@Whisper fint ändå att du håller ut och informerar oss lämnade med problematisk åskådning. :0
Några reflektioner generellt på det du skriver i denna tråd:
Har du verkligen gjort allt detta som du skriver att man “bör” göra i ditt nuvarande förhållande och det har ändå kommit till att du måste lämna?
Om så, anser du att är det frun som inte har kunnat ta emot eller har du givit för din egen skull och beslutat att eftersom hon inte begriper måste jag vidare till någon som begriper?
Facit på om du väljer rätt har du inte ännu.
Det har du tidigast om 10 år då du vet om du hittade en ny som “begrep” dina ömhetsbetygelser.
Slut reflektion.
Familjen AB är ett gemensamt åtagande. Ett uppdrag och en identitet som går på djupet, om man låter det vara så.
Mitt X är en kicksökare, söker snabba ego kickar.
Tillochmed så korttänkt att hon sagt till barnen att bara jag får pengarna för huset skall jag “sluta byta djävla däck” för då köper jag en ny bil… Hon har bara bytt däck en gång i sitt liv, nyss.
Hon fick inte nobelpriset i deras ögon.
Med det sagt hon tror hon precis som många lämnare att bytet, nyheten och nyfikenheten gör att man inte behöver göra de trista sakerna. Eller att sakerna blir mer lustfyllda?
Lämnarnas nya bil kommer också att behöva tvättas, servas, bytas däck, tankas, skattas, besiktigas etc.
Möjligen får de fatt i någon som uppskattar att göra de sakerna mer än någon annan uppskattar att göra det.
Och jag tror att ge upp också kan bli en ovana.
Jag tror likafullt precis som Whisper och Restenavlivet, men av andra orsaker, att mitt liv kommer att bli bättre utan människan som inte ville vara i mitt liv.
Precis som deras X:ars liv blev eller blir det.
För vem fan vill egentligen bo med någon som vill bo med någon annan?
På så sätt är tankar att lämna precis som med ledarskapsteori X, negativt självuppfyllande.
Det bara kommer att ske för det är det man tänker på och är uppmärksam på.
Y teori å sin sida tenderar oftast att vara positivt självuppfyllande.
Men ger givetvis en människa med oklar lojalitet enorma möjligheter att hitta på bedrövligheter.
Eftersom oppsites sägs attract kommer detta fortsätta drabba familjer och oskyldiga barn.
Jag säger som jag läst att någon annan klok har sagt:
“Det som skiljer en vinnare från en förlorare är att vinnaren inte slutar innan den har lyckats”
Med det tror jag inte att denna någon menade att man skall leta efter mindre och mindre berg att bestiga.
Vinner gör man när man bestiger SITT berg. Man tar sin utmaning.
Vänder man ner gång på gång och byter till en lämpligare kulle så lyckas man förmodligen till slut komma sig ända upp på komposthögen, vad fan man nu skall där och göra?
Det är förvisso bara mina tankar om familjen och individen…