan det går för långt. Det har han dock inte tyckt varit aktuellt. Då har jag nånstans trott att han tycker att det är rätt ok trots allt. Mitt ex har inte pratat med mig och sagt att han inte trivs, att han vill ha mer sex och mer passion, eller vad det nu handlar om. Jag ser min del i att det har blivit så här. Men är besviken på att mitt ex inte varit ärlig mot mig när han nu uppenbarligen känt att något saknats, och att han vill ha något mer. I de relationer som håller så tror jag att de gör de pga att det finns förmåga till kommunikation. Mitt ex har inte det. Han har kanske upplevt vår relation som ett “mysigt fängelse”, men då har han själv gjort det till det pga av bristande kommunikation. Synd att det ska gå så långt som till separation innan man inser det.